karar.

Jag doftar man.
Vadan detta?

Inte för att jag klagar.

alltså JAAAA!

Jag satt här och åt.
Spelade spel.
Förberedde mig mentalt inför dikter jag skall läsa tills torsdag.

Och så ploppar det upp.
Pling.
Du har fått e-post från din lärare i din förra kurs.
Fast det stod ju hans namn istället.
Och jag ville inte äta längre.

Men så öppnade jag det.
Ville jag fortsätta äta?
NÄ JAG VILL BARA DANSA FÖR JAG KLARADE TENTEN.

Aldrig i livet, förutom biologi 2-kursen i gymnasiet, har jag varit så osäker och ångestfylld som när jag skrev delkurs 3-tenten. Men nu, aldrig mer. Ei koskaan enää. Never again.

litteraturvetare spelar trivial.

Lördagens tabbe var nog när vi spelade Trivial, och någon av lagen fick frågan vilken bok som inleds med en fras som jag ordagrant inte längre minns. Vi var tio stycken (blivande) litteraturvetare här, och ingen hade en aning. Svaret var Den gudomliga komedin, som vi ju har läst både en och två gånger i vår första kurs.

Miss eller miss?

min klass är fin.

Klassfest igår. Ska börja med att säga att jag är så glad att jag hamnat här och att vi är dom vi är. Alla är så märkliga och egna men ändå inte. Vi passar ihop på nåt sätt. Och humorn är det bästa. Kan man synka så här bra? Tydligen. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på att vissa av oss tvingas skiljas efter julen.

NÅJA. Emely, Julia och Sofie kom innan alla andra. Vi fixade spellistor och skrattade ihjäl oss åt luftballonger och dylikt. Vi skrattade så länge att vi funderade på att avstå alkoholen.



Det blev dock inte så. Jag fick tjeckiskt öl av Emely som tack för att hon fick sova över. Det var väldigt snällt.



Sedan kom Jim och vi spelade Alias.
Sofie: En mössa med skärm...
Jag: Skärmmössa?
Emely: Sa du skärmmössa...?!
Jag: Ja vadå? Det heter ju det?
Emely: Näe, keps!
Jag: Jaja....Skärmamösson!

Resten dök upp i takt med att låtarna blev sjukare och sjukare. Vi spelade Trivial. Jag kunde tre frågor... Men David räddade vår seger.

- Vad heter huvudkanalen i Venedig?
- E4an...?


Emely, Filip och Joachim.

Anton och Jim.


Sofie, Emely och Mikael.


Jag och Koskenkorva.


Det kom in snö i min lägenhet. Jävla snö.

Anton lånade en bok av mig. Han sa att han sätter den i sin jackficka. Senare for han hem. Och när Mikael skulle åka någon timme senare stod han i farstun och sa "Vafan... jag hittade en bok i min jacka."

Han hade lagt i fel jacka och jag tyckte det var skitkul. Ungefär som att jag skulle ha lagt en bok i varje gästs jacka som tack för besöket på litteraturfesten.

Plötsligt var klockan hundrafemtio och vi; jag, Julia och Emely somnade. Och idag vaknade vi.



Gjorde slag i saken och pantade skiten.

Och åt Subway.



Tack tack tack allihop. Ni är bra.

hey hey part A.

Ett, tu, tre, nu skall vi se.
Hur det går när vi litteraturvetare har fest.
Jag tror det blir bäst.
Har massa cider.
Så ingen lider.
Snart ringer det på min dörr.
Det har jag aldrig upplevt förr.
Det där var inte sant.
Jag sätter huvudet i pant.

TJARRÅÅ.

ich liebe dich, olle hedberg.

Idag har jag städat. Inför imorgon. Nu myser jag i mitt rena hem och letar musik. Inför imorgon. Den av oss som vägrade lämna svar har lämnat svar och svaret var positivt. Vad många vi blir. Taggat eller vad? Taggat är förövrigt min nya favoritpalindrom.

Idol såg jag på nyss. Och Olles första låt var så bra att jag började gråta. Pinsamt kanske, men det skiter jag i för det var så fint alltihop. Hans andra låt var också bra. Han var lätt bäst ikväll. Jag har bara 40 kronor på mitt kontantkort men skulle det mot förmodan vara så att han hänger löst så kommer jag nog att offra vartenda korvöre.

två dagar kvar!

Det bästa med vår nya lärare är att folk vill diskutera nu. Nu kan jag kanske börja känna att min tankeverksamhet stimuleras.
Efter skolan stack Julia, Sofie och jag in till stan på hemligt uppdrag. Sen var Julia tvungen att hoppa på bussen medan jag och Sofie lunchade.

När vi bussade tillbaka råkade jag av okänd anledning stiga upp innan bussen hade bromsat in. Det var ju dumt för dallarn pallade ju inte trycket och rullade iväg, och jag som höll i rullade/sprang med. Så vi kraschade in i närmaste säte framför oss. Var var filmkameran?

Idag är det torsdag och två dagar kvar till klassfesten! Vi ska börja här hos mig och sen ska vi se vart livet tar oss. Nio av oss kommer, tre dyker eventuellt upp, tre har vi inte fått tag på och en vägrar lämna svar. DET ÄR TAGGAT! Jag har en miljard liter cider och 39399495858 hekto partyhumör! Vad gör vi? På lördag kör vi!

världens sämsta nederbörd.

Precis när jag började få tag i sömnen igår kväll kom ett snöskottarfordon och förde ett jävla liv. Blinkade och gasade och pep och lät stundtals riktigt sinnessjuk. Men jag tänkte att det var bra att den var där, det var ju en bra grej den gjorde.

Följande morgon, eller idag, märks det ingenstans att det ovanskrivna har skett. Det är drivor överallt. Snö. Drivor. Snö. Högar. Och det kommer mer från himlen. Vad jag nu undrar är hur i hela friden jag ska lyckas ta mig till skolan idag? Dallarns små gummihjul äter snön upp på två röda. Det är såna här dagar man får stanna hemma från skolan med gott samvete och giltig orsak, va?

I och för sig är jag rätt van. Ingen skottade nånsin i världens sämsta stad heller. SÅ NU FAR JAG OCH FIGHTAS MED SNÖN. Hejpp.

men jag kan inte annat.

hästar är kärlek.

kärlek är hästar.

är hästar kärlek?

kärlek hästar är.

klippte av mig lite hår

Och fick en frisyr på köpet.


Nej, jag är inte sur eller arg. Bara koncentrerad på att se så jävla graciös ut som möjligt! Bittert att det misslyckades, dock.


Hihihi ja ha vari ti frissan ja, sii no!


Och såhär ser det ut på bakhovo. Det är skönt. Nästan inget hår när man rör där. Bara rufs. Och vad TJOCKT det blev plötsligt. Nästan som mammas.

Jag bor nästan bredvid en skitbra frisörsalong. Andra gången av två jag kommer därifrån nöjd. Hejdå.

efter julen kommer nyare litteraturen...

... och kandidatuppsatsen, kom jag precis på.

vad ska jag skriva om? nåt spännande så jag inte sitter här och klagar hela tiden, javisst. men vad? dialekter tycker jag är så otroligt fascinerande och jag har alltid velat fördjupa mig i det. men hur ska jag göra för att avgränsa det så att jag håller mig till ämnet? och hur ska jag vinkla det så att det kopplas till mina studier?

jag borde ha valt svenska som inriktning istället, kanske?

hej jag heter ida idélös.

Började med ny kurs idag. Sista kursen innan jullov! Och vad händer efter julen? NYARE litteraturen! Denna verkar också okej. Bra litteratur. Har för en gångs skull fått tag i nästan alltihop. Skulle till och med köpa hem Tolstoj men fanskapet fanns bara på tyska (?!). Måste leta noggrannare. Brott och straff ligger på bordet och väntar på att bli utläst. Zola's och Dickinsons kreationer också. Och allt annat.

Läraren verkar bra. Ung och modern. Inte trög. Innan han gjorde entré satt jag och mina vänner och funderade på hur han såg ut. Ingen hade rätt. Anton sa något om idélös, som jag tyckte var ett bra ord. Typ som Pelle Svanslös. Ida Idélös. Tänkte presentera mig så när namngenomgången skedde, men lät bli.

Nu ska jag plöja ryyysslitteratur. Morjens.

vill ha rostad lök!

vi lever i en mycket märklig värld.
jag är sugen på rostad lök
jag måste diska
besöka biblioteket
och åka in till stan och köpa batterier och presenter.
ingenting märkligt med det, men världen är märklig.

och jag funderar på att klippa håret. kort.

vet inte. måste sluta fundera. men vad vore jag då?
en mysare framför ung & bortskämd, kanske.

välkommen till sverige.

Fest hos Evelina igår.Det var trevligt. Massa biblioteksmänniskor och Ellen och Erika och jag.








Fick höra något som jag tror blir årets komplimang. Mannen ovan trodde jag var 25, för att jag "verkade så intellektuell". Tänk att man kan ge ett sådant intryck ännu efter 3046 drinkar blandade på estnisk skit och cola.

Evelina hade roliga djur på väggen och ett tre i rad-spel med kattfigurer.
Erika och jag skulle prata dialekt och kolla hur mycket alla andra förstod. Hon berättade vad hon gjorde på nyår, skidade över ett roligt träsk i vårt sköna Österbotten när hon kände att isen började brista. Jag kunde inte sluta skratta och ingen förstod åt vad. Dels åt situationen, dels åt bilderna i huvudet, men mest åt överkusen på vår språkskola.

Evelina hade också en såndär maskin som skriver ut lappar. Pappa har en likadan. Jag och Björn lekte med den. Och så fick jag en lapp på mig strax innan hemfärd. Titta vad fint.

När vi kom ut var dallarn inte längre kvar utanför dörren. "Välkommen till Sverige!" sa Björn.
Tack sa jag, men det var ju inte precis mer ovanligt hemma...
Vi hittade den i en annan korridor. Bra det.

rapport från lördag.

Slasket är som bortblåst, Bambubarnet lever och mår, det är lördag och snart fest!

Ellen och jag såg Cornelis på bio idag. Den var bra, men inte riktigt så som jag hade förväntat mig. Älskade hur den var filmad! Feeeejnt. Kanske feeeejnast.

På busshållplatsen innan vi åkte stod han. Läraren. Som skapade tenten från h...he...he... Jepo.

Så sa han sådär lagom kallt "jag har fått din text..."
"......Jaha....", sa jag.
"Men jag har inte läst den..."
"Jaha, nej gör inte det."
"Hahahahöhöhehö jasså, nej det skall nog gå bra!"

Jag ska referera till den senaste av repliker när mitt IG dimper ner i min inkorg. Men först ska jag träffa människor och kanske ta en sup.

OLLE!

Hur kan man hänga löst om man är underbar och magisk som ovan?
Jag och Ellen röstade som katter, och se, han fick vara kvar. TUR!

Måste köpa skor. Det är vatten och snöslask all over the town. Blir dyblöt fast jag inte ens har hål. Jag vet att ni undrar hur mina fötter mår, så nu vet ni.

fäädit!

Mitt äldsta barn i Bambu-familjen tog tydligen lite stryk under min vistelse i Finland, så jag gav den lite vård idag, nu ser den inte riktigt ut som vanligt. Och ute snöar det.

Men vad gör väl det för NU ÄR JAG KLAR MED HEMTENTAN FRÅN... JEPO.

Nu ska jag möta upp Ellen vid Ica. Vi ska göra tacos och se på Idol! Och jag ska bjuda på Pätkis. Ja!

en dröm från en natt en gång.

Drömde om mannen som en gång gjorde mig trygg för några nätter sedan.
Han åkte ifrån mig i en hiss. Dörrarna bara stängdes och han bara sa att han far nu.

Surt. Jag ville ju fråga hur han har det, nuförtiden.

paustext.

vaknar av grannens spotifyreklam.
tänker att det är fredag.
tänker att det är torsdag.
senare är det mörkt ute och klockan är 16.
men jag tackar högre makter för varje snöfria dag som passerar.
de är guld, allihop.

jag undrar hur jag mår imorgon klockan 18.03.

ps. när man ser sin favoritlärare särskriva skär det lite både i hjärtat och hjärnan.

med klasskompisar i biblioteket för att skriva tent.

började strax efter 09.
men
vad hette vår lärares barn nu igen?
hur många andra heter det i sverige?
var kommer det ifrån?
finns det andra roliga namn?
gärt-jan, till exempel?
hur tänkte man?
är bilderna tagna på skolan?
vad kommer våra framtida barn att heta?
vem skall vi få barn med?
vad blir namnet på hitler och stalins barn?
vem bor i våra soptunnor?
vad är våra framtida yrken?
är vi inte hungriga nu?
jo.

vem har bloggat idag?
vad finns det för roligt på youtube?
...men vad händer egentligen under klassicismen?!
vad är detta för rolig blogg?
ordskämt?
namnskämt?
pleppo.fi?!?!
tina turner?

det är en skam. nästan.
det är ändå inte det att jag/vi inte försöker.
det är det att det inte går att greppa, att förstå, att bearbeta.
och så tänker man på hur mycket man har kvar och vem som rättar och tiden som återstår.
och så vill man bara smälla huvudet i väggen och ge upp.

jag är nästan arg.

lasse w.

lars winnerbäck sätter ord på mina känslor.
säger precis det jag vill säga.

usch vad bra han är.

nu skriver vi tent, lars!

mera studiepoäng!

jeee, jag klarade dramatikanalysen! jag hade valt en intressant pjäs! däremot var han gnällig över att jag inte använt begrepp som stod i boken. förlåt säger mitt hjärta och fnissar.
ännu en kurs avklarad. favoritkurs, dock.

studiepoängen bara ramlar ju in..............

tills på fredag. jag kommer aldrig att få denna tent gjord/skriven. jag bara har ångest. han kunde ju vara lite mer tydlig. fast å andra sidan borde detta betyda att det är min rätt att vara lika otydlig. som en hämnd. lite som när man i trafiken bländar den som bländade en. som en dagislek.

vi hörs när jag har tre sidor skrivna. tja.

jag har hämtat post och jag har postat ett brev.

jag hatar känslan och jag hatar rädslan.
jag älskar att vara här på andra sidan östersjön.

men jag hatar hjälplösheten.
jag hatar kaoset som kryper därifrån hit i min kropp.
och jag hatar ostbiten på byxorna och fläcken som inte går bort.

jag vill vara en bra människa.

i väntan på det roliga.

Snart kommer Ung & bortskämd. Jag har väntat hela dagen. Läst Candide. Ätit tonfisk och makaroner. Nu är det 51 minuter kvar. Jag ska fortsätta läsa Candide. Vet inte ens vad jag ska med den till. Vet inte vad jag ska göra med bilderna jag tar in. Fattar inget av denna tent. Som ju förstås världens strängaste man ska rätta.

Heippa hei.

finland-sverige: 4-1.

Ishockey, Karjala Cup-final ikväll.
Hoppas mina grannar hörde mina skrik när Finland fick mål.

grattis pappa!

Fastän komplikationer uppstår rätt ofta för att vi inte förstår varandra så gör vi ju det ändå. Jag vet det. Han är mannen bakom större delen av min musiksmak, mitt intresse för gitarrspel, min allmänbildning, mitt hyfs mot medmänniskor och framför allt de skumma delarna av humorn. Ja nästan hela min uppväxt. Och jag tycker det är så fint. Att han orkar vara så bäst.

Tack. Och grattis på farsdagen!

"jag tycker om när det är kallt ute"

Kvällen började med hemmafest. Fick träffa andra hälften av Österbotten som finns här på campus. Det var roligt. Skönt med dialekt. Kom på att jag nog inte minns hur man fickparkerar längre. Träffade en skåning som verkade skämmas lite över sitt ursprung. Jag hade honom att säga O-ord som han uttalade med U. Sedan försökte jag övertala honom att det var fint...

Sen krogen. Samma soffa samma plats samma blickar. Plötsligt kom en kille fram till mig och efter att jag presenterat mig sa han:

- Säg "jag tycker om när det är kallt ute."
- Jag tycker om när det är kallt ute...
- Är du norsk?
- Nepp, gissa igen.
- Finsk?

Skulle förklara varifrån Finland jag kom. Gick inte jättebra eftersom han inte visste var Umeå fanns. Han sa att hans ölflaska var Sverige och visade att han bara vistats i flaskans nedre delar. Jag pekade ut på ett ungefär var det fanns, så enkelt som det nu är på en flaska. Sen åkte vi lite båt och lite buss och så var vi framme. Vi gissade varandras åldrar och båda misslyckades rejält. Pinsamt. Han bjöd på cider. Sa att han skulle åka dallare fram till disken. Det hade varit en syn.

Och sex minuter blev en evighet och så fick man se vilka människor som är riktigt ytliga jävlar och inte och så stängde stället och jag och Erika gick hem och jag tror det regnade eller i alla fall var det kallt och fuktigt och så var jag hungrig så jag åt skorpor och så somnade jag.
Vaknade 10. Trodde jag skulle smälla av. Somnade om och sov till 16:45. Hoppsan.
Rolig kväll!

Duschade och åt Subway. Så botar man krapula!

hur är läget? såhär är läget:

Uppsatsen inlämnad.
Jag utvilad.
Nu ska jag andas en dag innan jag drar igång med nästa omöjliga helvetesprojekt på sju sidor.

Ikväll ska jag på fest.
Jag och Erika ska sätta Österbotten på kartan.

Fast där finns det ju redan.


här.

aber warum?

det är läskigt hur djupt man kan gå ner i den här pjäsen.
jag tror aldrig jag blir klar. påbörjar sida 5 nu.
för jag kom plötsligt på;
varför i apsvansen kom sonen hem egentligen?
han trivs/trivdes ju uppenbarligen inte.
tvingade grannen? skulle han säga nåt viktigt? ville han bara ha lite tid med mami och papi? hade något hänt?

det är bara flum. svammel. jag tror inte det håller. men jag vill att det ska hålla.

innan noll.......noll.

Idag var en märklig skoldag. Sista gången på kursen (jeee!) och läraren berättade om sina minnen från sin konfirmation när prästen stod på trappan och härjade att de inte var välkomna på söndag.

På slutet fick vi uppgifterna till hemtentan. Och det blev en smärre chock. 6 fucking sidor. Först pratade han om 20 och jag tänkte att det mycket väl kan hända att han talar sanning, det är ju ändå han. Men så blev det 6, och det är mycket. 7 i mitt fall dessutom eftersom jag chillade i Österbotten och halkade lite på en bana i Replot här ett tag.

Nåja, vi fick veta sidantalet och då sa han att vi småler (i chock, givetvis) och då började jag le ännu mer, mest åt honom och hans resonemang. Julia frågar om det spelar någon roll vilken tid på fredagen vi lämnar in den.

"Nääej. Innan noll..."
Här tittar han på henne och flinar länge. Jättenöjd. Kanske 5 sekunder. Fyller viskande på med:
"...Noll."
Han fortsätter titta och flina.

Det där är ju en typisk grej som jag kan få roligt åt. Så jag fick ju det. Alltså inte hysteriskt men jag fortsatte flina.
Lektionen slutar och han kommer fram till vårt bord: "asså vad är det ni sitter och fnittrar åt egentligen? Ni ser så finurliga ut, skrattar när ni får reda på examinationsuppgiften..."

Han är så mystisk. Det är det som är så roligt. Det sa jag inte åt honom.

när idalavida analyserade dramatik.

jag skall inte ljuga - jag tycker det är spännande att göra dramatikanalys.
även om det är jobbigt som apsvansen själv för att jag inte har en aning om jag gör rätt, och om det räcker till godkänt.

men min pjäs är så fin. det finns så mycket i den. bakom raderna som till sin utformning är snudd på banala (fast en kusin-fågel viskade i mitt öra vad raderna egentligen är, och det är egentligen så självklart när man vet det. thank you!). jag får så fina bilder i mitt huvud. det är så verkligt. så som det är. men hur är det nu egentligen?
den är så vacker tycker jag, sonen av jon fosse.
ja vi kan nästan säga såhär; magiskt men tragiskt.

jag läste en till också av samma man. bara för att ha nåt att göra. kanske lite att jämföra med. kött på benen. och det är lite samma stuk. nån slags mystisk humor mitt i all skit.

norrmän verkar kunna!
först erlend loe och nu den här.

en bra bit in på sida nummer tre förtjänar jag åter en vem vet mest-paus!

citronhöst.

det är märkligt.
det var ju en dröm.
en tanke, ett skämt.

och luften smakar citron när jag går hem.

det här med koncentration.

Emely skickade helt plötsligt en bön åt mig idag som hon hittade på svenska kyrkans hemsida. En bön om att kunna koncentrera sig. Hon sa att hon tänkte på mig direkt hon såg den. Jag tänkte skratta sönder. Mina vänner är så fina.

(Och nu har jag faktiskt skrivit nästan en och en halv sida på uppsatsen. Men jag bad aldrig bönen. Och det allra svåraste med denna uppsats är att inte blanda ihop tolkning med objektiva grejer. Jag har en pjäs med så mycket tolkning att det är fascinerande. Jag skrev tusen rader om personerna och så märkte jag ÅHÅ TOLKNING KANSKE JÅÅ TOLKNING NÅO för man får ju inte veta någonting om dom. Inte ens namn. Men jag är på väg! On the road! To an inlämning! Nu ska jag pausa med Vem vet mest! Vilken lång parentes!)

kära tomten, detta är min önskelista.

Börjar känna mig så pass gammal att jag inte längre behöver julklappar. Men alltid är det nog någon som ger något i vilket fall som helst, så då är det lika bra att önska sig något man vill ha/behöver. Nu kör vi.

Detta är ett Kalevala-smycke (halsband) och jag önskar det jättemycket eftersom jag älskar hästar och det är fint. Observera: SILVER, icke brons.
Osäker på priset, men borde röra sig om 50 euro pengar eller så.
Bild härifrån.


Detta är också ett Kalevala-smycke som har jag önskat mig väldigt länge nu. Kom fortfarande ihåg, silver.
Pris: 49 euro, åtminstone i den där gula guldsmedsaffären i Rewell Center.
Bild härifrån.



Beatles-pussel, 1000 bitar.
Nu tänker ni säkert att jag redan har ett Kaj Stenvall-pussel som jag aldrig bygger färdigt. Och det stämmer så väl, men det finns en orsak. Någon av mina syskonbarn har farit iväg med en bit som numera är spårlöst försvunnen. Förstås är det lite mitt fel, som inte förvarat det på högre höjder. Detta ska jag förvara uppe på skåpet ifall tomten råkar besöka till exempel Suomalainen Kirjakauppa, där det finns för 15,90€. Där finns ett annat också, men det var bara en färggrann bild. Jag vill ha det på bilden ovan, eller så inget alls.
Bilden googlade jag så fyndigt fram.



Någon av dessa Muminmuggar. Det är ungefär dom här som fortfarande saknas i min samling.
Finns lite överallt för ca 13€, Halpa-Halli för till och med 10€.
Bilder härifrån.

Kom ihåg att detta bara är förslag. Jag behöver fortfarande ingenting. Mest önskar jag mig frid. Och ro.

"men den är ju lila..."

Såg ett tv-program idag som var väldigt, väldigt underhållande. Mina måndagar är räddade några veckor framöver. Handlade om ett gäng ungdomar som bott hemma hela livet, fått allt av sina föräldrar, aldrig behövt göra något och förstod därför inte heller riktigt hur man lever en vardag.

Dessa flyttade nu ut i ett hus, där de fick försöka klara sig själva. Samarbeta, laga mat, städa, tvätta, jobba, klara det ekonomiska, allt som de aldrig tidigare ens tänkt på.
De handlade mat. De flesta av dom hade aldrig tidigare gjort det. De skulle köpa kött och de kivade i fem minuter om vem som skulle hämta det. Till slut gick alla tillsammans för killen "vågade inte".
De skulle köpa rödlök, när den ena utbrast "men den är ju lila..."
Sen tog vattnet slut för att alla duschade för länge.

Jag är i och för sig inte heller särskilt klok som glömmer bankkortet hemma när jag handlar, men det där var nog ändå på en annan nivå. Jag hade roligt.

Uppsatsen har jag nästan inte skrivit på alls. Men imorgon är jag som en kanin på endorfiner. Efter att jag köpt farsdagskort och skor. Man kan inte gå runt med hål på skorna när vintern är på väg. Visst är jag vis som förstår det?

tillbaka i söder.

När jag kom fram till centralen i morse var det nästan inga andra människor där. Jag bestämde mig för att lägga mig ner och sova en stund. Jag drömde häftiga drömmar som matchade bakgrundsljudet. Plötsligt vaknar jag av att en kraftigt byggd dam, nån slags vakt, står bredvid mig och säger "Tjena tjena gomorrn, man får inte ligga ner och sova tyvärr, man måste sitta." Allt var dimma och jag sa "jahaa oj ursäkta" och satte mig upp. Plötsligt satt en söt kille framför mig och läste en bok. "Onödigt!" tyckte han. Onödigt, tyckte jag.

Jag läste lite dramatikanalys och fortsatte sedan sovprocessen sittande. Drömde om paraply. Vaknade av att jag skrattade. Det måste ha sett sjukt ut. Gick iväg på en liten lunch och sedan var det dags att uppsöka gate 13. Bussresan gick snabbt. Det känns fint att vara tillbaka här.

Packade upp. Bland annat mina Muminmuggar jag köpte för en del av födelsedagspengarna jag fick av snälla broder med familj.

Filifjonkan
och

Muminpappan.

Tacktacktack!

Skulle köpa Tooticki men givetvis var hon den enda som för tillfället var slut. Sån tur att jag har mer än hälften av pengarna kvar till nästa båtresa. Dessutom fick jag i försenad födelsedagspresent av Carro och Jonathan Stinkymugg och skål! Tack! Det går bra för min samling just nu.

Gick till Ica och handlade mat. Kom till kassan. Tog fram plånboken. Märker. Bankkortet kvar i finska plånboken. Fan. Imorgon får jag gå dit och hämta allt. Vet inte om jag vill. Vilket klåp jag är ibland.

Hyresvärden kom hit och hämtade post. Jag bjöd på Pätkis. Han gillade. Vi pratade om små byar. Min by. Han tyckte det var coolt att vi haft en bank. Haft ja.
Jag har så mycket ilska inom mig för att allt bara dör.

När pappa körde mig till bussen igår (tänk att det ändå var igår) sa jag att jag i framtiden vill bo i min mammas hemby, eller dess grannby i vilken jag befann mig på humorgala för inte länge sedan. Pappa sa att det är likadant i vår by. Jag sa nej, vi är inte sammansvetsade och vi kämpar inte på samma sätt och vi hjälper inte varandra som man gör där och som man skall i en liten by.
Det hade jag rätt i, sa pappa.

Imorgon återvänder jag till skolan. Minns inte hur man gjorde. Har missat en hel del nu och är lite borta, men när jag kommer hem igen finns ingen återvändo - jag kommer att fylla någon av mina nya muggar med Oboy och skriva. Skriva dramatikanalys. Usch.

idalavidas havhistoria.

Nu har jag påbörjat den tre evigheters långa resan tillbaka till Sveriget. Åker båt nu. Åkte buss till den. Imorgon åker jag buss igen från båten till lägenheten i princip. Det tar sablars länge. För jag måste vänta extra på grund av veckodagen söndag. Men jag har läst typ 12 sidor ur den 200 sidor långa Dramatikanalys-boken så det är egentligen bara bra.

Jag delar hytt med en finsk tjej från Valkeakoski. Men hon kunde rolig svenska för hennes kille var stockholmare. Finsk brytning med svenska R och sch-ljud*. Det hände att jag ställde frågor bara för att få höra det. Hon sa att hon skulle köpa en vattenflaska och sedan lägga sig. Jag sa att jag går till Tax free. När jag kom tillbaka klockan 23 suomen aikaa låg hon och sov. Mitt spanska lågprisvitvin klingade som fan i påsen. Hon vaknade inte.

*På en sverigefest för en tid sedan sa en kille till mig "vet du vad som är mest finskt med ditt uttal? dina R." Jag fattade inget. Men nu hörde jag på tjejen. Det är ju en megastor skillnad.

Så nu har jag lämnat alltihop igen en gång. Alla människor alla hjärtan alla liv. För andra människor andra hjärtan andra liv. På julen är jag där igen. Men det här var en konstig tidpunkt att lämna på. Alla hjul snurrar sinnessjukt hårt och jag är någonstans mittemellan, vet inte riktigt vilken bana jag ska välja, och får hoppa undan för att inte hamna under.

Och är inte det här med att skämmas för sina föräldrar lite 90-tal? Speciellt om man bara har en kunde man ju chilla lite. Jag blir så ledsen i hjärtat.

återbesök i den mysigaste skolan.

Det var fint att se alla i fkf igen. Alla fina. Johanna. Fanny. Sannah. Rektorn. BIBBI. Och korridoren, lukten, klockan, trappan, batteriet. Och efter maten visste jag fortfarande att lektionen börjar 12:40. Men vilken lektion? Jag har ju slutat.

Det första jag gjorde var att gå in i köket och krama Bibbi och säga att jag saknar henne. Hon diskade och var fin. Sa att hon saknar mig också. Att hon har frågat efter mig av "domhäär som e på Fejsbook". Vi fick köttfärslimpa och mos. Det tackade jag för. Då sa Bibbi varsågod så som Bibbi alltid säger varsågod.

Det var konstigt att se allt och alla. Men det behövdes!

Följde hem Jossan (hon var med) och gick till stan. Mötte upp Bazooka. Drygade på Citymarket. Pratade. Skrattade. Jag frågade konstiga saker som kom upp i min hjärna. Sedan gick vi till honom. "Om du e snäll ska ja bjud på mellanmål", sa han som om jag vore värsta busfröet. Jag sa att jag alltid är snäll, fast jag nog är ganska busig, han har rätt. Det var god bulle!

När Bazooka somnat gick jag till torget för att möta upp Samuel och Anders. Det är kanske de roligaste två jag vet. Har glömt hur likadan min och Samuels humor är, trots att jag var medveten om det för 8-10 år sedan. Det är möjligt att vi är en smula släkt. Han trodde att vi var kusiner ända tills jag presenterade vårt släktskap för utomstående, att han är mitt kusinbarn. Det är samma sak typ men det var roligt ändå.
Ere nain jäär?
ÄR DET NÅGON HÄR!

3 november, årets första god jul-hälsning.

Idag har jag hälsat på Carro i Jakobs stad. Vi tittade på roliga bilder och människor. Sen gick vi på pizza. Och lightsortin. När Carro gick på toaletten sa mannen som satt vid bordet mittemot hej. "Hej hej" sa jag och trodde han var en uppgiven desperat gammal man. Men så sa han:

- Du e från Pensala visst?
- Jaa, ho visst do he?
- Jag e pensionär nu för tiden.
- Jaha... (Det besvarade verkligen min fråga...)
- Å annars går det bra? Livet leker?
- Joo, joo.
- God fortsättning!
- Jepp, tack detsamma...

Här börjar jag memorera hans utseende och röst, för att sedan kunna förklara för pappa i hopp om att han kanske vet vem denna underliga främling är. Det måste ju vara någon vi vet eftersom han visste vem jag var.

Tyst och stilla betraktar jag honom. Och plötsligt. Plötsligt vet jag vem det är; det är busschauffören!
Den sura, arga busschauffören. Som förut när mommo åkte buss till oss allt som oftast kom för tidigt, vilket såklart resulterade i att hon missade den. Som aldrig accepterade våra busskort. Som en gång körde en halv kilometer för långt ifrån Carros och min hållplats här i byn när vi skulle av. Som en gång inte såg mig och pappa när vi väntade på bussen på samma hållplats och jag skulle till Vasa. Han körde jättelångt innan han till slut märkte, bromsade in och backade. Då blev pappa arg och skrek åt honom och frågade om han inte ser människor. Det var senaste gång jag såg chauffören.

Och så idag, då passar det plötsligt att vara trevlig. När han gick kom han förbi vårt bord och önskade oss "god jul, om int vi ses före det!". Jag undrar var han hade tänkt att han skulle se oss, om han ändå är pensionär nu? Vi hade inte setts på bussen på två år heller

min man mumin & 24 luckor.

På Citymarket idag såg jag en julkalender. Eller flera. Men jag blev uppslukad av en variant. Den med Mumin. Och det var inte en Mumin-chokladkalender som jag brukar ha, utan en med saker. 24 Muminsaker. Tänk så spännande! Presenter! Som påskäggen i våras fast en hel kalender. Jag tror jag får euforiutbrott. Ludde såg en Lego-kalender han ville ha. Så stod vi där. Jag tittade på priset. Snopet satte jag tillbaka kalendern på hyllan och sa "ja måst nåo fråg papp om ja kan få denhär....", som en sjuåring ungefär. Men så gör man ju bara inte. Inte en Muminkalender när man är tjugo bast. Pengar till läkarräkningar när det tryter, ja, men där drar jag gränsen.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Den finns ju inte i Sverige. Jag vill inte vara i Sverige ända fram till jul utan Mumin. Mumin är The Man. Å andra sidan är det inte den klokaste investering av en fattig student. Kanske jag ska leva på makaroner och jobba lite extra under jullovet. Jag kommer att ångra mig som en isbjörn om jag inte köper den.

nä förlåt, det var ett skämt.

orkar inte med den där listan. det borde jag ju ha förstått redan igår. jag lär nog skriva om alla sakerna i alla fall. orka göra allt i speciella inlägg. hoppas jag är förlåten.

jag lyssnar på jazz. det är fint. jag har lunchat med min gamla klassbästis simon. han fick ägg på sin pizza. han gillar ägg. gick runt på stan. köpte lite julklappar. träffade ludde på citymarket. for till polisen med andra skedet-pappren. körde till vörå och kusin. fick låna en bok med pjäser skriven av en norrman. den ska jag läsa ikväll. vi åt tacos. rev ost. omöjligt att säga om det skulle räcka. det räckte. och jag undrar om känslor kan dansa och varför lars winnerbäck är så bra och varför det är så enkelt att bli den som är fel och VAD VI FÅR FÖR MAT AV BIBBI PÅ TORSDAG!

Day 01 – Introduce yourself

Nu har vi november på besök. Han (eller hon om ni vill, men det är en han, jag är säker) innehåller 30 dagar, och under dessa skall jag varje dag skriva konstiga texter från en lista jag hittade. Vet inte riktigt varför, men vissa dagar verkade roliga.

Nåja, dag 1, och jag ska introducera mig själv.
Jag föddes lite halvtragiskt tidigt i Tammerfors den där hösten för 20 år sen, ni minns. Uppenbarligen överlevde jag och det är roligt tycker jag. Min kropp förblev lite trög efter tumulten, men hjärnan funkar helt okej. Pratade som 1-åring, lärde mig läsa och gå som 4-åring, men lärde mig aldrig räkna. Växte upp i en liten by med en familj och alla möjliga djur, allt från kalkoner och grisar (två) till katter och vandrande pinnar. Gick lågstadiet i den lilla byskolan. Sedan högstadiet på en plats som aldrig föll mig i smaken. Dum som jag var fortsatte jag gymnasiet på samma ställe, och jag har aldrig varit så vilsen och nedstämd. Allt har ett slut, och jag kunde flytta bort till ett bättre ställe, där jag andades kreativitet ett år. Numera håller jag till i södra delarna av Sverige, där jag studerar litteraturvetenskap. När jag inte gör det spelar jag gitarr och skriver absurda texter och drömmer om kultur och träffar människor och börjar ibland skratta plötsligt. Jag tycker att ris är gott och jag skulle vilja släppa en diktsamling.