.com

varför måste uttrar dö

varför är våtmarker viktiga

hur ska jag klippa mig

hur ska jag få honom
(honom ska du inte ha)

att jag alltid följer trafikrytmen

vilken jävla 

rytm 

hur är det att jobba på ikea 

när vattnet går
(då är det bråttom har jag förstått det som)

när var medeltiden
minns du den tiden

medelfriden urvriden

miten voittaa lotossa

varför bör du efterdra bultarna vid hjulbyte
ja det vet väl för fan inte jag. dom lossnar väl, skruvarna hjulen däcken. 

natten.

Idag skrev vi små texter som vi ska framföra på julavslutningen på fredag. Vi hade gemensamma mantran från julsånger som i något skede under tre rader (ja jag vet jag råkade missbedöma och hoppade över på en fjärde rad men ja) skulle förekomma. En mörk och en ljus. Så mörk är natten var vårt mörka och det här är mitt bidrag.

Min lärare som kallar mig för "lakonismernas mästare" fnissade när jag läste upp den. Tyvärr åker jag till Lappland på onsdag och missar spektaklet på fredag, men jag har överlåtit texten i trygga händer och den ska läsas upp på finlandssvenska.

produktiv poet.

Varje tisdag har vi skrivdag. Då har vi ingen undervisning utan förväntas skriva på egen hand. Eller på eget papper eller egen dator. Idag producerade jag nästan bara detta.

nödvändigt idiont.

tog fram min gamla skrivpärm med gamla skriverier
redan då skrev jag om dig, innan jag ens kände dig

jag rycker till, jag tänker men vad fan
jag kontrollerar datumet, jag tänker men vad fan
jag tänker att det är så typiskt mitt liv
jag funderar på om man ens kan kalla det här ett liv men så blir dom arga och skriker
skriker att vad är det ens att ifrågasätta och jag blir trött och tappar kontrollen
berättarjaget är borta, redan här är vi förlorade, farväl

skrev om sommar på vintern
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot
skrev om höjdskräck i källare
skrev om vilsenhet i vad som inte ens var en labyrint
skrev om skratten i sorgen och sorgen i skratten
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot
skrev om dig som en nödvändighet fast du var en idiot

skrev om dig som en idiot fast du var en nödvändighet.
skrev att jag aldrig någonsin ville mista dig
för att det var det enda som var sant
det enda som skiljde sig
för det här med lögner sköter ju jag galant

skrev om dig som en idiot fast du var en nödvändighet, det bästa jag vet.

bara mjölk hela tiden.

årstider är tider på ett år och år är tider av liv och liv är någon slags tillvaro i någon slags värld och egentligen förstår jag ingenting men jag hänger med för att jag ändå någonstans tycker att det är ganska kul nu är det sommar och jag går runt sjön varje kväll efter att det blivit mörkt och du och hon och han och dom där har lagt sig och somnat ibland

ibland stannar jag upp och tittar på naturen och tänker på att jag för en gångs skull har gjort rätt val i livet eller den här typen av tillvaro. jag tänker på alternativet, drar in frisk luft i min missbildade näsa och så skrattar jag lite åt mig själv och min oroliga och samtidigt så oanfäktade själ och så går jag vidare

(är alltid tranor vid sjön brukar inte dom komma på hösten?)

vidare tills jag jag kommer hem. ja, det här är hem det är klart att detta är hem vad skulle det annars vara. man kan ha fler om man vill och det vill jag och det har jag och jag kan inte på något sätt förklara hur det ena är bättre än det andra, för det är det inte men jag trivs ändå så förbannat bra här och nu just nu och jag vill inte ändra på det

det stod en flicka på gatan för någon vecka sedan och jag sa till henne att hon hade fina skor, det var renar och lokalpatriotiska texter på dom, och hon blev glad och jag kände mig glad för att ha gjort henne glad och glad för att för ett år sedan hade jag knappast sagt något

något har hänt och det är väl klart som fan egentligen för saker händer ju hela tiden det kan vi inte undgå och du ringer och säger "svenskan kommer ju inte att dö i dina trakter" och det är väl ditt sätt att visa uppskattning för du vet när mina hermot menee, du vet mina punkter och på sätt och vis är det väl en märklig men fin mening 02:47 i juli tvåtusentretton

tretton gånger fem skiter jag i vad det blir för jag vet inte vad jag ska med den kunskapen till när jag ändå vet en massa annat som jag själv sätter stopp för jävla jag, dricker ju bara mjölk hela tiden.

dagens nöje.

den människan.

och än en gång har jag lagt detta förbannade pussel
tusen bitar tid, tusen bitar euro, tusen bitar energi
och inte finns det någon ram, ens
13 x 15
2 centimeter tacksamhet, 5 centimeter glädje
8 centimeter uppskattning, 7 centimeter hejvadkul
märker ni? nej, det gör ni inte men det stämmer inte

det fattas en bit och den har försvunnit  för länge sedan.
det fattas en bit och den skall knappast komma tillbaka.
det fattas en bit och vi har slarvat bort den allihop.
det fattas en bit och den heter den som gapar efter mycket.
det fattas en bit och den som hittar den.
ja herregud, den människan.

älä mee.

dom sa att såna som du bara fanns på film 

och att det inte var på riktigt 

ingenting att vara rädd för 

som någraåring tror man på allt 

på allt dom säger och allt dom gör 

för dom är förebilder 

och dom är efterljud 

förstod att såna som du fanns på film 

för att såna som du fanns på riktigt 

såna som du var underlag 

underhållningsunderlaget  

du fanns på riktigt
insåg jag

i filmen om livet 

livet om filmen 

det är kanske inte på riktigt 

men det är vad vi tror 

och du är verkligen ingenting att vara rädd för 

men om  

valmöjligheter.

nu är det natt igen och jag har glömt hur skönt det är
glömt hur jag får ro, hur jag vaknar, hur jag ser
för jag har sovit på nätterna på sistone
som vanligt folk
som vettigt folk
som FOLK
"va som folk i svärji no tå"
sa min yngsta storebror som sin sista mening innan jag flyttade hit
och jag får väl ursäkta men jag ÄR inte som folk
jag försöker men det stretar emot och går fel
och jag mår dåligt av att försöka passa in i någon mall
som inte ens finns
jag måste få leva fel för att kunna leva rätt
hur länge löns det att kämpa emot

människor som frågar
vad jag ska jobba med
lite sådär hånfullt med en "du är redan borträknad"-ton
för att jag inte utbildar mig specifikt till
POLIS eller LÄRARE eller ADVOKAT
tänk om dom inte heller blir det, fast dom utbildar sig till det
så det riktigt står i deras pannor med en fet tusch
tänk om det inte blir någon KARRIÄR

tänk, då bjuder jag på kaffe med mjölk, socker ELLER både och.
valintamahdollisuudet.

inte råd att köpa öl som andra ungdomar.

du är den som går runt propert klädd, har koll på klockan, koll på det perfekta livet.
hon är den som rusar runt i tankarna, knappt kan klockan, knappt kan livet.
du är den som bjuder på chanser.
du har dom i en burk.
en jävla plåtburk.
"CHANS"
står det på den och du har skrivit det själv med din prydliga handstil utan ett hack.

"varsågod, ta nu när ni har chansen"
och du tror du är rolig, igen.
skoja du, skoja bort hela ditt liv, hela vår tid.

hon tar en, för att hon tycker synd om dig.
hon hatar egentligen att tycka synd om.
men hon ser ju ändå att du försöker.
hon är ju inte blind.

jaha, en chans. till. den är obefintlig. knappt synbar. där står man och ser dum ut
för att du tror att det är julafton med presentutdelning i saamarin huhtikuu.

nästa morgon har allt gått åt helvete och han står där med en ny jävla plåtburk.
"URSÄKTER" och det har slintat lite på R:et. grät han? grät han när han skrev? hon hoppas.

 "ta nu, när ni kan. vi vet inte när vi kan nästa gång!"
barndomsmening. barndomsmening om mat. inte ursäkter.

hon tar en ändå för hon är ju inte blind men hon måste gräva långt ner i burken för den är nästan tom. den är mjuk, ursäkten. kanske möglig men hon äter och den smakar vidrigt.

här får du en chans till.

är lite rädd.
jätterädd.
rädd.
för att jag har tagit ett beslut.
i mitt eget liv.
mitt. eget. liv.

mitt. liv. som jag fick. som jag fick istället för dig.
som jag försöker leva för oss båda.
förlåt för att det inte riktigt går.
förlåt för att jag är en idiot.
förlåt för att jag inte gav det till dig.
förlåt för att jag redan då "skulle ha precis allt", som det skriks.
till och med ett liv.

din feghet är insmord i tuffa lögner om livet
tuffa som i coola, lögner säger du
tuffa som i tuffa som i svåra, sanningar säger jag

du säger precis hur det känns och jag
jag vågar bara tänka
tänka i versaler men tillika gemener,
"kanske det är nu jag ska SKÄRPA MIG"

varsågod, här får du en chans till, inslagen i mitt finaste papper och med största omsorg
till: dig.
från: mig.

du vet vad det innehåller och jag ser att du vet
du tar emot det men du vågar inte öppna
för du "kan inte"
för du "måste gå"
för du "är ett svin"

varsågod, här får jag en ursäkt av dig, från botten av ditt hjärta, sagd med en tår i ögat
till: du. just du.
från: jag.

jag vet vad det innebär och du ser att jag vet
jag tar emot men vågar inte erkänna
för jag "gjorde fel"
för jag "orkar inte"
för jag "är en jävla häst"

för vi blir såna, så fort.
det är inte vi som blir, det är dom som gör oss.

motsats till tango.

idiotin bjuder upp till dans 

och dum som jag är tackar jag ja 

trots att jag är "smartast av alla vänsterhänta" du känner 

frågar hur många du känner, tre? två? 

sju, säger du

jaha, säger jag 

skål. 

jag ser att vi ljuger allihop 

om varandra, kors och tvärs

som ett ohållbart parti schack i mörker  

jag gråter för att allting är på riktigt

gråter för att allting är viktigt 

och inte för att det här bara var "en fas i livet"

vill inte klamra mig fast i tillfälligheter 

vill inte tro på millisekunderna av sanning i falskhetens monolog 

vill inte vara den där som bara står där 

dansar tango med alla tills dom bevisat motsatsen 

vad är ens motsatsen till tango? 

yoga? 

det är frost på gatan och det enda jag vill

är att ni ska växa 

växa upp 

växa ifrån 

växa ikapp 

går fint med idiotin 

vi buggar nu 

lite i otakt men vad fan.

natt igen.

jag skrattar så jag gråter och gråter så jag skrattar
det har jag gjort i alla år

"är du den som känner mest av er alla?"

frågar han och biter 1985-blicken i mina förvirrade ögon
och jag viker undan men svarar

får någon slags tillåtelse
att släppa ut vatten ur min kropp

ingenting vi säger är sant
men allt stämmer

trött på naivitet och total oförmåga att stå fast vid en åsikt
slår jag en nerv i bordskanten och svär högt på finska
och förlorar
alla chanser att bli tagen på allvar
vilket jävla allvar

jag:
hahaha
du:
skratta du, men den här gången kommer jag
jag:
kom du, men den här gången skrattar jag

stressar i snöstorm
får fråga om vädret
råkar svara fel
säger
mulet och plusgrader
går sedan i snö
någon sa att livet var lätt
jag gör en ofantligt hård snöboll

sover. skrattar. känner. orkar. kanske. inte. prestera.

hjärter tre.

bara massa tystnad
visserligen talande
bara massa lögn
visserligen sann

i botten.

i botten av oss allihop
är du lokförare
i ditt eget lögntåg
med alltför många passagerare

jag är hjärter tre
i mitt eget idiotiska kortspel
med och helt utan regler

han är den konflikträdde krigaren
i sin kokande bitterhet
älskar allt han egentligen hatar

om en vecka breddgradsbyte och nej jag är inte ledsen
inte sårad inte arg inte fylld till gränsen
jag har ögoninflammation vad fan tror du?

du frågar om jag vill vara konduktör
jag lägger ut spader 10
och springer

krigaren
först jätteglad över hjärter tre
krigaren
efter att ha frågat soldaterna
besviken över att det inte var hjärter ess

några timmar.

fastnar i allting åtta veckor för sent
sådant som andra har tagit sig ur
sprungit ifrån

slösar tid
vad ska jag med den
den är min
och inte så jävla dyrbar

turpa kiinni
i telefon
sådär så det skrålar
skrålar på skoj

"han måst jo ha na feil handee"
vad är det som överhuvudtaget får en att se det
som ett alternativ
allting har ju fel

den förfalskade verkligheten
slår mig på fingrarna

jag har ganska bra reflexer

"hon sitter bara och läser"

morgon:
slut på allt.
knaprar
knäckebröd,
vatten
lite smör
en svart banan.

förmiddag:
snö i skorna
men inte bliidon
så det är okej
säger jag.
stressade studenter
någonting om satslära
ordbildning
fras, jag vet inte.

middag:
sover nästan
stirrar
adverbial, orsaksadverbial
svarar på frågan VARFÖR
jaha, vihdoin
varför finns vi?

eftermiddag:
mörkt
snöar runt ljusen
du har inte glömt något
VAD SA DU?
du har inte glömt något
NÄ JAG VET
thank you sweden for reminding me
bussen är nästan tom
hon klarar ju sig själv.

senare:
glider i snön
med hjul utan dubbar
tänker på en anekdot
möter två

kväll:
köper finsk rusdryck
sätter mig i värmen
öppnar inte drycken
öppnar böcker
läser förstår inte tar inte in
tänker onda tankar och får blickar
som jag inte vill ha
vad är det där för jävla sätt
SÄTTSADVERBIAL

sen kväll:
slänger allting
viker ihop benen
jaha det är snart torsdag
oundvikligt.

för att jag inte orkar leta finita verb.

jag är ingen pedagog
du är ingen psykolog
ändå trampar vi runt
runt, omkring och
på varandra ibland

det gör inte ont
för vi vet båda
precis exakt
hur vi ska lyfta fötterna
dra oss ur dra oss bort byta ämne
i en egentligen helt okänd värld

hur kan vi veta?
vad är klockan och vad spelar det för roll?
vad gör vi när den stannar?
petar ut batterierna och slänger på
eller nej bara nästan på
folk vi inte gillar eller folk vi inte känner
du säger att det inte gör något för dom har nog
gjort bort sig några gånger i sina liv
och jag slänger också fast jag egentligen
bara skrattar och tänker
att det här varken är friskt eller tillåtet

vi vet att man kan lappa allt
med lite sarkasm
men vi vet också att den är
frätande syrlig ganska farlig

som fluggift om somrarna
en jävla tur att vi är så mycket
mer förnuftiga än krypen

ska vi byta roller?
vem behöver vem?
vänd på ditt liv och vänd på förnuftet
vänd på mig och vänd på flugorna och vänd på allt
vänd på tiden och kom tillbaka

oli tarkoitus lähteä juhlimaan.

är trött hela tiden och du frågar
hur jag mår och jag svarar
att jag mår bra för jag vet
att du inte bryr dig och du vet
att jag ljuger vi vet båda två
att allt är en illusion
av landsflykter högmod slarv egoism
okunskap barnslighet omogenhet

jag slösar 50 öre på din osäkerhet
50 öre som inte ens finns
jag slösar 50 öre på mig själv
min egen oförmåga att stå emot
slå ifrån
nej
det här är inte vår tid

jag undrar hela tiden var du är
för jag ser ju att du inte är här
inte med mig inte med oss
ingenstans och jag vill bry mig
men vem är jag att ens fråga

övar på någon slags finska
och känner
att jag är för gammal för min ålder
eller för ung för min tid
när jag lär mig tragiska låttexter
utantill och springer till affären
köper finskt godis för 40 svenska kronor

sjunger på vägen hem
juodaan nää ja lähdetään
annoin ovimiehelle vitosen
koska olin niin iloinen
mitt oborstade hår under min mössa
och mina nonchalanta byxor som tagna från en pyjamas

skvallrar:
hon är inte härifrån
hon bryr sig inte så mycket
hur ska hon nånsin förstå?
att ytan är det relevanta?
hon är körd
hon måste ta båten hem

eller kan man ta båt till finland?
är det hav emellan eller kan man köra bil eller hur tar man sig dit?
kan man göra någonting alls där eller blir man melankolisk och förbannad direkt?
tänk om man kommer till den ärliga verkligheten?
vågar vi ens tänka på hur man har det där?
tänk om bubblan av konstlat tillfredsställande spricker
och någon kräver något av oss?
vi, som inte har gjort något.

fattig lördagsnatt.

vi målar fan på väggen
med kolkritor
och lite vattenfärg

vi bränner våra broar
med sista tändstickan
i asken

lamporna lyser men ingen är hemma
för vi har sprungit bort
och vi vill inte veta var eller vilka vi är

vi kanske hittar hem
vi kanske kommer tillbaks
till det där som inte på något vis
är eftersträvansvärt
vi kanske fastnar igen
i det vi hade innan vi tände lamporna

vi kanske kan stanna kvar
om vi fortsätter låtsas
att vi är vilse
medan vi suddar ut
fan

felaktig hjärtrytm & blöta skor.

sover när jag är vaken
är vaken när jag sover
sover när jag pratar med dig
pratar med dig när jag sover
sover hela tiden och världen bara stirrar
med intetsägande idiotiska intensiva "internationella" ögon
som har sett sina bästa dagar

"det var aldrig meningen"
säg det igen om tio år och ät upp det
du kommer att få sura uppstötningar

du öppnar ett stulet cigarettpaket
läser något om att vi ska dö
som om vi inte fattade det själva.

herregud hur hamnade vi här?