bokmässan.

Halloj från en luftmadrass på ett köksgolv i Stockholm. Här ligger jag och är trött efter en stressig, intensiv, rolig och lärorik bokmässa i Göteborg.

Det var min första gång och jag visste inte helt vad jag skulle förvänta mig men Jesus det var så himla kul. Människor överallt och stressigt att hinna till men det jämnar ut sig när man får lyssna på Susanna Alakoski, Mark Levengood, myter om isländska språket. Köpa billiga böcker, plötsligt upptäcka att en av mina största och första stadigvarande idoler Kaj Korkea-aho är på plats och ska upp på scen precis när jag helt ovetande står just vid den scenen och fingrar på muminböcker. Köa i 45 minuter för Clara Henrys signatur. Och så vidare.

Och alla saknade människor jag fått träffa. Människor med sjuk humor, bra humor, humor. Människor jag vill ha inom ständigt räckhåll. Inte i Italien, inte i Skövde. I mitt rum.

Nu ska jag sova så jag orkar åka till WALES  godnatt.

det finns en värld och det är befriande.

Jag är ute i civilisationen! Sverige i love you. På min 25-årsdag fick jag en ny telefon av en annan som jag lovear, nämligen Samen (+perhe). Det är den jag skriver från nu och jag har ingen aning om det funkar? Ser det konstigt ut? Stor text?

Skit samma jag vill skriva. Nu i Stockholm, ikväll Skövde och i helgen bokmässan, Göteborg. På måndag äventyr utomlands. Vart, hur, med vem? Varför?  Det får bli en cliffhanger, ty jag måste motivera mig att hålla denna blogg uppe. Jag älskar ju att blogga. Ja säg att ni vill veta. 

Jag försökte just ta en selfie i folkmassa utan att någon märkte. Jag försökte se ut som att jag läste aftonbladet. Jaa veitni. 

 När jag checkade in till flyget i Kiruna fick jag frågan: "brukar do ta medde dallarn ut ti plaani elo?". Älskar att dallarn är dallarn och att alla tycks veta det. Som en gång i Växjö utanför krogen när jag gick fram till en som jag i princip bara hade hälsat på tidigare, men lagt till på Facebook för att jag möjligen var lite förtjust. När jag gick fram var första frågan jag fick "hur är det med dallarn då?"

Dagens dallarn är visserligen inte dallarn original men det är fortfarande modellen dallare så det är okej. Det får vara, dallarn dallarn dallarn.

56 år.

På torsdag fyller Samen 31. Nästa vecka fyller jag 25. Nåo tar e jo imåot nåo men va ska man jära tå. Vi ska ha 56-årskalas (vi var båda tvungna att tänka efter och räkna ordentligt för att vara säkra på rätt siffra) om två veckor. Det blir bra. Jag ville ha en överraskningsfest ifjol när han fyllde 30 men det skulle sig vara svårt på distans.

Jag försöker få honom att säga ledtrådar vad det är han ska ge mig i present som han har "beställt" och som "kommer på posten imorgon". När jag frågar om det är något med mumin gör han någon slags tvetydig cirkulär rörelse med huvudet som kan tolkas som både ja och nej. Ibland börjar det på D och ibland "är han inte säker längre".

Nu ska jag boka biljetter till bokmässan. While 24.