råckpärri

Carro och Jonathan kom hit och blandade drinkar. I flaskor. Som vi sedan lindade in i tröjor. Tröjorna satte vi i väskor som vi tog med oss till Rockperry. Jonathan var snäll chaufför och en minut efter att Sunrise Avenue hade börjat var vi framme. Jag hörde alltså allt och såg lite mer än halva spelningen. Fint i varje fall. Genast efteråt satte vi oss och väntade på Disco Ensemble. Jag kan inte säga så mycket mer än tre ord. Se Dom Live.

Musikaliskt mättade gick vi utanför området där vi träffade Jon och Ludde. Ludde hade en vätska som smakade tjära. Sen såg jag Kurt Cobain. Han lever! Han kunde bara finska men jag sa "höödo jag å vill ha en bild me de, kom!", och han förstod och poserade vackert bredvid mig.
Massa andra fina människor var också där. Jag sålde mitt armband åt Maddes pojkvän som ville in på området. Peter trodde helt seriöst att Jonathan bodde i London. Han hade hört det.
Joel och Carro skidade ikapp till Hirvlax. Tävlingens pris var en Turbonegro-biljett. Joel vann.

Vi åkte buss till stan. På McDonalds var det lika svårt för oss alla att gå på wc. En flicka stod och sminkade och klagade på att hon inte ser bra ut fast hon har mycket smink. Du e fin jaja sa vi då. Och att hon hade långt hår. Det visade sig dock vara hårförlängning.
Vi åkte tillbaka med några Pensalabor och vi började sjunga vår busschaufför-visan men vi visste inte riktigt om vi kunde hela. Vår busschaufför pratade ändå bara i telefon. Jag som ett tag trodde att han och jag konverserade. Ojsan.

Lördagen spenderades med Jon och Ludde. Guitar Hero och sånt hos Raoul. Tillbaka till Rockperry där vi träffade fina människor igen. Sen blev vi trötta och tog bussen till Jons bil där vi åt chips. Sedan skiljdes vi åt med redan klockan 10 nästa morgon ville de komma hit för att ha någonstans att vara tills klockan 12. Jag öppnade dörren och sov vidare. Hoppsan. Fin helg. Godnatt.