jamen mitt i allt.

Ja det här med dagarna. Precis när jag har hittat på ett vinnande koncept så vänder det. Mina dagar kommer plötsligt inte att vara så händelselösa framöver.

Igår: Vaknade, satt jättelänge med en jobbansökan som nötte hål i hjärnan. Skickade in den. Gick till affären och hämtade ett paket. Handlade smör, mjöl, ägg, grädde. Någon som pratade ett slaviskt språk höll upp dörren åt mig. Jag tackade. Thank you sa jag. Spasibo sa jag då inte.

Fick ett telefonsamtal. Nu fan vänder det. ÄNTLIGEN.

Idag, fredag. Vaknade. Städade. Ordnade upp kläder, papper. Plockade undan saker. Ringde AF. Bakade en kaka. Helt säker var jag på att min chokladmousse gick åt helvete, ni vet den där känslan när det känns som att man har gjort fel hela tiden och man går och väntar på att det ska smälla. Men den smakade bra. Gott.

dagarna.

Ja kanske jag ska börja skriva om mina händelselösa dagar här uppe. Ja.

Igår vaknade jag. Sen klädde jag på mig, åt frukost. Sökte på jobbannonser. Skrev stolpar till en ansökan. Väntade på ett telefonsamtal som aldrig kom. Pratade länge med Madde. Eller skrev. Gick ner och öppnade dörren för Samen som kom från jobb. Åt kyckling. Gick till postlådan för att se om jag fått post. Hade ej, fanns bara en lapp om fredagsmys. Tänk att sådant förekommer såhär långt norrut. Tränade. Såg på vem vet mest. Sov.

Jaha idag då. Hittills har jag: klätt på mig, kollat instagram. Fått ett jobbigt mejl. Startat datorn, skrivit detta. Nu tinar jag bär till våfflor. SKRIVS DET INTE VÅFFLOR JAG FÅR RÖDA STRECK UNDER. Vofflor. Absolut inte. Våflor. Nej. Våfflor. Vad är det jag gör fel. I mitt liv. Ska nu: göra stolparna till text, äta.

hoppa från soffan.

Samen har en motionscykel som är svår att komma upp på. Dom senaste veckorna har jag stått på soffan och försökt klättra men inte går det. I början var den även omöjlig att komma ner från, men nu har jag lärt mig att ta mig ner själv. Något som samen stundom glömmer.

Igår när jag cyklade i vardagsrummet medan han lagade mat ropade han: "Vill du ner?"

Jag var redan påväg ner men svarade ändå "ja" och tänkte att jag skulle överraska honom och komma in i köket.

"Jag ska bara tvätta händerna"

Jag la i en högre växel och sprang för att hinna ut till köket innan han entrade vardagsrummet. Så hårt att jag slog foten i soffkanten och ramlade pladask. Så kommer han i dörröppningen:

"Oj! Hoppade du från soffan?"

Hahahahaha varför skulle jag hoppa från soffan. VARFÖR. Den mentala bilden av mig hoppandes ner från en soffa har etsat sig fast. Hårt. 

en dag kvar.

HÅHÅ HEJ.

Är om möjligt ännu mer slut än det ser ut som på bilden. Har varit på resande fot sen torsdag förra veckan och än är det inte slut. Wales och England var skitbra och det ska jag berätta mer om när jag är hemma och har dator. Kom till Sverige igår kväll runt 23 och har inatt sovit på samma luftmadrass som senast. Är så trött i hela huvudet och hela kroppen. Lång resa betyder ofta mycket bagage och resa betyder ofta mycket rörelse, gång, spring, kryp jag vet inte allt. 

I nya telefonen har jag en inbyggd stegräknare som varje dag under resan har pipit till och meddelat att jag slagit nytt rekord i antingen antal steg eller aktiva minuter.

Jaja nu ska jag fortsätta med att träffa människor jag kan träffa medan jag är i civilisationen. Först lunch med Lina och sen tåg till Uppsala och Elli. Med min packning.