tälävischån.

Det bästa jag vet är människor man kan skratta med. Det finns ett par sådana i huset jag bor i. Varje dag rinner tårarna för att vi inte kan behärska oss. Just nu är vi inne i en tv-serie som jag helst vill att aldrig ska ta slut. Det enda vi gör är att härma deltagarna och använda deras citat i vår vardag. Det måste berika italienaren ganska mycket att få en så stor inblick i Sveriges olika dialekter.

Ikväll ska vi i alla fall inte titta på tälävischån utan vi ska gå ut. Första utgången i denna stad för hela sällskapet. Vi ska dricka såndär irish kåååfi. Ja guuu förbannat i hällvete vad gott.

Ja när jag inte tittar på tälävischån skriver jag faktiskt ganska bra. Mitt största problem är att jag vill berätta så mycket, jag har så bråttom att jag glömmer bort att gestalta det som andra inte ser. Jag glömmer bort att förklara hur han ser ut och vilka andra som är i butiken, vad det är för årstid och hur det märks. Jaja jag ska.

köpa en hund.

Idag var min klass på bio och tittade på en film med förintelsetema. Handlade om en ung judisk nunna vars familj dödats. Med anledning av ursprunget. Flickan söker upp sin moster och dom hjälps åt att nysta upp historien om föräldrarna, var dom fanns begravda osv. Nunnan träffar en saxofonist som visar intresse för henne, och vice versa.

Han: Följ med mig när jag åker vidare till Gdansk med bandet.
Hon: Vad ska jag göra där?
Han: Titta på när jag spelar.
Hon: Sen då?
Han: Sen går vi runt på stranden.
Hon: Och efter det?
Han: Då köper vi en hund.
Jag (i den tysta, allvarliga salongen): HAHAHA

ja det går väl inte antar jag.

Ikväll satt jag och en stockholmare tillika klasskamrat och pratade om Lappland. Det visade sig att vi tydligen delar intresse för geografi och avlägsna platser. Länge zoomade vi in vägar på satellitkartan och han fascinerades över hur man kunde bo på platser som Samen gör. När han trodde han hade sett det "värsta" berättade jag om barndomshemmet som ligger ännu längre norrut. "Hur kommer man dit då? Ja det går väl inte antar jag?"

Jag föreslog att han skulle hälsa på i sommar, när det är festival på stället.

Han: Jag skulle ju ses som värsta fjollan när jag kommer dit. Med min hatt! Dom skulle ju skjuta mig innan jag ens har stigit ur bilen.

normbrytande punk.

Jag blev så glad häromdagen när jag läste att Pertti Kurikan Nimipäivät ska vara med i uttagningarna till Eurovisionen i Finland. Det är ett band med utvecklingsstörda medlemmar. Och det är så bra att dom ska vara med. Att dom inte är med i någon anpassad tävling. Att dom är med bland alla andra. För det är så man måste och ska göra. Låta dom, och alla andra som på något sätt anses avvika från det "normala", vara med bland allt annat där allt förlöper så som det "ska" och där man är perfekt och så otroligt normal. Ja just ja man ska vara försiktig med sarkasm i skrift. Undrar varför just jag har fått den lärdomen.

Men ja, sluta anordna platser och tillställningar för människor som inte platsar bland det "normala" att vistas på, släpp in dom istället och låt dom vara med och lära oss. Sluta anordna modevisningar för rullstolsburna och låt dom vara med och visa upp sina kläder bland människor som har ben som bär dom. Annars kommer glappet aldrig att minska eller försvinna.

Finland är ett märkligt men på många sätt ett jättefint land, och det förvånar mig inte att det är just där som ett band som detta får komma fram. Får synas och får vara precis vad dom är. Heja Finland.

pikajuna.

Jag må vara en hormonell katastrof men jag började just gråta när jag läste gamla texter som jag skrev under min praktik. Jag grät av lycka och skratt men mest av saknad. Alla skämt, allt och alla jag skrattade åt och med. Allt ansvar och alla uppgifter jag fick och lyckades med. All uppskattning och kärlek som fanns överallt. Vill ta nästa tåg söderut och bara storma in och fråga om någon vill dricka teet som smakade snask med mig.

Helvetti att allt har ett slut.  Men det är väl så det måste vara. Hela tiden. För att tåget ska kunna fortsätta. Ibland kör det långt och rakt, ibland kort, ibland byter det spår, ibland är det försenat och ibland spårar det ur. Men det kommer alltid, om inte det så en ersättningsbuss. För den som orkar vänta.

Snart är det dags att leta biljetter till nästa tåg och spårbyte. Idag påbörjade jag andra och sista terminen här. Mycket har levt upp till mina förväntningar, mycket har inte det. Ofta har jag haft skrivarflow, lika ofta har jag inte det. Jag ska i alla fall lägga på lite extra kol nu och se till att det sista som är kvar blir bra. Sen får jag se. Om det blir tåg eller buss. Direkt eller byten? Förseningar, arga konduktörer? Urspårningar, förmodligen det enda jag kan räkna med i mitt liv. Resten har jag ingen aning om. Det fascinerar och det skrämmer.

äkta kärlek.

4-åring ser min Muminlampa nerpackad i väskan.

4-åring: Ska du inte använda den?
Jag: Jo, men jag ska göra det i Uppsala där jag bor.
4-åring: Bor du inte här?
Jag: Nä, jag går i skolan i Uppsala så jag bor där.
4-åring: Vad gör du här då?
Jag: Hälsar på Mats, jag har jullov från skolan.
4-åring: Känner du Mats?
Jag: Ja det gör jag.
4-åring: Har han sagt sitt namn till dig?
Jag: Ja.
4-åring: Har du sagt ditt namn till honom?
Jag: Ja.
4-åring: Är ni äkta kärlek?

Åh barn. Det är det bästa som finns.

2014.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, så himla mycket så jag vet inte ens hur jag har gjort.

Hur har ditt 2014 varit?

Bra! Roligt och ganska skönt. Inte så mycket ångest och oro och ganska mycket roligt, nytt och spännande.

Blev du kär i år?

Ja i en lapptuss.

Vilket datum från 2014 kommer du aldrig glömma?

3 juli när jag började på radion, 6 maj när samen kom och hälsade på första gången, 23 augusti när bror gifte sig, och så den där dagen i april när jag äntligen klarade helvetestentamen.

Vad är din största framgång 2014?

Ja jag vet inte. Kanske att jag har börjat skriva mer. (samtidigt mindre på bloggen, förlåt jag ska bättra mig under 2015.)

Bästa köpet?

Muminmuggen med glasögon.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat, muminsaker och telefonabonnemang. Min nya skolas fel, den har inte internet.

Gjorde någonting dig  riktigt glad?

Samen, sommarjobbet, syskonbarnen och annat som inte börjar på s. Till exempel bröllopet och att jag fick träffa Markoolio. Att jag fick intervjua Tomi Kallio. Och årets födelsedagspresenter och julklappar. Materialistiskt men sant. Jag fick för fasen en Moomin lights-lampa. Och ett tennarmband. Och 1 kg choklad. Och en vintermugg och en Tove 100-kopp.

Gjorde någonting dig riktigt ledsen?

Ja på bröllopet när vi för en gångs skull skulle ta en ordentlig familjebild med alla samlade, och så kom såklart alla med på fotot utom samen. För att det sas till mig att vi skulle ta en syskonbild (som förresten aldrig togs) och för att jag, när jag stod där, inte insåg förrän efteråt att allas respektive faktiskt också var och skulle vara med. Förstås märkte ingen annan heller. Förstås. Jaja.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?

Ella Henderson - Ghost. Maroon 5 - Maps. Milky Chance - Stolen Dance. Markus Krunegård - Sthlm Skyline. Markus Krunegård - Tommy tycker om mig. Clean Bandit - Rather Be. Björn Skifs - Solglasögon och sommarbil.

Vem har du umgåtts med mest?

Emely, Jennifer, Samen, Sofie.

Har du haft ett förhållande under 2014?

Ja med en lapptuss.

Vart reste du under 2014?

"Bara" hem till Finland och en sväng till Norge, men desto mer inom Sverige. Minst 5 gånger till Kiruna och alla hundra timmar i bil det har betytt. Även till Göteborg, Astrid Lindgrens Värld, Karlstad och så Stockholm.

Är det något du saknar år 2014 och vill ha 2015?

Jag har ju jobbat under 2014 men vill helst göra det ännu mer under 2015.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Blev väckt av mitt internat som stod utanför min dörr och sjöng för mig. Sen åkte jag och Sofie in till Uppsala där vi shoppade och åt pizza.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Tror faktiskt inte det. Eller ja kanske värme på internatrummet.

Vem saknade du?

Min distansbästis som försvann, människorna från min praktikplats, alla vänner i Växjö när jag flyttade därifrån.

De bästa nya människorna du träffade?

Samen, Sofie, Giovanni.