på gränsen.

Drömde inatt att det fanns en ny uppfinning. En korg som man skulle sitta i och så kunde man linda in sig i olika tyg, "instagram-filter", beroende på hur man ville se omvärlden just då. Jag flög runt med den där i Pensala, inlindad i fjärilsmönster, och tyckte det var jätteroligt. Pappa var orolig och ringde polisen.

Jag kom flygande vid radhusen när jag plötsligt såg polisbilen på Ribackan. I panik flög jag till min vän Madde som sympatiskt gav mig husrum för natten, trots att vi båda skulle jobba tidigt nästa dag. Sen vaknade jag.

älä mee.

dom sa att såna som du bara fanns på film 

och att det inte var på riktigt 

ingenting att vara rädd för 

som någraåring tror man på allt 

på allt dom säger och allt dom gör 

för dom är förebilder 

och dom är efterljud 

förstod att såna som du fanns på film 

för att såna som du fanns på riktigt 

såna som du var underlag 

underhållningsunderlaget  

du fanns på riktigt
insåg jag

i filmen om livet 

livet om filmen 

det är kanske inte på riktigt 

men det är vad vi tror 

och du är verkligen ingenting att vara rädd för 

men om  

nytt på min vägg.

kåokasi hennas.

Skulle koka ägg. Misslyckades. Misslyckades fullkomligt. Med att koka ägg. Koka ägg, kom igen. Hur svårt får det vara. 

meidän piti muuttaa maailmaa.

På Spotify har jag en spellista med enbart finska låtar som jag lyssnar på ibland för att höra lite. När min finska vän var här i helgen spelade vi den i bakgrunden, medan vi pratade om livet (vilket var svårt, herregud det är ju inte direkt lätt ens på svenska).

Mitt i allt kom en låt med Anssi Kela som jag har lagt till nån gång i förvirringen. Mitt i en mening utbrister min vän jättedömande "MIKÄ TÄÄLLÄ NYT SOITTAA?!"

Intet fel på Anssi. Och nu ska jag sluta tjata om finska saker. Ska bara gå till skolan och få en redovisning ur världen först.

niitä on aika paljon.

Lärde mig två nya finska ord i helgen. Juoppo och sytkäri. Alkis och tändare. Poligubb å flintto. Helt hur man vill.

glad midsommar.

Önskar jag och min danska mustaschmugg.

som gudmor lär jag henne allt jag kan.

grillaus ja dricka.

Ett tag, rättare sagt ganska länge, hade jag ångest över denna högtid. Som alla andra högtider. Jag trodde fram tills igår att jag skulle bli helt ensam här på campus och hade planerat hur jag skulle gråta hål i mina skrivböcker. Nåja. Kanske inte riktigt, men ungefär.

Men så vände allting. Planer ändrades och tillkom. Så imorgon ska jag grilla med min finska väninna. "Grillaus jajajaaa dricka" sa hon när jag frågade om hon hade något toivomus. Lät inte dåligt tyckte jag, så vi gick och handlade. Första gången jag handlade på finska. Makkara. Liha. Maissi. Pernuat. Gick ganska bra. Gick hela tiden och tänkte på att om man skulle ha fått gå och handla med finnar på finskalektionerna i skolan istället för att sitta och böja verb i  häften kanske man skulle ha lärt sig något.

Sedan vet jag inte riktigt vad som händer resten av helgen men det är ju så livet är. Hoppas det blir absurt. Ikväll har jag storstädat med min nya älskling (dammsugaren) och nu kyler jag ner denna hundragradiga boning med en öl. Som tilltugg har jag min fot, bara för att jag kan. Tack, elektroderna.

den såg så rofylld ut när den körde ner för rampen.

Det bästa som finns är att upptäcka att mina syskonbarn utvecklar sinnen för humor. För tre veckor sedan var jag i Finland jättesnabbt över helgen och firade min far. Jag åkte sedan ner till Åbo med mina systerbarn och deras pappa.

När vi satt i bilen i kö till båten såg vi hur en silverfärgad Toyota Yaris körde av. Exakt en sådan bil har min pappa.

"Där kom moffa från Finland!" sa min snart nioåriga systerson, som vilket lugnt konstaterande som helst. Sen skrattade vi åt det. Edward 9 och jag 22.

DENMAARK.

Har varit i Köpenhamn med min vän My i helgen. Idag på tåget hem sa hon att hon inte har varit med om så många märkliga saker på en resa förr. Jag kontrade med att fråga varför hon tror att jag är en kär användare av orden "absurt" och "bisarrt".

I fredags när vi kom fram började det med att konduktören på tåget hade kastat Dallarn i ett hörn, så han hade blivit skadad och kunde inte vecklas ut som vanligt. Vi försökte länge "skruva", förgäves på perrongen. "Vi får nog fråga någon dansk om hjälp" sa jag, men i samma stund som jag hörde hur tomt det lät la jag ner Dallarn på marken och slog allt vad jag orkade och han var sig själv igen. Vem behöver en dansk. Vem.

Vi letade upp vårt hostel och installerade oss. Gick ut för att utforska staden. Äta. MAAAD. Jag blev nästan överkörd av en cyklist. Vi visste inte att det var en cykelbana det var frågan om, så vi gick över. Plötsligt hinner jag se en kvinna komma cyklande (hårt) i ögonvrån. Nästa jag minns är ljudet från hennes bromsande fordon och hennes danska, panikartade skrik. Herregud. Jag var turist, förlåt. Vi hittade en jättefin Muminbutik och jag var jätteglad.

Sen skulle vi åka en såndär turistbuss ni vet, som kör runt i staden och så sitter man på taket och tittar sig omkring som aldrig förr. Damen på turistbyrån där man köpte biljetter var tyvärr lite sur, och gav oss fel information. Det resulterade i att vi först spenderade två timmar på att gå fel, för att sedan kunna konstatera att vi ändå missat alltihop. 

Lite halvsura gick vi istället till Ströget, där vi av en slump upptäckte att man kunde få liknande upplevelser fast i cykelvagnar. Haffade den chaufför som såg mest bortkommen ut och bad honom cykla oss till Sjöjungfrun tur-retur för 200 danska kronor. Han gjorde det, fast han jämrade sig över att det var lite långt. Och jag upplevde hela äventyret så absurt att det enda jag kunde göra var gråta av skratt.

Där satt vi, på en cykel i Köpenhammn. Jag inklämd under Dallarn. Folks reaktioner. Allt. Jag har inte haft så roligt på länge. Det var verkligen speciellt, och roligare perspektiv än buss. Den där lite märkliga chauffören var dessutom snäll och körde oss lite olika omvägar här och där. När vi körde sa My "Jag undrar vad jag skulle ha gjort hemma i Växjö nu, säkert suttit och haft ångest över något" och jag kunde inte annat än instämma medan jag tänkte på hur saker bara blir ibland. 

På morgnarna åt vi jättegod frukost. Frulle asså.

 Jag såg så bekymrad och finländsk ut alltid. Det var jag inte. Eller ja, åtminstone inte bekymrad.

På lördag steg vi upp tidigt och utnyttjade våra inköpta bussbiljetter som misslyckades kvällen innan. Det var intressant och fint. Sedan gick vi på Tivoli, och jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag älskar karuseller så fantastiskt mycket. Vi åkte jättehöga slänggungor som gav en otroligt fin utsikt över staden och en alldeles lagom fin känsla av livsspänning. Samma sak med fritt fall. Där ifrågasatte vi faktiskt vår överlevnad på toppen, men väl nere igen kunde vi inte sluta skratta. När det började regna satt vi kvar i en karusell fyra varv (tack Dallarn) för att vi inte orkade kliva av och efter tredje började jag känna livets banalitet. Man bara snurrar runt. Egentligen. I karuseller eller ej.

 Efter Tivoli gick vi och drack danskt öl för att bli av med våra mynt. Buddha bar. Vi gick in bara för namnet. När vi kom tillbaka till hostellet hörde jag att två killar i soffan pratade finska, så jag började prata med dom. Vi spelade kort och dom drack tysk vodka. Efter ett tag gick jag och My och la oss, i vår sovsal. Strax efter det kom den ena av finnarna upp, och det visade sig att dom hade sängarna bredvid våra. Oddsen. Han hämtade (mer) vodka och önskade oss good night. 

Jag lade mig för att lyssna på musik och läsa innan jag somnade, och en kvart senare ryckte jag till av att någon lyste på mig med en telefon och skrek "Vaaaasa!". Skonsamt för övriga gäster i sovsalen.  Samma kille skulle hämta attiraljer igen. Och jag visste inte vad jag skulle svara på ett sånt skrik så jag sa "jåå" och han bara lyste med sin mobil och jag såg att hans klocka var 00.08 och jag tänkte att det kanske var en dröm.

Det var det nog inte och idag har vi bara ätit och strosat runt lite planlöst innan vi tog tåget hem igen. På vårt hostel spelade personalen förresten Metallica om kvällarna. Och Lisa Ekdahl. Tvära kast. Fredagsrock.

torsdag.

Idag har jag hängt med David. Vi köpte billig tvål och åt onyttig mat. Och jag köpte en ny dammsugare. Alltså ursäkta men ibland är jag för dumt envis för mitt eget bästa. Fattar inte varför jag inte har köpt denna tidigare. Testkörde den snabbt genom lägenheten just och den är hundra gånger bättre än den jag hade. 300 spänn. Ingenting.

Orkade inte åka till Ekorosk (vad heter det ens här?) så jag ställde ut den gamla i trapphuset. Varsågoda. En helt okej städmanick för mindre utrymmen, men verkligen inte 29 kvadratmeter. Nu ska jag träffa min finska kompisinna. Värmer upp hjärnan med Teräsbetoni. Verkligen tufft.

var för arg, förargad.

i morse blev jag förbannad och sårad och ledsen fast jag egentligen inte borde
jag borde inte ta åt mig
inte vara den där svampen
inte den där färgpaletten med känslor istället för färger

men jag är det och vad ska jag göra åt det, så istället för att slå sönder porslin gick jag till simhallen
simmade fyra kilometer på två och en halv timme i ilska
och det känns i magmusklerna nu, känner jag

jag känner hela tiden
och jag borde lära mig
att livet är som en himmel med moln som flyger, ibland iväg
och jag måste nog skriva noveller i början
annars funkar inte det här
man måste ju liksom förstå vad man läser
säger jag

jag ljög för att slippa hånskratten
och jag förstörde en hel dag

det finns ju inga gränser.

kesella duger inte.

Igår gjorde jag bärkvarg. Det blev så gott att jag nu överväger att investera i en elvisp så att jag kan laga det (och apelsinris, dom enda efterrätterna jag kan) fler gånger utan att få armkramp. Dock kvarstår frågan om det är värt det med tanke på att jag ställer mig och vispar max 5 gånger per år.

kaffepanna.

sommarlov.

Idag, på Sveriges nationaldag, fick jag sommarlov! I tisdags skrev jag sista salstenten (som gick åt skogen) och idag skrev jag klart hemtenten i samekursen (som gick bättre).  Jag är jätteglad för detta är mitt första sommarlov på fyra år. Ikväll har jag städat lägenheten och plockat undan alla skolpapper och -böcker som har legat framme som stressmoment i evigheter. Jag har storhandlat och kånkat mat för en hel familj. NU ska jag andas. 

Totalt har jag sökt 20 sommarjobb (27 om man räknar med dem som jag, av skäl jag inte visste då, ändå inte skulle ha kunnat tacka ja till) men inte kommit längre än till intervjuer. Och visst känns det lite surt på ett vis, men samtidigt har jag gjort vad jag har kunnat, så vad kan jag göra mer?

Jag har haft mycket ångest inför detta och legat sömnlös många nätter för att jag har funderat på hur det ska gå.  Och fortfarande skriker österbottningen i mig, och säkert många med den, att jag inte får säga det här men nu säger jag det ändå: Det ska bli skönt med sommarlov och det är precis vad jag behöver just nu. 

Det här handlar om mitt liv, mina beslut och tankar. Inte om ett landskaps jantelagsöverflöd och hur jag ska framstå i deras ögon. Kanske i sommar ska jag börja förstå det. 

Andra saker jag ska göra i sommar:

Skriva. När jag säger det till folk skrattar dom. Men skratta på. Jag ska skriva minst en sida per dag. Minst. Ingen skillnad var, när eller hur. Men skriva. Jag utför knappast några stordåd men det är en hobby till vilken jag har ett märkligt förhållande, och nu ska jag ge den tiden jag skyller på att jag aldrig har.

Sitta i min solstol om kvällarna och dricka lågprisvin. Inte omöjligt att det kombineras med punkten ovan. 

Åka till Köpenhamn med My. Två dagar ska vi härja där. Njuta av vår vänskap som avståndsmässigt splittras till hösten när hon flyttar.

Simma. Ja.

Vara med på ett utbyte med en grupp människor från Belgien. Åtta belgare kommer till Växjö i slutet av juli.

Plugga.  I slutet av augusti har jag en tent som jag måste klara för att få examen, och det är min sista chans (om jag ska ta examen inom den tid jag tänkt). Det kräver en jäkla massa läsande och jag och mina koncentrationssvårigheter klarar inte riktigt det. Men nu ska vi ta det lugnt och försiktigt med en bok i veckan.

Öva på att gå med en öl utan att spilla. Och andra vigulanta övningar såsom backa, stanna utan stöd, sitta som en indier på yoga och gå (snabbt) runt sjön utan att flåsa. 

Träna med elektroder 3 gånger i veckan. 2 gånger på stället där dom hör hemma, 1 gång här hemma hos mig. 

Åka till Stockhom. För att se Lars Winnerbäck, Kent och Robyn med min fina vän Ellinor. 

Antagligen åka till hemlandet. Någon gång när det passar.

Ha Lost-maraton med Emely. En av dom få serier jag faktiskt gillar. 

Åka till Dalarna. Kanske. Om jag vågar. Hälsa på släkt som jag sällan eller aldrig har träffat. 

Och säkert en del annat som jag inte har planerat ännu. I sommar ska jag bara vara. Se vad som händer. Ta chanser, risker, möjligheter. Känna livets film. 

sommar.

Väntar på bussen i shorts och elektroder. Känns absurt.