jokkmokk.

Så, nu far jag. Först till Stockholm och sen till Luleå imorgon, därefter med buss till Jokkmokk. Lämnar datorn hemma så bloggen får leva i tystnad fram till nästa söndag eller måndag.


Fast egentligen är det ju inte mycket kallare än vad jag är van vid hemma. Har bara blivit lite bortskämd med småländska breddgrader. Hejdå. Jag ska klappa många renar!

såhär innan avfärd.

Ytterbyxor
Ullsockor
Lite ombyteskläder
Biljetter och referensnummer
Sovsäck
Kamera + laddare
Ekonomiböckerna
Anteckningsbok
Pängan
Tilifåon

Har jag nu glömt något? Är det något jag absolut inte får ha i handbagaget som ni tror att jag kommer att ha? Jag har inte flugit ensam på jättelänge! Får jag till exempel ha mina pins med sina destruktiva nålar på väskan eller bör jag avlägsna dom?

02.48.

går på föreläsning om ekonomiska grundbegrepp
ränta, sparkapital, eget kapital, vad sa ni?
kan faktiskt vara bra att kunna när man ska köpa någonting
hus, lägenhet, bil, husbil, vadsomhelst som är pengar.
men det känns avlägset och så räknar vi ut en uppgift om glassförsäljning.
det går om man vet vad man ska plussa. addera.

och vi möts i hallen där nere
vi säger hej och mitt hår hänger i ansiktet,
för jag är sen som vanligt.
eller bara inte onödigt tidig.

vad gör du med tiden?
något av vikt?
är du fortfarande sådär?
vad händer sen då?
i ditt liv alltså?
känns det inte svårt att spela korten rätt,
när du nästan aldrig ens har några?

jag kan räkna er allihop på mina två händer.
och jag kommer inte att få fler fingrar i mitt liv.

vardagslyx.

Nudlar och tomatsoppa i DJUPTALLRIK. Inte liten skål. Bra med julaftnar och givmilt brödraskap.

glasögon.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken men jag behöver starkare glasögon.

Och dessa skall det bli. I februari.

hurra!

Opponering idag.

Jag var så nervös att jag inte kände mig det minsta trött. Jag var bara i en glasburk ungefär. Och till slut var det min tur. För varje punkt jag gick igenom skenade det iväg mer och mer och jag hade noll koll på vad jag sa för jag pratade så snabbt.

Men det jag kommer ihåg tycker jag ändå jag gjorde bra. Med tanke på hur lite jag egentligen hann läsa igenom och hur rädd jag var. Och ingen hade något att invända så jag tar det som ett gott tecken. Inte för att Sverige direkt är känt för sina raka besked, men ändå. Aldrig mer!

Och nu. Nu när jag är hemma. Hemma och kan konstatera att min kandidatexamen (ja, själva arbetet, men jag har givetvis 1,5 år och ett antal studiepoäng kvar för att få ut examen) lurar runt hörnet efter några justeringar. Nu är jag trött på allvar. Fatta när man har hållit på med något en hel höst. Som varje dag, kväll och natt har flåsat en i nacken. Att bara få släppa det. Och hur tröttheten kommer ikapp. En hel höst av trötthet.

Jag ska SOVA! Godnatt!

den röda fisken.

Är det någon som skulle kunna berätta för mig vad en Punainen kala-drink innehåller?

Jag är så himla snål (förlåt svenskar, jag menar sugen) på en sådan alltid när jag är ute och beställer man en röd fisk här så vet ingen vad man menar.

söndag.

idag har vi firat august strindbergs födelsedag (163) med att äta hamburgare och franska på max.
om den mannen ändå visste vad vi gör för honom.
fast han hade förvrängd kvinnosyn och inte var någon direkt skrivartalang och om ni frågar mig. men jag ska ge honom en chans till och läsa hemsöborna snart. en chans august. jag säger det, en chans till.

jag tjänade också 200 kronor på en dammsugare och ikväll har jag bara varit glad fast jag borde vara stressad och nervös och allt det där som jag egentligen är.

opponering på tisdag. men då allt annat är så fint. som att haavisto gick till andra omgången till exempel. med andra ord blir det ytterligare en färd till värnamo!

en gång i stockholm.

Träffade min kompis Jon. Vi hittade en ren.

Den lyste så fint.

Sen gick vi in till renen och fikade i hundra timmar.

Och när jag kom tillbaka träffade jag Elli. Vi löste korsord och tittade på böcker.

livet.

I lördags var min bror och såg Pleppo Live.
I söndags fick jag hälsingar via min svägerska, som givetvis också såg spektaklet, från min bror. Han hälsade att han hade börjat jobba på Sinebrychoff.

Igår pratade jag och min Stockholmsvän Ellen om en lärare.
Ellen sa att denna hade kunnat jobba på Såghöjden.
Det tyckte jag också. Att Monikashajhawhs hade kunnat få en ersättare.

Pleppo är synonymt med mitt liv.

nystart.

Min uppsats blev godkänd för opponering nu inkommande tisdag.
Det känns bra och det känns hej Jokkmokk med gott hjärta.

Men en stor del är kvar. En stor del med tanke på min oförmåga att stabilt, smart, säkert och sakkunnigt tala inför grupp. Men jag vet att har jag tagit mig såhär långt så tar jag mig ända fram.

Nu ska jag med andra ord göra en nystart i mitt liv.
Jag ska sova, äta, simma och diska ordentligt.

Framförallt ska jag åter känna en iver inför att gå till skolan.
För även om det efter opponeringen kommer att finnas en hel del justeringar på uppsatsen har vi nu inlett nya kurser.

Denna vecka har vi börjat kursen i projektledning.
Jag tycker om projekt. I början på veckan när läraren förklarade lite kort om projekt var det enda som snurrade i huvudet dagen när jag och Emely startade vårt projekt Dallarns nya kläder. Hur vi gick till väga, vad vi behövde, vad vi hade för resurser, vad och hur vi tänkte.

Nästa vecka börjar vi, parallellt med projektledningen, kursen i ekonomisk överskådlighet. I egenskap av dyskalkylifödd humanist ut i fingerspetsarna lär det inte bli min favoritkurs. Jag har skaffat kompendiet vi ska använda och där är matte. Svår matte. Riktig matte. Däremot har jag skaffat ett intyg över min oförmåga att hantera siffror och kommer att åtminstone få längre tid på mig när jag skriver tenten.

Och sen, när dessa två är avklarade, är det mars och jag går kreativt skrivande ända fram till slutet av maj.

onsdag.

trodde jag skulle klara av att se på en dokumentär om för tidigt födda barn. det gjorde jag inte. jag stängde av när en liten flicka dog.

ibland tänker jag att jag borde ta vara på mitt liv mer.

framtid.

Snart (i mars) börjar jag och några till kursen i kreativt skrivande. En av våra lärare har översatt Tomas Tranströmer till grekiska. Lite coolt, som kidsen skulle säga.

kors i taket.

sextonde januari tvåtusentolv och jag dricker mitt livs första egenbetalda kaffe. kaffe latte.

det är inte gott. men eftersmaken är lite som kaffeglass, så det går. ingenting jag kommer att göra till en vana dock.

skrivarsjälen.

På biblioteket med Sofie. Kände mig olidligt trött och bestämde mig för att i några minuter vila mina ögon. Lade armarna över bordet och huvudet i dom. Efter cirka en minut:

Sofie: Nämen Ida...
Jag: (tittar upp) Va? Har jag skrivit något opassligt någonstans?

Att det är det första jag tänker på när någon tilltalar mig med halvnegativ klang.

all she wants to do is dance.

I morse gick jag och lade mig klockan 7.
I förmiddags steg jag upp klockan 11.

Ikväll klockan 20 uppnådde jag ÄNTLIGEN 18 sidor.

En hel termin och lite till skulle det krävas. För mig att som 21-årig litteraturstuderande skojare producera 18 sidor faktabaserad text. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig. Men nu har jag skickat in det för eventuellt godkännande, eventuellt underkännande/kompletterande. I vilket fall som helst är merparten av arbetet gjort och det finns stoff så det räcker. Ifall jag inte räcker ända fram till opponering nu, så är jag ändå i stort sett klar.

Kan ni fatta hur det känns?