jag vill

jag vill ha pengar
jag vill ha heath ledger levande hos mig
jag vill ha en anslagstavla
jag vill ha kramar

de två sistnämnda kan inte vara för mycket begärt. tycker jag. anslagstavlor är i alla fall något jag verkligen behöver på grund av fpa och andra byråkratjävlar som skickar papper och lappar åt mig. viktiga. anslagstavlor kostar 8.95 euro på anttila. såg jag igår. det var igår. vad har jag sett idag? en vattenskoter. den körde hårt. ett wiennerbröd. det åt jag upp (tack bazooka). jag har gått 4.4 kilometer ungefär. det tog en timme.
jag behöver spy. kan inte spy. vill sova. ska sova. snart.

fånga fågeln, idiot!

Jag hade glömt bort hur roligt Mumin egentligen är. Mumin visar allt har övertagit min hjärna i några år och jag har glömt bort hur rikitga Mumin var. Nu har jag uppfriskat mitt minne med Mumin som blåser såpbubblor, letar heta källor samt matar fåglar. Undrar om det inte är ännu roligare nu än vad det var för 15 år sedan.

Mumin: hördu stinky...
Stinky: jag hör ingenting!
Mumin: vet du vad en varm källa är?
Stinky: int e den kall!


.

råckpärri

Carro och Jonathan kom hit och blandade drinkar. I flaskor. Som vi sedan lindade in i tröjor. Tröjorna satte vi i väskor som vi tog med oss till Rockperry. Jonathan var snäll chaufför och en minut efter att Sunrise Avenue hade börjat var vi framme. Jag hörde alltså allt och såg lite mer än halva spelningen. Fint i varje fall. Genast efteråt satte vi oss och väntade på Disco Ensemble. Jag kan inte säga så mycket mer än tre ord. Se Dom Live.

Musikaliskt mättade gick vi utanför området där vi träffade Jon och Ludde. Ludde hade en vätska som smakade tjära. Sen såg jag Kurt Cobain. Han lever! Han kunde bara finska men jag sa "höödo jag å vill ha en bild me de, kom!", och han förstod och poserade vackert bredvid mig.
Massa andra fina människor var också där. Jag sålde mitt armband åt Maddes pojkvän som ville in på området. Peter trodde helt seriöst att Jonathan bodde i London. Han hade hört det.
Joel och Carro skidade ikapp till Hirvlax. Tävlingens pris var en Turbonegro-biljett. Joel vann.

Vi åkte buss till stan. På McDonalds var det lika svårt för oss alla att gå på wc. En flicka stod och sminkade och klagade på att hon inte ser bra ut fast hon har mycket smink. Du e fin jaja sa vi då. Och att hon hade långt hår. Det visade sig dock vara hårförlängning.
Vi åkte tillbaka med några Pensalabor och vi började sjunga vår busschaufför-visan men vi visste inte riktigt om vi kunde hela. Vår busschaufför pratade ändå bara i telefon. Jag som ett tag trodde att han och jag konverserade. Ojsan.

Lördagen spenderades med Jon och Ludde. Guitar Hero och sånt hos Raoul. Tillbaka till Rockperry där vi träffade fina människor igen. Sen blev vi trötta och tog bussen till Jons bil där vi åt chips. Sedan skiljdes vi åt med redan klockan 10 nästa morgon ville de komma hit för att ha någonstans att vara tills klockan 12. Jag öppnade dörren och sov vidare. Hoppsan. Fin helg. Godnatt.

batman utan robin

Hemhemma sover jag i en obekväm säng med en madrass som bara faller i golvet. Klockan sex vaknar jag. För det gör solen också. Borstar tänderna med en äcklig tandkräm som funnits sedan 70-talet gjort på örter som min tandläkare gav mig. En liten parentes bara hur tänker dom, tandläkarna alltså, när man ligger där med käften full av slangar och instrument och dom pratar om åskväder och fina tänder och framtida studier. Man kan ju liksom inte svara.
Hemhemma dammsuger min syster upp oändligt med flugor. Det tycker hon är roligt. Det kommer fula märken om man smättar på traditionellt vis. Död som död.
Hemhemma promenerar vi och möter en bil med bokstavskombinationen BAT på nummerbrickan. "Vem e hedee? Batman?". Jag skrattade ihjäl mig men uppstod och är i skrivandets stund faktiskt helt återställd. Även om oväntade skrattattacker ibland uppstår i de mest olämpliga situationer.
Hemhemma firar vi femåring med lejontårtor och ikväll firar vi hundraåringen Pensala Uf med jag vet inte ännu vad.

simple twist of fate

Idag slängde jag bort en kyckling som var äcklig. Jag gjorde det inte för att jag skulle vara bortskämd och inte klara av att äta den utan för att jag hade en orsak. 5 minuter hette den. 5 minuter senare var jag ute på gården och ytterligare några minuter senare var jag inpackad i min systers bil, i framsätet under min dallare. Den rymdes inte i bakluckan för där var alla Sverigebors väskor och annan packning, samt min gitarr. Inte heller i baksätet för där fanns min syster och hennes två barn, plus deras kanin i sin bur. Min väska fick med nöd och näppe rum på en stackars 3-årings fötter. Sedan körde vi iväg. Men, vem körde, undrar du nu. Bilen körde sig själv. Det är ju ändå 2009, vad trodde du? Okej, körde gjorde min systers sambo och barnens far. Det var en inklämd resa men hem kom vi. Till Pensala alltså.
Skrubbarna (som vi har väntat på sedan mars) har äntligen kommit och nu har jag arbete för flera dagar. Fast jag kan inget och det borde jag kunna för jag är snart 19 år. Det var jag inte det minsta medveten om. Nej det har bara hållit mig vaken de senaste nätterna i brist på annat. Jag tog till Dylan och råkade somna. Blev väckt. Satt. Sitter här.
Glasstårtan var dagens plus.

chaos, clocks, watermelons

Jag såg bästa filmen på länge idag. Den heter I'm not there och handlar om rockpoeten (förlåt för dåligt ordval, egentligen är han obeskrivlig) Bob Dylan. Gillar du Dylan - se filmen genast. Gillar du inte Dylan - skyll dig själv.
Att Heath Ledger medverkade gjorde inte filmen sämre. Jag blev förtjust i mannen redan förra fredagen när jag såg Brokeback Mountain. Nu är jag fast. Så fast att det egentligen enda jag behövde göra för dagen, tvätta kläder, glömdes bort. Det ersattes med framtidsångest och annat onödigt som ändå ordar sig. Tanken på en paus slog mig. Hårt.

calleth you, cometh i

Jag kommer hem klockan halv 4 och undrar hur man tar någonting seriöst. Jag tänker bara att jag är galen och knäpp och nyfiken såväl i positiv som negativ mening och tror på något vis att allt ska ordna sig. Jag ritar serieteckingar om en kompis som får besök av en björn i sin lägenhet. Han tycker att det är skit. Det tycker inte jag. Portvakten vid Ollis och min engångschaufför hem säger sov gott så snällt och jag svarar detsamma lika snällt. Jag äter makaroner så käkarna ilar. Det är ett år sedan jag åkte till Amerika. Vet inte riktigt varför jag kom hem. Glad sommar.