mommo.

Idag skulle min älskade mormor ha fyllt 90.  Åh om man skulle ha fått ha kalas. Hennes köttbullar. Hennes bakverk. "Do dricker it na kaffi än?". Hennes kärlek, hennes värme, hennes omtanke.

Minns när hon berättade om sin första resa till Vasa. På klassresa från skolan. Hon köpte en apelsin för en mark, utan att veta vad det var. Minns hur man ringde på. Hur man alltid hörde hur hon öppnade, först innerdörren, sedan försiktigt den yttre. Minns hur vi satt på bakgården i hennes röda gunga och räknade bilarna från riksåttan. Oändligt. Minns hur hon alltid bjöd ut massa saker direkt man kom in. Ullsockor? Saft? Mat? Tidningar? Tupplur?

Hon satte aldrig någonsin sig själv i förstahand. Hade  aldrig någonting emot nyheter. Inte som dagens skapelser som bara klagar på att allt var bättre förr. Hon svalde aldrig någonting med hull och hår. Hon hade saker på klart. Hovo på räätt ända. Min vackra, vackra mommo. Jag är så glad att jag fick en kvinnlig förebild i mitt liv. Glad för dom 18 år vi fick tillsammans.

Och jag grät genom hela denna text. För att jag saknar och älskar henne. Grattis på födelsedagen.