ähhrtäsåppon.

det allra bästa med att jag numera äger djuptallrikar är att jag kan äta ärtsoppa.

glada vappen.

skriver en uppgift i projektledning på min gräsplätt i 22 grader solsken. har aldrig gått bättre. folk fattar inte riktigt detta med vappen här. vilket förvisso är lite skönt. minns att det alltid var ett sådant krav på att man skulle göra något. å andra sidan - hoviska slog aldrig någonsin fel.

ingen dricker mjöd eller äter munkar eller struvor eller viftar med majvippor här imorgon. men jag har det bra. saknar en kall lonkero bara. 

 

något levande.

denna veckas söndagsterapi bestod av att rensa klädskåpet och klippa ut vackra ord ur tidningar.
sedan strindberg och inget mer. det är så söndagar är nu. allt för att motverka inget. och varje dag är en dag närmare. närmare det jag fruktar mest.

min vägg.

Sex dagar tills hockey-VM.

farväl.

Nu blir det fest hos Ellen. Jag ser ut som om jag är medelålders kvinna (kanske till och med moder), på väg på klassträff för första gången på evigheter och inte riktigt kommer ihåg hur jag ska göra.

Återstår att bevisa att det inte ligger till så.

med lite solsken.

dagens ska: fira ellen.
dagens ha: roligt.
dagens nejnej: steg upp sju. 07.00.
dagens yayyay: fredag.
dagens eventuellt: sommaren.
dagens sensuellt: imorse när jag hade vaknat för 5 sekunder sedan och gick ut med tvätten, sa hej åt grannen med sömnen i rösten.
dagens språk: spanska.
dagens tråk: ingen speciell.
dagens år: 1997.
dagens tår: kom en när jag skrattade på oxie.
dagens saknad: jokkmokk.
dagens vaknad: 06.47.
dagens mat: banan.
dagens prat: för mig själv i tvättstugan. "ääh ja slengär väl denhär"
dagens person: ellen.
dagens version: 3.4
dagens musik: olika saker på youtube.
dagens lyrik: marcus birro.
dagens djur: ren.
dagens hur: ja, det vete fan.

från ingvar kamprads första affär.

Köpte två nya kuddar. Gosa Hassel heter dom. Så innerligt sköna. Inatt skall jag sova djupast i stan. Handlade även en lampa, ett resårlakan och några fotoramar till ett kommande projekt. Och ett ljus. Och decilitersmått. Såna där slevar, typ. Som krymper i storlek vartefter.

Men att jo. Kuddarna. Godnatt!  

för poeter som oss.

var i skolan igår och hade poesiworkshop. det gick bra, min lärare gillade min dikt. fast han sa att det blev lite för förutsägbart. att jag kunde ha ändrat mönster efter halva dikten. han tyckte också att den var rolig. jag tycker det är tragiskt att man svänger höger där man faktiskt bara kan svänga vänster.

men någonstans hade han säkert rätt. jag sa det till honom. och då sa han "ja, det där var ju också ett sätt att säga det på." han är så fin att jag aldrig vill sluta.

nästa vecka prosaworkshop! fick just min idé till prosatexten klar i huvudet. nu ska den ner på papper. imorgon ska jag till ikea. adjö.

burn.

Lärare: Han är dansk, men han skriver bättre svenska än svenskarna själva gör, givetvis.

landsmän på buss.

igår på bussen till simhallen hamnade jag och dallarn bredvid en annan rollatorburen, äldre kvinna. hon var pratsam och frågade saker om dallarn och allt möjligt. berättade att hon bott i stockholm och att hon inte klarar av att simma i simhallen på grund av klor.

jag sa inte så mycket till svar, mest "jå" i kombination med mitt leende. det kändes lite märkligt att hon var så talför och jag visste inte vad jag skulle svara. jag hörde att hon bröt på ett språk som åtminstone på något sätt var besläktad med finskan. i början var jag osäker, det var ingen tydlig "pörja joppa på panken klåkkan suuu imårån pitti"-brytning, och som den försynta kvinna jag är ville jag ju inte ta miste i onödan. men ju mer hon pratade, desto mer kände jag att jag inte kan kliva av utan att ha ställt frågan.

jag: hödu, jag måst bara fråga. int är du väl från finland?
hon: JÅÅ!
jag: haha, jag är också.
hon: JAAA, jag tittade på dig och tänkte att det såg ut så!


och så ställde jag mig själv, lite halvrädd och lite halvroad, frågan "ser jag faktiskt finländsk ut?"

hoppas medicinen är effektiv.

när jag och mange åt på kotipizza i vasa låg ett nummer av ilta-lehti på bordet.

mange: ska jag läsa för dig vad som har hänt idag?
jag: ja.
mange: här är nån som har byggt en båt. och här är två män som tror att dom fortfarande lever kvar på 1800-talet. men dom får medicin för det, så det kanske blir bra.

nagellack.

Vem är redo för ishockey-VM 2012? Jag är redo.




















Är ni?

ska handla tyg, kanske.

Och den finurliga perioden fortsätter. Jag riktar genast en fråga till min svägerska: Sofie, har du (vi? ni? vem?) en symaskin? Och skulle jag eventuellt få låna den några timmar i sommar? Jag är nog ingen sömmerska och kommer aldrig att bli, men det handlar om tre raksömmar (tror jag) så jag ska försöka klara det. Möjligen behöver jag hjälp med att trä i tråden. Minns att det var plågan med stort P när jag tog symaskinskörkort* i tidernas begynnelse.

* Det är väl det jag ska visa upp när polisen stannar mig?

vilodagsterapi.

för att motverka att hamna i en likadan söndagssvacka som förra veckan har jag idag duschat omänskligt länge, lackat mina naglar, lyssnat på mark knopfler och bakat kokosbollar.

det funkade.

snart börjar strindberg på tv och fram tills dess ska jag fixa en uppgift till skolan som lämnade på slarv en gång i vintras då allting var ett virrvarr av liv, lycka, lappland och lite lätt förtjusning på avstånd.

recept.

Är inne i en finurlig period. Igår kom jag på hur gärna jag skulle vilja att det fanns någon sida där man kunde skriva in i en ruta vad man har i kylskåpet, och så skulle det föreslå vad man kan laga av det.

Och det visade sig finnas! Tänk det. Så idag har jag suttit och skrivit ungefär "pasta, matgrädde, broccoli, majs, köttfärs, ost" i rutan halva dagen. Och fått förslag på enkla och goda recept.

Nu ska jag redigera en film. Hej hej.

sko nåo vila ta häljin ja no.

och med följande resultat på oxie:











och sju kilometer simning denna vecka anser jag mig faktiskt vara berättigad.

jag ska kanske läsa dikter  kanske dela en flaska vin med mig själv kanske gå på fest kanske sova ganska mycket. det är extra roligt när man antecknar sina drömmar. inatt var jag i frysboxrummet i vårt gamla hus. vet verkligen inte när jag senast skulle ha varit där vaken.

min första skoldikt.

 

kommer du ihåg mig?

jag som sitter på femvåningshusets sjunde våning

torkar ut av augustis aprilregn

jag som ljuger med hjälp av sanningen

och jag som tror att röd är en känsla och glädje en färg.

jag som dagdrömmer om natten, kommer ihåg att glömma och svänger höger i vänstersvängen.
och jag som aldrig lärde mig lösa en ekvation, men kan räkna evighetens alla timmar.

ska vi ses nån dag, när blåsipporna slår ut under snön?

poäng.

I Finland när vi åkte förbi Hesburger kopplade Mange det till Rudolf Hessburger. Sen frågade han om man får en Eva Braunie till efterrätt.

senare.

kvällarna är nog min tid.
sönDAGAR är alltid illa.
och denna sönDAG var katastrofalt äcklig.
gjorde inget och det var problemet.
efter strindberg kom sönKVÄLLEN.
och den var rätt fin ändå.
tosen kotar, gyllene tider och 110 poäng på oxie.

ska krypa till sängs med en god bok.
som man blir lite ledsen men ändå glad av.
den heter konsten att tala med en änkling.

och 7 dagar tills nästa sönDAG, yes.

vågar jag?

hör upp, kloka skapelser.

har i uppgift att skriva en dikt till skolan med temat "jag".

mest av allt vill jag skriva "jag är modig." och skicka in. tror ni det kommer att förstås? är lite rädd. och det är ju lite motsägelsefullt.

skitdag.

denna dag går nog till historien som den mest deprimerande dagen.
inte ens strindberg fick mig på humör.
siri von essen var så sur och bara gnällde.

jag sa ju att det skulle bli såhär.
jag sa ju det.

kocken.

Idag gjorde jag laxpasta. Det blev, för en vanlig människa, ätbart. Helge Skoog hade väl varken varit nöjd med mitt sätt att tillreda, slutresultatet eller smaken. Men för mig, som är nöjd med några torra makaroner och en burk tonfisk var det rena himmelriket. Så. Himla. God. Sås. Aaah.

Vågar nästan påstå att om jag hade bjudit ett barn på maten hade det ätit upp. Kanske det finns hopp trots allt?

slut på påsklov.

I Finland har vi varit sjuka, skjutsat barn, ätit årvasskinkon, druckit Lonkero, slurvat i Vasa och febervinglat på H&M, sett Hungergames på bio, varit på ollistisdag några timmar, spelat Rappakalja och jag skrattade så jag grät åt missförstådda regler och rentjurar, druckit Finrexin, hälsat på får, skrattat åt en människa, varit på nypremiären av Pleppo Live och rest hem igen.

Bäst: Pleppo. Jag behöver väl inte förklara? Jag älskar Pleppo och jag blir så glad och hoppfull i kropp och själ. Vad som än händer i mitt liv kommer jag alltid att ha Pleppo. Bara tanken gör mig så trygg. Det går aldrig sönder. Aldrig. Det var ännu bättre nu på stora scenen, inte bara för att sätena var bekvämare, det var också mera glöd och vilja både på scen och i publik.
Näst-bäst: Att allt var så avspänt. Att pappa och sällskapet mitt kunde sitta och prata världskrig och historia medan jag åt en struva som smulade på bordet och sen var allt bara som vanligt.

Sämst: Febern.
Näst-sämst: Man hann inte med allt på fyra dagar. Inte med hälften, ens. Hade planerat både dejt med Carro och Madde, ett rejält finländskt bastubad och att bjuda på memma. Bland annat.

känns som min humor sjönk ett steg.

Vi äter frukost innan det är dags att bege sig till buss och båt. Jag äter en skiva lördagskorv och biter ett hål i mitten. Visar sedan upp mitt verk åt Mange. Kan verka en smula underligt såhär i text och kanske även i verkligheten men jag gjorde det i alla fall.

Mange: En korv-CD!

Och det tyckte jag var roligt.

Sen, i bussen till Åbo:

Jag: Ey, Mange. Korv-CD:n. Du hade kunnat säga "korvskiva"!

Idag i Stockholm:

Mange: Om vi går tillbaka samma väg vet vi i alla fall vart vi hamnar.
Jag: Jo. Vi HAMNAR på HAMNgatan. Hahaha.
Mange: .......
Jag: Fatta du it?
Mange: .... Jo.
Jag: ..... Hahaha.

frida & frida

"Dåka e sluuut, måst hämt meir!"

Mange (med Frida och Frida-röst) om Viking Lines juice i buffén.

påsklov.

Det blev ett påsklov till slut!

Har dock fått ett erbjudande som jag kommer att älta hela lovet. Det är jobbigt att känna sig själv. Men i alla fall - nu Värmland. Sedan Finland. Adjö!

kreativitetskompisar.

Emely och jag satt och planerade kommande projekt i dallarbloggen. Vi skrattade som vanligt obehärskat, och med gemensamma krafter födde vi idéer som man kan kalla vad man vill. Vi kallade dom absurda men bra.

Jag: Åh, jag borde ha förstått att det skulle bli såhär. Jag har ju nåt sorts behov, jag och min kompis gjorde en tidning när vi var 12. Om jag hade vetat att det skulle utvecklas till detta.
Emely: Vill du veta en sak? Jag gjorde också en tidning.

Med erfarenheter i journalistbranschen känns det tryggt att fortsätta.

tjat i natten.

Klockan är natt. Sitter här och plöjer igenom mina kurskamraters recensioner av alla de slag. Och imorgon tänkte jag ta påsklov. Blir jag klar inom två timmar lämnar jag datorn hemma. Blir jag inte det tvingas jag med den.

Först till Värmland och Kristinehamn. Sedan till Uppland och Stockholm. Och slutligen till Österbotten och Pensala.

Svårt att veta vad man ska ta upp. Får man ta upp det man älskar mest: konkreta språk- och sakfel? Eller måste man svepa över allt svagt och oskyldigt som när man dammsuger lägenheten? Ingen vet.

Jag kanske blir klar. Om jag slutar blogga för dagen. Eller natten.

dagens oxie.

Varför får inte Totte fälla trädet när Agneta _______?

FÄLT SKOG.

Så bra.

örat.

Ibland kommer man till en gräns. En gräns där det verkligen inte går längre.
Hade tänkt spara mitt hårfärgande tills jag återser Madde min vän, men det gick inte. Det blev så eländigt. Gav upp och gick och köpte en burk färg.

Emely kom hit och färgade. Mitt i processen skriker hon "SATANS JÄVLA ÖRA!" till mitt lilla oskyldiga vänstra hörselorgan.

Men håret blev bra. Och jag skrev just höret med ö, istället för håret med å. Måste sluta låtsas kunna värmländska i misstag.

den östra bottnen.

Kommer hem på måndag. Har med mig en värmlänning. Han är tålmodig och snäll och rolig. Vi ska PLEPPA på onsdagen. Annars vet jag inte vad man ska visa? Tycker en större del av Österbottens kulturliv heter Pleppo i dessa tider. Finns ju ett fårhus också, förstås.

böckling.

Emely: Jag gillar din skjorta.
Jag: Tack. Du gillar gult.
Emely: Jag gillar gult, och orange. Och du vill ha med lite rödbeeetooooor!
Jag: Och ja, det kan jag faktiskt gå med på.
Emely: ... Fast dom är inte gula.

Källan till rödbetorna, till visheten, till allt.

mommo.

Idag skulle min älskade mormor ha fyllt 90.  Åh om man skulle ha fått ha kalas. Hennes köttbullar. Hennes bakverk. "Do dricker it na kaffi än?". Hennes kärlek, hennes värme, hennes omtanke.

Minns när hon berättade om sin första resa till Vasa. På klassresa från skolan. Hon köpte en apelsin för en mark, utan att veta vad det var. Minns hur man ringde på. Hur man alltid hörde hur hon öppnade, först innerdörren, sedan försiktigt den yttre. Minns hur vi satt på bakgården i hennes röda gunga och räknade bilarna från riksåttan. Oändligt. Minns hur hon alltid bjöd ut massa saker direkt man kom in. Ullsockor? Saft? Mat? Tidningar? Tupplur?

Hon satte aldrig någonsin sig själv i förstahand. Hade  aldrig någonting emot nyheter. Inte som dagens skapelser som bara klagar på att allt var bättre förr. Hon svalde aldrig någonting med hull och hår. Hon hade saker på klart. Hovo på räätt ända. Min vackra, vackra mommo. Jag är så glad att jag fick en kvinnlig förebild i mitt liv. Glad för dom 18 år vi fick tillsammans.

Och jag grät genom hela denna text. För att jag saknar och älskar henne. Grattis på födelsedagen.

emely levererar.

Visste ni att Snusmumriken har en pojkvän som heter Adrian? Det fick jag lära mig igår. Skrattade så jag grät.

språåtchi.

Alltid lika roande när man har pratat (svenska) flera minuter med en människa och denne noterar dom skarpa R:en, avsaknaden av tonaccent, bortfallet av överdrivna vokalutdragningar, och föga skillnader i ä- och e-ljud, och frågar "är du från Finland?". Ja, det är man ju. Och så växlas det till engelska. Som allt man sagt innan bara försvinner.

- Varför pratar du engelska med mig?
- ........ För att det jag säger är sant.

Jaha. Då så. Klokt.