I Karlstad var det fint. Jag är så glad att jag har fått en kvinnlig kompis tack vare internet och att vi har kommit varandra så nära på så kort tid. Tänk om Tove Jansson hade vetat att hennes trollskapelser skulle sammanföra en värmlänning och en österbottning bara sådär.
Jag gillar inte att åka tåg i detta land för att dom allra flesta är trånga och höga. Försenade och dyra också, men det är faktiskt bagateller i jämförelse. Jag gillar känslan av att åka tåg i övrigt, men jag hatar att aldrig veta om jag hinner ta mig i och ur innan tåget börjar åka iväg. Om jag kan ta mig fram till min plats utan att behöva lämna Dallarn obemannad i annan vagn. Men tåget jag åkte med från Göteborg till Karlstad var så sjukt bra och rymligt och enkelt att ta sig i och ur. Fler sådana tåg i Sverige thank you.
På lördag fyllde Anni och hade Muminkalas. Muminkalas, verkligen. ALLT var Mumin och det var så roligt.
På kvällen gick vi ut. Stället påminde om Ollis och det var så länge sen jag hade varit ute så jag kom inte riktigt ihåg hur det var. Förfesten hos Anni var rolig för det var massa värmlänningar med charmiga dialekter där, och jag fick lite hemkänslor. Dels för att dialekten var så genuin och självklar för alla. Men också för att alla kände alla, på något sätt. "Bor du ihop med honom? Men är det inte hans bror som var ihop med hon som var på den festen? Visa en bild? Ja honom har jag sett!" Har glömt bort såntdär efter 4 år i studentstadsdel.
Ölen på bilden fick jag var en pojke som inte alls förstod varför jag kunde svenska. Jag blev stressad och försökte rita Norden + Ryssland på en fiktiv karta på bordet. Den ointresserade frassen orkade inte. Inte jag heller.
Inte förrän nu har jag förstått att "brassa" betyder steka i Sverige. Österbottningen i mig ville in dit och hitta på förstklassiga hyss för brinnkära livet.
På söndag var det varmt och fint och vi gick ut till en park och satte oss i solen hela dagen och skrattade åt lördagen. Igår kom jag hem. Bra helg.
