bröllopi.

Var på min fina brors fina bröllop för en vecka sedan. Kulturkrocksbröllop. Finska och svenska, finlanssvenskar och finnar. Det var roligt och på många sätt rörande och vackert. Bra arrangerat, fantastisk mat, intressanta människor, naati skryyft.  

Så gulliga näbbar så jag nästan vill gråta. Titta på dom. Behöver inte skaffa egna barn när jag redan har sådär fina syskonbarn. 

Har hela livet sagt att jag inte vill gifta mig. Efter detta bröllop har jag ändrat mig. Fan vad jag ska gifta mig. Med den här lappen då, såklart. Ni är bjudna allihop. 

Under middagen höll min kusin ett tal. Det avslutade hon med att säga att den goda svampsåsen var en hälsning från min brors, och min och mina andra syskons, avlinda mor som var bra svamp. Vi började gråta allihop, förstås. Det gick från glädje till gråt på en millisekund och min finländska familj blev, givetvis, obekväm. Inga negativa känslor, aldrig i livet på en fest. Inte ska vi prata om det där som har varit. Va sko he va naa no.

För mig var det samtidigt som det var jobbigt det finaste som kunde hända.  I efterhand kan jag även tycka att det var lite komiskt. Jag undrar vad finnarna tänkte när alla finlandssvenskar mitt i allt började gråta. Dom kan inte ha förstått mycket av vad som hände där och då. Som jag sa, kulturkrockspröllop. Ett välgjort sådant.

midsommar och annat.

Efter en knapp vecka i norr körde jag och samen bil ner till Växjö. Det tog satans länge, men hade väl samtidigt sin charm någonstans. Örnsköldsvik-Växjö körde han i ett sträck, under vår andra resdag. När vi kom hem delade jag ut pris till årets hjälte: Samen.

Följande två dagar hade jag inskolning på jobbet. Det var massor att ta in (HUR ska jag komma ihåg att inte göra reklam för eller ens nämna företag eller kedjor som jag gör dagligen??) men väldigt roligt. Just nu är jag så himla nervös och pirrig och samtidigt så himla glad, förväntansfull och nöjd. Hur ska det egentligen gå när det väl smäller (vilket det snart gör)?

Sedan kom midsommaren och för första gången på ungefär 10 år var den ångestfri, smärtfri och faktiskt riktigt rolig och mysig. Vi var hos mig, samen och jag, våra vänner Jennifer och Victor, Emely och Elin. Vi åt mat, spelade spel och drack drycker (bland annat Muminchampagne importerad från Kilpisjärvi). När vi tog denna bild i solskenet var det lite absurt att tänka på att det samtidigt snöade hemma hos samen.


                             

Vi spelade kubb, vilket var många år sedan sist för min del. Det gick bra ibland och dåligt ibland. Som livet. Emely sa vid ett skede något om "pinnjäveln" och jag hörde automatiskt "finnjäveln" och lystrade. Ser ni han på andra sidan gräset som står och tittar på? Han gjorde det jättelänge och blev glad när vi blev glada. Jag tror han ville vara med.

                                           

Ja här är vi nu då. Jag älskar att analysera oddsen för att vi träffade på varandra. För dom är så låga. Visserligen inte lägre än för många andra, men ändå.

                                 

Nu har han åkt hem för ett tag och jag njuter av mina sista sommarlovsdagar. Nu måste jag börja hitta en dygnsrytm som passar jobbet. Jag börjar 05.30. Varje morgon.

karlstad.

I Karlstad var det fint. Jag är så glad att jag har fått en kvinnlig kompis tack vare internet och att vi har kommit varandra så nära på så kort tid. Tänk om Tove Jansson hade vetat att hennes trollskapelser skulle sammanföra en värmlänning och en österbottning bara sådär. 

Jag gillar inte att åka tåg i detta land för att dom allra flesta är trånga och höga. Försenade och dyra också, men det är faktiskt bagateller i jämförelse. Jag gillar känslan av att åka tåg i övrigt, men jag hatar att aldrig veta om jag hinner ta mig i och ur innan tåget börjar åka iväg. Om jag kan ta mig fram till min plats utan att behöva lämna Dallarn obemannad i annan vagn. Men tåget jag åkte med från Göteborg till Karlstad var så sjukt bra och rymligt och enkelt att ta sig i och ur. Fler sådana tåg i Sverige thank you.

På lördag fyllde Anni och hade Muminkalas. Muminkalas, verkligen. ALLT var Mumin och det var så roligt. 

På kvällen gick vi ut. Stället påminde om Ollis och det var så länge sen jag hade varit ute så jag kom inte riktigt ihåg hur det var. Förfesten hos Anni var rolig för det var massa värmlänningar med charmiga dialekter där, och jag fick lite hemkänslor. Dels för att dialekten var så genuin och självklar för alla. Men också för att alla kände alla, på något sätt. "Bor du ihop med honom? Men är det inte hans bror som var ihop med hon som var på den festen? Visa en bild? Ja honom har jag sett!" Har glömt bort såntdär efter 4 år i studentstadsdel. 

Ölen på bilden fick jag var en pojke som inte alls förstod varför jag kunde svenska. Jag blev stressad och försökte rita Norden + Ryssland på en fiktiv karta på bordet. Den ointresserade frassen orkade inte. Inte jag heller.

Inte förrän nu har jag förstått att "brassa" betyder steka i Sverige. Österbottningen i mig ville in dit och hitta på förstklassiga hyss för brinnkära livet. 

 

På söndag var det varmt och fint och vi gick ut till en park och satte oss i solen hela dagen och skrattade åt lördagen. Igår kom jag hem. Bra helg.

finland.

Tror detta års självständighetsfest blev den roligaste hittills, trots att vi var ganska få i år. 

 Närpes, Tusby, Pargas, Åbo, Helsingfors och Pensala, eller Nykarleby om jag nu ska referera till städer. På en bild. På tal om mitt ursprung så fick jag under festen veta att det finns en student här på campus med förälder från Kimo. Tänk det. Jag blir alltid så rörd av att världen är så liten. Ville på direkten ringa och bjuda in honom och därefter bilda en klubb med två tappra medlemmar.

Men det blev inte så. Däremot tittade vi på balen, åt choklad, shottade Minttu, tittade på Mumin, pratade om livet som finländare i Sverige och livet som helt vanlig individ, hade debatter om Markoolios finskakunskaper, diskussioner om identiteter och framtider, lyssnade på finsk musik (och finska intervjuer med Markoolio).

Hela denna situation att vara finländare i Sverige är så speciell. Svår att förklara, men underbar att uppleva. Och jag har inga planer på att flytta tillbaka på ett tag. Men ni som fruktar att jag "haldär på ti vaar svensk" är helt ute och peedar. Aldrig har jag uppskattat Finland så mycket som jag gör nu, när jag inte är där. Man ska vara ganska ouppmärksam om man ska undgå att jag är stolt över min härkomst. Varje år sen jag kom hit har jag till exempel letat upp finländare som befinner sig här för att sedan den sjätte december bjuda in till fest. Ofta utan att inte ens ha träffat dom ordentligt, och oftast utan att helt behärska deras språk. Jag vet inte vad det är som driver mig.

farväl vecka fyrtionågonting.

Denna vecka har jag:

Färgat håret. Rött är min favoritfärg på hår alltså.

Köpt en mössa. Vintern 2006 när jag skulle gå ut ur mitt barndomshem mötte jag min bror i dörren och han frågade om jag skulle gå ut utan mössa. Ja sa jag. Han hävdade att jag skulle frysa dumhuvudet av mig. Nu är det 2013 och det ska inte hända, tamigfan. 

Haft besök av en av dom som jag åkte till Italien med. Hon hade höstlov så hon kom och hälsade på. Vi hade i uppdrag att gemensamt skriva ett blogginlägg om vår resa till organisationen vi åkte med. När vi skrev började vi bråka. Like real skribents. Vi bad om ursäkt och hon sa "märker du hur det blir när man har starka viljor?". Sen skrattade vi ihjäl oss och hon härmade italienare och vi stekte ägg halv tolv på natten.

Varit i skolan. Producerat dåliga texter. Druckit kaffe med vän. Väntat på helgen. Tränat, ridit, åkt av och an. Använt verbet "skrinna" flera gånger och efter tystnaden fått ändra till ett "oj alltså åka skridskor". 

Gått på halloweenfest och sett Anttila. Tappat kontrollen men lyckats ta mig fram. Träffat en sjukgymnast och en basist och bägge bjöd mig på öl, som om jag behövde det. Men fram kom jag för det skulle jag, ska alltid fram. Hade mitt livs kväll tyckte jag. Försökte prata finska med Anttila men han kunde ingen sa han och svamlade jag något om hans musik och så sa vi hejdå och det sämsta med att ha smarttelefon är att fotografier får ett helt annat värde. Fick låtlistan i alla fall, vad jag nu tänkte att jag skulle behöva den till. "Märker du hur det blir när man har starka viljor?" Herregud vad jag märker det. Därför är jag här.

tvålandsliv och lilla my.

God afton, människor. Ikväll är jag lilla My. 

Halloweenfest hos Jennifer och senare ikväll ska vi beskåda Kristian Antilla när han konsertar på en bar i stan. Jag har tänkt mycket på det. På Kristian Anttila, på Markus Krunegård, på Timo Räisänen (som nu visserligen inte sjunger så mycket på svenska), på Markoolio.

Vad hade hänt om dom hade vuxit upp i sina föräldrars hemland Finland istället för i Sverige? Hade dom blivit musiker? Artister? Hade dom blivit lika kända i Finland? Vad hade dom och deras (finska?) texter betytt för mig idag? Antagligen hade jag knappt vetat om dom, eller i alla fall inte lyssnat på dom aktivt. För att det blir så med finska artister. Ofta. Tyvärr. I mitt hemland Finland.

synttäribailu.

Ikväll ska jag ha födelsedagsfest. Jag förstår verkligen inte att det är över ett år sedan jag hade min förra. Det känns så nyligen. Och det var så roligt. Och jag hade just börjat känna att jag var på rätt väg. Och jag hade köpt en sjal som jag tyckte (tycker) så mycket om. Och jag visste inte ännu. Riktigt hur det var. Några moment som fastnade från den gången:

En rolig sak: Minns ni ifjol när jag skrev om den roliga mannen som var med i Postkodmiljonären och hade en fråga kvar till miljonen med en livlina kvar? Det sändes på samma dag som jag hade festen. Tyvärr vann han inte dock. Nåja, igår när jag tittade på Postkod var en man med som nu har två frågor kvar till miljonen och två livlinor kvar. Fortsättningen sänds ikväll. Vad är det med mina födelsedagsfester och Postkodmiljonären?

Hoppas allt blir roligt och hoppas att den där mannen vinner. Hej.

23.

har haft hela våren på mig.

Trött som ett as, glad som en idiot.

Satt uppe och skrev på rapporten till alldeles för sent. Blev mer eller mindre klar. Med ett utkast i alla fall.

"Du skriver ledigt och intresseväckande men jag skulle vilja se någon mer fackbok om minne, teater eller tal."

Ja fast både minne och tal är ju skådespelarnas grej, inte sufflösens. Jumalauta. Tänkte blanda in lite koncentration men kom in på mindfullness och bara kände hur fel allting blev.

 Nu vet jag vad jag ska göra i helgen i alla fall. Leta teaterlitteratur, hänga med världens bästa vän som kommer hit från Stockholm, anordna en sista fest. Vet ni hur det känns när tre år av vänskap bara splittras. Vet ni. Vårfest ska vi ha. Som i lågstadiet.

Nu ska jag in till stan och köpa en boll. Farväl.

ja men bilder.

Igår en mycket trevlig avskedsfest för allas vår vän Hampus som ska flytta till Norge.

Höjdpunkten - hunden! 

 Dom tre vise männen. 

 "Du ser ut som Lilla My i profil, ni har samma näsa!" 

 Min nästan norrländska vän som behövs på alla fester, och hennes vän. 

 Hunden (som inte åt upp min mat). 

Hampus har jag känt största delen av tiden jag bott här i Växjö och han är en rolig och fin man. Bra på fester, bra på hockey, bra. Det blir tomt utan honom i stan.

 "Då kan ju du gifta dig med henne Hampus, hon kan flytta med dig till Norge." sa Tobbe lite surt om en gammal lärare. 

 "Jag är finne egentligen tror jag." 

Jag och Sofie som nuförtiden håller till i Skåne men som åker tåg hit till exempel när det är grillfest

party.

Ska nu på grillfest med flera från vårt förlorade gäng. Har inte festat sen februari tror jag. Är taggad (kolla bara jackan) men lite rädd att en hund ska äta upp min mat. Skulle köpa cola med mitt namn på men den flaskan var för högt upp så jag tog min tvillingsysters namn istället.  "Dela en coke med Elin." Will do.

om stockholm.

I Stockholm blev jag betjänad av en sovande pojkvasker, firade min fina vän Ellen, träffade min fina vän Ellinor, gick på bio, handlade på Systemet och fick visa legitimation för den finska kvinnan i kassan (hon blev jätteglad), gjorde en undersökning baserad på slumpmässiga människor jag mötte på gatan, åkte hutlöst mycket tunnelbana och pendeltåg av och an, hade fin diskussion men alkoholist på buss (ville skrika på folk som stirrade), skrattade åt Ellis roliga pappa, drack gräsvin, sov i en taxi, bevisade att Dallarn ÄR mannen i mitt liv (jag-salongsberusad sjukgymnast: 100-0), tittade på finska kanalen, köpte finsk sötlakrits, ha det så bra då, ha det så bra, ha det så bra, vi kanske ses. Och så vidare.

Hittade ett par partybrillor på Glitter. Köpte. Inte.

Jag och Karamelli. 

 Jag och Karamellen. 

Ett av många roliga svar jag lyckades samla ihop. 

en miljard absurda sekunder.

 alias och öl. team stinky fuskade på finska. fast vi vet att man inte får.
"jag är bra på att förklara"
"det är ju för att jag gissar så bra" 

januarihelg.

fredag: en sista fest med vårt fagra oslagbara gäng innan många av oss flyttar härifrån. äpple + blåbär = nja. jag + livet = ja. jag + ovisshet = nej. jag + flippade människor = ja. jag + dallarns järnstång efter midnatt = nej. det dröjer innan det är vi alla igen, om nånsin, och det gör ont.

lördag: isglass och clementiner. läser oroligt. det är så bra och så på riktigt. någon gång vill jag också våga. våga skriva precis exakt så som det var. inte vara rädd för att såra. för det är redan gjort, egentligen. gråter och kan inte sova, stiger upp igen. skriver att susanna alakoski är en fantastisk kvinna. det piper överallt och jag förstår vad det betyder.

avskedsfest.

Avskedsfest för den jag känt längst här under min tid i Småland. Min bästa vän. Ellen. Karamellen. Modellen. I januari flyttar hon härifrån. Och jag är egentligen mycket ledsen. Men ikväll ska jag inte vara det. Ikväll är kvällen. Har jag någonsin sparat på krafterna så kommer jag banne mig inte att göra det i afton. Nu kör vi.

finland.

ikväll ska vi fira självständighetsdagen!

vi betyder jag, en annan finlandssvensk och 7 för mig i princip helt okända finnar. är lite nervös för språket men det ska nog gå bra och framförallt ska det bli roligt.

älskade fosterland 95 år.

kalas.

I söndags firade vi Dallarns blogg 1 år. Ett år. 365 dagar och 26 utstyrslar. Jag vet inte hur många timmar av magsmärtande skratt, skrik, "jag har en idé!" och rätt så ren galenskap. Hur vi än hamnade i detta (bloggen ja, men också livet rent allmänt), något jag och min kompanjon dagligen funderar på, så bakade vi en tårta. 

Allt har en början. Även Dallarns tårta. 

 BMX-Dallarn.

 Resultatet. Av allt vi gjort för Dallarns blogg tror jag detta tog priset i antal gånger vi lite uppgivet konstaterade "vi är inte friska" och "vad fan håller vi på med?".

 Sen väntade vi på att klockan skulle gå framåt så vi kunde ta emot gästerna. Emely åt en varmkorv av lakrits och marsipan.

 Och jag poserade med Krister med Y.

 Gästerna kom.

Och vi åt. Ni som ännu inte har läst bloggen eller har läst men vill läsa igen gör det här.