katt.

För ett år sedan firade jag nyår och såg ut sådär. I år är min önskan att se likadan ut, men min sminkhjälp är ute på villovägar. Pissigt.

the list of the year.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Flyttade till Sverige och allt vad det innebar, färgade håret helt rosa, klippte det kort, grälade med Natu, jobbade som telefonförsäljare.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga.

3. Fick någon du känner barn?
Min bror och Sofie, hennes syster, Raoul och massa andra bekanta. Alla fick barn i år tror jag, nästan.

4. Dog någon som stod dig nära?
Elvira.

5. Vilka länder besökte du?
Finland, Sverige, Estland och Danmark.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Pålitlighet.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
2 mars när Arvid föddes, 20 augusti när jag flyttade.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Mina svenska vänner, Kinarestaurangen i Rewell Center, lönerna från sommarjobbet, min MacBook och resan till Sverige och Danmark. Jag har aldrig tidigare känt Livet så mycket som då. Humorgalan var även den en topp.

9. Vilket var ditt största misstag?
Käften gick för mycket lite nu som då. Samt att jag trodde att jag var lite väl fri där ett tag i början på sommaren. Och att jag lämnade fram mobilen på mitt arbetsbord under palavern.

10. Vilket var ditt bästa inköp?
MacBooken. Och den blå hupparin från H&M.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Frihet och sympati.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fick något som jag var säker på att var körtelfeber i början av min Sverigekarriär. Det var inte körtelfeber. Det gick över nästa dag. Men jag var jättesjuk jättesnabbt. Det var märkligt.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Rihanna, Salem Al Fakir, Black Eyed Peas och Sean Banan.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Jag tänkte på det nyligen. Ovanligt rak formkurva. Med undantag för nu och juletid, som innebär/bar svacka.


16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Litteraturens historia i världen, Papa Goriot, Röda Rummet, Gösta Berlings saga, Therese Raquin....


17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Fa.... Fac.... Fack. Facebook.

18. Hur var din julafton?
Inleddes med halvsur syster men artade sig sedan helt okej.

19. Blev du kär?
Lite. I oktober. Det gick över oerhört snabbt.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Idol och Ung och Bortskämd.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag älskar bara.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Gör vad du vill, Doppler, Brott och Straff och boken om personlighetspsykologi.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Lars Winnerbäck.

24. Önskade du dig något som du fick?
En flytt till väst.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
En häst..........

26. Vilken var årets bästa film?
Svinalängorna var fin.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Läste en bok, åkte buss in till stan där jag shoppade, köpte hem Subway och sen kom Ellen hem till mig. Vi såg på Idol och åt Kladdkaka.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Emely, Julle, Sofie, Ewa, Anton, Micke, ja faktiskt hela min klass. Och Ellen och Erika. Och Carl. Utan honom hade jag bott på gatan idag.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Litteraturvetare skiter väl i klädstilar, för fan.

30. Vad fick dig att må bra?
Lugnet och humorn.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Olle.

32. Vem saknade du?
Mommo.

33. Vilken var din bästa månad?
Juli. Och november.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Dolt lite mindre aggressioner, läst lite mer av kurslitteraturen, pratat lite tydligare finlandssvenska.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag ska vara duktig i skolan. HIHI. Och söka massa jobb. Gå mer sällan till Subway. Hitta på mer fanskap med Emely.

ajm armless.

Jag: Men han bara tjatar om att an e så kramsjuk heila tidin.
Bazooka: Säg att du int har na armar.

herzlich willkommen zurück!

planer för en morgondag.

jullov är konstigt.
jag sover alltid så hiskeligt.
inatt 13 timmar och en halv.

vaknade vid 10 av ett sms. det var på finska och i sömnen trodde jag att jag kunde tävla om en telefon och somnade om.
ikväll kollade jag upp det igen och det var faktiskt min mobil som kunde hämtas från servicen. bra med snabba ryck.

så imorgon ska jag till stan.
1. gå till bilskolan och hämta grejer som hamnat fel.
2. hämta mobilen.
3. byta en tröja som är för stor.
4. gå till biblioteket och låna litteraturens historia i världen som väger 5 kilo, som behövs inför kommande tent och som jag inte orkade släpa långa vägar nordost. (nog är det väl nordost?)

så nu ska jag läsa madame bovary och sova.

lycka.

Åh vilken lyckans dag.
Jag är så lättad.

Ska aldrig glömma denna dag.

Som den lyckliga kvinna jag var åkte jag dessutom till Vasa där jag träffade Natu. Vi bytte julklappar och jag köpte fina saker som jag kan visa någon gång.
Sen for vi på bio med Bazooka. Jag förstod ingenting.

Men lättnaden var total.

fågeln i källaren.

Ikväll fick pappa julfnatt och sa att nu ska vi ringa hit grannen Stig och bjuda på kaffe och konjak. Så det gjorde vi, och han kom genast.

Vi spelade Familjegeni. Jag hade en makalös otur med frågorna. Kunde en Bob Dylan-fråga men miste sedan min ring på en Risk-ruta. Det var gemytligt ändå. Grannen fick frågan vilket år Elvis dog. "Vänt no.... Vänt no ja veit nåo.... Vänt.... Kona e va... 1935.... Neee". Det är möjligt att det kallas konjakeffekten.

Sen somnade han på soffan och när vi ett par timmar senare försökte väcka honom pratade han i sömnen till svar.

"Men va heitt an, handee me fågäln i källarn? Va ska di no ha fö bröö jäär, om ee na gåodari sort elär?"

Jag stod och vek mig dubbel av skratt och kunde inte andas. Ville inte skratta för högt för att få höra fortsättningar.

Klockan är femhundatrettiotre och imorgon ska jag till Vasa. Gonatt.

juldagen.

Kanske värsta dagen på året.

Hatar att det blir såhär.
Hatar ambivalensen.
Hatar otillräckligheten.
Hatar ensamheten.
Hatar att det inte finns någon kärlek alls någonstans.
Hatar det falska i människor.
Hatar det tunga i hjärtat.
Hatar att hitta söndergråtna texter i skrivböcker.
Hatar att det är hål i pappret och bläcket utsuddat.

Men jag och pappa har spelar Familjegeni. Pappa vann.
Jag kom tvåa. Av två.
Sen såg vi på en dokumentär om Bruce Springsteen.
Pappa somnade på soffan.

Jag fortsatte tappa hjärtat fyllt av det tunga.
Hela hjärtat kunde falla av. Det behövs ingenstans.
Jag orkar inte ens försöka. Längre.

hej.

Så var denna julafton över.
Jag har tänkt varje gång de senaste fem åren att jag inte överlever en till.

Men denna var ganska smärtfri faktiskt. Även om jag fortfarande känner att en utlandsresa vore på sin plats nästa år denna tid. Ska bara hitta en bra karl att åka med. Har ungefär 300 dagar på mig. Man vill ju inte flänga runt med folk man känner för dåligt!

Nåja, nu ska jag berätta vad jag fick i julklapp. För jag är så glad.

Jag fick Muminhanddukar! En svart med Stinky och en lila med Snorkfröken. Jag blev barnsligt glad. De är så fina. Och det roliga är att jag aldrig berättat för några julklappshandlare att jag velat ha dom. Jag har bara gått förbi dom hundra gånger i Citymarket med Bazooka och varit arg på att jag just då inte haft pengar över. Jag skyndade mig att berätta nyheten för honom nu ikväll. Han förstod min glädje.
Ellen som är fem år såg på dom och sa "Vad fina saker du fick Ida! Du gillar ju Mumin lite!"
Nej vadå?
Jag fick även två stycken tallrikar till min samling/service.
Tusen tack kära broder med familj!

Av pappa fick jag en gitarrbok. En uppföljare till den jag fick när jag fick gitarren för två år sen. Hundrafyrtio låtar. Perfekt. Faktiskt jätteperfekt.
Och så fick jag nån del till min Pentik-service. Vet inte vad det är riktigt, men det är något husligt och vuxet. Typ en pajform eller något. Jag ska väl börja baka, bränna upp campus...

Systern med familj gav mig ett presentkort till Vero moda (HEJ mellandagsrea!) och ett par örhängen.

Tack för allt fint!

Efter att tomtarna varit här spelade jag och syster bordshockey som Edward fick och jag undrade faktiskt om vi någon gång hade haft så kul.

christmas is here tammtadamm.

det första jag gjorde när jag kom till iskalla vasa var att föra mobilen på service och träffa mina gamla klasskompisar.

när jag kastat väskorna in i sovrummet/lekrummet ringde systern och genast var jag barnvakten the queen. sov över på en soffa för allt tog så lång tid och hela gårdagen ägnades åt samma sak, samt blombud gånger 46.

jag var trött och irriterad. stressad. pappa hade ringt för länge sen och sagt att maten är klar och efter det ska vi åka och julhandla.

febrilt letade jag efter sista huset att lämna julstjärna vid på vägen hem. det var mörkt och jag fattade inget. chansade och insåg att jag var helt på fel ställe.

backade för att svänga och köra vidare. vart backar jag? nåjo, i diket. jag såg ju inget dike. bara snö. äckelsnö.

precis när jag tog upp mobilen för att ringa pappa piper den till och batteriet dör. jaha.
jag går in till närmsta hus. det var en duktig och snäll kvinna som bodde där. hon fattade hur man agerar i lägen som dessa. vi var lite släkt också, sa hon.

men vi var ändå tvungna att kalla på pappa med starkare bil, som drog upp mig i ett huj.

han fick också köra den sista julblomman. jag fick så leidon.

sedan handlade vi julmat. det var ganska kaos. jag tänkte hundra gånger på andra människor och familjer. det gjorde tydligen pappa också för när vi sedan fikade på neste frågade han "tråor do ader har e sådeee på jul å? sådee som vi?"

nej sa jag. nee, he har di it.

sen åt vi bara. tuggade. svalde. såg på snön. jag såg på pappa. han var fin.

julen är alltid ett kaos här. samma sak varje år. precis.

men nu är den här och jag ska göra det bästa av den. äta skinka och hoppas på att ingen stup i kvarten kommenterar något vasst gällande mina kläder, min hållning, mitt språk, hur jag äter eller hur jag bara är.

GOD JUL!

nå såklart. och lagom viktigt meddelande till far.

min mobil är död.
död.

jag är arg.
arg.

jag måste föra den på service när jag kommer hem men jag vet att det inte kommer hjälpa.
förbannade skit. har absolut noll euro till ny.

om jag inte får tag i någon av mina kompisars mobiler när jag kommer till vasa så kan väl ni i hemtrakten som läser detta hälsa pappa att jag är i oravais 18.05 på onsdag 22 december och behöver skjuts hem.

är jag inte där då har jag svimmat i åbo. blä.

ibland

händer det att vilt främmande människor berömmer mina texter.
det är den absolut nästan bästa känslan jag vet.
det ligger ingen sympati eller eventuellt fejkad snällhet bakom orden.
för de har ingen bakgrund.
bara en text.
som är min.

och jag vill bara flyga.
det är lite som att ge ut en bok och se vilka som köper.
fast så är det ju egentligen inte alls.

men lite.

ps. jag uppskattar feedback lika mycket från alla, också från dig. det här är bara lite annan känsla. puss.

pappa.

pappa ringde ikväll. han verkade lite borta och lite trött för han såg liksom på tv samtidigt.

och så frågade han: tycker it do di e na tung ti vara mee, svenskan?

jag skrattade lite och sa nä. nä nä nä.

sen sa han att lasse stefanz är patetiska.

pappa pappa pappa.

mysteriet med dörrmattan.

Alltså var är min dörrmatta...?!

Ja, dörrmatta.
Vem behöver en dörrmatta?
Varför just denna?
Eller har plogbilen tagit den?

Jag förstår absolut ingenting.
Jag vet inte heller hur länge den har varit borta, men märkte det idag.

Inga problem, inga alls egentligen. Det är ju bara det att den inte är min. Så typiskt att det ska hända liksom.

Nåja, nu ska jag städa. Diska. Har aldrig haft såhär mycket disk. Fniss.

joulukortti ja niin edelleen.

idag fick jag julkort.
då blev jag glad.
jag blir glad när någon tänker på mig.
jag är inte så van vid sånt.
tack!

nu ska jag sova för jag har tvättstuga imorgon.
mer tvätt än timmar i stugan.
dubbelt mer.
jag tycker inte om att ha tvättstuga imorgon.
torktumlaren suger.
jag saknar vasa-tumlaren.

finn ett fel.

Eller ett rätt.
Hihi.

Det sprang precis förbi en kille med resväska i snön. Han sprang jättehårt. Väskan såg inte ut att gilla snön, eller läget överhuvudtaget. Jag tror han hade bråttom till bussen. Igår var jag på konsert med Erika och Evelina. Det var bra. Allting är nog bra förutom snö och ambivalens. Kattunge.

"du ska no få körkort men ja ska va lite arg på dej först"

Idag har jag förresten haft körkort i ett år.

Hade ni trott det, att det rör sig om enbart 365 dagar, så fabulöst som jag kör?

(Ibland när jag är ironisk är jag rädd för att människor som inte känner min humor ska tro att jag är en riktig idiot. Hej på er!)

Det är ett år sedan jag gjorde ett andra försök. Ett år sedan jag och världens bästa bilskolelärare satt på besiktningskontorets parkering och väntade in tiden. Mange Schmidts låt Ledig spelades på radion, när jag höjde volymen och sa "oj höör no, dehär e nåo bra låt he, an handlar typ om me!". Han såg på mig med den där typiska voi voi Ida-blicken, skakade busigt på huvudet och sa "stäng åv bilin din no så gaar vi in."

Vi gick in. Den första jag såg var besiktningsmannen jag körde upp med första gången, när jag bommade. Han sa att han inte kommer med mig idag. Jag var nära på att säga en positiv fras, men hejdade mig och sa en neutral istället.

Denna gång, 16 december 2009 med så läskigt mycket snö att man inte såg annat än vitt, var besiktningsmannen istället en kvinna. Vi pratade om gemensamma bekanta tills vi var inne i stan och på esplanaderna och jag inte såg någonting. Såg inte var filerna gick, såg inte var jag körde, såg inte vägen alls. Jag var säker på att det var kört, så att säga. Hon härjade lite åt mig. Sen skulle jag fickparkera och backade rakt in i en snöhög. Ni vet säkert att jag överhuvudtaget inte gillar snö, så ni kan ju gissa hur mycket hatet steg nu. Kvinnan sa åt mig att börja om, och koncentrera mig. Egentligen hade jag redan gett upp, men hon sa det så snällt att jag inte kunde annat än hoppas.

Och det gjorde jag rätt i. För när vi en halvtimme senare åter stod på parkeringen vi startade från, såg hon på mig och sa "Du ska no få körkort men ja ska va lite arg på dej först."

Det kom som en chock. Körkort? Det gick ju åt helvete allting, i jämförelse med förra gången. Men okej! Var arg nu då så jag får köra hem! tänkte jag.

Hon sa att jag måste vara mera skärpt. Koncentrera mig.
Det måste jag alltid. Det är mina problem i livets alla lägen. Det är en del av min märkliga personlighet.

Jag körde hem och idag visar min färdmetare en bra bit över 10 000 körda kilometer. Jag har kört in i en snödriva på grund av glasklar is och jag har fått en parkeringsbot på 35 euro. Men det är väl godkänt?

jaha

jaha. nu har jag gått en termin litteraturvetenskap. jaha.
jaha. var det som jag trodde? inte riktigt. jaha.
jaha. idag var egentligen första gången jag kände att en gruppdiskussion gav mig något. jaha.
jaha. men det var ju sista gången nu. jaha.
jaha. vad ska vi göra efter julen då? läsa nyare litteraturen 30 högskolepoäng. jaha.
jaha. men inte alla av oss. vissa har redan gjort det, andra ska göra andra saker. jaha.

jaha. vad händer nu då? hur känns det nu då? tomt och konstigt. jaha.
jaha. ikväll då? julkonsert kanske. jaha.
imorgon en sista dag med min ellen karamellen.
lördag tvättstuga. sedan skall jag tända ljus och bara ta in alla upplevelser och intryck av människor jag fått under denna tid. skriva ner dom.
söndag städa. riktigt ordentligt.
måndag fixa det sista med byråkrati och fanskap.
tisdag hem. jaha.

jaha. jaha. jaha ja. ha.

hjärta och luft.

det är så mycket vemod nu

jag är så arg på mig själv
för jag vet och kan så mycket bättre.
jag är väl inte 12 år.

jag missar datum och räknar fel.
jag är alldeles disträ och bortkommen.
mera än vanligt.

och grädden på moset
eller ska vi säga senapen på grönsaksbiffen;
imorgon är sista gången i skolan innan jul.
i mitt fall allra sista gången någonsin med vissa i klassen.

jag vill ju inte.
det gör ju ont.
det ska ju inte göra ont.

saker som är goda att äta

kyckling
ost
köttbullar
rågbröd
oravaisskinka
ris
chilisås
franskisar med bra kryddor
skruvpasta
lax
subway
lasagne
räkröra
fiskpinnar
risotto
pasta & morosååsin ála robban

nä jag är inte alls hungrig och trött på studentföödon.
jag räknar inte alls dagarna tills jag är hemma hos ett fyllt kylskåp, och ännu bättre; JULBORD.

tomtetass.

Igår hade vi; jag och fyra klasskompisar, Sunes jul-kväll här hos mig. Vi kollade alltså en av de bästa julkalendrarna någonsin på dvd medan vi åt skumtomtar, Sofies chokladkaka, frukt, riskakor och drack saft och vin.

Vi började genast efter skolan, och på vägen hit gick vi in via Pressbyrån för att hämta lite proviant. Jag och Emely stod vid hyllan för filmer och väntade. Plötsligt sa hon "den där ska du får av mig!". Jag riktade blicken mot hennes finger för att se vilken hon pekade på. Det var den här.


TomteTass. Av alla filmer.
Humorn är stor, större, störst.

Jag längtar till februari då hon överger Skåne för Småland och vi båda bor här på campus med inte ett allt för långt avstånd mellan varandras hus. Vågar inte riktigt tänka på hur galet det kommer att bli.

förnuftfritt.

ibland glömmer jag mitt förnuft liggande på marken någonstans.
jag hör det skrika hela tiden som ett litet barn skriker på sin förälder.
man jag är inte kapabel att plocka upp det.
ibland.

stryk sko e vara.

klassfestbilder.

Julle, jag och Sofie.


Jag och Mumin.


Julle, jag, Anton, Sofie, Joachim, Micke, Louise och Anton.

Jag och Anton.


Micke, Louise, Anton och Joachim.


Lite Anton, lite Sofie, Ewa, Emely, Kalle, Linus och Joachim.


Av Julles och mina blickar att döma är det ungefär här som E BYRI FARA.


Ja se, litteraturvetare spelar Trivial...


Jag och Anton. Suddigt och så, överallt.


Karl-Wilhelm och Linus.


Happy finn eller så.

Julle, Emely och Sofie ska ha cred för alla dessa bilder utom typ tre.

det heter bägge två, idiot.

med blodsmak i munnen smakar allting blod.

alla dagar. alla två.

allting skriker sabotage.

alla dagar. alla två.

bilder kommer snart.

Rolig klassfest igår. Nästan alla var här.
Vi spelade Trivial. Jag välte omkull två spelpjäser så att kakbitarna for åt helvete när jag skulle flytta dom. Annars gick det bra. Men vi vann inte.

Sedan gick de flesta till Stallarna men väl där var vi plötsligt nästan inga kvar. Märklig resa eller. När det stängde gick jag iväg på egna äventyr. Träffade en göteborgare som hjälpte mig hitta när jag var lite vilsen. Vi fixade ett tåg med honom i spetsen när jag rände ner med dallarn för en isbacke. Bara så att jag inte skulle köra för hårt och in i en driva. Det var roligt.

Vi skulle ha eld och jag sa fråga efter en flinto.
Det hände. Och seriöst.

Kom hem till sovande människor i min lägenhet. Ewa skulle ta bild och så kom blixten och ljudet på i misstag och alla vaknade ("kommer det här på facebook så...") och vi satt och samtalade till 05.30 i morse.

Ikväll ska jag festa med andra halvan av Österbotten och Ellen och några till. Vad tycker vi om det? Hipp hurra tycker vi!

för ett år sedan.

För ett år sedan befann jag mig i sällskap av alla andra elever i skolan bakom en scen i utkanten av Vasa. Sjungande julgranen 2009-premiären skulle gå av stapeln om typ en timme och det sista sminket sattes på plats. Jag minns att jag var irriterad på min mikrofon och så rädd att något skulle gå fel med den. Annars var jag lugn. Minns också att jag tyckte lugnet var konstigt. Men det var väl för att jag fick göra vad jag gillar.

Allt gick bra, alla fyra gånger, och jag är så glad att jag fick vara med under ett organiserat år. I år verkar det brista lite på den punkten, men jag önskar ändå Johanna och alla andra i min gamla skola som premiärar ikväll lycka till!

Önskar jag kunde vara där och se det. Istället inväntar jag nu nästan hela min klass. Vi ska köra en sista klassfest innan jul. Tänk så mycket saker kan ändras på ett år. I fjol den här tiden låg jag i solstolen på scenen till tonerna av The Beach Boys, inväntade min öppningsreplik och hade knappt en aning om att Växjö var en stad.

en störande grej.

När man är på revy, teater, musikal eller konsert av något slag. En låt framförs på scenen och som tillfredsställd publik börjar man klappa med. Och så sitter man bredvid eller nära någon som klappar i otakt.

Jag hatar det. Jag blir så störd att jag inte kan njuta av underhållningen. Musiklekis borde alla gå i tycker jag. Åtminstone det.

tjuven i hjärnan.

man springer runt hela campus
för att få ett intyg
som f, p och a redan har fått
men vägrar erkänna.
man applicerar väldeliga mängder frimärken
man undrar om man är säker då.

man möter människor.
snygga, pryda, ytliga
glada, tomma, bortkomna.
snygga, trevliga, kloka
snygga, snälla, tokiga
nästan alltid snygga.
man undrar varför då.

man upptäcker ogjorda papper
obetalda räkningar
gräver fram lite ångest.
man har faktiskt inte städat.
man hittar evighetsprojekt som man trodde hade ett slut.
man undrar om evigheten har ett slut.

man hittar brister
men inga styrkor
man finner inte energin
och man glömmer böcker
och hjärnan piper som ett tjuvalarm
också när man ska sova.
man undrar vem tjuven är och om man räcker till.

jag tror det stavas
k a o s.

voi perkele!

Jag har förvånats över att det har gått så bra, så problemfritt, för en gångs skull.

Men nu börjar det igen - Fpa-kriget. Pang pang pang.

Fint såhär i juletider och allt. Mycket fint.

Men som ni, och framför allt Bibbi, vet så är jag ju inte kvinnan som fryser i bastun. Det här ska jag fixa. De ska få dra dit solen inte lyser, se sig där bak och ursäkta sig så hjärtligt. För det finns ju så mycket hjärta!

Jag ska ha mina pengar ja ei siitä mitään puhuttavaa, perkele.

tisdagsfika.

Idag var en sådan dag när jag satt och tänkte "jag borde ha valt svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning" ungefär hela lektionen. Men så tittar man runt sig och ser fina människor och så undrar någon vad den där Whitman var för en snubbe egentligen och så tänker man att det nog inte är så dumt egentligen, det här.


Efter skolan gick jag, Julle och Emely till stans mysigaste café. Jag är övertygad trots att jag inte besökt ett enda utöver detta. Julle och jag satt och väntade på Emely, som beställde.
En stund senare kommer hon till vårt bord och sätter sig ner. Det är helt tyst. Och så säger hon, lugnt, sansat och seriöst: "Jag har kommit fram till en sak. Jag är inte helt normal."'

Tänk så förlåten du är. Du umgås heller inte i ett helt normalt sällskap. Och det är positivt, allihop.




Jag åt en panini som hade sällskap av sallad och någon typ av citrusfrukt på tallriken.
"Är det här apelsin?" frågade jag för att vara på säkra sidan. Gillar inte alla citrusar nämligen.
"Nä, jag tror det är banan" sa Emely.

finland 93 år!

Idag klappar mitt patriotiska Finlandshjärta (som har växt något ofantligt av ingen särskild orsak sedan jag flyttade hit till Sveariket) lite hårdare än vanligt. Ty det är 6 december och Finlands självständighetsdag.

Jag äter pepparkakor och lyssnar på nationalsången och så är jag lite vuxen och tänker på hur lätt det är att bara leva och inte visa den minsta tacksamhet. Tänk vad bra vi har det. Tänk att det fanns människor som kämpade för oss, vi som aldrig kommer att förstå vad de utsattes för.

Att jo. Vårt land, vårt land.
Nu måste jag läsa gamla dikter.

finskt bildregn.

Det här har jag tänkt göra länge men aldrig gjort. Det här tänker jag göra nu, innan jag åker hem igen; ladda upp bilder från min Österbottenvisit i oktober.


Första dagen var Carro, Jonathan och jag på inflyttningsfest hos Lindfors. Sen for vi till ABC där Jonathan köpte en sån där kinasås och jag åt min första Pätkis på två månader.


Och precis som om dallarn visste att vi var på hemmaplan passade den på och gick sönder. Ingen skada skedd eftersom jag åkte hem till pappa nästa dag.

En tisdag var jag på andra skedet i bilskolan tillsammans med Serne. Efteråt träffade jag Jossan. Hon och jag for till Ollis tillsammans med Benjamin, där vi sedan träffade Anders, Samuel och Farzan. Vi spelade Alias.


Jag och Jossan.


Farzan och jag.

En stor del av tiden spenderades med syskonbarnen. Här passar jag Edward och Ellen i Årvas.






Jag hälsade också på bror och hans familj. Det här är Axel som bygger pussel.


Och det här är hans storasyster Linnéa, mitt fadderbarn. 5 år och den mest lillgamla människa jag känner.


Och så minstingen Arvid. 9 månader och alltid glad.



Deras katt Ove. Bästa kattnamnet jag hört under mina tjugo år på jorden. Linnéa skall ha berömmet.


Här är jag så exalterad över att få gå på Humorgala till grannkommunen så jag håller på att spricka. Det var det roligaste av allt, tveklöst.


En dag gick jag på bio med Edward och Ellen.


Ellen envisades med att under jackan enbart ha en t-shirt och sedan linda in sig på alla möjliga underliga vis med sjalen på bilden. Även om det såg lite tokigt ut ibland och kanske inte var den varmaste av klädslar så har jag hört att man inte skall vara så hård när det gäller sånt där, det utvecklar deras kreativa förmågor och så vidare. Så jag lät henne yra runt i Vasa sådär.


Sedan for vi hem och mös. Och det var då som Edward, 6 år, såg en bild på mig med studentmössa och frågade mig: "Har du redan tagit presidenten?"


En av de sista dagarna gick jag på café med Bazooka.
Sen åkte jag båt över havet och buss tillbaka hit.

söndagar, 0 poäng.

igår drack jag ett så himmelskt gott vin, spelade gitarr, rimmade och tände ljus. juleljus.

det var skönt. jag är en sådan som behöver hej-jag-är-ensam-och-förnöjsam-kvällar då och då.

sedan sov jag och drömde att vår historielärare i högstadiet delade ut pensala på topp-mössor på lektionen, varför jag och carro blev i extas. vi var arga över att de inte fanns längre och hade länge funderat på var man kunde få tag på en.

nu borde jag läsa om raquins tessi men jag vill ha pepparkakor och iskall mjölk.

med rädsla för passion.

alla meningar i huvudet borde skrivas upp
och alla fördomar i världen rivas ner

och en sådan jävla tur att
många kan läsa böcker
men inte tankar
och räkna får
men inte ekvationer.


och alla väntar på allting
men förstår ingenting
tomma hjärnor i tomma liv
liv som är så fyllda men så tomma.

och jag undrar hur många av oss som verkligen förstår

att de lever.

och så kom ambivalensen som ett sagoväsen i fyraåringens säng.
skrämde bort alltihop.
vilket allihop?
hade vi någonting från början?
små liv som förstördes
med samma ambivalens
och samma ekvation och samma
rädsla för passion.

axel 4 år!

Spontan födelsedagshälsning till världens sötaste Axel.

"säg inte att du har gått och blivit....sosse?!"

Glömde lite att blogga idag. Vi fick ledigt från skolan på grund av snön som gjorde så att vår lärares tåg omöjligt kunde ta sig till Växjö. Istället skulle jag, Julle och Emely fika och gå på stan, men snön ställde till det även i deras städer.

Så jag klev bussen i min ensamhet och gick runt och letade julklappar. Det är svårt. Jag vill bara köpa saker som främjar mina syskonbarns kreativitet, men de är just nu i ganska knepiga åldrar. Några små idéer fick jag i alla fall.

Sen ringde Ellen och vi mötte upp och gick på bio. Yllätys yllätys! Men det är en vacker tradition som aldrig bör brytas. Idag såg vi Fyra år till. Den var helt okej. Även om den var en aning klichéig här och där lyfte ändå André Wickström och politiken upp den.

Imorgon ska jag och Sofie ut på bus. Gonatt.

men tja december.

Idag är jag ledig.
Vilken tid steg jag upp?
07.00.

Jag såg på julkalendern och åt rostat bröd framför tv:n, precis som på 1990-talet. Och precis som på 1990-talet så verkar denna julkalender också vara bra. Den finlandssvenska mamman var skön!
Sedan öppnade jag första luckan i min kalender.

Jag har kollat på I love språk och läst Therése Raquin. Hon är märklig. Jag undrar vad hon har för fel. Ska bli intressant att läsa vidare. Har försökt läsa lite dikter tills imorgon också. Jag tycker somliga är bra, speciellt Dickinsons. Men vad är det med det då? Jag är så trött på att hålla på och fundera vad de har menat. Tänk om de aldrig ens menade någonting. Tänk om de bara ville skriva och känna. För det känns nog lite. Och så länge det gör det spelar det ingen roll om det är djupt eller ytligt eller svårförstått eller enkelt, tycker jag.

Ikväll ska jag titta på Uutiset och nu hör jag på finsk musik. Jag ska se på Uutiset varje dag fram till jul. Jag tänker inte glömma den lilla finska jag kan.