Vad säger kossan?

Jag är i Stockholm och blir mobbad av Bazooka för att jag säger "Mumin" fel. Diverse helsingforsbor har noterat samma sak. Jag säger tydligen mymin. Och mina kossor säger myy. Det tycker jag inte själv. Det handlar troligen om att jag inte kommer tillräckligt långt söderifrån. Prisa Pensala. Mumin har roligare där. Kossor också. Resten av mina äventyr i vårt västra grannland summeras vid ett senare tillfälle.
Förresten så är u-sväng något jag enligt min kamrat uttalar rätt. Igår gjorde vi en u-sväng som kostade oss 40 minuter. Tjaba.

Hoppsan igen.

Ibland förstår jag nästan ingenting. Idag är en sådan dag.
Jag har nu i två veckors tid ringt runt åt alla världens människor för att reda på hur jag ska lyckas få ett bidrag av FPA över sommaren. Till och med skolans kurator som jag inte har sett sedan jag var 13 år har varit inblandad. Det var hon som sist och slutligen fick fram att jag behöver fylla i två olika slags blanketter, fixa ett läkarintyg av en riktig läkare samt kopiera upp beviset att jag blivit antagen till min blivande skola. Idag var jag hemma och printade ut minst 20 papper, det tog länge och allt för detta. När jag kom tillbaka till min lägenhet låg ett brev från FPA innanför dörren. Där stod att jag får det där bidraget till och med september. Vad hade jag gjort för det? Ingenting. Det bara kom. Som en blixt från en visserligen ganska oklar himmel. Ibland gillar jag vårt Finland extra mycket. Hoppas du förstår att jag skojar.
Sverige är lite bättre ibland. Därför åker jag dit imorgon. För att hälsa på min syster och lite sånt. Om ungefär tre timmar ska vi vara på väg och här sitter jag med vått hår och tom väska och bara lyssnar på Yellow med Coldplay och kan inte sluta för det är så fint. Det förstår jag en dag som denna.

Hoppsan

Samma dag som jag äntligen börjar återfå mitt smak- och luktsinne efter en veckas förkylning händer det - jag skaffar blogg. Firar detta gör du på valfritt sätt. Exempelvis kan du dansa en dans eller ta dig ett glas och bestämma dig för att framöver flitigt följa dessa skriverier om allt och ingenting.

Idag blev jag och min kompis Bazooka tillfrågade av två unga amerikaner om vi ville lära oss mera om Gud eller något sådant. Vi sa nej. Vi visste inte heller någon annan som ville det. Senare insåg jag att jag har tappat bort (eventuellt glömt på annan plats) mitt Ikea-presentkort, vilket jag troligen kommer att behöva på fredag. Kanske jag skulle ha hittat det om jag hade följt med amerikanerna? Ibland undrar man.

Nu ska jag försöka hinna läsa ut min redan försenade biblioteksbok om John Lennon och resten av The Beatles och en svensk städerska på ungefär tre timmar. Hoppas jag inte får allt för höga förseningsböter, men jag förstår ju inte det här med lånetider och sånt för jag har ju fel i benen. Ungefär som på Rock Perry när vakterna kollar allas väskor utom min, jag är bara väldigt välkommen och tervetuloa och allt det där. Jag har aldrig alkohol i väskan för jag har fel i benen.
Fast jag lär nog få böter trots allt.