min roll på internatet.

"Du kommer och går som du vill, du är vår lilla katt."

ja vem.

Igår när jag satt i väntrummet och väntade på min sjukgymnast kom även en finsk man i rullstol dit och väntade på sin. När hon kom förklarade hon att hon var vikarie eftersom hans ordinarie var föräldraledig.

Hon: Du har ju inte träffat henne på ett tag så du kanske inte minns att hon hade ganska stor mage?
Han: Vem pryyr sej?

jämförelserna.

Igår träffade jag en vän som jag kommit i kontakt med via frågesport. Vi hade aldrig träffats förut för att vi bott i olika städer. Vi har faktiskt ursprung i ungefär samma, men sedan hamnat i Sverige på olika ställen. Och nu är vi åter i samma, så vi passade på att dricka kaffe (eller te) och språkbada mig.

Hon: Onko Kiirunassa lentokentä?
Jag: On. Se on tosi pieni mutta kyllä on.
Hon: No en mä nyt tiedä jos se Vaasan lentokenttä on niin helkkarin iso. Se on pienempi kuin tää kahvila hallooo.

(Finns det flygplats i Kiruna? Jo, det är väldigt litet men det finns. Nå inte vet jag om den i Vasa är så jäkla stor heller, det är ju mindre än detta café hallå)

att vi hamnade här.

jag har en klasskompis som är så jävla bra på att härma finlandssvenska och allt jag säger. jag har en som är ett jävla geni och när den människan blir utgiven ska jag komma ihåg att vi gick i samma klass. jag har en som alltid ger mig jättefin och nyttig respons och jag känner aldrig att jag kan ge detsamma tillbaka. jag har en som skriver den bästa poesin trots att modersmålet inte ens är svenska.

idag har vi haft skrivdag vilket är den enda dagen jag egentligen hinner andas litegrann. jag har skrivit 3 sidor men jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med. hade inte tänkt ha det under detta året heller. nu hoppas jag bara att snön aldrig kommer hit. det har redan snöat i lappland dit jag ska om en månad. satan.

bengan.

Pentti har stått i min bil sedan i somras men jag ska inte ta bort honom än. Han är nämligen ett perfekt samtalsämne när man skjutsar svenskar. "Vad är det här?" frågar dom, och jag svarar "Det är Bengt, kan man säga". Sen kan man fortsätta diskutera det tills man är framme vid slutdestinationen. 

favoriter.

Mitt  rum är 12 kvadratmeter men känns mycket större. Mitt rum har en brun dörr där jag egentligen skulle hänga upp mitt namn men det blev en bild av lilla My istället, tyckte det var ungefär samma sak. Mina favoriter i rummet är följande:

 Min Strindbergbild som jag pyntat till lite.

Mitt bord med ljus där alla burkar av plåt får agera kylskåp för poesin.

Mina finlandssvenskar som lever sina beryktade lyxliv i överflöd med champagne. Det enda jag saknar är internet. Faktiskt.

skogsfår.

Gick en promenad i skogen och fann likasinnade.

jo men det var ju så det var.

Jag: Han frågade om du ska hälsa på mig så jag sa "jo". Sen frågade han om jag längtar och jag sa "jo".
Samen: Du har börjat låta norrländsk.

lauantaimakkara.

Igår var det fest i ett av husen. Jag hittade en halvfinne som jag pratade finska med och jag förklarade att jag egentligen kan mest svenska men i romruset var det nog inget hon märkte av. Vi har nu en deal att vi ska öva finska med varandra framöver. Jag tycker det är så vackert att dom bara finns, fast det inte syns eller märks förrän man trycker på rätt punkt eller ställer rätt fråga. För mig var hon en svenska i konstklassen tills jag såg en hand flyga framför mitt synfält till tonerna av ett "minä puhun suomea!".  Nu är hon plötsligt inte längre bara det för mig.

Sen gick jag hem och sov. Vaknade 7 och kunde inte somna om. Tog bussen till stan klockan 8. Vem gör det en lördag. Men det var skönt. Fast jag missade tydligen husets våffelfrukost. Alla hade stått utanför min dörr och knackat och trott att jag sov och försökt väcka mig. Och så var jag i stan. Gick på loppis men hittade endast en muminmamma likadan som den jag redan äger så jag köpte inte. Satt på café och läste en bok. Och nu ska jag skriva en text som jag ska lämna in till skolan på måndag. Det ska handla om det jag skrev om i början fast i annat sammanhang och om andra människor. Om gemenskapen i utanförskapen.

där jag är nu.

Idag la jag på radion för första gången på länge. En nyhetsjingel var det första jag hörde och min hjärna förstod först inte. "VAFÖR e hedi ljudi så bekant??"

Sen kom jag på att jag har ju faktiskt jobbat med det där ljudet hela sommaren. Det där ljudet betydde nästan alltid andningspaus. Jag har inte riktigt hunnit smälta allt som har hänt och allt jag har gjort i sommar. Det är så mycket på kort tid.

Det som i våras skulle bli en tid av arbetssökande och ovisshet blev plötsligt genom ett högst oväntat telefonsamtal en tid av drömjobb, kreativitet och 04-morgnar. Det som skulle fortsätta i en ständig ensamhet bland märkliga människor som inte förstår blev plötsligt ett förhållande med en trespråkig jägare från Sveriges nordligaste bebodda plats. Det som skulle bli dagar, antagligen månader, kanske år, kvar i studiestaden som skulle förvandlas till arbetssökarstaden, blev historia. Det ena uteslöt det andra och plötsligt följde jag mina drömmar (vet i och för sig inte när jag inte skulle ha gjort det hittills) och hamnade i Uppsala.

Och det var egentligen det jag skulle skriva om i detta inlägg. Det är så bra här. Jag trodde att två saker här skulle vara jobbiga. För det första att bo i små rum tätt inpå andra människor, för det andra att bo "långt" (20 km) utanför centrum. Men nej.

Det känns som att bo i egen lägenhet. Rummen är så åtskilda och med tjocka väggar och dörrar och allting så man störs inte det minsta. Det är som en lägenhet, med skillnaden att om man får tråkigt kan man gå ut i allrummet och spela spel med någon (skitbra) samt på fredagar laga gemensam middag (bäst).

Och centrum. Vad skulle jag dit och göra när jag har allt här. Här får jag mat 3 gånger om dagen och kaffe + bulle/frukt/smörgås (nej jag vägar säga fika) 2. Här har jag 79 andra människor och 20 får jag kan vara social med. Här har vi allt vi behöver på veckorna. Man hinner inte ens tänka på något annat än det som händer här. Man vaknar, äter frukost, går i skolan, äter, går i skolan, äter (ja, jag har hittat ett långt promenadstråk), tittar på Idol, film, spelar spel eller hittar på annan aktivitet, sover.

Jag är dock tacksam över att jag tog med mig bilen hit. För den är bra att ha på helgerna när man behöver handla egen mat eller kanske vill utforska staden (eller andra städer). Nu hinner jag inte skriva mer för nu ska jag gå till matsalen. Det är så god mat där. Jag tog en vila efter skolan igår, missade alarmet och således även middagen. Det var sista gången. Hejdå.