kirkas luojan taivas.

I helgen hade jag besök av min bästa vän Ellen som ju har flyttat åt huvudstadshållet. På fredag åt vi tacos och tittade på frågesport och film. På lördag åt vi tacos och såg Håpas du trifs-pjäsen. "Du offrar en ledig dag, du" sa mina kollegor. Vad dom inte vet är att jag kunde offra varje lediga dag för att få se denna fantastiska, gripande föreställning.

Nästan ännu bättre nu. Lite mindre glöd kanske, men mera tydlighet.

"Den är så jävla finsk, annars är den bra" sa någon. Det kan man säga när man står utanför. I perfekt-, trygg-, snygg-, rik-, glad-Sverige. Men ibland är det inte så långt borta. Det kanske är svårt att förstå att det kan vara en verklighet. Att det jävla finska faktiskt finns. Nära. Härlig är jorden. Maa on niin kaunis.

"Det är en psalm"
"Det vet jag väl, jag är inte dum"
"Absolut inte, vill bara att du ska ha koll"

Allt jag håpas nu är att det blir bra när dom besöker Vasa. Hela denna uppsättning är värd så mycket bra.