torsdag 25 oktober 2012

att vara nattmänniska.

Igår efter att jag skrivit att jag skulle sova (det var natt redan då) satt jag uppe och skrev en debattartikel till skolan. Det gick fort och jag blev klar. En kombination som för mig aldrig infaller dagtid. Aldrig. Jag är så trött på att höra att jag sover "för länge" och "hela tiden". Jag sover precis lika mycket som alla andra, bara på andra tider. Jag sover när många andra märker, men jag gör saker när många andra inte märker. För att dom sover.

När någon annan sov sin djupsömn inatt skrev jag ner mina retoriskt mest effektfulla meningar. När någon annan steg upp för att gå till jobbet i morse sov jag min djupsömn. För jag hade jobbat klart.

På någon sätt är det socialt oacceptabelt att inte vara klarvaken innan 12 varje förmiddag. Eller dag. Men ska man sitta där då, och vara "vaken" bara för att samhället säger så, istället för att producera tolv timmar senare, när man faktiskt är klarvaken?

Kan vi inte bara respektera att man är olika även när det gäller biologiska klockor? Finns ens tiden?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar