nääää hohho

nu vet jag inte så mycket längre.

gamla känslor är sämst.
man blir så förvirrad.
och så börjar jag lyssna på låtarna.
såklart.
för jag glömde aldrig.
fast jag trodde det.

nåjaaaaa snart är det helg! då är jag åter en vis kvinna skall ni se.
för jag kan ta det hur det än blir. bara det blir.
hatar luftsaker.

jag och emely har handlat mat. och skaffat ica-kort.
på vägen hem såg vi en kille som vinglade när han cyklade.
där stod vi och skrattade ända från tårna.
vi är så snälla.

jaja. jag måste läsa ut en bok. om afrikaner.
imorgon är det våga tala. det är som medicin för mig. jag är aldrig så glad och nöjd med både tillvaron och mig själv som innan och efter våga tala. vet inte vad jag ska ta mig till när det slutar.

gonatt!

dålig svensk film.

- varför tittar du inte på mig? litar du inte på mig?

och så tittar man men det duger inte för det är 5 sekunder för sent
och nästa scen utspelar sig med skorna på i tamburen och eftersom man inte är en sån som springer efter åker dörren igen.

man visar fingret åt dörren.

mitt liv är ganska ofta som en svensk film för tillfället.
dålig svensk film, säger 8 av 10.

men jag är en av dom 2 som säger att den är bra.

bisarrt.

jag har blivit skjutsad på dallarn på parkeringen bakom mitt hus.
och avrått från att leka med elden.

det var det absurdaste jag sett den här veckan. en elddans på campus.
jag tycker inte om eld när man inte har kontroll.
kontroll har man inte alltid klockan halv 3 på en lördagsnatt.

och det bästa med mig var att jag var ärlig och äkta.
jag försöker. och jag är glad om det når ut.

men så kan det hända att man äger två hotell och en tuggummimaskin.
och jag kan inte sluta skratta.
någonstans där tar orden slut.

orden och all magi.

men det finns mer.
jag skulle vara glad igår också.
och jag är alldeles säker på att allt händer för att det är meningen.
10 poäng till den, dom, det, han, eller hon som ligger bakom allting.

hihi.

"sluta utnyttja ditt handikapp, ditt jävla rövhål"

Så vackra ord fick jag höra ikväll på krogen. Från en tjej, givetvis. Av någon orsak är det alltid det kvinnliga könet som häver ur sig konstiga stöddigheter.

Det började på toaletten. När det var min tur i kön gick jag in. Då snäser ovannämnda tjej "Jaha, du smiter före i kön du!". Eftersom man alltid kan göra misstag ber jag om ursäkt, backar ut och låter henne pissa före mig.

När jag sedan står på dansgolvet och pratar med min kompis kommer samma människa och skakar mina axlar och skriker "Du är ett jävla rövhål, vet du det?". Det vet jag ju inte, så jag låter henne fortsätta.

Hon säger att hon gånger innan denna har sett mig "smita före i kön" in till krogen. Det stämmer alldeles väl att hon säkert sett mig gå före. Men detta på vakternas direktiv. Av den enkla orsaken att jag inte ryms med dallarn genom stängslen. Det är inte så att jag står och gnäller på att få gå en annan väg, utan de har sagt till mig att göra så av praktiska skäl.

Hon skriker vidare att först detta, och sedan går jag före i toalettkön och avslutar med att jag bör sluta utnyttja mitt handikapp, som det jävla rövhål jag är.

Hon hade nog mer handikapp än mig tror jag. Eller jag vet.
Att gå på en människa som man inte vet någonting om bara sådär. Fy farao.

Såklart jag vet att det inte är något att bry sig om. Såklart jag inte bryr mig, egentligen. Men varsågod, åter ett prov på hur irriterat fascinerande människan är ibland.

Gonatt.

PS. I övrigt var kvällen mycket trevlig och människorna var mycket glada och Streets of Mars var mycket bra.

visste ni?

Alla har vi nog läst om världens starkaste björn, Bamse, någon gång i livet. Visste ni att Brumma, alltså Bamses yngsta dotter, är utvecklingsstörd? Ni får mycket gärna besvara min fråga med en kommentar. Jag vill köra en liten gallup.

Det fick jag veta idag. Och jag skrattade. Jag skrattade så jag grät. Så jag fick mascara runt ögonen och ont i ryggen. Inte för att det är fel på att vara utvecklingsstörd, absolut inte. Snarare för att det kom så oväntat. Av alla figurer och alla serier så är det just Brumma. Och att man inte fattade, för att man var så liten när man läste. Och, slutligen, hur ser man på en björn att den är utvecklingsstörd? Ja, min humor är kanske inte riktigt normal. Men den är det bästa jag har.

Tydligen var det Skalman som lyckades diagnostisera henne. Det var ju väldigt fint tänkt av Rune Andréasson, tycker jag. Brumma har tydligen svårt att prata och lite svårt med former och sånt tänkande. Lite problem på dagis och så. Mer om henne kan ni läsa här.

Dagens bästa nyhet tycker jag.

hej från universitetsbiblioteket

Jag har inte gjort ett piss. Egentligen steg jag upp till detta i onödan. Kommer vara helt slut på våga tala. Roligt. Det enda vi gör är spelar Oxie. Oppettavainen päivä, kyllä. Hermot menee. Olisi kivaa jos jostakin joskus löysin vähän aivosolua. Perkele.

Ceasarsalladen var i alla fall god.

en dag med ellen.

Denna dag har jag mestadels spenderat i stan med Ellen. Systemet var vårt huvudmål, men vi åt också lunch och smög runt i lite andra affärer. Jag fyndade snygga jeansshorts på Vero Moda och Ellen iskubsfrysare på Åhléns. Där köpte jag en välbehövlig vattenkanna, säregen till formen och precis min färg.



En mascara på detta och mina ärenden var uträttade. När vi gick ut från varuhuset pep det till. Så vi backade in igen. De hade glömt att avlägsna "tjuvalarmet" på min mascara. Som förlåt för detta fick jag en liten parfym. Det var snällt, och svenskt.

Ikväll har jag egentligen inte gjort någonting alls. Beställt lite böcker. Nu ska jag försöka sova, för imorgon är det studiedag på biblioteket med mina vänner, och sedan våga tala på eftermiddagen. Ajöss!

och hur gick det på våga tala idag då?

Vi gick igenom kroppsspråk, gester, ögonkontakt och liknande. I par skulle vi läsa texter för varandra på olika sätt. Betona, gestikulera varierande. Och så skulle vi tänka oss att motparten var en plutt på 4 år, som inte visste vad en elefant var för något, och förklara det samtidigt som vi använde oss av gester.

Redan här fick jag problem. Eftersom jag är så van med barn i just denna ålder tänkte jag mera på hur jag sa. Jag kunde liksom inte gå loss. Jag var fast vid att min åhörare var 4 år och inte begrep ord som Afrika, savann, enorm, gigantisk och otroligt, som de andra utan problem använde. Min 4-åriga kompis fick istället hjälpa mig, "finns det olika slags elefanter? vad äter dom?", istället för att jag hjälpte honom.

Sedan skulle vi förklara vad en myra var, medan vi använde gester som var i måtten av en elefants. Nå, ni vet ju mina hjärnhalvor. Inte har dom nånsin riktigt kunnat samarbeta. Där satt jag och hakade upp mig.

Men det fina med våga tala är att varje gång, hur det än har gått, känner man sig starkare när man går därifrån. Det är så otroligt lärorikt. Och jag är så glad att jag anmälde mig. Att jag vågade. Vågade våga våga tala. Att vara perfekt är inte det samma som att må bra, som vi säger på kursen.

PS. Läraren sa till mig idag att jag borde bli vetenskapsman. Jag har tydligen ett välutvecklat kritiskt tänkande. Själv är jag tveksam, känns inte som mitt område. Ida the vetenskapskvinna. Nja.

vann e vattni tå?!

jag har läst alldeles fel litteratur tills imorgon.
äger inte ens det vi skulle läsa egentligen.
man blir så disträ när man ska hålla på med 50 saker samtidigt.
jag har ju bara tänkt på pajala. och lite på afrika då.
och så är det västindien jag borde ha tänkt på.
aj aj en sån syndig människa.

det kommer inget vatten ur kranen eller duschen heller.
jag vet inte vad som hänt.
jag är ingen rörmokare.
min bror är men det hjälper inte mycket när han är så många tusen minuter härifrån.

jag går och lägger mig nu. kommer det inget vatten när jag vaknar ser jag det som en mycket väl godkänd orsak till frånvaro. orka stinka. istället för att ertappas med att ha missat västindien felanmäler jag mina vattenledningar. jag har nog ett nummer. och en telefon. det finns hopp, även för mig.

det är natt.

en gång såg jag en man i ett antikvariat.
han hade sett mig på ett café.
jag hade sett honom på ett café.

vi hade sett varandra på ett café.

men det var han som sa det.
för jag var finnen i konversationen.

och varför noterar man inte människor oftare.

jag ville fråga vad han hade hittat för böcker.
vad han läser för böcker.
vad han tycker om böcker.

men han läste ju.
vid politkhyllan.
låtom sådana stunder förbli ostörda.

nu är det mitt i natten igen.
jag känner hur det kommer.
det kommer alltid på natten.
när alla sover och ingen stör.
det är jag och
ja, spöket, kanske.
men det är snällt.
det är ett diktspöke.
jag känner att det här kunde bli hur långt som helst.
jag känner meningarna som måste fram.

att jag inte skrev skolarbetet lite tidigare, för bövelen.
jag är ju så bra på att prioritera nytta före nöje

så jag slutar
fast egentligen inte

för jag tänker på en gammal katt vi hade.
hon var galen. inte det minsta sällskaplig.
satt alltid på fönsterbrädan vid köket och ville bli insläppt.
men ingen ville släppa in henne.
vad miserabelt egentligen, stackars katt.
men hon hade kommit från ingenstans tror jag.
och kommer man därifrån är det möjligt att ens bakgrund är trasig och man bör omhändertas.
alternativt omhändertass, för att dra ett kattskämt på tal om katter.
hon hetter ebbi eller nåt sånt. ebby. ebba. jag vet inte.
jag vet ingenting men hoppas hon inte är arg.

hoppas ni sover gott och vaknar gott.

14:27.

Inatt gick jag och lade mig tidigt. 00:30 är tidigt från en nattmänniskas perspektiv.
Jag vaknade av solskenet och kände mig pigg.

När jag gick upp tänkte jag att klockan säkert är 14:27.
Men den var 10:30.

Tänk vad tidigt. Jag åt till och med frukost!
Tror inte det har hänt en helg på ungefär 13 år.

Nu har jag läst lite populärmusik från Pajalatrakten, streckat under allt finskt och osäkert, och nu ska jag vanka iväg till biblioteket och låna en antologi om tvåspråkigheten i norra Sverige.

Men int gillar jag ju söndagar för det nej nej förstås hu sku de gå att gilla.
Så segt.

natupatukka.

Min Natu har äntligen börjat blogga. Det är roligt. Hon är tveklöst en av mina konstigaste vänner, på ett bra sätt. Jag gillar det. Alla klickar HÄR.

på ett stall.

Först var vi (jag, Ellen och Erika) på förfest hos någon som gick Erikas program. Sen drog vi till Stallet. På vägen dit upptäckte vi att mitt kårleg var för gammalt. Men jag har för sjutton inte fått något nytt, fast jag fått meddelande om att det är på väg, så vi fortsatte gå och jag bestämde mig för att jag ska in. Med våld, vaselin och vilja.

Framför oss i kön stod en kille med samma problem som mig. Han tvingades vända om och gå hem. Sedan var det min tur. Damen sa att jag inte får komma in. Jag sa att jag inte har fått nåt nytt kort, vad ska jag göra då? Snälla snälla. Och så fick vi gå in. Ganska bra.

Jag önskade Markoolio och J Karjalainen av Dj'n men int spela han ju de nej nej förstås hu sku de gå att spela. Hela kvällen var rätt dimmig, men fin. Vi gick via kebabvagnen på vägen hem. Det var kallt. Och halt.

Åh. Förresten. Människor är så otroligt märkliga varelser. Jag satt och pratade med en kille igår. Ganska länge. Han var snäll. Och snygg, som de flesta här. Men det hör ihop med vad jag snart kommer till. Senare skulle vi gå. Medan jag sökte genom väskan för att hitta nummerlappen till jackan bad jag honom hålla i min plånbok. Det gjorde han, snällt och lydigt. När vi sedan steg upp och han såg dallarn, vad gjorde han då? Stack.
Alltså det är så konstigt. Att jag var en så bra människa när vi satt där. Och så gör dallarn mig till en sämre. Han hade till exempel kunnat ta mina pengar och springa medan jag grävde i väskan. Det gjorde han inte, men en rollator är farliga saker tydligen.

Jag saknar honom inte så. Men det är så irriterat fascinerande hur jäkla ytligt det här landet är ibland. Fast genomsnittet får godkänt ändå. 10 + åt Erika och Ellen till exempel, som här finns att beskåda på fyrkanter vi kallar bilder.

oplanerad utgång.

Nu ska jag iväg på fest och sedan ut på krogen!
Min fredagsgodispåse och soffmyset från vänta tills imorgon.
Jag älskar spontana kvällar. Heja Ellen!

Adios amigos!

en gädda bland småfisk.

På våga tala idag skulle vi på slutet säga varsin orsak till varför vi kom för sent. Vi kom inte för sent, men det var en "bort med spärren"-övning.

De flesta sa att de hade husdjur som var försvunna, noll tiduppfattning eller att bussen var sen. Jag sa att hjulet på min rollator lossnade. Blicken jag fick av ledaren då var den bästa jag fått på länge. Han blev så osäker. Vad ska jag säga nu? Ska jag skratta? Driver hon med oss eller inte, har hon humor eller inte ungefär. Det borde jag ju rimligtvis ha.

Innan detta pratade vi om självkänsla och självförtroende, hade en orddroppninglek och så varsitt litet framförande på en minut, där, ska vi kalla honom magistern, gav oss ett ämne när vi kom fram. Jag fick skolor. Det var jäkligt hemskt. Men jag gjorde det och det känns bra efteråt.

Nu måste jag fjärrlåna lite böcker och formatera min hjärna. Adjö.

om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.

sovit, läst afrikalitteratur och blandat ihop namnen, lagat mat, tvättat kläder, inte förstått mig på varför den ena maskinen inte ville starta, surfat, letat sekundärlitteratur, spelat oxie, varit på biblioteket,

längtat, saknat, drömt, undrat, hoppats, missat. så är vi där igen.
där och ingen annanstans.

det finns ingenting att vara rädd för.
lev lite.

hälsa på en häst, skaffa en gitarr, le mot folk på gatan.
gör någonting. en figur. ignorera instruktionerna.

i rummet utan rädslor.

Morjens morjens!

Idag började jag en våga tala-kurs. Därav det tidigare mötet med talpedagog.

Det är en kurs där man lär sig att våga tala - inför både större och mindre grupper människor.
Det är ju inte så att jag på något sätt har svårt med människor eller att tala som så, jag är inte direkt blyg. Men att hålla ett föredrag eller en presentation av något slag, och i synnerhet inför människor jag känner eller som jag vet att jag kommer träffa igen, är en total omöjlighet för mig. Än så länge.

Men jag tror att en förändring är på väg. Det känns redan väldigt lovande, och lärorikt. Min uppgift är nu att lämna offerrollen och bli offensiv istället.

Vi hade en övning som gick ut på att skriva en lista på fem saker, fortsätta redan påbörjade meningar som till exempel "Det roligaste jag vet är..." och "Jag tror att...". Jag blev blev lycklig när våren kom, och jag trodde att våren kom. Med denna lista skulle vi sedan ställa oss längst fram i klassen, medan resterande kurskompisar befann sig i andra änden rummet, fullt upptagna med att lära känna varandra.

Där stod man alltså och pratade för sig själv. Ingen lyssnade. Men man pratade. Det kändes bra. Vi gick också genom massa psykologiskt och sånt. Jag ser framemot torsdagen.

Förresten, vi är totalt 10 personer i kursen varav jag, en tysk och en från Ungern är från andra länder än Sverige. Bland det första vi tre fick höra av ledaren idag var att om det var något vi inte förstod skulle vi säga till. TROTS att jag två gånger under den tidigare intervjun förklarat att svenska är mitt modersmål. Jag blev så arg att jag sa det en gång till innan jag gick. Nääääär ska dom fatta?!

berg flyttar in.

Min inflyttningsfest var rolig. Vi spelade Alias, Trivial, Singstar, Jag har aldrig, och yrade omkring. Och så var vi i fyllan, förstås. Eller på fyllan eller vad dom nu säger här. FRED PÅ JORDEN OLIMME HUMALASSA. Emely kallade Snorkfröken för "en snubbe med fotring" och det var bästa definitionen på henne någonsin. Samtidigt kände jag enorma behov av att rätta till min skånska kompis Muminkunskaper.

Bilder i ingen som helst ordning:








Jag fick inflyttningspresenter också. Blomster av Erika och Julia.


Och ett bildkollage med saker som är min humor och som jag gillar, av Emely och Sofie.
Där ser ni Mumintrollen och riskokaren.

Här Farbror Alfred-teet, en rosa häst och Snusmumriken.
Finns ytterligare en hel del på kollaget men jag väljer att inte publicera det här eftersom vissa saker rör lärare. Även om tanken är god och humoristisk och vi älskar dom så tänker jag på hur det hade varit om en elev hade publicerat lärar-jag i sin blogg.

Tack för en fin kväll. En mystisk.

12 februari 2009

Två år sedan idag.
Det var tveklöst en av mina lyckligaste stunder hittills i livet.

Det var penkkis. Slut på skolan. Ljuset i tunneln. Livet.
Jag har aldrig i mitt liv mått så apa som jag mådde under gymnasiet i staden Nervfel.
Jag hade med mig väskorna. Efter penkkis satte jag mig på bussen till Vasa. Där bodde jag från och med det. Det var liksom ingen jävla tvekan. Det var inte rätt för mig. Jag skulle bort.

Jag har varit i Nervfel kanske fem gånger sedan detta. En gång var tandläkare. Resterande typ pizza med Elli.

Men jag är inte bitter. Jag klarade det. Jag har det bra nu. Och jag kan skilja på idioter och inte idioter, jag kan hantera kaos och jag kan säga ifrån. Dessutom vet jag att Nero brände ner Rom. Medan det brann spelade han luta på sin balkong. Spännande människa.

dagens outfit, hihihihi!

Jag har ingen spegel här ännu. Alltså någon helfigurs. Så varje gång jag vill se hur mina kläder sitter måste jag använda webcamen. Såhär tänkte jag se ut ikväll, när det är inflyttningsfest här hos mig. Som om jag inte vore störande patriotisk nog så la jag märke till att min klänning är blå och vit. Som Finlands flagga. Passligt! Bara Koskenkorvan som fattas nu.



Den står i kylen och väntar. Snart kommer några av mina vänner hit och blandar bålen, sen kommer resten vid cirka 19, som är starttiden för Berg flyttar in-evenemanget på Facebook. Jag känner att det kommer bli väldigt roligt.

Nåjo, kippis!

mitt bo.

Nu börjar det bli lite ordning här i mitt nya hem. Om någon undrar så är det såhär jag bor.


Soffa. Den brukar jag hoppa i.... Högt.

Foton på saknade människor.

Hälsningar till Nedranvägen!

Här sover jag. Det är en säng. Och en stol som heter Stefan. Och Beatles vandrar över vägen på väggen.

Bokhylla. Med böcker. Och en liten skymt kök. Strunta i det. Det är litet och där finns en spis, ett kylskåp och en del disk.

Bokhylla. Med viktiga saker som sällskapsspel. Och gitarr. Samt tv.

Här! Här skriver jag, här tänker jag, här spelar jag Oxie, här håller jag (kon)takten och här betalar jag räkningar.

Med Ängland-kalendern, som håller koll på tiden och livet, ovanför mig. Alla som inte har sett Ängland ska se Ängland förresten. Hopi hopi till teatern! Det är bra för själen. Bättre än yoga och sån skit.

När jag skriver gör jag det med Muminpappan.

Om man har betydelse för min kreativa utveckling kan det hända att man fått en speciell plats på bokhyllan.

Och på andra hyllan står annat som är och var viktigt för mig.

Hemulen och Tooticki fick mitt förtroende och vaktar numera min litteratur.

Japp, det var det. Har inga mattor och gardiner ännu men jag stressar inte med sånt. Vad spelar det nu för roll. Dessutom har jag inflyttningfest imorgon och då får man spilla så mycket man vill utan att jag gråter över att jag måste boka tvättid för att min nya matta stinker Koskenkorva.

JÅ.

Har varit på dejt med min handledare gällande min uppsats.
Jag har aldrig känt mig så finsk.

Allt jag sa var "jå", "mm", "ja", "okej" och "hmm".
Jag vet inte vad som hände. Det var mycket jobbigt. Jag ställde knappt en enda fråga.

Och handledaren var så glad och sprallig att jag blev trött av bara det.

Nåja nu ska jag bli mig själv igen för nu ska jag träffa the talpedagog! Spännande!

åh, norrland.

Jag är förresten numera medlem i Norrlands nation här.
Finns några att välja på, men Norrlands kändes bäst eftersom det är närmast hem och norrlänningar har charm. Killen som registrerade mitt medlemskap pratade så vacker norrländska att jag nästan började längta hem.

kärleksvår.

Åh, vilken fin dag. Sol! Värme! Vår!

jeekla mytchi tokodi ångest.

Jag har i alla fall lärt mig hur man fotar i Photo Booth utan blixt. Ett halvår för sent men ändå.

slask makes me sad.

Inatt drömde jag att en av våra lärare hade en mini-giraff som blev sjuk, så vi fick gå hem tidigare.

Sen gick jag till skolan och vädret i den här stan är verkligen sinnes. Först är det värme på dagarna. Ofta regn (Sveriges tredje regnigaste stad). Snön smälter så det nästan inte är någon kvar. Nå, på kvällen blir det där jävla regnet snö. Och så snöar det hela nätterna. Och så blir det slask på morgonen när smältningsproceduren börjar om. Och så svär man när man vaknar på morgonen. Och så går man till skolan och blir dyngblöt om fötterna. Jag behöver ett par kara-gummistövlar. Helst mörkgröna. Med och skaften till knäna och såna där järnspännen på sidorna.

Jag vet inte ännu heller vad jag ska ha för frågeställning i min uppsats. Imorgon klockan 12 ska jag veta det och ha allting klart formulerat. Någonting om språket men VADÅ? Varför i helvete pratar dom finska i de lyckliga människornas paradis, Sverige? Usch så smutsigt.

Hehe.

Äääh, jag hinner med en avstickare till Emely! Jag vet att jag hinner! Hejtå!

orka förstöra vår vecka ööööh

den här veckan har vi en föreläsning som förstör hela sjudagarloppet. den infaller imorgon. den kom oväntat, som en bomb.

har nog tillräckligt med saker att göra. b-uppsats, möte med handledare, möte med talpedagog (nej, min kvicka tunga är fortfarande intakt, don't worry), mässa, inflyttningsfest, lite mer b-uppsats OCH SÅ VIDARE.

jag skriver (ska skriva) uppsats om populärmusik från vittula. det känns tryggt. det känns som jag har spelrum. som att jag kan använda mig om saker svenskar inte vet. ändå är jag så förvirrad.

åtminstone bjöd sofie mig och emely på soppa ikväll. den var god. sedan drack vi te. det hette farbror alfred. han var god. och varm... spännande.... med lite mjölk.
"MEN HUR ÖPPNAR JAG FARBROR ALFRED?! MMM.... HAN DOFTAR JU GOD!"

innan var jag och emely på stan och köpte hänglås till våra förråd. och så slank en beatles-plansch och en hästbild med hem. nu ska mina väggar fixas!

heeest.

på fredag har jag inflyttningsfest.
idag köpte jag djur att ha i drinkglasen.

30 djur och inte en enda häst.
otur!

kva je hitsche?

Igår frågade en svenne på krogen om jag var från Närpes.
Det är jag ju inte. Men jag är imponerad.

salongstext.

jag går på fest.
säger att jag inte ska stanna länge.
äter chips.
diggar musik.
pratar med människor.
upptäcker i smyg vilka som har charm.
går ut, fastän jag inte skulle stanna länge.

träffar många.
göteborgare och andra.
som ramlar över dallarn.
hoppsan hejsan.
vi åker en hiss som lååtär mytchi och är mörk.
vi kommer upp.
vi blir bjudna på alkohol, som om det inte vore nog.
man vet inga gränser fast man vet.
jag blir presenterad som "poet och diktare", jag vet inte åt vilket håll jag ska titta.
jag tittar in i ögonen. de är blåa.
vi skakar hand. fast handslag. inget slafs, såsom jag lärt mig.
någon tror att jag är norsk. jag låter norsk.
jag är ikke nåschk da?!
jag är finlandssvensk, perkele så orättvist!
att jag kan svenska.
vilken merit. jadå, ja.

vi åker ner med hissen som lååtär mytchi och är mörk.
jag träffar fler.
dansar och bjuds.
tar emot och bjuder.
fräckt, kanske, men aldrig som du. det är fel så fel så orätt.
det lämnar inte hjärnan.
jag låtsas digga, men beatles är bäst.
ibland blir livet en annan väg.
jag förstår inte allt.

jag köar ut med en som hatar min favoritpoet.
han lämnar mig.
kanske därför.

för att det känns.

jag är hemma efter 02:30 och jag äter köttbullar ur frysen och sväljer tabletter som ska hjälpa mitt hår och jag är ganska tunn. tunn och overklig. men ändå inte. tack. det här var en kväll.

vad bra att jag inte stannade här. 03:36 hejdå!

NYÅRSBILDER!