att avsky ett uttryck.

Det finns ett uttryck som jag avskyr.
Det heter "att få in en fot".
Det är det allting i hela livet handlar om.
Att få in en fot.
Jaha.

Men är det ingen som har tänkt på hur ont det kan göra om man står där, med foten inne, och varken kommer in eller ut? Man kan ju för fan klämmas ihjäl med tiden. Jag ska lära mina barn mycket, men aldrig i livet ska dom behöva höra att dom ska """få in en fot""". I alla fall inte av mig.

apornas novell.

Har inte producera text till våra samtal på två veckor. Mycket på grund av att jag varit borta på diverse resor och inte riktigt kommit till ro, men mest för att jag är så arg på min huvudkaraktär just nu. Behöver bara tänka på dennes uppsyn för att vilja slå sönder något. Och också för att jag hela tiden skriver så tragikomiskt och sorgligt så det blir så tungt i mitt huvud. Eller i mitt psyke. Är det det här jag kan berätta. Usch. 

Igår låg jag i min säng och kände mig tvungen att producera inför veckan och tänkte "jag kan en enda sak och det är skriva och nu kan jag inte ens det". Buhu buhu. Tog mig samman och sket i allting och skrev en helt störd berättelse om en man som är besatt av apor. Då lättade allting och jag gick till skolan och lämnade ett exemplar av skiten i allas fack. Idag fick jag veta att vi ska bedömas av en utgiven författare denna vecka. Mitt i min svacka med aporna. Jaja.

Idag har jag köpt en mustaschkudde som jag kan slå sönder min skrivkramp på. Så nu kan jag fortsätta min resa. 

hel to the vete.

Har aldrig känt mig såhär besviken, misslyckad, dum i huvudet, arg, kränkt, ledsen och idiotisk på en och samma gång förut.

Dör jag nu blev jag ett offer för kolonialismen.

tystnaden bruten.

Idag, efter 26 dagars tystnad och påtryckningar både från mig och överhuvudet, svarade äntligen min lärare. Jag var så förbannad när jag svarade på mejlet att jag började gråta.

Tänk då hur förbannad jag kommer att vara när jag möter läraren på rummet, den tolfte december för att avlägga min sista chans till tentamen.

Jag kommer att gråta, svära på finska, prata snabbt, prata argt, bryta ihop, prata på finska. Det värsta är att läraren förstår mig då. Språket. Jag kan inte fejka ett skit. Finländare möter finne. Jag är ganska säker på att läraren antingen har ett problematiskt förhållande till sina rötter eller bara vill testa uthålligheten eller ilskan. För jag har inte blivit rättvist behandlad genom detta. Jag vet inte om jag kommer att överleva, men jag vet en sak. Det kommer att slå gnistor om oss båda och jag kommer att segra med ett godkänt i kursen. Voitto tuli, ska jag skrika och lämna kvar min sista bit Fazers Blå som är avbruten och kantstött. OLE HYVÄ.

aivot solmussa.

Ikväll är det lördag och här sitter jag och försöker memorera typiska drag för afrikansk litteratur. Det är precis lika tråkigt som det låter.

 

Var just ute och sprang i mörkret för att jag blev så rastlös och arg. Jag har fortfarande inte klarat den där jävla kursen som jag återigen försökte tentera i somras och jag tror jag har gjort som Don Quijote, förläst mig på hela skiten. Men hela historien börjar bli ganska bisarr och man kan väl säga att det inte längre är enbart mitt fel att jag fortfarande håller på. Jag skall förklara när jag har klarat kursen, för det kommer jag att göra. Det måste jag säga till mig själv varje kväll. Satan med detta. Farväl.

all denna hets.

Såg en lista med tips på hur man blir smal. Nummer 2: "Ät mat med fel hand." 

Ursäkta men vart fan är världen på väg om man ska behöva sitta och äta mat med fel hand. De flesta som följer listor av denna typ hade inte ens behövt göra det, dessutom.

Äter choklad med rätt hand när jag vill. 

jag och min självdisciplin.

fan.

Var just på arbetsintervju. Intervjun gick väl bra men än en gång (okej, andra gången) satte Dallarn käppar i hjulen. Vad dom inte begriper är ju att Dallarn själv har hjul. Extra hjul, utan käppar. Det försökte jag förklara och det försökte dom förstå. Försökte.

Han får stödja mig ikväll när jag tömmer vinflaskan i alla fall. Godnatt.

men vi hade roligt också.

Föreläsning om dialekter idag. Vi gick igenom en fin karta, där inga områden var bortglömda. Började i Skåne och vandrade uppåt. När Sverige (med undantag för Gotland och norra Norrland) var avverkat säger läraren "De östsvenska dialekterna går vi inte igenom."

JA DET KANSKE INTE ÄR SÅ FÖRBANNAT KONSTIGT ATT INGEN VET NÅGOT OM FINLANDSSVENSKA OM DET ÄR SÅHÄR DET SKA GÅ TILL? IDAG VAR VI DESSUTOM  IHOPSLAGNA MED EN KLASS SVENSKLÄRARSTUDENTER. LÄRARE. LÄRARE ÅT FRAMTIDENS BARN.

När bandspelaren som vi lyssnade på södra Sveriges dialekter ifrån gick sönder och började bulta hade vi ju kunnat ta upp östsvenskan, till exempel, istället för att sitta där och stirra.

Sedan smutskastades min stora idol och husgud Fredrik Lindström. Och det är okej. Man måste inte tycka om honom. Men säg ogärna att han har fel och därefter citera honom för något han överhuvudtaget inte har sagt. Han hade och har fortfarande helt rätt och har inte sagt vad som påstods. Jag visste det redan i klassen men ville kolla upp det och nu har jag gjort det och nu ska jag e-posta läraren och berätta det.

Jahapp. Jag ska väl lägga resten av dagens ENERGI på grammatikläsning då.

sluta.

Pappa kläckte ur sig att jag har det alldeles för lätt när jag sa att jag har två föreläsningar denna vecka. Ja givetvis. Givetvis är livet en enda jävla lek. Jag har inget bättre för mig än att rita mustascher på mig själv. Det är det enda jag klarar av.

att vara nattmänniska.

Igår efter att jag skrivit att jag skulle sova (det var natt redan då) satt jag uppe och skrev en debattartikel till skolan. Det gick fort och jag blev klar. En kombination som för mig aldrig infaller dagtid. Aldrig. Jag är så trött på att höra att jag sover "för länge" och "hela tiden". Jag sover precis lika mycket som alla andra, bara på andra tider. Jag sover när många andra märker, men jag gör saker när många andra inte märker. För att dom sover.

När någon annan sov sin djupsömn inatt skrev jag ner mina retoriskt mest effektfulla meningar. När någon annan steg upp för att gå till jobbet i morse sov jag min djupsömn. För jag hade jobbat klart.

På någon sätt är det socialt oacceptabelt att inte vara klarvaken innan 12 varje förmiddag. Eller dag. Men ska man sitta där då, och vara "vaken" bara för att samhället säger så, istället för att producera tolv timmar senare, när man faktiskt är klarvaken?

Kan vi inte bara respektera att man är olika även när det gäller biologiska klockor? Finns ens tiden?

hej staten.

 Jahapp. Ännu ett avslag från FPA. För tusende gången. Samma sak, samma svar. Samma ensidiga idioti. Massa onödig väntan. Hur länge ska vi hålla på, tycker ni? Bara frågar. 

blir så förmorrad.

För nån dag sedan såg jag en Muminfilm i en affär. På fodralet stod "Alla talar svenska!". Jaha? Märkligt, verkligen. Vad skulle dom tala? Portugisiska?

mm livet :-)

ja hej nu ska jag gå till bibban tidigast får jag vara tillbaka 16 vid stängning tystnaden som uppstår i idas blogg när hon studerar ekonomi mm den är så ljuv och lång vet knappt vem jag är längre VARFÖR HÄNDER ALLT

vänsterhanden.

Vänsterhäntas dag och jag sitter här och gråter för att jag är så värdelös på siffror och ekonomi och matematik. Jag orkar verkligen inte.

- Knack knack.
- Vem där?
- Per.
- Vem Per?
- Per Kele.

Dagens dos av kreativitet. Satan.

hälsningar humanisten.

Alltså matematik. Vem har egentligen kommit på allt? Vem har kommit på hur man ska räkna och att det bara finns ett rätt? Vem har kommit på ekvationer och alla lösningar? Varför köper vi bara allt? Borde ju gå att hitta på fler sätt om man en gång har kommit på ett. Vad är det för fasoner att låta oss vanliga dödliga växa upp i tron på att fem plus femton är tjugo? Hur kan vi veta att det är sant? Vem bestämde värdet av allt? Vem?

dagens enkla bildmatematik.

 +

 =

jaja.

igår: högklassig humor och allmänt intellektuell samvaro kring köksbordet här på nedranvägen som inte längre är nedranvägen med serne, johanna och jonas. "ja ha aldri träffa en orm."

idag: hade klätt mig i min favoritklänning för att få deltaga i midsommarens höjdpunkt. gick inte som jag tänkt. varför ska man hålla på och visa respekt när man aldrig någonsin får någon tillbaka? sov hela kvällen. i spetsklänning. firade midsommaren med mina drömmar.

bokade mentalt båten hem. fysiskt gör jag det på måndag. 14 juli hej hej hej!

språåtchi.

Alltid lika roande när man har pratat (svenska) flera minuter med en människa och denne noterar dom skarpa R:en, avsaknaden av tonaccent, bortfallet av överdrivna vokalutdragningar, och föga skillnader i ä- och e-ljud, och frågar "är du från Finland?". Ja, det är man ju. Och så växlas det till engelska. Som allt man sagt innan bara försvinner.

- Varför pratar du engelska med mig?
- ........ För att det jag säger är sant.

Jaha. Då så. Klokt.

utbrottsdagarna.

Ni vet såna dagar när man är arg på ALLT. Utan anledning. Man ser ett glas och vill kasta det i väggen för att det är I VÄGEN när man ska laga ÄCKLIG mat. Man ser en status på facebook och vill KOMMENTERA VAD LÖNLÖST DET DÄR VAR. Man ser en hund, en oskyldig liten en, och tänker att den är grotesk. Så tänker man att nu är det bäst att man sover. Men kan man? NÄ FÖR MAN ÄR SÅ ARG. PÅ SIG SJÄLV. FÖR ATT MAN ÄR SÅ LÄTTIRRITERAD.

Håhå. Utmattande liv. Det är i alla fall sommar i Växjö, 20 grader och sol. Och idag ska jag på föreläsning om (Johan) August Strindberg. Så jag är ju inte så arg. Egentligen.