jokkmokk.

Så, nu far jag. Först till Stockholm och sen till Luleå imorgon, därefter med buss till Jokkmokk. Lämnar datorn hemma så bloggen får leva i tystnad fram till nästa söndag eller måndag.


Fast egentligen är det ju inte mycket kallare än vad jag är van vid hemma. Har bara blivit lite bortskämd med småländska breddgrader. Hejdå. Jag ska klappa många renar!

såhär innan avfärd.

Ytterbyxor
Ullsockor
Lite ombyteskläder
Biljetter och referensnummer
Sovsäck
Kamera + laddare
Ekonomiböckerna
Anteckningsbok
Pängan
Tilifåon

Har jag nu glömt något? Är det något jag absolut inte får ha i handbagaget som ni tror att jag kommer att ha? Jag har inte flugit ensam på jättelänge! Får jag till exempel ha mina pins med sina destruktiva nålar på väskan eller bör jag avlägsna dom?

02.48.

går på föreläsning om ekonomiska grundbegrepp
ränta, sparkapital, eget kapital, vad sa ni?
kan faktiskt vara bra att kunna när man ska köpa någonting
hus, lägenhet, bil, husbil, vadsomhelst som är pengar.
men det känns avlägset och så räknar vi ut en uppgift om glassförsäljning.
det går om man vet vad man ska plussa. addera.

och vi möts i hallen där nere
vi säger hej och mitt hår hänger i ansiktet,
för jag är sen som vanligt.
eller bara inte onödigt tidig.

vad gör du med tiden?
något av vikt?
är du fortfarande sådär?
vad händer sen då?
i ditt liv alltså?
känns det inte svårt att spela korten rätt,
när du nästan aldrig ens har några?

jag kan räkna er allihop på mina två händer.
och jag kommer inte att få fler fingrar i mitt liv.

vardagslyx.

Nudlar och tomatsoppa i DJUPTALLRIK. Inte liten skål. Bra med julaftnar och givmilt brödraskap.

glasögon.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken men jag behöver starkare glasögon.

Och dessa skall det bli. I februari.

hurra!

Opponering idag.

Jag var så nervös att jag inte kände mig det minsta trött. Jag var bara i en glasburk ungefär. Och till slut var det min tur. För varje punkt jag gick igenom skenade det iväg mer och mer och jag hade noll koll på vad jag sa för jag pratade så snabbt.

Men det jag kommer ihåg tycker jag ändå jag gjorde bra. Med tanke på hur lite jag egentligen hann läsa igenom och hur rädd jag var. Och ingen hade något att invända så jag tar det som ett gott tecken. Inte för att Sverige direkt är känt för sina raka besked, men ändå. Aldrig mer!

Och nu. Nu när jag är hemma. Hemma och kan konstatera att min kandidatexamen (ja, själva arbetet, men jag har givetvis 1,5 år och ett antal studiepoäng kvar för att få ut examen) lurar runt hörnet efter några justeringar. Nu är jag trött på allvar. Fatta när man har hållit på med något en hel höst. Som varje dag, kväll och natt har flåsat en i nacken. Att bara få släppa det. Och hur tröttheten kommer ikapp. En hel höst av trötthet.

Jag ska SOVA! Godnatt!

den röda fisken.

Är det någon som skulle kunna berätta för mig vad en Punainen kala-drink innehåller?

Jag är så himla snål (förlåt svenskar, jag menar sugen) på en sådan alltid när jag är ute och beställer man en röd fisk här så vet ingen vad man menar.

söndag.

idag har vi firat august strindbergs födelsedag (163) med att äta hamburgare och franska på max.
om den mannen ändå visste vad vi gör för honom.
fast han hade förvrängd kvinnosyn och inte var någon direkt skrivartalang och om ni frågar mig. men jag ska ge honom en chans till och läsa hemsöborna snart. en chans august. jag säger det, en chans till.

jag tjänade också 200 kronor på en dammsugare och ikväll har jag bara varit glad fast jag borde vara stressad och nervös och allt det där som jag egentligen är.

opponering på tisdag. men då allt annat är så fint. som att haavisto gick till andra omgången till exempel. med andra ord blir det ytterligare en färd till värnamo!

en gång i stockholm.

Träffade min kompis Jon. Vi hittade en ren.

Den lyste så fint.

Sen gick vi in till renen och fikade i hundra timmar.

Och när jag kom tillbaka träffade jag Elli. Vi löste korsord och tittade på böcker.

livet.

I lördags var min bror och såg Pleppo Live.
I söndags fick jag hälsingar via min svägerska, som givetvis också såg spektaklet, från min bror. Han hälsade att han hade börjat jobba på Sinebrychoff.

Igår pratade jag och min Stockholmsvän Ellen om en lärare.
Ellen sa att denna hade kunnat jobba på Såghöjden.
Det tyckte jag också. Att Monikashajhawhs hade kunnat få en ersättare.

Pleppo är synonymt med mitt liv.

nystart.

Min uppsats blev godkänd för opponering nu inkommande tisdag.
Det känns bra och det känns hej Jokkmokk med gott hjärta.

Men en stor del är kvar. En stor del med tanke på min oförmåga att stabilt, smart, säkert och sakkunnigt tala inför grupp. Men jag vet att har jag tagit mig såhär långt så tar jag mig ända fram.

Nu ska jag med andra ord göra en nystart i mitt liv.
Jag ska sova, äta, simma och diska ordentligt.

Framförallt ska jag åter känna en iver inför att gå till skolan.
För även om det efter opponeringen kommer att finnas en hel del justeringar på uppsatsen har vi nu inlett nya kurser.

Denna vecka har vi börjat kursen i projektledning.
Jag tycker om projekt. I början på veckan när läraren förklarade lite kort om projekt var det enda som snurrade i huvudet dagen när jag och Emely startade vårt projekt Dallarns nya kläder. Hur vi gick till väga, vad vi behövde, vad vi hade för resurser, vad och hur vi tänkte.

Nästa vecka börjar vi, parallellt med projektledningen, kursen i ekonomisk överskådlighet. I egenskap av dyskalkylifödd humanist ut i fingerspetsarna lär det inte bli min favoritkurs. Jag har skaffat kompendiet vi ska använda och där är matte. Svår matte. Riktig matte. Däremot har jag skaffat ett intyg över min oförmåga att hantera siffror och kommer att åtminstone få längre tid på mig när jag skriver tenten.

Och sen, när dessa två är avklarade, är det mars och jag går kreativt skrivande ända fram till slutet av maj.

onsdag.

trodde jag skulle klara av att se på en dokumentär om för tidigt födda barn. det gjorde jag inte. jag stängde av när en liten flicka dog.

ibland tänker jag att jag borde ta vara på mitt liv mer.

framtid.

Snart (i mars) börjar jag och några till kursen i kreativt skrivande. En av våra lärare har översatt Tomas Tranströmer till grekiska. Lite coolt, som kidsen skulle säga.

kors i taket.

sextonde januari tvåtusentolv och jag dricker mitt livs första egenbetalda kaffe. kaffe latte.

det är inte gott. men eftersmaken är lite som kaffeglass, så det går. ingenting jag kommer att göra till en vana dock.

skrivarsjälen.

På biblioteket med Sofie. Kände mig olidligt trött och bestämde mig för att i några minuter vila mina ögon. Lade armarna över bordet och huvudet i dom. Efter cirka en minut:

Sofie: Nämen Ida...
Jag: (tittar upp) Va? Har jag skrivit något opassligt någonstans?

Att det är det första jag tänker på när någon tilltalar mig med halvnegativ klang.

all she wants to do is dance.

I morse gick jag och lade mig klockan 7.
I förmiddags steg jag upp klockan 11.

Ikväll klockan 20 uppnådde jag ÄNTLIGEN 18 sidor.

En hel termin och lite till skulle det krävas. För mig att som 21-årig litteraturstuderande skojare producera 18 sidor faktabaserad text. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig. Men nu har jag skickat in det för eventuellt godkännande, eventuellt underkännande/kompletterande. I vilket fall som helst är merparten av arbetet gjort och det finns stoff så det räcker. Ifall jag inte räcker ända fram till opponering nu, så är jag ändå i stort sett klar.

Kan ni fatta hur det känns?

en medborgares resa.

har varit i värnamo och röstat i presidentvalet med tre av mina finska kompisar och fia, min österbottniska kompis som är här på praktik. det blev lite mycket väntade på tåg och bussar och sådant men vi kom lyckligt hem och jag antar att vi åker igen om två veckor för en andra omgång.

det är så skönt att prata finska ibland. fast man nu inte riktigt kan allt.
alltså en ganska viktig fråga. som jag har fått svar på hundra gånger förut men aldrig minns.
när någon frågar "mitä kuuluu?", svarar man då "hyvä", "hyvää" eller "hyvin"? (om man mår bra alltså). det är oftast det eller "väsyttää vähän" som är mina svar.

för mig blir det alltid ett mummel följt av ett snabbt mitäs sulle för att dölja min okunskap.

fynd.

Jag är i totalt shopping- och köpa-onödiga-varor-förbud denna månad. Orsaken är enkel. Jag valde en vecka i norr. Jag har lyckats förvånansvärt bra hittills.

Tills idag när jag väntade på att klockan skulle bli halv fyra i stan och smet in på H&M.
Men jag saknade faktiskt en mössa med kombination varm + bekväm. Och för 30 kronor, tre europengar, såg jag inget hinder.

Ser ni hur jag är redo för 25 minusgrader och renbus?

igen en såndär "tänk vad mycket jag hade ångrat"-situation.

föreningen jag åker till lappland med ger mig ett resebidrag som täcker så gott som hela resan, både tåg och flyg.

och jag har två sidor kvar på uppsatsen, chokladkaka i kylen och fredag i antågande. en fredag med the eagles känns det som.

lyckligheten.

det hade kunnat hända.

Inatt drömde jag att jag hade så mycket att stå i med vad gällde Pleppo-teatern (jag var sufflör) att jag inte märkte att det blev sommar. Det innebar också att jag glömde söka sommarjobb. Förbannad på mig själv och i full panik parkerade jag på en handikapparkering med ett ogiltigt tillstånd och sprang in till fabriken samma dag som dom första sommarfåglarna anlände, för att försöka fråga om jag ändå kunde få jobba. Hade tänkt blinka åt chefen och säga att jag har ju varit här förr och du känner ju min far.

Vaknade. 11 januari. Bra tid att söka sommarjobb.

august.

efter en lång dag i skolbänken med kritik och flygande pennkorkar har jag och emely firat augusts (strindberg) namnsdag (7 januari) några dagar för sent. vi bakade en kaka som vi skrev AUGUST på, medan vi lyssnade på nordman.

egentligen ogillar vi strindbergs verk ganska långt. ändå tar vi oss an grejer som dessa. det är bara med emely sånt kan kännas "normalt".

ja, det står august på kakan. det ser ni nog med lite fantasi och framför allt bakgrundsinformation.



kanske världens finaste bild. alla bilder är förresten emelys.

pastill.

Frågade mina vänner om dom ville ha en halspastill. Sådär som man gör om man sitter i grupp och tar fram nånting (ätbart) åt sig själv.

Och då fick jag frågan: Sa du halspastill?

Ja, det gjorde jag.

"Det säger min mormor, hon är 80 år."

Det är tydligen gammalmodigt att säga pastill också. Tablett säger barnen av tiden här i Sveriget. Men inte jag.

FÖR ATT.

Fick klagomål på att jag använt ordet "ty" i uppsatsen. "Ty jag ämnar..."

Ty jag hafver icke andra förslag i mitt hufvud än att nyttja det.

Jävla moderna Sverige, hihi.

händelselösheten.

jag vaknar, jag lever, jag somnar.

händer inte så mycket mer just nu. helgen har gått åt till att skriva en komplettering och det enda som snurrar i huvudet är uppsats. den tar mig ur mitt livs karusell. jag är hungrig max en gång om dagen (jag som är ståorjetarin i vanliga fall) och jag somnar först efter långa stunder av takstirr men känner mig inte trött följande dag (sjusovaren annars).

imorgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost, försöka sätta mig på biblioteket för att ta in responsen och rätta därefter. sen återstår fortfarande några oskrivna blad som jag inte vet hur man fyller. jag kanske vet det snart. och så ska jag posta mina bidrag till arvid mörne-tävlingen.

jag ska leva igen. snart.

ps. idag handlade det om sveriges minoritetsspråk i slaget om sverige, då var jag i mitt esse.

halsband.

Jag fick ett halsband av min guddotter när jag var hemma över julen. Jag tycker det är jättefint. Lite konstnärligt sådär. Och genialiskt med hålet för kedjan. Hon vet hur klåfingrig jag är.

idalavida och det sparsamma januarit.

Nu har jag frusit in en jättestor limpa och 400 gram salami som jag ska förtära i slutet av månaden under hungersnöden.

För i måndags bokade jag biljetterna till Luleå. Varifrån vi sedan samåker, dankar som finländare, till Jokkmokk, där vi lever en vecka. Jag har till och med fått låna vinterbyxor av min syster. Det är på riktigt nu.

Den 28nde hoppar jag på tåget till Stockholm där jag övernattar hos min vän Elli, följande dag flyger jag iväg. Fantastiskt.

glädjeämne.

Upptäckte precis att vi ska läsa Julia Cameron i kreativt skrivande-kursen! Hon, och utöver det böcker som Författarskolan, Jag skriver, alltså är jag, Det sjunkna alfabetet - en bok om konsten att skriva och Det tidiga reportaget.

Kan knappt vänta. Om jag skulle ta och ge mig själv en redig smäll på käften nu så att jag blir klar med de fyra återstående sidorna i uppsatsen och sedan kan lägga undan den och inte läsa den igen på tio år. Sen kan jag börja leva.

det gångna året del ett.

Januari

Det jag minns av januari är att jag hade långt jullov, slurvade på österbottnisk mark nästan halva månaden. Var på krog, julfest och såg Ängland på teatern. Sedan kom jag tillbaka till Småland där jag studerade ovanligt hårt. Försökte förgäves komma på vad jag ville skriva B-uppsats om. I slutet av månaden insåg jag att min tid som andrahandshyresgäst höll på att ta slut och ordnade därför en riskväll med mina klasskompisar för att hedra riskokaren som fanns i lägenheten.


Februari

Februari var månaden när jag flyttade till egen lägenhet. Vilket såklart också innebar inflyttningsfest. Pappa kom den tusen kilometer långa vägen för att hjälpa mig flytta.Fortsatte fundera på uppsatsämne och beslöt att ta mig an Populärmusik från Vittula. Kämpade med en kurs i postkolonial litteratur som jag i skrivande stund ännu inte har klarat. Våren kom så smått till Växjö och någonstans var jag ganska lycklig. Började Våga tala-kursen som gav mig väldigt mycket. Gick med i Norrlands och festade ganska mycket spontant med min kompis Ellen Karamellen.



Mars

I mars var det lite fest, lite studier och ganska mycket vår. Uppsats, uppsats och uppsats. Såg Utrensning med Ellen på Växjö Teater och The Ark med samma människa i Stockholm. Arvid fyllde 1 och jag upptäckte att Willys säljer Lördagskorv och började därav veckohandla där. Vuxenpoäng. Den här månaden gick nog snabbast av alla.



April

Såg ett svagt ljus i uppsatstunneln. Gick på Superhjältesittning med Norrlands utklädd till Lilla My. Årets fest. Om man ska utnämna en sådan. Både Erika och Ellen fyllde år och vi firade med utgång och fest och grillning och allt möjligt. Var en sväng hemma i Finland över påsken. Skulle se Dan då Dan dog på teatern men gjorde inte det. Kommer inte alls ihåg vad jag gjorde istället. Fick årets nyhet. Åkte till Ikea med Emely och Sofie. Köpte behövliga grejer till lägenheten. Var i Malmö och röstade i riksdagsvalet med Erika. Fastnade i Eslöv i timmarna fem. Läste kurslitteraturens, kanske världens, överlägset bästa verk - I väntan på Godot. Kom i kontakt med ganska många absurda människor i verkligheten också.



Maj

På alla sätt lyckans månad. Våren var varm och skön och man kunde känna försommaren smeka kinderna. Fick klart uppsatsen och genomförde mitt livs första opponering med bravur om jag får säga det själv. Sov mycket. Dallarn gick sönder men det fixade vi; jag, Emely och byggubbarna. Fick solbränna på näsan och hängde mycket på gräsmattor. Fick Finlandsbesök i nästan en vecka. Och sommarjobb. Och det bästa av allt: Finland tog VM-guld i ishockey. Vann finalen mot Sverige med 6-1. Och det förtjänade dom. Dom spelade så fint och sammansvetsat och vackert. Låg under i princip varje match men vände med gemensamma krafter och vann med gott hjärta. Alltid. Så även i finalen. Låg under med 0-1 men briljerade sedan genom matchen. I hela mitt liv har jag väntat. Extra mäktigt att få befinna sig i Sverige till på köpet. Firade med Erika tills min röst försvann. Hade ett sista kalas för terminen och när vi sedan gick ut fastnade vi i hiss.


Juni

Även juni var en fin månad. Inledde att hoppa på båten i sällskap av Erika och således återvända till mina rötters mark. Installerade mig i "mitt" rum och påbörjade min stund som fabriksarbetare. Skrattade ganska mycket och hade fina jobbarkompisar. Däribland Madde som förgyllde dom flesta dagarna. Firade mitt gudbarns sjätte födelsedag. Kom på att det där midnattssol nog är min grej och njöt fullt ut. I Småland förekommer nämligen inte fenomenet. Gick på loppis med mina små och femåringen köpte en hund som hon sedan inte orkade bära utan satte den på dallarn så att jag skulle köra den. Åt mycket glass med Carro. Drack Lonkero med Erika och Anders och Simon. På midsommar hoppade jag, far min och hans sällskap i bilen med destination Piteå. Där var det lika fint som jag trodde. Vi åkte också till Älvsbyn och beskådade Storforsen och till Jokkmokk och härjade runt lite. Resans mål var Chicago-konsert och det var fantastiskt. Fick även rida häst och titta på lite renar. Tio poäng till den resan. Eller nio om man ska räkna med svartsjukan.



Juli

Fortsatte jobba och tyckte mycket om dom dagar det serverades lövbiff. Hängde mycket med mina brorsbarn i granngården. Edward fyllde sju år och fick en peed. Gick på Vasa Rockfestival med Erika för att se Bo-Kaspers orkester, men mest The Ark. Det regnade konstant och vi var genomblöta men det var värt varje sekund för vi fick sitta innanför stängslet hela The Arks spelning igenom. Vi satt två meter från scenen och ropade Växjö åt Ola Salo men han hörde oss inte. Var på Jakobs dagar med syster och träffade roliga människor. Däribland Olle från Idol, helt plötsligt. Har aldrig blivit så förvånad, på många sätt. Trodde jag var i tv fast jag stod mitt på gågatan, nykter. Och som juli så traditionellt erbjuder - premiär av sommarteatern i den bästa av kommuner. Samt avslutningsfest med delar av de medverkande i slutet av månaden. Var mycket med Johanna och åt vaniljglass med Alfred.

taxi nästa gång.

Viking-terminalen i Stockholm i morse. Jag stiger in i anslutningsbuss till city.

Jag: Hej.
Chaufför: Hej.
Jag: Kan du hjälpa mig med mitt bagage sen?
Han (överlägsen ton): Aaah va ére då?
Jag: En rollator och en väska.
Han: Aa jag kan ju inte lämna min plats här va...
Jag: Nej, men sen när alla har stigit på kan du väl?
Han: Amen den kan ju inte stå där! Den är ju i vägen för folk! Flytta på den!

Den stod inte i vägen. Jag hade placerat den på sidan om dörren. Så att folk bakom mig skulle komma in. Såklart. Men då var jag tvungen att backa ut i trapporna med tung ryggsäck för att flytta den några centimeter till.

Sedan när jag klev av lyfte han inte ett finger. Inte ens lillfingret. Där bak hade han lastat upp dallarn och väskan högst upp på en hylla. Jag hade ju inte en chans. En snäll tjej och hennes kille hjälpte mig och det var ju snällt och jättebra. Men ansvaret låg inte på dom.

Undrar vad han gör just nu.

"åså far dom bara!"

Hej hej hemskt mycket hej.

Förlåt min tysthet. Jag har skrivit så mycket, men inte tillräckligt, på min uppsats och träffat så mycket fina människor. Och plötsligt har vi 2012. En sammanfattning av det gångna året är på gång snart. Det har i alla fall varit ett av dom bästa åren någonsin. Nu på slutet har jag gått omkring och varit rädd att något skulle hända som skulle förstöra. Jag har gått två olika kurser som har utvecklat mig som människa jättemycket, jag har sett The Ark två gånger fått egen lägenhet, fått uppleva ett finländskt VM-guld i ishockey, och framför allt fått gå på Pleppo Live. Två gånger. Kan var det bästa någonsin i mitt liv.

Igår satt vi på första raden. Jag, min humorist till vän Serne, min far, min syster och två till. Jag skrattade så tårarna rann. Det var så fint att sitta bredvid Serne som skrattade åt samma saker. Vi fick ett anfall i Lustiga Huset-sketchen och slutade aldrig skratta åt när tigrarna i Afrika river flickor i ansiktet, "åså far dom bara!". Och bildspelet med allas våran Stubb i sången. Alltså jag missade det nästan helt senast. Men nu var det jätteroligt. Så absurt. Han och Kate Winslet på båten. Han på häst. Han på skidor. Han överallt. Hattsketchen. Genialisk. Teds minspel när han förnekar att hatten är hans. Och när han ringer på klockan när han kommer fram till disken fast biträdet redan är där. Vi började till och med skratta åt en tystnad som skulle vara en helt vanlig, hederlig sådan. Murri och Backlund. "Taagi tyckt int hedee va na speciellt roolit". Mannen hos psykdoktorn och hans hormonstinna symboler. Familjen von Tratt. Fuck my life. Klockaren på sparkcykel. Det var någonting med hastigheten. Och så Klaus-Verner. Som jag kom ihåg det var inte hans första nummer så roligt. Men jag hade fel. Det var skitkul. Speciellt när jag och Serne lade märke till Kajs roliga skor. Och sen Pandan. Så bra. Han kom fram till både Serne och mig. Sa att jag skulle ringa honom ikväll och att han inte lägger på.

Men det gjorde jag inte för sedan begav vi oss till Jonathans för samvaro och vindrickning. Mycket trevligt att återse min vän Carro som jag inte sett sedan augusti. Och Johanna och Jonas och allihop. Sov i en fåtölj inatt och imorgon åker jag tillbaks till Växjö.