"men den är ju lila..."

Såg ett tv-program idag som var väldigt, väldigt underhållande. Mina måndagar är räddade några veckor framöver. Handlade om ett gäng ungdomar som bott hemma hela livet, fått allt av sina föräldrar, aldrig behövt göra något och förstod därför inte heller riktigt hur man lever en vardag.

Dessa flyttade nu ut i ett hus, där de fick försöka klara sig själva. Samarbeta, laga mat, städa, tvätta, jobba, klara det ekonomiska, allt som de aldrig tidigare ens tänkt på.
De handlade mat. De flesta av dom hade aldrig tidigare gjort det. De skulle köpa kött och de kivade i fem minuter om vem som skulle hämta det. Till slut gick alla tillsammans för killen "vågade inte".
De skulle köpa rödlök, när den ena utbrast "men den är ju lila..."
Sen tog vattnet slut för att alla duschade för länge.

Jag är i och för sig inte heller särskilt klok som glömmer bankkortet hemma när jag handlar, men det där var nog ändå på en annan nivå. Jag hade roligt.

Uppsatsen har jag nästan inte skrivit på alls. Men imorgon är jag som en kanin på endorfiner. Efter att jag köpt farsdagskort och skor. Man kan inte gå runt med hål på skorna när vintern är på väg. Visst är jag vis som förstår det?

tillbaka i söder.

När jag kom fram till centralen i morse var det nästan inga andra människor där. Jag bestämde mig för att lägga mig ner och sova en stund. Jag drömde häftiga drömmar som matchade bakgrundsljudet. Plötsligt vaknar jag av att en kraftigt byggd dam, nån slags vakt, står bredvid mig och säger "Tjena tjena gomorrn, man får inte ligga ner och sova tyvärr, man måste sitta." Allt var dimma och jag sa "jahaa oj ursäkta" och satte mig upp. Plötsligt satt en söt kille framför mig och läste en bok. "Onödigt!" tyckte han. Onödigt, tyckte jag.

Jag läste lite dramatikanalys och fortsatte sedan sovprocessen sittande. Drömde om paraply. Vaknade av att jag skrattade. Det måste ha sett sjukt ut. Gick iväg på en liten lunch och sedan var det dags att uppsöka gate 13. Bussresan gick snabbt. Det känns fint att vara tillbaka här.

Packade upp. Bland annat mina Muminmuggar jag köpte för en del av födelsedagspengarna jag fick av snälla broder med familj.

Filifjonkan
och

Muminpappan.

Tacktacktack!

Skulle köpa Tooticki men givetvis var hon den enda som för tillfället var slut. Sån tur att jag har mer än hälften av pengarna kvar till nästa båtresa. Dessutom fick jag i försenad födelsedagspresent av Carro och Jonathan Stinkymugg och skål! Tack! Det går bra för min samling just nu.

Gick till Ica och handlade mat. Kom till kassan. Tog fram plånboken. Märker. Bankkortet kvar i finska plånboken. Fan. Imorgon får jag gå dit och hämta allt. Vet inte om jag vill. Vilket klåp jag är ibland.

Hyresvärden kom hit och hämtade post. Jag bjöd på Pätkis. Han gillade. Vi pratade om små byar. Min by. Han tyckte det var coolt att vi haft en bank. Haft ja.
Jag har så mycket ilska inom mig för att allt bara dör.

När pappa körde mig till bussen igår (tänk att det ändå var igår) sa jag att jag i framtiden vill bo i min mammas hemby, eller dess grannby i vilken jag befann mig på humorgala för inte länge sedan. Pappa sa att det är likadant i vår by. Jag sa nej, vi är inte sammansvetsade och vi kämpar inte på samma sätt och vi hjälper inte varandra som man gör där och som man skall i en liten by.
Det hade jag rätt i, sa pappa.

Imorgon återvänder jag till skolan. Minns inte hur man gjorde. Har missat en hel del nu och är lite borta, men när jag kommer hem igen finns ingen återvändo - jag kommer att fylla någon av mina nya muggar med Oboy och skriva. Skriva dramatikanalys. Usch.

idalavidas havhistoria.

Nu har jag påbörjat den tre evigheters långa resan tillbaka till Sveriget. Åker båt nu. Åkte buss till den. Imorgon åker jag buss igen från båten till lägenheten i princip. Det tar sablars länge. För jag måste vänta extra på grund av veckodagen söndag. Men jag har läst typ 12 sidor ur den 200 sidor långa Dramatikanalys-boken så det är egentligen bara bra.

Jag delar hytt med en finsk tjej från Valkeakoski. Men hon kunde rolig svenska för hennes kille var stockholmare. Finsk brytning med svenska R och sch-ljud*. Det hände att jag ställde frågor bara för att få höra det. Hon sa att hon skulle köpa en vattenflaska och sedan lägga sig. Jag sa att jag går till Tax free. När jag kom tillbaka klockan 23 suomen aikaa låg hon och sov. Mitt spanska lågprisvitvin klingade som fan i påsen. Hon vaknade inte.

*På en sverigefest för en tid sedan sa en kille till mig "vet du vad som är mest finskt med ditt uttal? dina R." Jag fattade inget. Men nu hörde jag på tjejen. Det är ju en megastor skillnad.

Så nu har jag lämnat alltihop igen en gång. Alla människor alla hjärtan alla liv. För andra människor andra hjärtan andra liv. På julen är jag där igen. Men det här var en konstig tidpunkt att lämna på. Alla hjul snurrar sinnessjukt hårt och jag är någonstans mittemellan, vet inte riktigt vilken bana jag ska välja, och får hoppa undan för att inte hamna under.

Och är inte det här med att skämmas för sina föräldrar lite 90-tal? Speciellt om man bara har en kunde man ju chilla lite. Jag blir så ledsen i hjärtat.

återbesök i den mysigaste skolan.

Det var fint att se alla i fkf igen. Alla fina. Johanna. Fanny. Sannah. Rektorn. BIBBI. Och korridoren, lukten, klockan, trappan, batteriet. Och efter maten visste jag fortfarande att lektionen börjar 12:40. Men vilken lektion? Jag har ju slutat.

Det första jag gjorde var att gå in i köket och krama Bibbi och säga att jag saknar henne. Hon diskade och var fin. Sa att hon saknar mig också. Att hon har frågat efter mig av "domhäär som e på Fejsbook". Vi fick köttfärslimpa och mos. Det tackade jag för. Då sa Bibbi varsågod så som Bibbi alltid säger varsågod.

Det var konstigt att se allt och alla. Men det behövdes!

Följde hem Jossan (hon var med) och gick till stan. Mötte upp Bazooka. Drygade på Citymarket. Pratade. Skrattade. Jag frågade konstiga saker som kom upp i min hjärna. Sedan gick vi till honom. "Om du e snäll ska ja bjud på mellanmål", sa han som om jag vore värsta busfröet. Jag sa att jag alltid är snäll, fast jag nog är ganska busig, han har rätt. Det var god bulle!

När Bazooka somnat gick jag till torget för att möta upp Samuel och Anders. Det är kanske de roligaste två jag vet. Har glömt hur likadan min och Samuels humor är, trots att jag var medveten om det för 8-10 år sedan. Det är möjligt att vi är en smula släkt. Han trodde att vi var kusiner ända tills jag presenterade vårt släktskap för utomstående, att han är mitt kusinbarn. Det är samma sak typ men det var roligt ändå.
Ere nain jäär?
ÄR DET NÅGON HÄR!

3 november, årets första god jul-hälsning.

Idag har jag hälsat på Carro i Jakobs stad. Vi tittade på roliga bilder och människor. Sen gick vi på pizza. Och lightsortin. När Carro gick på toaletten sa mannen som satt vid bordet mittemot hej. "Hej hej" sa jag och trodde han var en uppgiven desperat gammal man. Men så sa han:

- Du e från Pensala visst?
- Jaa, ho visst do he?
- Jag e pensionär nu för tiden.
- Jaha... (Det besvarade verkligen min fråga...)
- Å annars går det bra? Livet leker?
- Joo, joo.
- God fortsättning!
- Jepp, tack detsamma...

Här börjar jag memorera hans utseende och röst, för att sedan kunna förklara för pappa i hopp om att han kanske vet vem denna underliga främling är. Det måste ju vara någon vi vet eftersom han visste vem jag var.

Tyst och stilla betraktar jag honom. Och plötsligt. Plötsligt vet jag vem det är; det är busschauffören!
Den sura, arga busschauffören. Som förut när mommo åkte buss till oss allt som oftast kom för tidigt, vilket såklart resulterade i att hon missade den. Som aldrig accepterade våra busskort. Som en gång körde en halv kilometer för långt ifrån Carros och min hållplats här i byn när vi skulle av. Som en gång inte såg mig och pappa när vi väntade på bussen på samma hållplats och jag skulle till Vasa. Han körde jättelångt innan han till slut märkte, bromsade in och backade. Då blev pappa arg och skrek åt honom och frågade om han inte ser människor. Det var senaste gång jag såg chauffören.

Och så idag, då passar det plötsligt att vara trevlig. När han gick kom han förbi vårt bord och önskade oss "god jul, om int vi ses före det!". Jag undrar var han hade tänkt att han skulle se oss, om han ändå är pensionär nu? Vi hade inte setts på bussen på två år heller

min man mumin & 24 luckor.

På Citymarket idag såg jag en julkalender. Eller flera. Men jag blev uppslukad av en variant. Den med Mumin. Och det var inte en Mumin-chokladkalender som jag brukar ha, utan en med saker. 24 Muminsaker. Tänk så spännande! Presenter! Som påskäggen i våras fast en hel kalender. Jag tror jag får euforiutbrott. Ludde såg en Lego-kalender han ville ha. Så stod vi där. Jag tittade på priset. Snopet satte jag tillbaka kalendern på hyllan och sa "ja måst nåo fråg papp om ja kan få denhär....", som en sjuåring ungefär. Men så gör man ju bara inte. Inte en Muminkalender när man är tjugo bast. Pengar till läkarräkningar när det tryter, ja, men där drar jag gränsen.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Den finns ju inte i Sverige. Jag vill inte vara i Sverige ända fram till jul utan Mumin. Mumin är The Man. Å andra sidan är det inte den klokaste investering av en fattig student. Kanske jag ska leva på makaroner och jobba lite extra under jullovet. Jag kommer att ångra mig som en isbjörn om jag inte köper den.

nä förlåt, det var ett skämt.

orkar inte med den där listan. det borde jag ju ha förstått redan igår. jag lär nog skriva om alla sakerna i alla fall. orka göra allt i speciella inlägg. hoppas jag är förlåten.

jag lyssnar på jazz. det är fint. jag har lunchat med min gamla klassbästis simon. han fick ägg på sin pizza. han gillar ägg. gick runt på stan. köpte lite julklappar. träffade ludde på citymarket. for till polisen med andra skedet-pappren. körde till vörå och kusin. fick låna en bok med pjäser skriven av en norrman. den ska jag läsa ikväll. vi åt tacos. rev ost. omöjligt att säga om det skulle räcka. det räckte. och jag undrar om känslor kan dansa och varför lars winnerbäck är så bra och varför det är så enkelt att bli den som är fel och VAD VI FÅR FÖR MAT AV BIBBI PÅ TORSDAG!

Day 01 – Introduce yourself

Nu har vi november på besök. Han (eller hon om ni vill, men det är en han, jag är säker) innehåller 30 dagar, och under dessa skall jag varje dag skriva konstiga texter från en lista jag hittade. Vet inte riktigt varför, men vissa dagar verkade roliga.

Nåja, dag 1, och jag ska introducera mig själv.
Jag föddes lite halvtragiskt tidigt i Tammerfors den där hösten för 20 år sen, ni minns. Uppenbarligen överlevde jag och det är roligt tycker jag. Min kropp förblev lite trög efter tumulten, men hjärnan funkar helt okej. Pratade som 1-åring, lärde mig läsa och gå som 4-åring, men lärde mig aldrig räkna. Växte upp i en liten by med en familj och alla möjliga djur, allt från kalkoner och grisar (två) till katter och vandrande pinnar. Gick lågstadiet i den lilla byskolan. Sedan högstadiet på en plats som aldrig föll mig i smaken. Dum som jag var fortsatte jag gymnasiet på samma ställe, och jag har aldrig varit så vilsen och nedstämd. Allt har ett slut, och jag kunde flytta bort till ett bättre ställe, där jag andades kreativitet ett år. Numera håller jag till i södra delarna av Sverige, där jag studerar litteraturvetenskap. När jag inte gör det spelar jag gitarr och skriver absurda texter och drömmer om kultur och träffar människor och börjar ibland skratta plötsligt. Jag tycker att ris är gott och jag skulle vilja släppa en diktsamling.

fest på esplanad i stad.

jonathan hade ett party för att han flyttade in i sin lägenhet.
som gåva skulle jag tillsammans med vinflaskan från sydafrika överräcka ett paket med mintsortin. sorten fanns ingenstans.
vi lekte mest "ett ord i gången-sagan" blev allt möjligt roligt med kvevlax sparbank och fiskar och mumintroll och bamse och mormor och morfar som snurrade på wc. roligast var killen med någon typ av koncentrationssvårigheter som alltid kom med det mest oväntade och ibland felaktiga ordet.
på slutet lekte vi lapp i pannan. jonathan var skalman och frågade "e jag yngre än 30?" varpå carro svarade "svårt ti säg... i bästa fall."

idag lunchade jag med natu i stan. jag fick världens största kram. den behövde jag. det bästa med natu är att det är så lätt och skönt att prata med henne.
vi satte oss vid bordet och hon frågade genast:

- hu går de me hande killen din?
- åt hell, hu går e me dina? (notera pluralis!)
- nå va vittu tror du, åt helvete förstås.

och så fick jag höra en halv bibel men jag har saknat det så det var bra.
jag kunde påbörja en mening om diverse incidenter i mitt liv och hon hajade händelsens huvudperson utan ens minsta ledtråd. en del är hon skicklig eller så består mitt liv av för få personer eller så är jag bara enkel i mitt tankesätt.

ikväll dansar jag i min säng.
det är roligt.

JA HATAR MINT!

Det här är jag och jag är nyss hemkommen från humorgalan. Såhär är humöret då. 15 euro i kattstjärten.

NÅNÄ, IDALAVIDA SKOJAR IGEN.
Mer såhär.

"JA HATAR MINT!!"

Jag skrattade nästan ihjäl mig kan jag lova. Mascara fanns nedanför mitt ena öga när jag kom ut och magen gör ännu ont. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen ibland när det inte gick att sluta skratta. Fast jag var väl nog på rätt ställe ändå.
I första akten var Ahmed & Ahmed bäst. Sen kom både Kaj och Kara-tv och tryckte på mina skrattknappar. 10 euros också men det hade jag sett förut. Den blev ju inte sämre för det men satte kanske inte lika djupa spår eller hur jag nu ska uttrycka mig graciösast. Förutom Facebook-sketchen. Gud gillar detta. Och vandringsevenemanget alltså. Och så fick jag höra Rolling Stones-imitationen igen. Gotta love it säger jag bara.

5. "Man behöver en fläkt å en hälla "
4. "HA DO KÖÖPT MINTSORTIN?!"
3. "Vi får låt sjölv tå å itt ha na trää som låtär"
2. "Ja såå it framträdandi fö ja va tidee bakom tepani"
1. "Kan jo it säg naa tå ni bara skrattar."

PLUS blommig falukorv. Jag fick andnöd. På ett bra sätt.

Blir det nånsin fler föreställningar så ÅK! Det var värt varenda cent, det var till och med värt ett missat Idol. Jag är så glad att någon tar sig tid att ordna såna här typer av tillställningar också på mindre orter. Det är på skoj men ändå på allvar. Vacker blandning. Som oftast saknas. Så som det ska vara. Inget konstlat "fy faaan no måst vi göra dehär iår igen". Det är sånt här som behövs. Tack.

Nu ska jag sova, även om jag alltid finner det svårt på grund av konstiga euforiska attacker som alltid infinner sig efter teaterpjäser eller annan fin kultur. 06.30 ska jag vara på plats hos sovande systerbarn. Vilka jag sedan skall barnvakta hela dagen. Efteråt inflyttningsfest hos Jonathan!

om man vore frass och hette ove.

ikväll har jag hälsat på bror min med familj.
där fanns alla tre barn som jag lämnade dem i källaren framför tv:n i somras, fast större.
arvid kunde stå och krypa och allt möjligt.
synd att jag lämnade kamerasladden i sverige. jag skall regna bilder när jag kommer tillbaka.
och så fanns där en pytteliten, grå frass. han hette ove och var den finaste katt (eller ja, frass) jag sett på länge.
bror min hade huvudvärk som han trodde kom av att han ätit för mycket fisk. det blir inte mer min bror än så. han hade också ett roligt skämt om mig som sjuk människa men jag låter det förbli oskrivet med all respekt för människor som är drabbade på riktigt.
jag drag viisasten teetä eller tee eller vad det heter på finska. med hopp om att bli vis.

imorgon: den ack så efterlängtade humorgalan! ikväll har jag sprungit runt i köket som en hund och längtat. jag har längtat sedan måndagen när jag fick våra platser.
innan den funderar jag på en snabb resa till stan för att inhandla present.

saker man gör hemma.

man sover helt okej länge. kanske med stickasockona.
man hör, i det magiska stadiet mellan sömn och vakenhet, traktorer och människor som pratar utanför.
man äter RÅGBRÖD med från gårkvällens kvällsfika uppskurna saltgurkor.
man hälsar på folk på vägarna.
man andas en annan luft.
man använder en lite skarpare säng.
man ligger i soffan och ser på tv och löser korsord.
man har en pappa som kommer hem och eldar i spisen.
man mottar ett samtal från en gullig gammal jobbarkompis som ringer och saknar en.
man blir varm i hjärta och hjärna.
man äger en bil som man kan köra till oravais och köpa frukter med om man blir sugen.
man är förstås inte försedd med en 10 cent när mannen i kassan undrar.
man betraktar massa småkillar som plötsligt är stora.
man kör förbi ett hus som lyser.
man ser ut som en typisk 20-åring i spegeln.
man tycker det är väldigt fint och skönt också men
man längtar lite till studiestaden ibland.

nu behöver jag inte förnya körkortet förrän jag är 70 år.

Igår vaknade jag på golvet i min gamla lägenhet 06:15. Det första jag hörde var "voi jävla vitun andra skedet". Det var rätt sagt. Vi körde iväg och det var så kallt att jag var tvungen att skrapa rutorna. Oktober sköter sig med bravur...
Framme var det typ ingen annan där. Sedan kom en bonde, det hörde vi redan på motorn. Och några till med tiden. Blev indelade i två grupper, fick massa info om bilstolar (öh), bälten och diverse grejer. Fick pröva en bil som snurrade runt och stannade upp och ner, vilken man sedan skulle kliva ur.

Efteråt var det dags för den fruktade halkbanan. Jag fick sitta på när en av lärarna demonstrerade hur det kunde gå om man styrde ratten för mycket, bara för att jag inte skulle behöva stå så länge i halkan. Vad skrämd jag blev. Var hundra på att jag kommer att köra till skogs. Vi sladdade typ 5 centimeter ifrån gröna guldet. I olika hastigheter.

Det var med skakande ben jag bytte bil till min egen och ställde mig i kö i min grupp. Vi skulle köra i typ 30 och 40 och 45 och bromsa när vi kom till koner, och försöka styra in mellan nästa par av koner. Det gick ganska bra. Läraren sa att mina bromsar är bra. Kurvan och att bromsa där var lite svårare. Sen såg vi på älgkrockade bilar och jag blev lite rädd. Teorin var tråkig och två timmar. Men det gick bra, jag lever och jag är en andra skedets kvinna.

Jag och Serne firade meriten på Arnolds. Därefter körde jag till Jossan. Vi funderade på saker och sedan for vi till Ollis med Benjamin. Vi spelade Alias med Anders, Samuel, Farzan och Juho. Jossan, Benjamin och jag vann. Hurra hurra. Efter midnatt skjutsade jag hem övriga delar av vinnarlaget och fortsatte mot den bästa av byar.

Jag har aldrig varit så rädd och försiktig i min bil förut. Det var halt. Det var mörkt. Det var dimma. Bilskolan hade precis visat en uppstoppad älg och en av en sådan skrotad bil. När finns det som mest älgar? Nu. På hösten. Under jakten. I skymningen. Hinner man se dom då? Bara på ögonen. Fy kattsvans. Tror jag körde 70 hela vägen. Men hem kom jag, drygt en timme senare.

Idag har jag äntligen träffat Edward och Ellen. Hämtade dom på dagis. Vi läste böcker och tog bilder och busade och såg på Nalle Puh och så skulle Ellen skida men vi hittade inga skidor. "Ida skida... Ida kan inte skida, för hon har så krokiga ben."

Imorgon ska jag hälsa på resten av mina syskonbarn.

Hallå där kött och blåbär!

Serne här. Jag vet inte om vi har hört men Ida och jag har fått Sean Bananfeber. Alla vill ha en bit av Sean liksom! Vi skriver i varandras bloggar och lyssnar på Puss puss, annars går det ju inte..

Anledningen till att hon är här är att vi imorgon bitti ska sätta oss i våra bilar och brumma iväg och halka. Halka till skogs! Tänk om man halkar av banan? Sean Banan.

Ikväll har vi diskat, handlat Pätkis vid ABC och ätit hesehamburgare. Hesas hungrigaste hurri. Och lyssnat på Sean. Kolla på den här videon. Killen behöver uppenbarligen hjälp men gosh darn it I'm not gonna give it to him.

till vasa.

Nu far jag till Vasa. Till Serne. Till min gamla lägenhet. Vi ska på halkbanan i andra skedet imorgon bitti. Vad tycker man om det? Fifäään. Men det ska väl gå bra, förutom att jag kommer tappa behärskningen på bilen, vilken som en följd av detta snurrar till skogs. Jobbigt, tycker jag då.

Förresten så är det min kusins födelsedag idag! Alla säger grattis och läser hennes fina blogg!

Hejtå.

HEJ ALLTIHOP.

Nu är jag hemma. I den bästa av byar. Kom hit igår, slängde in väskorna och speed-sov i några timmmar. Sen tog jag bilen till den bästa av städer. Träffade Carro och Jonathan vilket jag inte gjort på evigheter. Vi gick till Vöråstan på en fest, lite mot segare hållet. Men det var skönt ändå. Cirka klockan tre körde vi iväg till ABC, där jag åt Pätkis. Och där vi hittade en chokladpudding på golvet och där dallarn gick sönder och där jag och Lindfors var fast under en "jävla sparkcykel". Ni kan ju gissa vad det var.

Åh vad jag har saknat Vasa. Åh åh åh. Trötta återvände vi till Jonathans tvåa där jag lånade soffan. Precis innan jag skulle sova hörde jag Jonathan från sovrummet: "ska vi kom å be en gonattbön?". Allt var alltså sig likt och ibland blir jag alldeles varm i kroppen när jag tänker på vilka roliga vänner jag har. Jag fick en liten fin en, sedan spelade han en psalm på pianot. Jag ville skratta ihjäl mig.

Idag har vi sett på Idol, Bonde och ätit kinamat. Tog med mig Carro till den av bästa av byar. Här har jag lekt lite taxi till grannbyn, eller kommunen, eller något.

Något storartat har också hänt.
Jag, pappa och pappas kvinna satt vid köksbordet. De drack te. Jag berättade om mina lärare. Sedan nämnde jag något om mina skriverier. Pappa började ju förstås skratta lite sådär. Ni vet. Han har ju aldrig egentligen trott på mig. Han är negativ och allt jag gör är i princip, på sätt eller annat, lite fel. Jag förberedde på det värsta och mest troliga en stund. Sedan sa jag: "Snälla pappa, kan itt do läsa en dikt ja ha skriva?"
"Jå, nåo kan ja he!" sa han.
"Bra. Ja gar ett datorn."

Jag visade honom min favorit som heter Istället för en drink. Han läste upp den högt och jag började skratta. Jag har aldrig förut hört högläsning av mina verk. Han och kvinnan gillade. Sedan gick han neråt lite i min blogg. "Ha do skriva dehär å?"
Han log lite och sa att det finns mycket att läsa här.
Sedan visade jag honom favorit nummer två, Från femvåningshusets sjunde våning.
Han läste också den högt. Sedan sa han "Jaa he e nåo liti kneepit dehär."

(Och när kvinnan sa att jag ska fortsätta höll han med.)

Märkligt.

live från havet.

Nu är jag på båten. Har ganska tråkigt. Funkar inte att se på Idol, vilket jag hade tänkt. Tydligen är det bara inom Sverige. Jag är nog inom Sverige ännu, men min Spotifyreklam är norsk så man kan ju undra lite. Satte mig själv på shoppingförbud i Taxfree också. Bara lite drickbart inför eventuellt kommande fester.

För någon dag sedan berättade min klasskompis Emely att det första hon minns av mig är mitt leende. Jag får ofta höra något om det. Jag vet inte men jag hoppas det är bra.
För idag på bussen satt jag bredvid en sån där som jag är rädd för. En sån där som är helt kall och stel och inte rör på munnen alls. Usch. Jag vågade knappt tugga min Daim utan att få arga blicken av varelsen. Borde ha flinat upp mig lite åt henne också, kanske det hade hjälpt.

På centralen satt jag bara och stirrade. Fanns liksom inte så mycket att göra. Läste lite. Hörde den första riktiga finlandssvenskan på två månade och AJ AJ SÅ VACKER DEN ÄR.
Bussen kom. Jag satte mig på den och kom slutligen och utan problem hit. Här är jag nu. Bland massa människor och femtio olika nationaliteter. En gammal klassgångare från högstadiet bland annat. Tyckte väl det på LJUUDI. Man tycker ju att jag kunde ha fått ett hej men tydligen ändras vissa människor aldrig. Egentligen är det ganska fascinerande att se.

Var lite modig idag också. Det lönar sig ibland. Tänker inte gå så långt att jag skriver ut smileys, men ni kan tänka er att ni ser en glad sådan nu. Nu. Här.

Två veckor går väl snabbt?

förresten, sa hästen som vigdes av prästen.

Angående om rimmen i dikten som jag nämnde för en tid sedan. Väg, steg, veta och mäta.

Jag hade rätt. Det rimmar. Fick medhåll av mister lärare. Jag blev jätteförvånad. (Nånä.)

Fniss, fniss.

dagen innan idalavida reste hem.

Fick en chock när jag vred om låset och öppnade dörren idag. Hela campus var vitt. Vitt. Av snö. I saamarin lokakuu. Men vad kunde jag göra. Styrde dallarn mot skolan där klassen satt kring ett bord utanför klassrummet som var öppet. När vi sedan hade gått in analyserade vi A very short story och jag känner mig alltid så underintelligent.

Efteråt tog jag, Emely, Ewa, Julia och Sofie bussen till stan och till pizzerian. Firade Emely 19 år sådär lite i förskott. Det var gott. Och roligt. GÖTT, som de säger här. Vi satt där länge. Smidde festplaner och pratade om tidiga minnen från kursens början.

Hemma igen gick jag till biblioteket och bannades åt att litteraturens klassiker 9 fortfarande är utlånad. Köpte lite färdkost till morgondagens långa resa och packade.

Imorgon stiger jag på bussen som tar mig till Stockholm. Därifrån tar jag sedan en anslutningsbuss till Viking Line-hamnen. Båten i sin tur, tar mig till Åbo, där jag slutligen väljer
bussen från plattform 7, som för mig till mitt älskade Vasa.
Vet ännu inte om jag fortsätter resan med ytterligare en buss, vilken skulle ta mig till Oravais, varifrån jag sedan tvingas tigga skjuts till mitt också älskade Pensala, eller om jag stannar i Vasa för en liten inflyttningsfest.
Båda lockar. Jag saknar ju människorna och festerna. Men jag kommer förmodligen att vara ganska slutkörd. Men den som lever får se!

Ring mig alla små söta finntroll, för nu kommer jag hem, och stannar ganska länge!
(Även om det här mer och mer på sätt och vis börjar kännas som mitt hem nu... Men ändå!)

dear mrs president.

Det sägs att det snöar här i södern nu också. Men Emely är rolig ändå. Vi pratade om alliansen och så frågade hon plötsligt:

på tal om annat, är er president vettig?

Jag fick ett skrattanfall av det plötsliga. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men nog ska man väl ändå säga ja. Hon lär ju gilla jazz dessutom.

saknar jag?

jag saknar julshowen.
jag saknar all tid.
jag saknar luften.
jag saknar tankesättet.
jag saknar alla idéer som bara kom.
jag saknar friheten och
jag saknar hela hobbyskåpet.

jag ska köpa upp hela tiimari när jag kommer hem och dra hit allt.

men ibland vill jag bara skratta.
fast jag knappt har en röst.
det är skönt att hosta så länge det inte river i hjärnan.

jag är glad att jag är bra på att anpassa mig.
och jag är glad att det är här jag är nu.

alla hjälper ida.

kände mig tvungen att gå till skolan idag i alla fall, eftersom jag ändå missar hela nästa vecka. vår nya lärare är dessutom jättesträng och ger oss uppgifter om vi inte är där. det gick ju men det var ju svårt att fokusera ju. jag förstod ju liksom inte så mycket. hjärnan svällde och hade spasmer ju. halsen hade ju problem. jag satt ju mest bara där ju. men jag slapp ju få frånvaro ju.

idag och på den lediga morgondagen ska jag fokusera på en sak: bli frisk. på torsdag efter skolan ska jag och några i min klass fira emely som fyller år snart. på fredag tar jag båten hem.

MEN NU BEHÖVER JAG HJÄLP. jag behöver ett bra drama. alltså ett skådespel. jag ska inte bara vila min feta röv hemma i finland, ser ni. alla säger ett! ni får säga vad som helst så länge det är bra och inte är den lilla sjöjungfrun av allas vår älskade dansk.
jag funderade på att pressa läraren lite och ta fannys första liv. men jag vet inte. hjälp mig.

en febers kreation.

och plötsligt kom febern.
utan att ens hälsa.
jag ogillar otrevliga
människor
febrar
apor
katter
och busschaufförer.
det är en ohövlig sort för det känns som att hjärnan är på väg ut.
och jag nästan flyger lite.

allt annat gör ont så jag ligger här och vågar inte trycka på Sänd.
jag tror jag tänker att det också gör ont.
men jag måste sluta vara 16 år.
för jag är egentligen ganska
modig

sa dom
någonstans.

och så kom decemberkvällen i oktober och sa att
jag måste sluta med känslor.
jag måste sluta skita i vad dikter handlar om
så länge dom känns.
för det kanske inte är så det är.
dom kanske inte känns och ska inte kännas och ingenting någonsin har känts.
då är jag död. hejdå.
men jag bara undrar ju
hur du egentligen mår
och vilken slags kärlek du får.
förlåt då.

och förlåt bellman och swedenborg för att jag inte fattar vad ni skriver ikväll.
jag är inte riktigt hel
på friskhet
och känslor.

-jag blir förmorrad! -du svor! - å du irriterar! -jassååå!

idag hoppade jag och ellen på bussen in till stan. gick på bio. mumintrollet och kometjakten. den var rolig. en liten besvikelse dock att skarsgårdarna gör rösterna i den engelska versionen. men andré wickström gjorde sniffs röst, det kunde inte bli bättre tror jag.
men muminmamman (vem det nu var) misslyckades lite med finlandssvenskan här och var. till och med ellen hörde det.

på tal om finlandssvenska frågade emely igår om det finns nåt band som sjunger på finlandssvenska. sås och kopp, sa jag. så började jag lyssna igen för första gången på 13 år och det är egentligen ganska kul.


så där annars kan jag inte sluta fnissa.
det är något någonstans i magen.
tror jag.
hihihihi.

fnissar inte åt att jag ska åka hem dock.
snarare åt att jag kommer tillbaka.
hihihihihi.

watch and learn, finland.

Igår kom Ellen och jag fram i tid, för att slippa köa. Men det var ingen där. Då blev vi rädda att vi hade tagit fel dag eller tid. Men snart hörde vi klackskor på avstånd, då blev vi glada och sedan insläppta. Drack goda cider och efterfestade.

Sen gick vi till stallarna där vi fick kladdkaka till efterrätt. Efter den följde huvudrätten, kött och potatisgratäng. Perfekt "no byri ja vaar i fyllon å hungro"-mat. Slutligen bröd, sallad och räkröra, typ. Min bordsgranne hjälpte mig med stolen hela tiden. Skuffade in den och drog ut den när jag skulle gå. Svenskar är så gulliga med sånt. Om de snubblar i dallarn får jag en klapp på axeln och ett "ursäkta så jättejätttemycket!" Watch and learn, Finland.


Slutligen följde förfesten i en lokal tillhörande nationen. Ellen och jag tappade bort allihop och följde vilsna efter ett par in i ett trapphus. Dessa försvann också, så satt vi där och började googla kartor, när de äntligen kom ut igen. Så vi följde dem. Och vi såg en drake bredvid månen. I den stjärnklara, iskalla, natten. Gick hem till mig och hämtade mera drickbart och återvände till lokalen där vi hittade roliga människor.

Plötsligt var vi tillbaka på stallarna där jag träffade hundra till.
"Taskigt att du bryter på finska och inte kan prata det."
Whoop whoop!

Hemma var jag sent och det var kallt som känslorna på måndagar. Idag har jag så ont i alla mina magmuskler att jag inte kan nysa utan att känna näst intill dödliga smärtor. Det tyder på att jag har skrattat i alla fall! Det var en fin kväll.

stad i ljus.

mitt igår var ganska galet roligt.
skall berätta mer när jag inte känner mig så platt i hjärnan.
men en sak kan jag härmed konstatera: ska jag stanna här i sverige är jag nog illa tvungen att lära mig tommy körbergs stad i ljus. jag fattar inte hysterin över sången, jag har inte varit på en enda fest här utan att man har börjat sjunga den. högt.

ikväll går det baklänges.

Nu ska jag gå på baklängessittning med Ellen.
Det betyder att vi börjar med efterfest, sedan äter vi tre rätters med efterrätten först och förrättens sist. Någon förfest har jag inte hört om, men ifall den infaller så gör den givetvis det allra sist.

När jag var lite yngre än vad jag är nu hade jag en period när jag hela tiden tänkte ut vad ord blev baklänges. Jag blev riktigt snabb på det till slut, det blev liksom en vana. Men det försvann. Synd, det hade kanske kommit väl till pass ikväll.

Det enda negativa är att jag missar Idol. Men jag ska kolla det på tv4play direkt jag kommer hem, eller imorgon. Så ifall det är så att Olle åker ut (det händer inte, men ändå) så ska ni inte smsa mig och gråta. Jag vill att det ska bli en yllätys.

Nu måste jag springa. Måste bara äta en smörgås först så att jag klarar förfesten och inte är helt död när jag ska ta mat och tappar allt. Ha en fin kväll!

det nya ordet för dator.

Jag myntade ett nytt ord för dator idag när jag var på biblioteket med Emely. Sökmaskin. Jag ska genast ringa svenska akademien. Eller icke.

Förresten, på söndag ska jag och Ellen se den nya Muminfilmen på bio! Hade inte tänkt se den först, men så kom jag på att det är ju faktiskt 3D, och de talar inte rikssvenska som jag först trodde, utan finlandssvenska! Det vill jag hur Skarsgårdarna klarar.

Och imorgon ska jag möta Ellen 15.30 och vi ska gå på sittning och innan det ska jag resa med Gulliver och dammsuga föra böcker till campusbokhandeln och vara konstig och längta efter människor och känslor och inviter

och idag har jag två gånger kommit på mig själv att säga sju som schhuuu som dom gör här. Jag ska givetvis se till att det var två tillfälligheter.

OH HELLO JONATHAN SWIFT.

Jag är så glad att jag nästan spricker över att vi får läsa Gullivers resor. ÄNTLIGEN en riktig bok! Inte massa antiken och medeltiden och omotiverade draman. Ni vet inte hur länge jag har väntat på detta. Eller jo det kanske ni nästan vet. Skolan började 30 augusti.
Så nu ska jag läsa den tills jag somnar sött ikväll, och för första gången sedan datumet jag nämnde FÖRSTÅ vad jag läser.

Men först ska jag åka in till stan och köpa ett häfte. Och kanske leggings. Hittade hemska hål på mina favoriter. Var tvungen att slänga dem. Och imorgon är det baklängenssittning.

sagan om stockholm del II.

På lördagen vaknade vi och inte riktigt visste vad vi skulle göra. Mitt öga var plötsligt uppsvällt likt en boxares. Elli hade en bra salva för sådant, som tur. Vi gick ner till Vallentuna centrum på ett mysigt café och diskuterade livet.



På kvällen kom en del släkt för att äta tacos och fira Elli. Vi hade en tävling gällande musik i tv-serier. Mitt lag Flugsvamparna kom på andra plats. Senare gick jag, Elli och några av hennes kompisar hem till en av kompisarna. Vi spelade Wii och drack vin. Elli ritade Olle på sin mobil. Sedan fyllde hon 18!

Söndagen var den riktiga födelsedagen. Kom lite släkt på ytterligare lite tacos på dagen, och sedan stack vi till ett centrum som jag redan glömt namnet på men allt stängde tidigt för att det var söndag. På kvällen kom tre av Ellis kompisar och åt pizza och drack Ellis födelsedagsdrinkar! Vi såg också på Flightplan och åt bullar.

Måndagen stod för hemresan. Elli följde mig till centralen. Vi åt på BK och strosade runt i Pocket shop innan vi tog avsked vid gate 13.


På bussen såg jag på hästar genom fönstret. Jag älskar hästar. Jag läste Röda Rummet och kom fram till att det kanske är den tråkigaste bok som skrivits. Som om den visste att jag var på väg stod femmans buss och väntade på mig vid resecentrum när jag klev av. Efter halv åtta låste jag upp dörren till mitt tillfälliga hem, satte mig på soffan och tänkte "åj va råolit ja ha hadd." Tack Elli för att jag fick komma!

sagan om stockholm.

På fredag åkte jag sju timmar buss. Det var skönt. I Jönköping var bussen fullare än mig på nyårsafton så jag fick dela säte med en skånsk kille som visste allt om melodifestivalen. Vi pratade om Lordi, Hanna Pakarinen, Geir Rönning, Elin Blom, Nightwish och M.A Numminen. Han kunde det här med samtalsämnen med finskor på bussen...

Kom fram en halv timme för sent till huvudets stad för att chauffören körde fel. Men jag mötte upp Elli, vars mamma körde oss vidare till Idol. Jag var exalterad redan innan, men när vi sedan fick plats precis vid scenen på tredje radens mitt tänkte jag nog flest glada tankar på länge.

Det var häftigt att sitta sådär långt fram. Senast vi var där, 2008, satt vi inte långt ifrån högst upp på läktaren. Nu upplevde man det på ett annat sätt. Mäktig stämning. Alla hade valt väldigt bra låtar, alla utom Geir och Linda var bra, men Linnéa, Daniel, Alice och Elin var bäst.

Och nä. Jag har inte fått skov. OLLE VAR ALLRA ALLRA BÄST!


Att Seal helt plötsligt kom in i början också var ju en rolig bonus. Jag fattade ingenting först. Kände igen låten men inte människan. Efter en stund kom Elli på det. Det var Seal!

I utröstningspausen skulle vi gå och fotografera med Bagge men hann bara med Andreas. Glömde fråga om han inte tycker det är orättvist med Geir.

Vad som var bättre när vi var där för två år sedan var att då kom idolerna ut innan programmet och skrev autografer och sånt. Då fick jag Lars autograf och fem hjärtan och en puss på min biljett av honom. Då blev jag lycklig. Något sånt var det inte frågan om i år. Därför försökte jag få tag i Olle efter programmet. Men Olle var upptagen med pressen där mitt i allting. En vakt sa till mig att jag borde ha kommit tidigare.
"Ja men hur lätt tror du det är med den här?" frågade jag och syftade på dallarn.
"Näe. Det är mitt fel alltihop" sa han.
"Ja. Nä, jag skojade" sa jag och vi gick.
Vi hann gå två meter innan studiomannen vi kallade Praktikanten, för att han såg så ung ut, kom till mig och sa "ge mig biljetten, jag fixar det!"
Jag: Va....?
Han: Jag kan fixa autograf om du ger mig biljetten. Var det juryn du ville ha?
Jag: ..........Nä.....Alltså......OLLE.

Och så kom han tillbaka med signerad biljett och penna.
Jag såg det hända 10 meter bort.
Tack, du är bäst, sa jag och så gick vi.
Stackars vakten fick dåligt samvete. Ibland är det arma bra att ha dallarn!

Den spännande sagan fortsätter imorgon. Ovannämnda fredag lever jag länge på!

när idalavida plötsligt var tillbaka.

Jag vill och ska berätta om min fantastiskt roliga Stockholmshelg.

Men först ska jag handla bröd, bananer och mjölk samt gå till biblioteket med alla delkurs 1A-böcker för jag klarade tentan! Tänk he!

Jag och Muminpappan GILLAR'T.

och så den kungliga huvudstaden för en helg.

Nu far jag till Stockholm. Till Elli. Ikväll när jag kommer fram ska vi gå på Idol. Där ska jag säga hej åt åtminstone Olle och Bagge. På lördag är det kalas och på söndag fyller Elli 18!

Bussen går om typ en halv timme typ 50 meter härifrån. Jag ska byta buss i Jönköping. Det tycker jag är spännande. Jönköping liksom. Har aldrig varit där. I min väska finns Röda Rummet, massa konstig musik, skrivboken och lite karkki. Oj så jag ska mysa! Finns nästan inget så mysigt som att åka buss långt.
Måste sova lite också. Blev inte mycket av det inatt. Kom bara poesi ur hjärnan. Förut var det ordlekar.

Ha en fin helg!
Kram och kram.

bloggpriset.

För en kulturapa som mig är detta väldigt spännande. Det är sånt här som behövs. Det är sånt här som är roligt.
Alla skall rösta på bloggen/bloggarna ni gillar innan 17 oktober och ni skall göra det HÄR.

Ps. Det är inte förbjudet att rösta på mig.

angående de självklara rimmen

Jag har glömt att berätta hur det gick. För det gick inte ännu. Vi går igenom lyrikanalysen först på tisdag. Men DÅ ska vi rimma och skoja.

För övrigt sitter jag här med tre och en halv sida text. Hade jag bara hittat något om renässansens kärlekssyn hade jag haft fyra och i princip varit klar nu. Men nä. Det finns inget någonstans. Så jag har börjat med källhänvisningen istället. Känner mig återigen som mannen som ringer till hotlinen i Pleppo. "Ja ha aldri gjort nå sånt här förrrrr!"
Men får jag IG så matchar det åtminstone mina initialer, om man tar sista bokstaven i efternamnet istället för första.

jag fick tag i en till slut!

så läs nu. det här är vad jag vill berätta för Er idag.

1. Hur känner du dig idag?
helt okej. lite onsdagig sådär.


2. Varför känner du så?

det är snart fredag, jag har skrivit på tentan, men jag vet inte tillräckligt om renässansen.
3. Vad har du gjort idag?
skrivit, stämt gitarren, varit på biblioteket, köpt vindruvor, tittat på tv.


4. Vad ska du göra sedan?

skriva och sova.


5. Vilka Internetsidor är du inne på just nu?
wikipedia, blogger, google, synonymer.se, nån konstig sida om kärlek och facebook.


6. Har du smakat på sushi?
tänk vad jag är besmakad.
7. Vad har du på dig just nu?

mjukisbyxor och huppari. 


8. Vilket är ditt favoritband?

finns fler än ett. men vi säger the beatles.
9. Hur länge har du lyssnat på det bandet?

sen jag var en baby, ungefär. men mera seriöst i cirka 2 år.


10. Vad tycker du om George Bush då?

att obama är bättre.
11. Vad vill du jobba med?
jag vill skriva. sen har jag fått för mig att det skulle vara skitkul att klippa ihop tv/radio-program och sätta till musiken också. vet inte vad det kallas, producent?



12. Har du vita tänder?

nä röda.
13. När kysste du någon senast?
förra lördags.


14. Vem saknar du?
mamma och mommo. och bibbi. och alla fina människor där hemma.

15. Vilken är din favoriträtt?

bibbis ris och köttsås, risotto, alla former av pasta, lax, strömming, ris & kyckling, tacos, pizza och subway. MAT!


16. Tycker du om att shoppa?

ja men min ekonomi gillar inte när jag gör det. vi har lärt oss att kompromissa lite. jobbigt med parförhållanden.


17. Hur ser ditt rum ut?

som ett rum, med lite fantasi.


18. Vem är snyggast?

heath ledger och willehard.


19. Vad tycker du om att göra?

skapa, skriva, skoja, spela gitarr, spela alias, festa, förvirra, mysa, åka buss, äventyra.
20. Vilket är ditt favoritteveprogram?

idol.

21. Är du blyg?

oftast inte.


22. Vilken hårfärg har du?

brun
 och jag GILLART!

23. Brukar du handla på ONOFF?

nä!


24. Vad får du oftast komplimanger för?
mina texter. eh.
25. Är din mamma bra på att laga mat? 

men hur många hårstrån har en hare?


26. Har du något MVG?
nej. kanske jag får det nu i min första tent! hehh. 



27. Vilken kändis är smartast?

lars eriksson

. jag är säker.
28. Går du på en fritidsaktivitet?

är det en drog eller?


29. Vad skulle du spendera dina pengar på om du vann en miljon?

jag skulle investera en lägenhet. kanske en liten resa. resten skulle jag sänka till cancerforskning.


30. Vilken är din favoritfärg?

rosa, svart, lila, grön och blå.


31. Vilket är ditt favoritdjur?

häst, hund, katt, elefant, giraff.

32. Har du MySpace?

nä. 


33. Vad heter du där?

babylo.


34. Är du bra på att sjunga?

nja.


35. Gillar du ditt utseende?

ser ingen orsak till att klaga på sånt.


36. Vad är du för asiatiskt stjärntecken?
jag vet inte. kanske HÄST!


37. Har du några piercingar?

9 i öronen och 1 i läppen.


38. Vilket är ditt favoritgodis?

pätkis och majsbollar.


39. Vad har du för sexuell läggning?

hetero eller vad hette det?


40. Hur lång är du?

kort.


41. Röker du?

nej, inte annat än på fest nångång sådär.


42. Snusar du då?

nej.


43. Vad stör du dig på?
folk som lovar något de inte håller. eller annars bara är falska. annat: fpa-krångel, licensmän, besserwissrar, husbilar och pensionärer i trafiken, folk som inte förstår att använda ordet tack och andra artighetsfraser, löjliga regler, människor som inte fattar att MAN SKOJAR, de här konstiga grejerna för mynt i kassorna här i sweden och när det är halt ute.


44. Vilken är din favoritaffär?

anchor blue lätt.


45. Ska du bli pilot när du blir stor?
jepp.


46. Vilken är din favoritfilm?

what's eating gilbert grape, i'm not there, brokeback mountain, i rymden finns inga känslor och shrek.


47. Har du pojkvän/flickvän?

typ inte.
48. Använder du hårspray?

typ ibland.


49. Vilken hårspray då?

proffs.


50. Vem kysste du senast?

nå en snäll!


51. Är snaggat hår snyggt?

nej! HÅR!!!!

52. Vilken musikstil är bäst?

rock, jazz, blues och lite pop.


53. Är du musikalisk?

ja, det ligger nog lite i släkten. men jag är nog den mest anonyma av oss.


54. Vad läser du för bok?

nu just till skolan: epikanalys, hamlet och röda rummet. till fritids: vad gör alla superokända människor hela dagarna?


55. Lyssnar du på radion ibland?

nåjo.


56. Vad har du för färg på dina gardiner?

här är dom orenagea. i och för sig inte mina.


57. Har du en egen dator?

jo.


58. Tycker du om Svampbob Fyrkant?

ja! jag har träffat honom på riktigt i usa också.
59. Läser du någon tidning?
vasabladet. och aftonbladet ibland. och nöjesnytt!


60. Vilken tidning läser du då?

men sprick.


61. Är du med i någon förening?

pensala uf! yeah. och linnéstudenterna. och via.


62. Är du vegetarian?

nä. kött!


63. Hur många pannkakor har du ätit som mest?

1262
64. Följer du modet?

nej inte precis.


65. Vad heter dina syskon?
magnus, robert, anna, elin.
66. Är det roligt att gå omkring på IKEA?

när man har presentkort!


67. Har du träffat någon från Internet någon gång?

hjälp, ända från internet. bazooka, johan, jocce, kforsman. hundra!


68. Har dina föräldrar klagat på hur du ser ut?

haha ne min GOLLIPAPA skulle aldrig. fast han brukar klaga på att jag använder huppari ofta...


69. Har du fräknar?

nej.


70. Har du många postrar på ditt rum?

nä nu finns här bara 1. (+ mona lisa på wc!) fast det är fortfarande inte mitt.


71. Använder du ofta mössa?

på vintern ibland. 


72. Skriver du snabbt på datorn?
du hinner aldrig med.


73. Vilken linje ska du gå/går du/har du gått på gymnasiet?
den enda idiotlinje som fanns att välja på om man inte var bäst på matte. usch. jag är så glad att jag klarade det. att det tog slut!
74. Har du en fin handstil?

nej.


75. Vem är din idol?

ted & kaj, björn gustafsson, erlend loe, CALLE, håkan hellström, lars eriksson, bob dylan och hemulen.


76. Kan du köra bil?

faktiskt!

77. Fem saker som du vill ska ske innan du dör?
jag vill börja rida häst igen, släppa en diktsamling (ingen behöver köpa men jag vill släppa. det är ett mål), sen vill jag spela konstiga instrument med konstiga människor en natt på ett konstigt ställe, skriva roliga lappar och dela ut åt random människor och åka båt på nåt fint ställe. kanske canada.
78. Vilka länder har du varit i?
finland, sverige, norge, spanien, belgien, polen, tjeckien, usa, frankrike, estland, danmark.


79. Håller du på med något projekt?

förutom alla mina hundra evighets så faktiskt ett.

80. Vad var det senaste du såg på bio?
i rymden finns inga känslor.


81. Vilken skådespelare är bäst?
heath ledger. mmmmmmmmmh.
82. Hur gammal är du?

tjugo, kanske...
83. Vad ska du göra när du är 71 år?
äta dumle.


84. Vad vill du köpa just nu?

mera vindruvor.


85. Vad har du för ögonfärg?

blå.


86. Hatar du någon?

:P -smileyn.


87. Vad tycker du om homofober?
aa gomorr'n badbollar.


88. Vad älskar du?

radio plepppo, sommarnätter i parker, att skriva och känna "JAAA DEHÄR KÄNNS", att spela alias med människor som inte får stopp i huvudet på varje kort, att åka buss långt, att festa med fina människor, att sova 13 timmar,att äta glass på torg med människor jag gillar, att gå på teater och att leka fantasilekar.
89. Vad har du för intressen?

musik, teater, böcker, att skriva, ja kultur i allmänhet, människor, mat, språk, märkliga resor och sena nätter.


90. Vad längtar du till?

helgen! jag får träffa elli. vi ska gå på idol och fira hennes födelsedag! och så längtar jag till baklängessittningen.


91. Vilka språk kan du och vilka vill du lära dig?

kan: svenska, finska, engelska och ytterst begränsad tyska. ibland låtsas jag kunna danska. det är roligt. vill kunna: ryska och latin.


92. Är du lik någon kändis?

min kusin ann-luise i så fall.


93. Vilken låt lyssnar du mest på för tillfället?
HIM-love, the hardest way.


94. Vem är din bästa kompis?
jag har några få som jag gillar väldigt mycket. men den jag känt längst, upplevt mest och skrattat bäst med är carro.


95. Vad attraherar dig?

musikaliska och teatraliska talanger. och mystik och humor och fina ögon och fint hååååår. och självsäkerhet och goda parfymer och...


96. Vilken svordom använder du mest?

fan. och perkele.
97. Spelar du något instrument?

gitarr.


98. Är du skoltrött?
det kan jag inte påstå.


99. Är du positiv av dig?

oftast.


100. Vad ska du göra imorgon då?

skriva, köpa picknick, diska, packa.

jag är del av en romantitel.

Vi funderar på allt annat än hemtentan.
Det skall bli ändring på det nu. Jag ska skriva och sluta klaga som en kossa. Sedan ska jag åka till Huvudstaden med gott samvete.

Ps. Vet någon hur länge det tar innan mina bussbiljetter kommer till min telefon som ett sånt där sms? Jag trodde det gick ganska på direkten. Nu har jag väntat en dag och snart två. Ingen panik eller så men jag vill ju resa, helst.

jag öppnade dörren igen.

Jag måste sluta öppna dörren när det ringer på utan att någon har bestämt dejt med mig. Men jag tänker alltid att det kanske är någon som vill att jag flyttar på dallarn eller så. Vill ju inte vara en dålig och seg granne. Men icke.
Jag öppnade i söndags - det var licensmannen.
Jag öppnade idag - det var Jehovas vittne.

Jag: .... Hej....
Han: Häjsan! Två minuter ska jag ta av din tid bara!
Han försöker ge mig en tidning som jag inte tar emot.
Han: Stress i skolan och på fritiden!! Det är...
Jag: Nä du, jag har inget sånt... Tack.

Jag drog fast dörren men hann höra ett "tack" å hans sida också.
Sen började jag ångra lite att jag inte gav honom mina två minuter som ändå gick åt till att riva skolådor. Vi hade kunnat argumentera och kivas lite, han och jag. Fast å andra sidan hade han väl fått nåt poäng om jag hade släppt in honom eller tagit tidning, så det är nog lugnast såhär.

nåja äntligen!

Nu är dagen här. Dagen då vi skall få veta om väg rimmar på steg och mäta rimmar på veta.

Det är med förväntansfulla steg jag går till skolan idag.
Det skall bli så kul att äntligen få veta sanningen, hehe....

söndagar suger.

jaha. det ringde på dörren och jag öppnade.
det var dumt gjort.
för det var licensmannen.
som jag på förhand hade tänkt att jag aldrig i livet skall öppna för.
men det är ju inte den första man tänker på klockan 20 på en söndagskväll.
sen att jag blev paff och är sämst på att ljuga gjorde att jag numera ger pengar för att få se på rörliga bilder och lite ljud i en apparat. JAJA. jag bor bara här några månader till. sen har jag längre ingen tv ändå.
söndagar suger.

en önskan

Kan ingen starta listtrenden igen? Vi minns nog alla de eviga listorna med de eviga frågorna på Berusad och Bilddagboken och överallt. Jag skulle så gärna vilja göra en lista här i bloggen.
Finns det ingen som har en?

jag känner en som fyller 5 år idag

Hon heter Ellen och hon är världens bästa systerdotter. Vi säger GRATTIS och valsar med disneyprinsessor!
Hon är lite som mig. Lika knäpp. Lika galen. Lika oseriös. Hon skrattar ihjäl sig när jag kallar henne för Edward med seriös ton och blick, och liknande konstiga saker. Det ska bli roligt att se vad det blir av henne. Jag saknar henne. När jag pratade med henne idag sa hon att hon saknar mig också. Gulligt.

män som lämnar sina hem för gräs i californien

Skrev på hemtentan från det att jag vaknade till klockan 19. Men det blev mest bara fel. Jag fattar ju verkligen inga såna saker som man borde fatta. Känner mig lite som att jag har nåt fel, typ för lite intelligens för att behärska verkligheten. Men det har ju framgått i test att så inte är fallet. Lite kan jag ändå inte låta bli att betvivla testens trovärdighet alltså. Vad ska det bli av mig?

När jag sedan gick till Ica var det så kallt att jag fick ont i lungorna när jag andades. Då tänkte jag på olika saker. Till exempel höstlöv, Danmark, hur det är att vara lärare, sjukdomar och kinesiska tecken. Hemma igen såg jag på Idol och var lite sur för att Geir gick vidare. Förstår verkligen inte vad han gör där alls. Han tog Madeleines plats. Men nu får jag ju se honom nästa fredag då. Kanske vi ska kramas också, FNISS!

Nu dansar mitt inre till The Beatles.
Imorgon skall det skriva mer om medeltidens jävla kärlek.
Men det skall dansa också.
Lite lördagsdans, sådär.

natus roliga funderingar, del 207.

Ida säger:
helt seriöst
vaför tog jag fan int chansen?
Natu säger:
vittu vi e båda kokta i soppor
Ida säger:
hahaha
Natu säger:
men ida jag tror nog vi kommer få dom, gud testar oss nu bara

Bäst att hålla sig i skinnet i såna fall!

två år eller två evigheter.

Idag är det två sedan mommo dog.
Det känns som två evigheter.
Fast ändå inte.
Den hemskaste dagen på länge var nog när pappa kom upp på vinden och sa att hon var sjuk.
Jag blev knäpp och åt bara gurka i flera dagar.
Mest för att tugga.
Vi hälsade på henne på sjukhuset och hon log när hon såg mig.
Jag är glad att jag inte grät.
Då.
Finare människa får man leta efter.
Har aldrig träffat en mera öppensinnad, förstående och ärlig men ändå ödmjuk 86-åring.

Drömde om henne för några veckor sen. "Tänk att ee två år sidan ja sticka vantan åt de no" sa hon. Jag kom på alltihop först för några dagar sedan. Det är ju faktiskt två år.

Och här är jag nu då. I Växjö och ska börja skriva hemtent. Undrar vad hon hade tyckt om det. För något hade hon ju tyckt. Det var det fina.

NO SKA JA BYGG IN VEEG. SIDAN SKA JA TA FRAM MEETÄRSTICKON Å MEEET.

Alltså idag hade vi diktanalys, grupparbete.
Den första dikten var omöjlig att förstå (fast jag tror fortfarande att man inte ska förstå dikter, kanske för att jag skriver så själv) men den hade det tydligaste rimmönster, utan att bli tjatigt, jag sett på länge.
Jag var egentligen den enda som såg mönstret hela dikten igenom, eftersom jag var den enda som ansåg orden mäta, veta och väg, steg rimma.
Här i Sveriget tycker man inte det. För man tycker om att uttala Ä-ljud. VÄÄÄG och MÄÄÄTA. Då rimmar det inte, såklart. Jag är den av oss i klassen som talar den äldsta varianten av svenska, och dikten var gammal. Slutet av 1800, början av 1900. Nåt sånt. Och mönstret alltså. Det var ju så fint. Trots detta hade jag tydligen fortfarande fel.
Några fick jag övertygade (tack), men inte alla. Vi tjafsade så länge att vi beslöt att uppsöka en specialist på nordiska språk och gammal svenska nästa vecka! Då ska vi allt se!

Och alla ni vackra Österbottningar och övriga finländare som läser detta kan ju instämma med mig - det rimmar. Länge sen jag senast kände mig så hjälplös.

utvalda händelser ur idalavidas liv, del sepetembertisdag

Idag fick vi uppgifterna till hemtentan. Det blir nog en pärs för mig och min kuriösa hjärna kan jag berätta. Och jag måste börja redan imorgon, eftersom inlämningsdatumet infaller när jag befinner mig i huvudstaden. Men jag tänkte flumma. Flumma bort läraren lite. Mitt vapen. Och tänk så skönt sedan (om jag klarar den, det här är ju min första universitetstenta och helt nytt) - aldrig mera den här gamla kursen. Party!

Jag har sett på Idol nu. Väntar på resultat och läser lite dikter till morgondagens skojiga grupparbete. Bland killarna har jag ingen större skillnad på vem som går vidare, men helst Emil. Vad gäller tjejerna är Alice helt fantastisk, det har jag alltid tyckt. Samtidigt kan man ju inte låta bli att heja på Elin. Hon ÄR ju bra. Synd att bara en tjej går vidare.

Jaja. Jag skall återgå till lyrikens oförklarliga värld och frysa sönder lite.

jee!

Min hyresvärd var här och bjöd på karkki och lovade mig ytterligare två månader här!

Nu behöver jag alltså inte bostadsstressa på en liten stund igen.
Jag har chans till ännu bättre läge och marklägenheter.
Och jag behöver inte gå på visning imorgon.
(ja, det höll nästan på att ordna sig, men det blir bättre såhär.)

Ps. Varje gång han varit här för att hämta posten har varit en sån dag när jag har lagat mat. Alltså mat i stekpanna osv, inte bara makaroner eller tonfisk, grynost eller bröd. Det har alltså doftat mat i lägenheten. Missvisande (doftande?) verkligen, jag suger ju.

fina kvällen, äntligen.

skönaste festen igår kanske. några meter under jorden med bra musik och bra människor. mys!
vi lekte lapp i pannan och jag var anna anka. fattade ju inte det. "är ni säkra på att en finlandssvenska vet detta?". borde kanske ha kunnat men kunde inte. bittert!

plötsligt kom någon ner med dallarn. jag skrattade nästan ihjäl mig. "aamen den stod där ute!". som om det var helt okej att ta in den bara därför. det var en syn. en väldigt rolig en.
jag fick låna ett hårband. det prydde mitt huvud hela kvällen. lagom vackert.



en av alla dessa svennar hade varit på power park och hade en minä rakastan sinua-lapp i fickan! plus och plus, so to speak.

en annan fick ta del av mina poesilektioner.
"men du, kan du inte göra lite poesi över kvällen? jag ställer ölen såhär!"
jag bara "öh okej...burkarna stod på rad... sen... kommatecken och ny rad!"
han bara "haha, det är viktigt för dig"

sen gjorde vi dikter i team. en rad på var. det var jätteroligt. jag förklarade att man kan skriva dikter om ekon. och nästa rad handlade om himlen och våra legender på jorden eller nåt.
"fan va deep asså! du har ju talang ju!"

vi kan ju låtsas. i alla fall på lördagar. fast en gång sa han "det där var ingen bra poesi. börja om." och det var bra för annars hade jag aldrig kommit ur det och då hade det blivit sämre och sämre.

innan vi stack till krogen sa jag att jag tyckte det är konstigt att svalor inte går i skola. han sa att jag är en känslomänniska. och sen "vi ska gå nu, inte svalorna, inte känslorna, vi!" så vi gick. tog taxi. krog. tequila. massa skaka rumpa och fanta och rosé och svenskt. diskuterade sverigedemokraterna med en random på torget. hem vid tre. tack ellen för att jag fick följa med!

fattar du, f-ä-s-t.

Nu far jag på fest med Ellen. Jag har inte gjort annat än väntat hela dagen.
HEJDÅ!

humör ett och två, mest ett.

det känns som allting springer undan.
och jag hinner inte med.
och det vet alla. därför springs det.
jag har ju dallarn för helvete. klart jag inte hinner med.
men jag förstår ju en del ibland ändå.
men spring ni. få se var ni hamnar.
jag är glad att jag är här.

men så ibland
kan jag inte sluta fnissa.
jag bara fnissar och jag fnissar åt allt.
jag tänker på när jag var sjutton år och skulle berätta för pappa om killen som precis hade besökt mig (varför berättade jag det ens?) men han bara sa att jag måste sluta fnissa för annars förstår han inte vad jag säger.
det var svårt.

den romansen var förresten den märkligaste (hittills) i mitt liv. kunde blivit en film alltihop.
plötsligt ringde det bara på dörren. tur att jag var ensam hemma.
jag öppnade men ingen var där. sen hoppade han fram. gömde sig bakom dörren.

allting slutade nästa dag på följande sätt på trappan till mitt barndomshem:

jag: men vi syns.
han: nä.
jag: fuck you.

men jag är glad att jag är här.

och hon går på om sina jävla lägenhetsproblem jämt.

Jag har fortfarande ingen lägenhetsdelare.
Sambo kan man kalla det. Men jag tänker inte göra det.
Kämppis är ett ord jag hatar. Lite fyndigt kanske, men jävla fult.

Funderar på att satsa på nån av tvåorna i alla fall. Och annonsera ut sen.
Nån måste ju nappa. Räknade ut min budget ifall det krisar. Alltså ifall jag måste ha den för mig själv. Det blir knapert. Med mat, kurslitteratur och nöjen. Om man ens får tänka på nöjen. Men det gör jag fast man säger att jag inte får. För ingen kan styra min hjärna. Och då ska man ju räkna med att vår kära anstalt krånglar till det minst 5 gånger om året. Försöker hitta extrajobb. Lämnade faktiskt in ansökan till nån skrivgrej igår. Det betyder ju nästan allt annat än att jag får det. Sedan finns ju också risken att jag hamnar ihop med någon som pratar för sig själv och såna saker. Men det är väl saker man helt enkelt inte får bry sig om i situationer som denna.

Skulle göra intresseanmälan på den ena just. Det gick inte för jag tillhör nån "specialgrupp". Det är ju i och för sig bra. Men nu måste jag till kontoret imorgon. Fast där kanske de vet någon som är i behov av en lägenhetsdelare. Vi hoppas på det.

det allra bästa.

Det allra bästa idag är ändå att igår satt jag och skrev och gnällde ihop lite mer än en sida om varför jag behöver få förtur till lägenheterna här i detta område som jag bor nu, eftersom det är så nära till allt och idealet för en sådan som mig.
Idag efter skolan gick jag till bostadsförmedlingen och lämnade in denna skrivelse och ett läkarintyg. Mottogs på bästa sätt av en snäll kvinna. Drygt en timme senare ringer hon upp mig. Och hon säger att det är beslutat att jag nu får förtur i kön från och med nu. Jag hamnar på första plats så fort jag hittar en lägenhet jag vill ha och gör intresseanmälan.
Jättesnällt av dom, faktiskt. Tänk det. Alla måste flytta sig för här kommer jag. Typ. Tack.

Fast det är ju lite bråttom. Allra senast 1 december ska jag vara ut härifrån, men helst så fort som möjligt. Just nu finns inga lediga ettor i detta område. Det betyder att om det kommer så blir de lediga först i januari tidigast. Jag överväger nu att satsa på en tvåa och hitta en själ att dela den med. Men vem? Vem är snäll och tolererar kreativa anfall som kan te sig lite hur som helst, tål att höra gitarrspel som inte är världsklass och en hel del Pleppo, som är världsklass. HEJ HEJ BO MED MIG!

Ps. Jag är för jävla sämst på att laga mat. Men diska kan jag! Och tvätta kläder! Och skoja! Ds.

Idag kom posten

med biljetterna! Woo!


Jag har också varit i skolan. Åkte hiss med vår lärare. För han hittade inte till vår lokal. Jag vet inte om det är speciellt tryggt att följa en vilsen finlandssvenska med lokalsinne som en spisplatta i såna fall. Men fram kom vi.

Förresten, igår fick jag kanske den längsta hälsning jag fått hittills. Jag hämtade posten i trapphuset och en kille kom förbi. "Tja hallå hej hej!" sa han.
Fyra saker. Jag fattar inte. Men trevliga killar har jag aldrig haft något emot. Så tja hallå hej hej på dig med.

hej universitetet, det här går ju riktigt bra.

Jag och några tjejer från min klass sitter i caféet och läser våra "läxor", om man nu kan kalla det läxor längre. Känns lite annorlunda. I alla fall.

Emely: Alltså jag förstår fortfarande inte vad det här handlar om.
Jag: Inte jag heller. Hur många gånger är det kvar av den här tråkkursen? 1, 2, 3... Bara 3! Wohoo!
Emely: Tur. Jag orkar inte läsa mer nu.
Hon Som Jag Aldrig Minns Namnet På: Inte jag heller. Men efter detta behöver vi inte läsa mer förrän imorgon.
Emely: Sant...
Jag: Haha, vad positiva vi är.

Sofie kommer dit.

Emely: Hej, vi konstaterar att vi inte förstår uppgifterna vi hade tills idag.
Sofie: Vilka vad dom?

Ungefär sådär bra går det för oss. Men som sagt, tre gånger kvar!
Lyrikanalysen däremot tar slut alldeles för fort.

I övrigt är typ alla jättearga och upprörda över Sverigedemokraterna. Vi ska inte gå in på vad jag tycker. Men vad är det för sätt att bli sådär hysteriska bara för att någon har en kanske lite annorlunda åsikt? Man ska väl få tycka som man vill utan att media ska få spasmer och valstugor ska brännas ner.

idol 2010 jajajajajajaja.

Gissa vem som ska på Idol i Stockholm om tre veckor?
Gissa då.
Gissa sa jag.

Rätt gissat! Jag och Elli!
Whoop whoop!

Nu ska jag studera så att jag kan gå dit med gott samvete sen.
Lyrikanalys. Det är intressant!

ida - brandvarnaren: 1-0.

Idag när jag hade duschat och kom ut ur mitt ångande och väldoftande badrum hände det. Ångorna nådde upp till brandvarnaren som givetvis gick igång. Jag tittade på den och fattade läget - jag når aldrig i livet upp till den, jag har ingen lång kvast eller dylikt. Jag stängde kvickt badrumsdörren och gav brandvarnaren Ilskna Blicken (IB, liksom mina initialer) i fem sekunder. Den tystnade. Tack. Jag tänkte på när Bibbi sa att jag inte är kvinnan som fryser i bastun.

Sedan fick jag några infall. Apor och bananer och pussar och kramar.
Såna är roliga att få.

Adjö fina ni, jag skall studera och skriva brev. Puss och kram och banan.

men hjärnan är ju alltid allting.

det är något i mina fingertoppar
som bara vill spricka explodera detonera
men det går inte.
det finns ingen eld.
och det bara pirrar kittlar retar
i hela mig
mest i hjärnan.
'så här är du en bra människa'-området
har dött gått hädan hemkallats.
hoppas det har det jävla bra
där det är nu
i himlen helvetet eller det kanske är en mygga.
men jag är så trött och förvirrad av
personlighetsförändring på personlighetsförändring på personlighetsförändring
på personlig

hets

för

änd

ring

att jag inte längre vet någonting.
vem har någonsin gjort det, förresten?
tjena smarting. du gör världen till en bättre plats.
att tälta på.

för sent igen.

diktsaldo två nya minus en gammal skit är lika med plus en.

"jag känner mig förvirrad på ett bra sätt"
var det någon som sa. bra. det är det jag vill. tror jag.
men samtidigt vet jag att det inte håller om det är för abstrakt.
det vet jag också att det är. bajs bajs.
men det är svårt att köra annan stil än sin egen.

nå skit samma. jag är bara 20 år. nu ska jag sova i fem år. har stressat med rennäsanslitteratur och sovit dåligt. ni vet inte hur skönt detta ska bli. när jag vaknar är jag 25. mindre skönt.
gonatt.

dag nummer september.

Föreläsning, grupparbete.
Fattar inget.
Vill fatta.
Men vill mest skriva.

Bussen till stan.
Lusläste miljöpartiets affisch i tio minuter.
Allt för att undvika ögonkontakt med mannen mitt emot.
Hans enkla blick avslöjade tanken
Och miljöpartiet vill modernisera Sverige modernisera Sverige modernisera Sverige.
Men jag kommer nog ändå inte att rösta inte att rösta inte att rösta.
Jag klev av och såg honom två gånger till men sedan aldrig mer.

En röding, hann ej uppfatta exakt parti, bjöd mig på marshmallows på pinne.
Generöst och ett bra försök.
Jag kommer inte att rösta rött för det.
(Jag vet att jag inte får här)
Men tack för godiset.

Det härligaste som finns är
när man plötsligt släpper allting
och totalt ändrar uppfattning om en människa.
Till det bättre alltså.
Gång nummer 2 hände idag.

Eller 3. Kanske. Hur man nu ska se på saker.

ingenting i sverige.

Nu har jag sett nästan alla Idol-auditons. Malmö dag två imorgon, visserligen, men ingenting i hela Sverige verkar ju kunna slå det här:

Älskling, älskling, älskling.
Jag ryser fortfarande. Jag minns ännu när, var, hur, och med vem jag såg detta första gången. Jag minns känslan i magen. Blixtminne eller vad det nu hette. Har läst om det i psykologi. Men egentligen skiter jag i all psykologi i världen. För Calle är bäst. Så är det bara. Så himla begåvad.
Nån gång snart ska jag åka och kolla på honom och hans band. Är ju faktiskt i rätt land för sådant nu. Aaaah.

tristan är som per gessle-musik

Emely är hos mig. Vi har paus i skoldagen. Börjar igen om en timme. Ska snart gå till skolan. Emely läser Tristan: "På hans kropp hennes läppar ryckte, och munnen hon mot hans tryckte..." Sedan utbrister hon nöjd: "Det här är nästan som Per Gessle-musik!"

Dagens bästa, säger jag.

mingel, bloggreklam och...häst...?!

idag fick jag mitt svenska personnummer! oj så snabbt det gick. så nu får jag skaffa bankkonto. det ska jag göra imorgon efter skolan eller kanske en annan dag som heter Snart. men framför allt får jag beställa knappar! glädjen, pojkar och flickor, glädjen! fick också en drös försenade böcker eftersom bokhandeln klåpade med min beställning. men nu så.

efter postjulafton var det dags för mingelkväll. jag var taggad och glad.


och ja, jag har färgat håret igen. det är egentligen mycket mörkbunare än bilden. ljuset, pojkar och flickor, ljuset. känner mig som en 13-åring som är osäker på sitt utseende och hatar allt. riktigt så är det ju inte. ville bara testa lite annat. men nu kommer jag nog aldrig att återgå till livet som blond, känner att det är evigheter sedan jag varit så nöjd med mitt hår som nu. och vi kan ju bara konstatera, jag passar bättre som brunett än blond. jaja. sluttjatat.

jag och ellen minglade. eller kanske åt gratis hamburgare och tog godis ur skålar.
sedan kom jag hem. här hände inte mycket. saknade folk hemma. min kusin bland andra. som nu har övergett blogspot och bloggar på ratata istället. kan hålla med om att blogspot kanske inte är den mest samarbetsvilliga portalen i alla lägen. så ja, dit med er nu! hit! hon är bra!
när vi var på 10-eurosshow i augusti såg hon på min arm och sa "häst...?!" på det mest skeptiska vis jag nånsin hört någon säga ordet.
"jaa vatå? e it e fint?" sa jag.


jag säger det igen, är det inte fint, mitt armband?
jag gjorde det en gång när jag passade mina brorsbarn som pysslade.
det som också är bra är fisken. den bara är där. många, nästan alla, undrar varför. jag vet inte. såhär:

flitiga (ida) lisa (iréne)

Vem har suttit på biblioteket hela dagen, med Ibsen, Sofokles, dramatikanalys och en räksmörgås? Jag, kanske? Ja! Blev riktigt häpen på flytet jag hade ett tag. Jag var så inne i allting att jag ryckte till och flög en halv meter upp när någon plötsligt sa mitt namn med utdragna vokaler bakom mig. Det var min kompis Sofie. Hon pluggar engelska. Vi hade det ungefär lika tungt, stackars vi.

Imorgon ska jag återvända till platsen och läsa sista kapitlet, sammanfatta allt och försöka hitta likheter med ovannämnda karlars mästerverk (?!). Efter det ska jag och Ellen mingla med ekonomer på puben, yeah! Siffror mot bokstäver, typ.


Jag är medlem på en sida där man kan skriva texter och få respons.
Det känns konstigt att vilt främmande människor gillar vad jag skriver.
Men väldigt bra, förstås. Jag blir ju glad för så lite.

Nu ska jag duscha och sova. Relevant information kallas det. Puss och kram.

och så plötsligt;

klockan är alldeles för pinsamt mycket.
men,
jag sa men.

jag har faktiskt sorterat mina dikter (eller vad man ska kalla allt) och skrivit lite nytt.
jag har sorterat.
färdiga.
halvfärdiga.
och ändra lite på.
och de färdiga fick en fånig titel.

jag menar, jag kan ju inte bara sitta här och vänta på att något ska hända.
ska jag skriva så ska väl just jag skriva.
så jajaja. nu är det lite lugnare i hjärtat.
förutom att mina greker inte ha fått den uppmärksamhet de behöver.
de bara härjar.

i rymden finns inga känslor.

Tror det är den bästa svenska film jag sett hittills. Så fin. Och så rolig. Så gullig. Åh. Jag dras till filmer där huvudpersonen har "na feil", med tanke på att What's eating Gilbert Grape är min favorit. Kanske för att huvudpersonen i mitt eget liv ofta av andra människor klassas som hon som har "na feil". Ska ladda ner den och se den 4000 gånger till sen.
Jag såg den med Ellen. Hon gillade den. Så se den!
Vi åt poppisar också. Dom var goda. Och jag var sugrörstjejen, som vanligt på bio. Borde ha lärt mig redan förra gången. Tur att så många inte känner mig här ännu.

När jag kom hem ringde pappa.

Han: Ho känns e ti va me rikssvenskan? Do ha it vari i nain såndi situatiåon na förr, tå itt do ha fått prat dialekt på fleira vikor.
Jag: Nä, e slåo me faktiskt idaa. Att ja bara e jär mitt i allt...
Han: Haha.
Jag: Å igår kom ja ihåg att ja kan kör bil, hadd glömd ja hadd körkåort. Så vart ja rikti fascinera åv att ja faktiskt kan.
Han: Haha, haldär do på å vaar gälin?

Jag tror det. I alla fall lite. Skyll det på grekerna, vettja.
Igår bestämde jag och Johan att vi ska se en film om UGGLOR (minns inte vad den hette, men ugglorna var söta) i oktober! Kanske i Stockholm, kanske här, kanske i Hudiksvall. Galet!

fina människor i glasburkar utan lock.

Min kompis Johan från Hudiksvall ringde mig ikväll. Fint att han tänker på mig. Jag gillar honom.

Jag: Vad gör du då?
Johan: Kissar.
Jag: Haha, jaha.
Johan: Näe. Men jag kissade faktiskt när du svarade.

Det här betyder att han tänker på mig när han går på toaletten. Kul, tror jag.

Johan: Ta bort ljudet.
Jag: Men det här är en annan version av programmet så jag vet inte hur man gör.
Johan: Jag är hungrig!

Kul också att han lyssnar på mig.
Nä. Han är en fin man.

En annan fin man är killen ovanför mig. Som lyssnar på Håkan Hellström när han vaknar på morgonen. Som kommer hem klockan 04 varje natt och lyssnar på mer musik. Som kollar på fotboll varje kväll och jublar när hans Sverige får mål. Och som fixar partymusiken åt mig när jag ska plugga. Som aldrig har träffat mig.