ibland så.

Spelar oxie. Tyckte mig känna igen frosten i håret och kylan i kinderna på en annan spelares bild. Frågade honom var den var tagen och han sa Jokkmokk.

Tydligen var vi båda samtidigt där på marknaden i februari. Och ingen av oss köpte något, förutom renkebab.

Oddsen.

lyckans lista.

en lista på varför jag känner salighet just nu:

1. det är fredag imorgon.
2. då ska jag skicka in bidrag till en poesitävling.
3. på tisdag får jag äntligen börja studera svenska.
4. jag fyller snart år.
5. har snart födelsedagsfest.
6. snart födelsedagsmiddag med lifvets guldkorn.
7. ska snart publiceras i en antologi.
8. det finns så mycket bra musik.
9. ung och bortskämd har börjat på tv igen.
10. jag spräckte 190-ranken på oxie.
11. livet är så spännande så jag blir alldeles till mig. tänk att man inte vet vad som ska hända.
12. imorgon ska jag bada bubbelpool.
13. JAG HAR ETT HUNDPENSIONAAAAT.

sauna.

Idag simmade jag 3 kilometer. Sedan låg jag i bastun som en slagen hund i en halvtimme.
Vanligaste meningarna:

1. Det är VAAAAAMT!
2. Bränns det??! Jaa!
3. Jag klarar inte mer nu. Jag går!

Ja, det är vaRRRmt. Ni är i bastun.
Nej, det bränns inte efter 2 sekunder. Möjligen efter 2 minuter men det ska bränna lite. Ni är i bastun.

här bor två labradorer, dom är kusiner.

Jag har en ny favoritlåt. Den heter Hundpensionat.

säg nu.

Hola amigoz.

Alltså var kan man köpa spik? Måste man till typ K-järn eller finns det till exempel på Willys eller liknande?

klåparen.

Jäkla skit jag fällde sönder en tallrik.

Men visst är det en sån sak som händer alla mänskliga varelser några gånger under en livstid?

lördagsmys.

Idag sminkade jag mig, satte på mig min favorittröja och ett par jeans. Inget av det har jag gjort på över en månad. Sen åkte jag in till stan bara för att jag kunde och där köpte jag en ostkupa. Hade glömt bort att saker kan bli så mycket lättare och finare om man bara vill. Nu får det vara slut på detta eviga "ja, men...". Mitt liv är bra. Punkt. När jag kom hem gjorde jag hamburgare. Sinnessjukt gott. Första gången i mitt liv som jag stekte biffar. Och jag är 21. Ja, det var dags och ja, dom blev helt okej. Nu vill jag bara att livet ska fortsätta såhär. Måste skriva lite. Poesi. Ska tävla. Hej.

tjugotvåan.

idag köpte jag kurslitteratur för en dyr peng sedan lagade jag mat och rensade min garderob. kände mig ovanligt driftig och hängde lite framför dr. phil. därmed allt utjämnat.

sen tog jag mig en promenad i mörkret med lasse och bosse (winnerbäck och springsteen). andades oktobrigt frisk luft som hade kunnat ta mig hur långt som helst, slet ut mina skor, tänkte på min familj och grät lite. idag är det 13 år sen mamma dog. orkar inte skriva någon sorglig text i år. jag var knappt 9 år och bara barnet, men ingen ålder är lämplig att mista en förälder i. eller en fru eller en kollega eller en släkting eller en vän. saknaden försvinner ingenstans, men tiden går. det enda man kan göra är väl att gå med den. och det har jag försökt göra. jag har lärt mig mycket som har tagit mig ganska långt. men jag är inte framme än.

om jag hade vetat att jag 13 år senare skulle lägga mig tidigt för att orka upp och fixa till utstyrslar till dallarns modeblogg. ibland får jag infall och vill föra foton på det vi gör till graven. något säger mig att mamma är en av dom få som skulle förstå.

hälsningar husdoktorn.

Till er med sömnproblem: Simma!

Vet inget annat sätt att bli så skönt och legitimt trött och mör på.

nytt mål.

Från och med nu ska jag simma sju kilometer i veckan fram till dess att jag flyttar härifrån. Förutom då när jag gör skäl för min kvinnlighet eller har något riktigt jävligt (tent) i skolan.

Jag vet, det är intressant. Originella bloggämnen och så vidare. Typ alla ord i detta inlägg handlar om sånt jag aldrig trodde jag skulle blogga om. Ska skärpa mig. När jag kommer hem.

när stora drömmar trängs med saknaden.

Vet inte vad som hände men jag skrev just en låt. Ja, ni ska skratta. Inget att ha dåligt samvete över. Skrattar själv. Måste bara tänka på refrängen lite.

Kanske man måste försvinna lite för att någonsin kunna komma tillbaka. 

svalkar livet.

Idag har jag övat på att se ut som en vakthund.

hej.

spelar oxie och skrattar så tårarna rinner. hej livet. ibland har vi det bra, du och jag.

sommarlov.

Såhär ser en humanist ut efter två veckors ekonomiläsning plus en tentamen på det.

Gick hutlöst dåligt. Till och med tentavakten sa att den verkade svår. Var svårare än förra. Räknade optimistiskt ihop mitt krafs och kom till 9 poäng. Och då var jag som sagt optimistisk.

Jaja. Efter denna prövning gick Emely och jag på stan. Allt kändes svart och livlöst. Hittade en bok om Strindberg och slog slumpmässigt upp en sida. "Livet är ett helvete!" stod det. Vi belönade oss ändå med kinamat och sen köpte jag ett tumplektrum till min gitarr.

Men okej. Ekonomin är över. Nu ska jag göra en sak: skita i det. Jag ska ha sommarlov i två veckor tills skolan börjar igen. Fokusera på vad jag själv vill göra trots att jag suger på siffror och likviditetsbudgetar. Sova bort påsarna under ögonen som snart är större än ögonen själva, dricka vin, spela gitarr, skriva, läsa bra och dåliga böcker, driva med människor och världen, spela frågesport, tänka mycket på saker (men inte hur man borde ha gjort annorlunda). Göra något nytt. Kanske jag köper en kaktus. Det har jag aldrig gjort. Eller så frågar jag bara en okänd på gatan om jag får bjuda på ett kex. 

sveket.

Drömde inatt att jag var på omtent och uppgiften var att räkna ut intäkterna för Pleppo Live. Fy vilket svek det kändes som när jag inte kunde. Nåja, nu far jag på riktigt. Årets skämt.

tack fågel.

Idag när jag satt ute och försökte förstå ekonomin sket en fågel på enda uppgiften jag lyckats lösa i hela kompendiet. Jag tar det som ett tecken.

jeflar.

När man redan är borttappad. När man gör sitt yttersta hitta tillbaka till den där harmoniska mittpunkten som en gång fanns. När man gör sitt yttersta för att tänka på annat. Och det enda man har att gömma sig i är det man är sämst i världen på. Ekonomi och matematik.

Det, mina vänner, är inte speciellt skonsamt för varken självförtroendet eller självkänslan. Eller någon annan känsla heller för den delen. Imorgon är det äntligen fredag. Jag får återigen bevisa för mig själv och alla andra att all panik och all stress var onödigt - jag kommer ändå inte upp i ens 10 poäng.

mm livet :-)

ja hej nu ska jag gå till bibban tidigast får jag vara tillbaka 16 vid stängning tystnaden som uppstår i idas blogg när hon studerar ekonomi mm den är så ljuv och lång vet knappt vem jag är längre VARFÖR HÄNDER ALLT

energiomvandling.

Kände att det var onödigt att lägga energi på att vara arg och känna sig värdelös. Så jag lade den på lite kreativitet istället. En halvtimme senare hade jag skapat detta.

vänsterhanden.

Vänsterhäntas dag och jag sitter här och gråter för att jag är så värdelös på siffror och ekonomi och matematik. Jag orkar verkligen inte.

- Knack knack.
- Vem där?
- Per.
- Vem Per?
- Per Kele.

Dagens dos av kreativitet. Satan.

anna mun kaikki kestää.

Orkar inte. Kan inte. Vill inte. Inte nu och inte mitt i allt det här. Hur blev detta mitt liv?

I min värld är detta och inget annat en budget.

plåster.

idag har jag köpt plåster. har inga sår. åtminstone inga ytliga. tänk det. att det finns verktyg för ytliga sår i mataffären. tänk att det finns mataffärer. tänk att alla åker och handlar. tänk att alla förstår sitt eget behov. "ah, maten är slut, måste handla!". tänk att man vet vad man ska ha. tänk att man kan orientera sig. ut genom dörren, låsa dörren, passera allt annat, komma fram, gå in, hitta till äggen och smöret och brödet och tonfisken och potatisen och gurkan och plåstren, hitta hem igen. tänk att vissa man möter gillar mötley crue och vissa arvingarna. tänk att man ändå har ett liv. tänk vad många val man har. tänk att man förstår vilken buss man ska stiga på. tänk att man kan reda upp det om man kliver på fel. tänk att man insåg att det fanns ett bussbehov. tänk att man har husdjur. tänk vad många djur. tänk vad många människor. tänk att vissa lär sig att backhoppa och vissa att rita hus. tänk att man har mål. tänk att man vet vad man ska göra. gå till köket och hämta en banan, gå till skolan, jobbet, grannen eller soprummet. tänk att man följer en tid. tänk att man vet vad klockan är. jag förstår inte hur det blev såhär.

egentligen skulle jag bara skriva att jag köpte plåster utan sår men klockan var lite för mycket.

brödrabesök.

Igår kom min bror och hans tjej hit på besök. Det var trevligt. Tror inte vi hade setts på över ett år. Så det var dags också. Vi åt pizza (hans livs äckligaste) och var på lite halvshopping. När han såg min tv erbjöd han sig betala en del till en ny. Men eftersom det inte har lidit någon nöd på mig under mina två år här, och jag troligtvis är på väg på resa inom en snar framtid, tyckte jag att jag hade det bra som det var. Och det har jag. Tänk vad lite man egentligen behöver.

I morse åkte dom och idag har jag läst ett kapitel ekonomi och lärt mig två låtar på gitarr. Tänkt på det här med att här i Mama Sveas land går man inte ens ut och handlar mat i mjukisbyxor. Man ska vara så fin och ordentlig. Men inte heller när man har jeans kan man vara helt rakryggad och ärlig eller ens veta vad en finlandssvensk är. "Ha it do köpt nain tokodee åt de?" frågade min bror när han såg en OnePiece-dräkt i en butik. Ska köpa en sån som nytt klädesplagg till terminsstarten.

hälsningar humanisten.

Alltså matematik. Vem har egentligen kommit på allt? Vem har kommit på hur man ska räkna och att det bara finns ett rätt? Vem har kommit på ekvationer och alla lösningar? Varför köper vi bara allt? Borde ju gå att hitta på fler sätt om man en gång har kommit på ett. Vad är det för fasoner att låta oss vanliga dödliga växa upp i tron på att fem plus femton är tjugo? Hur kan vi veta att det är sant? Vem bestämde värdet av allt? Vem?

livet och stressen.

Har så många idéer. Så lite tid. Två bokidéer. En roman och en lite annan. Kan man söka stipendium från Finland fast arbetet med boken förutsätter att man är i Sverige? Det måste man väl kunna? Man får väl vara var man vill?

Har ett år kvar i denna skola. Vill inte börja jobba ännu. Är blott 22 och inte torr bakom öronen (tror jag blir det när jag är 25) när jag får examen om det går som planerat. Vill studera mera men jag vill göra det i Sverige. Tror inte jag får studiestöd hur länge som helst från hemlandet på grund av att jag inte är där så måste välja följande läroanstalt med stor noggrannhet och mycket hjärta.

Är jag inte berättigad till mera studier här måste jag väl söka jobb då. Eller stipendium. Eller något. För jag vill inte härifrån. Inte än. Det är det enda jag är riktigt säker på. Känner att jag inte har gjort mitt här ännu. Blir så stressad av alla val. Och att myndigheter alltid ska vara ett hinder. Vill inte stressa i mitt liv.

strömlöst.

Var pissnödig. Gick på tuppen. Tände lampan. Den smällde till. Hela lägenheten svartnade. Klockan midnatt. För sent för att ringa mitt bostadsbolag. För sent för att ringa elektrikerpappan. Nådde med mina hundrafemtiofem inte upp till proppskåpet. Emely, som nyligen utsatts för liknande, erbjöd sig komma över. Kunde konstatera att allt var dött och hopplöst. Allt. Vet inte vad jag har lyckats göra. Bränna en säkring tror jag. Vad det då sen betyder. Livet.

Positivt: Jag slapp läsa ekonomi.

dagens enkla bildmatematik.

 +

 =

i love min tröja.

min ekonomi kommer i alla färger.

Har köpt nya pennor. 24 olika färger. Nu jävlar.

om det är det jag vill.

smygbitter men halvlycklig
halvfärdig men tvärsäker
social men ensamvarg
det enda jobbiga med ensamheten
är början
innan man är tillbaka på på noll
efter att i ett halvt år vant sig med motsatsen

för jag har aldrig haft svårt med ensamheten
egentligen är han ganska snäll
låter mig pissa med öppen dörr och duscha hela natten
skriva en låt om hur konstigt allting blev
spela upp den och låta det låta hur bedrövligt som helst
om det är det jag vill

sova på soffan framför ett löjligt program och drägla som ett svin
googla vad som helst, åka vart som helst, säga vad som helst
lägga mig 05 när det värsta kreativitetsruset är borta
om det är det jag vill

han låter mig ha hela livet med mig, bakom mig och framför mig
han dömer mig inte, han sviker mig inte, han ljuger inte
han är inte osäker på sig själv och han är inte osäker på var han är
för han vet att han alltid kan ringa på min dörr
jag öppnar.

en helg på det.

Igår hade jag storstädning. Det var länge sedan. Städade ur min låda med smycken och har numera en påse örhängen som väntar på att någon av mina syskonbarn ska skaffa hål i öronen. Det är ingenting jag förespråkar innan helst 10 år fyllda (säger jag som skaffade när jag var 9 och pappa var i London), men först till kvarn får påsen.

Idag då? Jag har simmat två kilometer med fredagskänsla. Är denna helg helt ensam (alltså utan någon jag känner) på campus sedan första helgen jag bodde här. Ikväll ska jag skriva, se på TV och utöka min allmänbildning. Dessutom: När jag kom från simhallen idag möttes jag av detta i postlådan

En Lilla My-börs från min svägerska med kompani helt spontant. Då blev jag glad. Det är något speciellt med spontanpresenter. Finns få saker som ger mig såna lyckorus som fina Muminprylar. Tack!

b-barn.

Kom för någon vecka sedan på att alla barn i min familj sysslar med något som börjar på B. Min äldsta bror är bonde, brodern därefter jobbar på båt, min syster jobbar med blommor och jag med bokstäver eller böcker.

Vet inte om det är något slags tecken eller om det bara betyder att jag har för mycket fritid/överaktiv hjärna.

smycken och studier.

Idag har jag äntligen gjort klart en skoluppgift som hängt i luften i evigheter.  Hoppas den godkänns ty detta var mitt andra jäkligt tappra försök.

Sedan fick jag post. We Style firar ettårsjubileum och har därför -20% på hela sortimentet. Har spanat in detta halsband länge och slog nu till.

                              
Med anledning av ettårsfirandet fick jag även en överraskning i paketet. Ett armband med mitt namn. Ganska gulligt. We Style är nog bra!