åh hurra.

Kom hem och hade fått mitt livs första VG inrapporterat på betyget. 

I kreativt skrivande. Det är värt en öl ikväll.

dessa vårar.

ifjol denna tid höll jag på med b-uppsats och var bekymrad över att jag, i misstag givetvis, skulle ha råkat plagiera någonting. om jag då hade vetat att jag ett år senare skulle ha skrivit en c-uppsats och läst 20 högskolepoäng kreativt och kritiskt skrivande. och jag känner inte igen mig nu. jag har en helt annan glöd än jag brukar ha i skoluppgifter. det är liksom roligt och givande och ibland funderar jag på om jag är helt frisk.

tyvärr varar ju inget för evigt (man BÖR INTE VARA STEREOTYP när man skriver men nu var jag det i alla fall) och idag är sista skoldagen för detta år. vi ska gå igenom våra essäer. min heter "tystnaden som uppstår när man är finlandssvensk i sverige" och jag är faktiskt lite nervös över att jag ska ha skrivit något onödigt sakfel.

man känner när man andas att något är på gång. det är en annan luft, en annan atmosfär. erika har bott hos mig från i måndags men idag flyger hon hem igen. jag har beställt skattekort (!), planterat om växter, delgett min finländska nummer åt behövande och tömt kylen på mat. allt för att jag snart ska göra det jag inte vill. jag har inte packat men jag ska ha med mig fem klädesplagg och två gåvor.

 efter skolan och hela kvällen är det kalas för sofie som fyller år idag. vi ska också ut på pub-quiz men jag kan inte stanna särskilt länge för jag måste ju inse. inse att jag faktiskt är på väg.

mustasch.

mm like a sir.

låt skägge vara.

ska bara städa klart.

vaknar
är ännu i
sömnstadiet
går till skolan
låtsas tänka att jag
är journalist
går ut i solen
med min norrländska kompis
vi pratar om cyklar och hon
frågar om jag kan
köra bil
jag svarar ja och läser
vidare i min bok
pappa ringer och levererar
ett sanningsenligt och vackert
citat

när det inte blir som man tänkt.

Inatt drömde jag att jag fick tidslinjen på Facebook. Det ville jag ju verkligen inte ha. Sedan när jag vaknade rubbades hela min verkliga tidslinje för dagen. Inte en enda av dom två sakerna som skulle ta upp min dag blev av, visade det sig.

Någon försöker visa mig hur onödigt det är att stressa, planera, oja och hålla på antar jag. 

Sa till Mange sådär halvt på skoj igår att jag så ofta gör fjädrar till höns och har en hel farm. Han rådde mig att ta det lugnt och grilla dom idag.

Det ska jag verkligen göra. I solen. Mmm kyckling!

två.

två av de få saker som gläder mig när jag tänker på mina sju veckor i hemtrakterna är

1. jag kan tälta ljusa nätter med min brorsdotter. något vi angeläget planerade men aldrig hann göra ifjol.
2. jag tjänar pengar till en brödrost.

ja förresten.

Dallarn fick en ny outfit i torsdags! Titta här! Och glöm inte heller att TÄVLA (om fina priser)! Fem dagar kvar!

en sista (kännspak) ishockeyblogg.

Hej varelser.

Jag är tillbaka i Växjö. Blev mycket hockey i helgen, dessvärre inget guld eller silver efter att ryssarna körde över oss med 6-2. Inte helt rättvist kanske. Jag har sett matcher med mycket sämre spel från Finlands sida, men det hjälper inte att vara bra när Ryssland anfaller. Inte heller något brons efter förlust 2-3 mot Tjeckien.

Men en fjärde plats. Nordiska mästare i alla fall. Och med 3 (ibland 4) NHL-spelare på plan tycker jag det är godkänt. Helt fin turnering. Tror inte jag är ensam om att leva länge på USA-matchen i torsdags, till exempel. Och Ryssland tog hem guldet, som dom så väl förtjänade.

Nåja. Nu ska jag återgå till ett "normalt" liv. Denna vecka ska jag skriva en av dom essäerna som jag inte skrev förra veckan. Vet inte ännu om vad. Funderar på att jämföra (svenska) dialekters status i Finland och Sverige. Det är det enda jag i nuläget känner att jag har något att säga om.

Ps. I helgen upptäckte jag en ny finlandism. Kännspak. Mange hade aldrig hört det när jag sa det. Blev fundersam, smakade på ordet några gånger och kom fram till att det kan vara en finlandism. Var tvungen att googla när jag kom hem och det var en sådan. Älskar när man märker sånt man inte redan visste.

vårt land.

Nej, jag har varken dött eller glömt att blogga om ishockeyn, men jag är så glad att jag inte kan beskriva det i ord.

Kom fram till Värmland med en kvarts marginal. Hann precis till tv:n och fick beskåda en av de finaste matcherna jag sett. Ja fasiken vad fint. Och om två timmar är det semifinal mot Ryssland. Alltså jag är så nervös så jag måste sluta skriva nu.

Hej hej.

dallarn.

Mange och jag kollar på Sverige-Tjeckien-matchen.

Jag: Dallarn kanske hejar på Tjeckien, han är ju därifrån.
Mange: Tur att han är i bilen då, så han inte börjar skrika och hålla på.

skratt och sånt.

Ja hej, hinner inte blogga så mycket. Idag sista gången kreativt skrivande. Känns jobbigt. Men jag fick  bästa kritiken jag fått hittills, på essän denna gång. Till exempel "intelligent" och "suveränt" hade min lärare skrivit i kanten och ja det känns bra. Men om jag skulle sluta skryta nu och istället berätta om sånt jag inte är bra på.

Exempelvis hålla mig för skratt. Alltså det går inte. Jag kan inte. Och jag vet att jag inte kommer att kunna skylla på att "det var så absurt" hela livet.  Fast det var det. Men någonstans måste man ju lära sig att det finns en hejd ändå. Fast det är så sinnessjukt svårt. Speciellt när man vet att andra tycker likadant. Och också när man vet att det inte är så. För då känns det så fint att man lyckats fånga ännu ett ögonblick. Men gränsen. Den gränsen.

Nåja. Slutsvamlat. Ska skratta mig iväg till Värmland imorgon.

15 maj 2011.

idag är det ett år sen mitt livs lyckligaste dag.

min prosa för den intresserade.

Det är fredag och femte gången denna vecka som jag går hit. Till bänken här under alla vårbjörkar och majmoln. Här har jag utsikt över länets djupaste sjö. Sägs det. Jag vet inget om sjöar, eller andra vattendrag heller för den delen. Jag är inte förtjust i vatten, men kan inte bryta mönstret.'

Det började för tre år sedan. Jag satt här i ren frustration. Hade tappat mitt dyraste Arabia-fat i golvet, bitarna var ungefär lika många som mina kraftuttryck därefter. Kunde inte leva kvar i förödelsen, sprang ut och lät ilskan guida mig.

Den guidade mig hit. För när jag passerade denna gröna metallbänk som aldrig berikades med sinne för estetik såg jag en man. Han hette Håkan och sa att han ror hit från sitt hem på andra sidan sjön. För att bearbeta sorgen efter fågeln som flög ut genom fönstret och aldrig återvände började han ro en daglig rutt på totalt 16 kilometer i sin egensnickrade träbåt. Vi såg genast våra likheter: ensamma, ganska ledsna och lite smått naiva, eller dumma. Ett fat och en fågel hade fört oss hit. Vi såg det som ett tecken och gjorde träffen till en vana.

Vi brukar roa oss med att leka ordlekar, skrämma djur och ibland när Håkan tycker att jag är vacker i solskenet bjuder han på glass. Jag tar alltid hallonsmak och ger struten åt duvorna. Håkan säger att glass är för fruntimmer och tar öl. Han tar alltid Norrlands Guld och slänger korken på duvorna.
Idag har vi stämt träff klockan fem över tre. Jag är alltid i tid. Fint folk kommer sent, och jag är allt annat än fin. Men Håkan verkar gilla mig. Nu ser jag att han kommer roende. Hårt.

Han skrattar generat och säger att jag ska få en överraskning. Jag tar hans hand och följer honom till båten. Han tar fram sin termos och två fat. Det är inte Arabia, men det är fat. Jag har inte druckit kaffe från fatet på sju år. Sedan säger han att det räcker nu. Tre års daglig träff på en metallbänk får väl avancera sig, för fan. Jag ska få se hans hem. Han börjar ro och en smällfet fågel sätter sig på hans axel.

united states of whatever.

Förlust 0-5 mot USA. Ganska bedrövlig match. När jag duschade efteråt (svettigt att vara bänkidrottare) noterade jag hur mitt nagellack flagnade. "Som chanserna", tänkte jag, "som chanserna till guld, eller ens medalj".

Men det tog inte många minuter innan jag insåg vad jag höll på med. Jag höll på med det där som så många gör. Tappa tron. Ge upp. Helt i onödan. Det är absolut inte över förrän det är över. Och det är det inte än.

Med nylackade naglar beger jag mig imorgon till baren för att möta Kazakstan. En match som förhoppningsvis ska ge lite mera glöd och självförtroende. Även om vi möter staterna åter på torsdag.

människor på barer.

Igår när jag och mina vänner (som faktiskt alla verkade vara på Finlands sida) satt i baren och kollade Finland-Kanada (3-5 för er som missat och går in på min blogg för att få ishockeyuppdateringar) kom jag att tänka på det här med människans beteende igen en gång.

Är det inte ganska absurt att vi har börjat se det som en god idé att bege oss till en lokal fylld med alkohol och bara förtära det som den naturligaste saken i världen? Där sitter man, kanske dansar lite om tillfälle ges, pratar och umgås. Men bara det att någon har fått själva idén med krogar/barer. "Ja, nu ska vi bygga ett hus där vi serverar alkohol." Och övriga människor bara nappar på idén att besöka stället.

(Dom andra) djuren hade nog skrattat lite om dom hade sett oss.

man vet att man lever på 2012 när

man ser en yngling gå in i bastun med sin iphone.

banan.

Äter en banan inför dagens simning och kom att tänka på nattens dröm. Jag åkte båt. Och hiss inne i båten. I sällskap av några finländska kamrater (hej Lina om du läser, du var med). Hissen fick anfall och stannade aldrig. Till slut tryckte vi på larmknappen och vi släpptes då av på en konstig våning. Där fanns en frukt- och grönsaksvåg med en hel drös bananer bredvid. Man fick ta valfri banan och väga den. När "prislappen" sedan kom ut stod där en summa man kunde lösa ut i pengar i Tax Free-butiken.

Jag fick 54 euro. Tänkte att jag kunde köpa en parfym men vaknade innan jag hann göra affär.

nöjd idag.

mvh eder modebloggare.

kompisfoto.

Sofies bild.

någon slags litteraturvetare.

när jag och my kom till stars & stripes visade det sig att dom bara skulle visa fotboll. jahapp.
"men om ni gärna vill se matchen kan jag fixa det."

jahapp!

så snällt. vi fick hela andra sidan baren för oss själva (nästan) och jag fick äntligen se en målrik match. barkillen försökte bryta på finska och lovade att om vi ville se matchen på torsdag också så skulle det gå att ordna. absolut inte sista gången jag gick dit. älskar bra service. på fredag visar dom dessutom finland-kanada i vilket fall som helst.

oj livet.

inget speciellt liksom.

idag har jag diskat (tog ofantligt mycket tid i anspråk), köpt frimärken, tvättat kläder och skrivit klart min recension. imorgon ska jag simma, både lugnt och långt. sen ska jag och my till stars & stripes för att kolla hockey (jag) och ta en öl (my och jag).

ja det var nu det. händelserapport av rang. alla vill ju veta vad man gör när man bor i kronobergs residensstad.

idag räddade ishockeyn mig från meningslösheten.

1-0 mot slovakien. lite svagt kanske och ganska händelselös match. men en vinst är en vinst, om det så är 1-0 eller 6-1.

mangelicous har åkt hem och jag skriver konstrecension. kommande vecka ska jag skriva två essäer. en om skönhet (vad är nu det, egentligen?) och en där jag själv får välja ämne. som om jag skulle ha bestämt det än. kanske jag ska skriva om hur det är att heja på världsmästarna i ishockey. kan säkert ävenledes koppla skönheten till det om jag vill.

hihi.

mange gick till pressbyrån för att köpa kaffe. jag stod i köket och råkade titta ut genom fönstret när jag såg någon gå förbi. "vem e hedee som e sådi snygg?" tänkte jag.

blev lite lycklig när jag insåg att om 5 minuter är han i min lägenhet.

bra.

bra fredag: ishockey-vm, studiestöd och snart kommer mange.

hade först målat mina naglar som flaggor men det såg grotesk ut (även om jag var glad att jag icke var britt eller amerikan) så jag gjorde det enkelt. vinst mot vitryssland. på söndag match mot slovakien. trevlig helg!

vänster.

Lärare: Du skrev det lite med vänster hand så att säga.
Jag: Ja, jag är vänsterhänt.

men måste man alltid övertyga?

idag hade vi prosaworkshop. jag hade skrivit en bisarr text. och jag fick bra kritik. för det mesta. min lärare sa att ibland drev jag för mycket. det är viktigt att övertyga. men att jag hade öga för att ta fram detaljer och scener. det bästa var ändå när en klasskompis sa att hon tänkte på erlend loe när hon läste. erlend, min förebild, min gud. blev så glad att jag bara ville springa hem och fortsätta skriva.

nåja. måste städa. imorgon får jag besök av en annan människa som gör mig glad.

tävla!

hej hej och glad första maj. har ni druckit mjöd? var det gott? russin i?

nu ska jag sluta ställa frågor och istället uppmana. det pågår nämligen en tävling i dallarns blogg! alla med ens lite humor bör delta!

KLICKA HÄR,  GISSA, KOMMENTERA OCH HA EN FORTSATT TREVLIG MAJMÅNAD!