har börjat hända lite saker igen. jag mår ganska bra, börjar få rutin på saker. gör sånt som jag tycker om att göra. skrattar ganska mycket. en gång så mycket så jag grät och magen krampade, fast jag var ensam. men det var så roligt det jag läste och jag såg så många roliga bilder i det.
det börjar bli vår, jag tycker om vår. jag får energi och smider planer. jag vet inte ens om jag har skrivit här att jag har fått jobb, men det har jag. underlättar även livet.
just nu är vardagen fylld av hockey. jag har turen att bo i en hockeystad som möter mitt hjärtas stad i semifinal. såklart hejar jag på hjärtats lag och idag gick det så bra så länge och jag var så lycklig och så svängde det åt helvetet. men atmosfären, som jag älskar att insupa den.
detta må låta löjligt men en orsak till att min vistelse i uppsala förra året var lite svajig var bland annat för att jag var så svältfödd på ishockey. jag behöver det, det får mig att känna mig lugn och trygg. behöver adrenalinet, kampen, glädjen, ilskan.
tänker på hur gärna jag hela livet har velat spela en lagsport. hur det funkade på skolgården i lågstadiet men hur möjligheterna sedan tog slut. har alltid haft överlopps energi och adrenalin som jag gärna hade delat med andra i en kamp längs en väg till ett mål. men he vart sådee no. det gör ingenting, men det hade varit kul. kanske inte ishockey, men fotboll, handboll, innebandy? gud vet. jumala. idag när skellefteås finska spelare gjorde mål sa speakern hans nummer på finska. numero kaksikymmentäkaksi. enda bra med det målet, det.
