revolution.

Första dagen i turnébilen och jag har redan skrattat ihjäl mig två gånger.

På vägen dit fick jag ett viktigt samtal från Landstinget. Mitt i allt skriker personen bredvid mig "EMMABODA FOLKPAAAARK!" med en ironientusiasm sällan skådad. Självfallet börjar jag skratta i telefon. Kvinnan som ringde var förstående som tur. Jag tror till och med hon hörde skriket.

Ikväll när vi kom tillbaka fick jag skjuts hem till campus. Regissören klev ur bilen och ropade "STUDENTS! REVOLUTION TIME!!!"

Imorgon smäller det. Genrepet gick bra. En teaterstudent kom efter föreställningen fram till mig och frågade "Man saknar luckan, väl?".

Jag: Eeeh alltså jag är ingen etablerad sufflör, så har inte upplevt den.
Min hjärna: Hur gammal ser jag ut att vara?!

entusiasm.

insikt.

"Men det är ju någon som är ovan vid teater, som applåderar mitt i en scen!" 

Visdomsord från en regissör.

hjälp en emigrant.

Ni som regelbundet läser Vasabladet i pappersformat. Jag har en fråga till er.

Finns Tummen på pulsen fortfarande? Ni vet den där spalten där man kunde (kan?) skicka in texter om livet och allt möjligt.

jag förstår inte hur man kan vara i så många olika världar.

Inatt drömde jag att min kusin och jag hade slagit vad om att jag skulle orka cykla till hennes. Det är ungefär 30 kilometer. Jag cyklade dit. Drack en kopp te. Cyklade hem igen, men vilse. Sedan i diket fyllt med snö. Två samer råkade komma förbi. Dom drog upp mig med sina renar.

ny vecka.

femte publikgenomdraget. vet inte varför men jag var lite nervös. kanske för att chefen var i publiken. det gick dock bra. gjorde några helt vanliga räddningar och en snygg. som kompensation från förra veckan när vi vid ett tillfälle tappade bort oss allihop. även jag. FAST jag visste att jag skulle behövas för att det alltid är ett sånt ställe. då kände jag mig som en flytväst helt utan effekt.

publik varje dag denna vecka. sedan premiär. därefter turné. jag längtar. i smyg. och offentligt. på att få åka med alltså, inte att det ska sluta.

sverigefinländarnas dag.

två kvar.

Den ena: Vilken jätteutveckling du har gjort som sufflör.
Jag: Tycker du?
Den ena: Ja, tycker inte du det?
Den andra: Jo, det är ju det jag säger. Snart får hon sluta med det här.

Ett sanningsskämt. Två veckor kvar. Vill inte sluta. Inatt när jag inte kunde sova började jag rabbla pjäsen. Jag kan den. Nästan. Snart premiär. Blir kul. Vi ska elda apelsinskal på premiärfesten, har jag hört.

dallarn är en modebloggare, inte jag.

Rakastan sinua, jackjävel. En dag kanske det blir vi två.

kirkas luojan taivas.

I helgen hade jag besök av min bästa vän Ellen som ju har flyttat åt huvudstadshållet. På fredag åt vi tacos och tittade på frågesport och film. På lördag åt vi tacos och såg Håpas du trifs-pjäsen. "Du offrar en ledig dag, du" sa mina kollegor. Vad dom inte vet är att jag kunde offra varje lediga dag för att få se denna fantastiska, gripande föreställning.

Nästan ännu bättre nu. Lite mindre glöd kanske, men mera tydlighet.

"Den är så jävla finsk, annars är den bra" sa någon. Det kan man säga när man står utanför. I perfekt-, trygg-, snygg-, rik-, glad-Sverige. Men ibland är det inte så långt borta. Det kanske är svårt att förstå att det kan vara en verklighet. Att det jävla finska faktiskt finns. Nära. Härlig är jorden. Maa on niin kaunis.

"Det är en psalm"
"Det vet jag väl, jag är inte dum"
"Absolut inte, vill bara att du ska ha koll"

Allt jag håpas nu är att det blir bra när dom besöker Vasa. Hela denna uppsättning är värd så mycket bra.

hur ska det gå?

"det finns en fara med att aldrig hitta vägen, och det finns nåt vackert med att vandra den ändå."

tillbaka i snasket.

Den ena: Hur ska jag orka sju scener till?!
Den andra: Ja jag vet inte hur jag själv ska orka, hur ska jag då veta hur du ska orka?
Den ena: Vad ska jag ha för smak på teet? Vad är det här för något?
Jag: Ja det där kan du pröva, det är gott, smakar finsk förkylningsmedicin.

Den ena tillreder en kopp av ovannämnda te, häller i en skvätt mjölk och fortsätter:

Nej, det här gick inte, titta här! Det skar sig.
Den andra: Jävla Ida!
Jag: Förlåt, visste inte att han ville ha mjölk.
Den andra: Nu får han börja om, HUR ska han orka?
Jag: Ja, det är tungt. Förlåt.
Den andra: Men jag tog ingen mjölk i mitt.
Jag: Nej, visst är det gott?
Den andra: Ja, men det är ju som att dricka snask.

sverige.

Idag inledde en av pjäserna sin turné. När jag kom upp i köket hade ensemblen lämnat en lapp med ett tack följt av ett "Nu kör vi!"

Bredvid lappen fanns en skål Ahlgrens bilar. Åt några innan jag kopplade skämtet.

Kör. Bilar. Livet.

hur kan det gå ihop.

tänkte på
hur absurt det egentligen är
att överkonsumtion av dryck
hos vissa
och underkonsumtion av mat
hos vissa
kan ge en så snarlik effekt

helt sjukt.

mat och dryck. svart och vitt. hund och katt. finland och sverige. hjärter och spader.

ändå samma sak. i slutet.

spisen ska stå där den står.

På min praktikplats väljer man själv om man har med matlåda eller går till stan och äter på lunchen. Hittills har jag haft matlåda varje dag. Idag inget undantag.

Han: Har du mat med dig?
Jag: Jepp.
Han: Idag igen? Du är ju fan grym på att laga mat. Du blir ju gift om du fortsätter såhär.

Om han bara visste hur fel han hade.

asia on selvä.

Team Stinky spelar Alias.

Han: Det här har jag stannat i...
Slänger i samma sekund kortet i tron på att förklaringen inte var tillräcklig och att vi inte får poäng.
Jag: Utveckling.

Poäng. Kan gå till historien som ett av de finaste samarbetena av alla omgångar Alias jag spelat.

have you heard of the word puh.

det bästa i hela pjäsen jag sufflerar är följande replik: "PUH!"

skrattar så jag gråter varje gång. dels för att skådespelaren vet min åsikt och tittar på mig varje gång och dels för att det bara är så himla bisarrt. vem säger puh. nalle puh.

när jag tänker på PUH är det inte så jobbigt att klockan ringer saakelis tidigt om morgonen.

takes one to know one.

- Den människan är skum. Jag förstår inte varför alla såna dras till mig.
- Det är likadant för mig.
- Det kanske finns en anledning till varför just du och jag går här nu.

en miljard absurda sekunder.

 alias och öl. team stinky fuskade på finska. fast vi vet att man inte får.
"jag är bra på att förklara"
"det är ju för att jag gissar så bra" 

livet.

säger som winnerbäck: jag fattar ingenting. 

fredag!