en dag med sofie.

Idag har jag gått på stan med Sofie.
Vi har fyndat på Monki, nästan alla kläder var loppispris.
Vi har åkt hiss ner till Clas Ohlson. Man skulle trycka in en kod och då ringde det till affären. Tanten bara "Hej vill ni åka hiss till Clas Ohlson?" Vi bara: "Ja tack." Men ingenting hände. Dörren gick inte upp. Jag ringde igen, fick samma fråga. Jag bara: "Hisshelevti kåmbär it naa!" Eller: "Hissen kommer inte..." Hon bara: "Jag försöker igen!" Och då (BARA) kom den.

Vi har också gått in till lampaffären och jag frågade priset på den otroligt vackra lampan i min favoritfärg i fönstret, som jag spanat in i evigheter. Gissa priset eller. 3000 kronor. 300 euro. För lite plast och en glödlampa. Dit for den lampdrömmen. Sofie sa att man skulle kunna göra en likadan i slöjden. Det var sant. Nästan.

Avslutade med en fika i paradiset under jorden - Millas.

Bussen hem var ett sånt där nytt fanskap med hundra trappor vid ingångarna. De är branta och jag får inte upp dallarn själv. Jag hatar det. Förra veckan när jag var i stan med Ellen såg chauffören inte mig och stängde dörren när jag var på väg ner för trappan. Jag tappade balansen för jag fick dörren på mig. Han öppnade den 2 sekunder igen och under dessa hann jag ta mig ut. Men när jag ännu höll i bussen körde den iväg. Ellen hann hjälpa men jag hann också tänka något i stil med att det ju inte var såhär jag skulle dö.

Så ni förstår kanske varför vi idag satt och funderade på hur vi skulle göra när vi skulle gå av, i vilken ordning vi skulle gå och vem som skulle bära vad. Vi lät säkert som jätterädda amatörbussare. För en gullig kille i sätet snett framför oss sa: "Jag kan hjälpa er! Vad ska jag ta?" Jag pekade på dallarn och sa "Den här, om du vill." Det ville han. Tänk så snällt. Snälla människor skapar glada människor. Bra karusell.

IMORGON ÄR DET RISKVÄLL HÄR HOS MIG! NATTI NATTI!

borde jag?

Borde jag byta bloggportal till Ratata?

Ena dagen vill jag, andra inte.
Jag har skrivit så länge här och jag är så rädd att folk inte ska fatta att jag byter. Inte för att jag tror att så tomma människor läser, men.

Är Ratata bra eller skulle jag bara få i nerverna?

idalavida boktipsar

Knut Hamuns Svält är den bästa boken bland kurslitteraturen jag läst hittills. Alldeles lätt vinner den. Läste ut den på två kvällar. Mitt hjärta smalt genast för den lätt skumma stackaren till svältande men så goda huvudperson. Vill ni veta vad han heter? Nå läs då!



Tredje norrmannen jag gillar på kort tid nu. Först Erlend Loe, sen Jon Fosse och nu lille Knut. Som visserligen är död, men han var norrman. Det är något med det där landet. Jag lovar. Räcker det som argument för ett skrivarstipendium till oljans land?

Nånä, men läs boken. Sa jag.

höstlöv

jag vet inte riktigt
varför

men
allting är flera år och månader för sent

fast jag har aldrig haft koll på
tiden

tomhet
kan vara bra det kan ge plats

som behövs för omtanke och omtänkande jag vill inte göra
fel

ibland
fastnar man i tanken och det kan blockera en hel värld

med höstlöv på skorna suspekta frågeställningar brännande asfalt oväntade glädjerus värdefulla insikter märkvärdiga visioner och så liv

min mysse!

När jag satt vid terminalen i Åbo i söndags och väntade på att få gå på båten tog jag av mig mössan, satte den på stolen bredvid mig och tänkte att jag inte ska glömma den när jag går.

Men det gjorde jag ju, förstås. Jag är inte precis känd för mitt ordningssinne. När jag satt i cafét på båten och panikskrev tenten slog det mig. Började fundera på vad fan jag ska köpa för mössa nu, säljs det över huvud taget andra än de enligt mig så fula bad hair day-mössorna?

När jag kom i land i Stockholm och hade en timme att slå ihjäl på terminalen där gick jag halvt på skoj till Viking Lines infopunkt och frågade efter ett Åbonummer. Kvinnan ringde det, jag behövde inte göra annat än beskriva min huvudbonad. Som fanns kvar. Någon vänlig själ hade lämnat in den. I fredags låg den i min brevlåda.
Tack för det.

kokosmjölk

min hjärna har feber
min mage har spasmer
jag har hundra böcker att läsa.
känns bra att författarna lever nu åtminstone.

på tal om författare är det august strindbergs födelsedag idag. typ 500-årsdag eller så.
borde man hylla honom? slänga ut röda rummet?

p.s. enligt poeter.se är jag 21 år. fast jag inte ens är 20 och ett halvt ännu. deprimerande.

ellen propellen karusellen karamellen frikadellen

När jag skulle åka tillbaka till Sverige i söndags var pappa och jag redan sena till bussen då jag gjorde upptäckten att mina lägenhetsnycklar, vilka jag i början på julen lagt på ett bord i tamburen för att inte glömma dem, var borta.

Jag letade frenetiskt kring bordet, i alla lådor, i soffan, under borden. Inga nycklar. Min far ringde min syster som har två barn på sex och fem år och bad henne fråga dem om de har haft mina nycklar. Svaret hon fick var nekande. Jag bifogade en från barns perspektiv viktig detalj: min lila heffaklump fäst i nyckelknippan.

Då sa Ellen, 5, genast: "Såklart jag vet. I Idas skrivbord i andra lådan uppifrån".
Pappa gick upp och kollade, och där låg nycklarna. I andra lådan uppifrån.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen - Ellen är mycket märklig för sin ålder. Ellen speciellen.

done is done. + the ark!

Nu har jag skickat in min sommarjobbansökan.
Nog har jag gjort en del i mitt liv ändå.
Lagerarbetare, telefonförsäljare, budbärare, radiopraktikant, språkresare. You name it!
Och så är jag ju så social! Så trevlig! Så levnadsglad! Så otroligt effektiv arbetskraft!

Hehe.

Vill det sig väl befinner jag mig i Danmark, Island eller Färöarna om 5 månader! Jännittävää!

Och förresten. Jag och Ellen ska på The Ark i Stockholm i mars! The Ark! Jännittävää!

20 januari

jag fyndade fem böcker för 65 kronor idag.
hela antikvariatets nedre våning var -50%.
jag tror det var för att de ska stänga dock, så det är ju inte så bra egentligen.

bokhandlaren gillade min lilla my-kasse.
undrade var jag hade köpt den.
silja line sa jag. silja line, silja line.

har ni åkt silja line? på vatten.
blått vatten som är brunt och kanske svart
och så är det is

och min hjärna är trött
jag har börjat läsa en diktsamling av marcus birro.
den är mycket vacker.
som texter kan vara ibland och glasspinnar och baskermänniskor
och lågstadiepartyn med chips.

ikväll har jag skrivit tre sidor arbetsansökan till nordjobb.
jag är antingen över- eller underambitiös ikväll var jag över.
men det är bra men det är dåligt att det saknas ett mellan.

imorgon bör jag bestämma vilket land jag helst önskar mig jobb i.
island eller damnark har jag frågat mig hela kvällen
men inte egentligen fått något svar för det är så jämt.

skulle ju vara trevligt med danmark
nära och bra
dricka lite öl, vara galen. LÅDSAS KUNNE SNÄKKE DÄÄÄNSK.
men när man en gång har chansen - varför inte island?
käka fisk, rida häst, intressant kultur.

nu ska jag läsa svält.
gubben i den är som jag när jag får infall.
skillnaden är att han gör sakerna.
jag tänker bara dom.

"benny e på datorn hela nätternaaaa"

För sex dagar sedan satt jag åter förväntansfull, som alltid i den salen, framför Stora Scenen och väntade på att Ängland skulle börja. Ängland som min kusin har skrivit. I Österbotten får man inte vara stolt men jag är det ändå, över henne. Med all rätt faktiskt, ha!

I början förstod jag egentligen ingenting vem som var vem. Jag ville genast förstå vem alla var för jag gillade på nåt märkligt sätt alla lika mycket och på samma gång. Och då blev det lite råddigt. Som betyder stökigt för er från Sverige. Även om det säkert var meningen att det skulle vara så, så som det blir när olika typer av människor ska fixa bröllop. Men det klarnade upp och jag älskade dem allihop. På sätt eller annat. Det var Österbotten i ett nötskal. Eller på en teaterscen.

Regissören verkar vara en nytänkandets man. Det var både bra och mindre bra. Ibland var det svårt att orka fatta när konversationerna pågick på sidorna om publiken, men det var också väldigt fint gjort på slutet. Att man skulle gå ut i aulan och beskåda brudparet var mest bara kaos men det är klart det är bra med nya saker. Man ska göra nya saker. Jag älskade när best mannen pratade med publiken. "Va vittu kommer han hit för?!" frågade Natu. "Ja veit it" sa jag lugnt och drömskt för jag såg att något bra var på gång.

Min syster tyckte att det var för lite skratt. Det tyckte inte jag. Man ska ju inte bara skratta heller. Vi gråter minst lika mycket som vi skrattar i Österbotten, hehe. Jag tyckte det var en fin balans.
För jag skrattade nog ändå mycket. Åt Pappan och åt Marjukka och åt Maggie och åt diverse absurda situationer där min kusins och min humor mötte varandra.

Jag råder er alla att uppsöka Wasa Teater, köpa en biljett till Ängland och få bekräftat att "Benny e på datorn hela nätternaaaa!"

nytt favoritord.

Textextern.

tove j.

Sofie och jag har spenderat dagen på biblioteket.
Plugga är så fult ord så jag har bestämt mig för att sluta använda det.
Men vi läste.
Hon kom med fin uppsatsidé åt mig.
Mumintrollen. Tove Jansson.
Ja tack. Ja tack. Ja.

Ska bara komma på en skruvad frågeställning.
Är det Mumin och skruvat så är det jag.
Och Ted och Kaj.
Fast kanske inte så skruvat.
Håller inte i en B-uppsats.

Imorgon ska jag till skolan. Det pirrar alltid i magen när det är ny kurs. Sen tappar man greppet och pirret blir grus. Men pirr pirr fniss fniss, ännu denna vecka åtminstone.

våra dagliga bilder giv oss idag och förlåt oss våra skulder

Började med ny kurs idag. Massa massa massa. Blir nog tuffast hittills.
Men intressant också. Inte enbart skönlitteratur utan en del faktabaserat också. Är annars inget faktabarn men nu har jag verkligen förläst mig på det skönlitterära.

Och så B-uppsats. It veit ja naa va ja ska skriv om ja, it veit ja he naa alls. Jag är så efterbliven. Baketvaari, hehe.

Jag och några till gick hem till Sofie, försedd med kopiator, för att kopiera lite papper.
I trapphuset fanns en märklig lapp. Emely skyndade sig att skriva dit världens bästa svar.


Till er med nedsatt syn (nä, det var jag som hade bråttom och fotade suddigt):
"Vill du träffa 30 tjejer - varje vecka?"
Emelys svar: "Kanske, hur så?"


Jag och Sofie gick och köpte en bok, pluggade lite och gick sedan på café. Sofie drack kaffe.



Jag drack te ur en gigantisk kopp.


Vi hade biljetter så vi fick gratis dryck.

huomenta gomorron

23:56 igår hade jag 4 minuter på mig att skicka in tenten och var långt ifrån klar - sidantalsmässigt.
fanns heller ingen tid till genomläsning så jag fick skicka in den som den var. alldeles åt skogen.
onödigt att jag gjorde det egentligen. pinsamt.

nåja, omtent it is.

sedan somnade jag sött i min hytt och vaknade av de sedvanliga hysteriskt rappa knackningarna på dörren och det sedvanliga hysteriskt rappa "huomenta gomorron."
god morgon är kanske den värsta fras jag känner till. finns inga goda morgnar.

vid terminalen i stockholm var hissen sönder. den hade på nåt sätt fastnat så att dörren inte gick fast. jag såg inga andra människor och inga andra möjligheter än att själv släpa ner dallarn för säkert 30 trappsteg. var för många steg för att jag skulle våga släppa ner den att ränna själv, vilket i vissa fall är en utmärkt lösning. var hundra på att jag skulle missa bussen. men det gjorde jag inte.

åt frukost och läste aftonbladet på ett café. kände mig otroligt vuxen.
gick till bussen. somnade direkt. sov ganska exakt hela vägen hit.

nu är jag här och det känns bra. plusgrader, asfalt, gräsfläckar.
imorgon ny kurs, nya människor.

otäcka saker som händer på film.

Inatt satt jag och pappa uppe och pratade ganska länge om allt möjligt. Det var gemytligt. Efter
02 beslöt vi oss för att gå och lägga oss. Innan jag la mig ner i sängen packade jag snabbt ihop mina saker i resväskan.

Jag släckte sänglampan och inväntade sömnen. Jag hörde ett obekant ljud, ungefär utanför min dörr. Så typiskt att det ska handla om ljud, för ingen tror ju på en när man säger att man har hört något, men jag ljuger inte. Av olika orsaker har jag blivit väldigt vass på att lystra till ljud om nätterna, och jag har hört en hel del, men aldrig något liknande. Å andra sidan har jag också lärt mig att inbillning, kråkor och hårda vindar ligger till grund för majoriteten av alla konstiga ljud. Så jag fortsatte att leta sömn.

Men ljudet hördes igen, tydligare denna gång. Ett ljud som var en slags blandning mellan en katt som fräser, ljudet som uppstår när man drar ett draperi åt sidan, och när man sprejar med en stor sprejflaska. När det sedan hördes en tredje gång blev jag lite förundrad.

Kort efter det tredje ljudet blinkade lamporna i mitt rum, som givetvis var släckta allihop, till för ett par sekunder.

Jag är annars ganska trygg i mig själv och blir rätt sällan rädd för saker. Men det finns en sak jag har en otrolig skräck för, och det är det övernaturliga. Jag har aldrig tidigare råkat ut för något, utan bara tänkt på hur hemskt det skulle vara, så nu sprang jag snabbt över till pappas sovrum och la mig i hans säng.

Jag förklarade vad som hänt. Vi låg länge och lyssnade efter ljudet, som inte återkom. Elektrikern i pappa gick upp för att kolla lamporna. Han kom tillbaka och sa att ingenting luktade bränt, men att sånt där inte heller kan hända, naturligt. Sedan gick han ner för att gå på toaletten. Då hörde jag ljudet igen, denna gång i pappas sovrum där jag befann mig.

Jag sa åt pappa att jag hörde det igen. Vi låg ytterligare en stund och lyssnade, men hörde inget. Till slut somnade vi.

Ni tror säkert alla att jag är sinnesrubbad. Men det hände alltihop. Och jag hoppas verkligen att det var någonting tillfälligt som inte förföljer mig till Sverige. Då flyttar jag nog hem igen. Och inte för att bo ensam.

HALVVÄGS.

Nu är jag klar med första delen av tentan! Det trodde jag inte imorse, inte i förmiddags och inte mitt på dagen. Aldrig trodde jag. Men så kom jag hem på eftermiddagen, intog lite koffein och poff, nu är jag klar med Madame Bovary!

KAN NI FYSTAA?!

Nu ska jag dricka te och imorgon ska jag stiga upp tidigt i hopp om att hinna skriva lite om Fröken Julie innan det är dags att bege mig till ST1-Vöro och bussen som möjliggör min återresa till Sverige.

hur man narrar i årvas.

Ellen, 5 år, lurade mig precis att de har sålt sin kanin Siri.

Jag: Höödo vann har ni Siri no fö tiin?
Ellen: Hahaha.
Jag: Va? Vann e Siri?
Ellen: Henne har vi sålt.
Jag: På riktit? He visst itt jag.

Det lät helt trovärdigt, och jag tänkte att eftersom de nyss flyttat till nytt ställe kanske det inte fanns nånstans att ha henne och så vidare.

Jag: Vem ha köpt hon?
Ellen: Enbär. Enbär ha köpt Siri.
Jag: Alltså nain jäär i Årvas?
Ellen: Mm.

Här började jag kanske bli lite dum. Man heter kanske inte Enbär häromkring. Men jag trodde ändå på det. Tills hon sa "He kanski bara e så att do itt siir on... Hon e tär ut i garagi."

Ellen-Ida: 1-0.

panikliv.

idag steg jag upp tidigt för att hinna skriva på tentan.
vad ringde, förutom alla rubbade signaler i hjärnan?
telefonen.

vad hamnade jag?
på blombud längs snöiga småvägar i monå. visste från tidigare att monå inte är den tacksammaste byn att hitta rätt i. fick nervsläpp, stannade på vägkanten (det kommer ändå inga bilar där, hehe) och ringde pappa som visste precis vart jag skulle.

nästa grej of the day var dagishämtning. sen bar det av mot stan. vad jag gjorde där kräver ett eget inlägg.

imorgon klockan 9 ska jag vakta barn.

tentan kommer dö. ska jag skriva den i viking lines hytt eller?!
har ingen tid. ingen ork. ingen ordning. saakeli saakeli saakeli.
hittar inga som helst spår av realismen i madame bovary för JAG HAR INGEN FOKUS.

en skopa uppgivenhet, 2 euro.

tentan ska vara inlämnad om tre dagar.
innan dess ska jag dessutom gå på teater, packa, planera och resa tillbaka till sverige.
jag har skrivit noll ord.

jag brukar alltid känna att jag har något att gå på.
denna gång är det blankt. jag förstår inte.
funderar på omtenta.
fast jag brukar ju inte ge mig.

och så är jag trött på 'jag har inte mått så bra'-ursäkter.
även om det stämmer.

det är jobbigt att vara rädd för sina egna andetag på natten.

faster ida

Linnéa är 5 år. Axel är 4. Jag är deras faster och jag är 20.

Axel: Vi ska ti dagklubben imåron!
Jag: Oj, va spännand!
Linnéa: Itt e no he na spännand, vi kännder jo allihåop.

Bra faster jag är.

tisdagsbus.

I måndags undrade Carro om vi skulle hitta på bus nästa dag. Alltså igår. Ja, sa jag såklart, trots att jag var medveten om att vår tenta samma dag skulle dimpa ner i min inkorg och att skrivdagarna på den skulle vara få. Jag kan inte hjälpa att jag är impulsiv och knäpp och sätter nöje före nytta i 25 fall av 20. Det brukar ordna sig i alla fall, har jag lärt mig.

Vi förfestade lite hos Jonathan, som sedan snällt skjutsade oss till Ollis. Först var det tråkigt. Desperata karlar och seg musik. Vi spelade Alias med två kostympojkar från Åbo som inte riktigt hade vanan inne. Jag och Carro vann.

Men sen råkade jag träffa Julia, som tidigare har bott i min nuvarande studiestad men som jag aldrig hann träffa. Hon var precis lika glad och snäll som hon verkat. Och så kom hennes syster plötsligt (som jag heller aldrig träffat) och kramade mig och sa att min blogg är världens bästa. Då blev jag glad i hjärtat. Det var det bästa någon sagt åt mig på en krog.

Vi hängde med dem i princip hela kvällen. Det fanns så mycket roligt, alltså teater och texter och tomater (okej kanske inte men allitteration är alltid bra), att prata om. Det allra bästa var när Julia berättade att Oravais inte fanns att välja som destination på Matkahuoltos hemsida sedan det blev 2011 och Vörå alltihop. Och så sa Carro nåt i stil med "men tå veit man jo it vann man ska stig åv... heitär e ST1-Vöro å Grill-Vöro tå?"

Gamla högstadie- och gymnasiemänniskor ville vara vänner helt plötsligt. Dansa med Carro och sitta i min famn. Som aldrig tidigare har pratat eller ens hälsat. Mind your own business, sa vi då, precis som den fulla killen sa åt mannen i narikkan när vi skulle gå.

När stället stängde gick jag och Carro tillsammans med ovannämnda fina flickor på pizza. Jag skrattade så mycket att jag inte orkade äta riktigt hela.

Vi kom hem samtidigt som postpeedin passerade huset. Postgubben, ploggubbarna och vi var vakna. Jag sov gott på soffan.

militärbädd.

I lördags när jag, Simon och Anders kom från krogen pratade vi om militären. Simon kom ut därifrån i fredags efter ett helt år med gevär och stora maskiner. Anders är till sättet ganska ordningsfull och ordentlig.

- Simon, sku dehäär ja ha bädda godkännas i militärn? frågade han och pekade på sin välbäddade säng.
- Neheee, sa Simon som om de vore världens självklaraste fall.

Jag anade viss besvikelse i Anders blick. Och kunde förstås inte låta bli att skratta. Sen frågade jag vad som var fel. Det var något med lakanet.

Undrar om mina bäddningar skulle godkännas, jag kan knappt vika en filt. Vek lakan med pappa kring jul, och han tyckte att jag borde gå 10 år i en hushållsskola.

en kväll med karar.

Gårdagens kväll började bra, med barn och julfest i vår gula byalokal. Helt okej kvalitet på sketcherna i år, bättre än vanligt faktiskt. Även om jag störde mig på detaljer och det skrek regissör omkring hela mig. Ju mer teater jag ser desto galnare blir jag som publik. Till nästa år ska jag försöka bidra med lite material. Jag känner att jag har mer kött på benen nu än förra gången jag fick förfrågan, för tre år sedan. Men jag är väl medveten om att det inte är en lätt uppgift, och jag är jätteglad i hjärtat åt att det finns människor och möjligheter till detta. Tack för ett bra program.

Sedan tog KAJ över scenen. Dom är fantastiska för sin ålder, både åldern på människorna i gruppen och åldern på gruppen. Jag ser framtiden.


Jag körde till Vasa där Simon och Anders väntade på mig. Hade tänkt köra hårt men gissa vem som stod bredvid vägen och tog fast människor med tunga fötter, eller i enstaka fall starka armar? Farbror polis. Så jag svor lite, höll 80 och kom fram en knapp timme senare.

Ollis var trevligt. Trevligast på länge. Det är så skönt att bara chilla. Simon bjöd på Pätkisshottar. Tänk så passande. Och snällt. Jag träffade några roliga människor. Till exempel Fishy. Honom blir man alltid glad av. Vi trummade. Jag trummade trefjärdedelstakt genom en enkel låt och han undrade sådär intresserat som bara han kan om det var han som hade lärt mig det. Fint.


Vid stängning vinglade vi hem till Anders lägenhet där pojkarna fick fel i huvu och började ställa frågor och påståenden i stil med såna som min äldsta broder hade kunnat ställa. Exempelvis "vaför köper man byxor som fäädit har håli?" och "Ida ta åv de huvon, du siir betär ut utan!"

Jag lugnade mig med lakrits. Och tyckte livet var ganska fint. Klockan 07.00 i morse mumlade Anders helt plötsligt "Try to sleep..." och efter att ha skrattat klart somnade vi allihop. Efter 13 sa samma människa "nu får ni stig åpp!" och så steg vi upp.

Idag är jag alltså ganska trött. Och skrivkrampar gör jag. Fast det är något för amatörer. Jag kanske är amatör. 16 och en halv timme till deadline och mina idéer heter noll.

så satans besviken.

Funderar seriöst på att ta första bästa båt tillbaka till Sverige.

vasaslurv, 8 januari 2006. eller 11.

Jag kom till Vasa lite för sent. För jag körde 70 i en bilkö som leddes av en lastbil, som blåste upp snö kring sig precis som en lastbil i oväder skall, hela vägen. Således var omkörningar så gott som omöjliga för hela raden bilar men det gjorde inte mig så mycket. Jag blev bara hungrigare, alltså smakade lunchen med Anders bara bättre.

Efteråt gick vi runt på stan. Jag prövade klänningar och Anders hämtade nya storlekar efter behov, precis som en riktig karl bör...

Han försvann på filmkväll och jag försvann till Bazookas för att hämta lite kvarglömda grejer från nyår. (Ja, bilder kommer.) Plumsade vidare i vidrig variant av snö, mötte upp Natu och gick på bio. Halvslö film, men allt är bättre än att sitta hemma och låta tankarna snurra sig runt mig nu.

Imorgon ska jag festa och jag har bestämt att jag ska Festa, med F. Jag ska inte köra hem för att agera barnpiga mitt i natten. Jag älskar mina syskonbarn och jag älskar min syster men man kan inte göra allt. Jag kör ogärna hem i snöiga nätter. Och jag har för fan inte sett Simon B på evigheter. Inte krogat i Finland heller. Skål!

tunga hjärtan.

jag vet inte hur länge jag orkar med allt detta.
men jag orkar inte heller tjata om alla miserabla känslor som bubblar
och hur många idioter det finns.

imorgon ska jag i alla fall gå ut. första gången på två dagar. woho.

kanske en början på en sårläkningsprocess som rivs upp efter 23 dagar, inte vet jag. jag vet ju ingenting.

patrik 1,5.

I lördags när jag kände mig återhämtad efter högklassiga nyårsbravader åkte jag till min kusin och färska chef för Wasa Teater. Det var trevligt som vanligt. Strax efter att vi bestämt att det blir en natt under Vöråhimlen för mig såg vi på en film. En film som hette Patrik 1,5 och var så fin och rolig att jag tycker att alla ska se den. Också Du.

Handlar om ett par bögar som ska adoptera Patrik, ett och ett halvt. Men så har kommatecknet hamnat lite fel och Patrik är egentligen 15, homofob och allmänt tonårscool med trasig uppväxt.

Och Gustaf Skarsgård är en sån namupala. Han är bara 10 år äldre än mig... Vet inte om han kilar stadigt dock. Det gör han säkert. Alla fina konstnärssjälar gör det. Annars ska jag satsa genast jag är tillbaka i Sverige igen...

2010 hulabalula.

Får man börja texter med Post scriptum? Inte? Blir det fel då? Jaha? Ser jag ut som jag bryr mig?

PS. Bilderna från första halvåret är små för att jag är så fånig. Förlåt.

JANUARI
Inledde med en sjuhelvetes nyårsmorkkis. Värsta. Åkte sedan till Tallinn med Natu. Där var det kallt. Vi shoppade och åt mat och jag märkte mer och mer att hon är en bra person, egentligen.
Drama var det bästa jag visste i skolan och jag färgade håret rosa och gick runt på stan. Läste massa böcker. Såg Kornelias Hjärta och Gustava du drömmer på teatern. Elvira dog. Det var hemskt. Jag berättade för folk att denna blogg fanns.


FEBRUARI
Körde in i en snödriva med bilen. Det var mycket snö överallt. Dallarn gick sönder en kväll när jag gick från Rewell Center. Då tänkte jag på Snusmumriken, av alla. Jag var mycket produktiv. Gick ofta till skolan på kvällarna och pysslade på i min ensamhet. Köpte en kazoo och piercade läppen. Pappa undrade om han skulle klösa bort den. Vi var på revy i grannkommunen. Den glänste. Våra finska lejon fick VM-brons.


MARS
I mars var jag ofta barnvakt. Jag hade sportlov. Fick mitt femte syskonbarn. Såg Det gröna landet på teatern. Var kattvakt i Oravais. Krogen med Carro. Syster fyllde år och kom till Vasa. Vi grälade lite. Funderade mycket på skolor i Sverige. Började dramalabbet och litade för lite på mig själv. Anmälde mig till Högskoleprovet. Var fransk med Serne. Och precis innan påsklovet hade vi premiär på Pelle Svanslös-teatern i skolan. Jag agerade Murre från Skogstible och det var mycket roligt, en riktig frass!



APRIL
Nu kom våren och jag minns hur lycklig jag var över asfalten under mina lila skor. Kanske årets bästa känsla. Jag ven fram på riksåttan med mitt vrålåk, var mest barnvakt. Jag minns inte säkert men efter antalet banvaktningar att döma måste det ha varit i april som systern öppnade sin egna butik. Efter påsklovet fortsatte vi med Svanslösa föreställningar.
Jag var mycket med mina kompisar. Och så skrev jag Hösgskoleprovet och var på dramalabbet som började lossna lite.

MAJ
Var mycket med Natu. Festade, grillade, gick på bio. Mitt färskaste syskonbarn döptes till Arvid och jag var glad för att han var så glad. Vemodigt nog började man märka att skolan gick på slutrakan. Vi hade grillparty med Bibbi och min klass var två gånger och ringde på hennes dörr men hon var inte hemma. Vi hade en fin avslutning. Vi avslutade också dramalabbet. Det var så fint och min pjässkrivaroskuld var borta.


JUNI
Chillade i ungefär en vecka. Färgade håret, hängde i Hoviska, åt glass och läste böcker. Körde några blombud här och där. Plötsligt en dag på väg hem från Power Park ringde Natus telefon och erbjöd henne sommarjobb. "Jag vill också ha sommarjobb" sa jag, nästan lite på skoj alltså, och så fick jag det. Livet var nästan löjligt lätt ett tag.
Jag gick på arbetsintervju som inte var så svårt som jag trodde, och nästa dag skolades jag in på mitt nya jobb som telefonförsäljare. Det låter kanske som en mardröm, men det var faktiskt inte så hemskt. Okej lön, fina jobbarkompisar och framför allt språkade man med roliga människor och fick utnyttja sin envishet och pratkvarn. Jag levde sommarnätter, firade midsommar och skrev dikter.

JULI
Jag fick veta att jag kommit in på litteraturvetenskapen i Växjö. Det var en lättnad och det var en sorg. Jag ville inte lämna Vasa samtidigt som jag så gärna ville studera i Sverige. Jag jobbade alltid kväll. När jag kom hem skrev jag poesi på min sommarbalkong eller umgicks med mina kompisar. Festade mycket. Elli var i Österbotten och det var roligt.
I slutet av månaden åkte jag och några kompisar iväg till södra delarna av Sverige, för att jag skulle skriva på lägenhetskontrakt i min blivande studiestad. Under den resan blev det mycket fest, mycket gräl, mycket kaos men framförallt mycket liv. Vi skred också över landsgränsen och besökte Köpenhamn. Det var fint. Jag och Bazooka strosade runt och åt pizza. Jag var så tacksam för lugnet.
Jag skrev på kontraktet. Återvände till Finland och jobbade. Köpte min Mac.

AUGUSTI
Nu visste jag att mina återstående dagar i mitt älskade Vasa inte var många. Jag packade saker i bananlådor och tog vara på tiden. Träffade människor jag ville träffa. Firade Konstens natt med vin. Såg 10-eurosshowen med den bästa av kusiner. Levde ganska mycket liv.
Nittonde dagen kom pappa plus sällskap och hämtade upp mig. Vi körde ner till Åbo och båten till Stockholm. Sedan därifrån till Växjö där vi packade upp mina saker och jag kände mig fort hemmastadd. De åkte tillbaka till Finland följande dag, och natten som följde sov jag 14 timmar. Det var mitt hem. Jag fixade byråkrati och andra saker som behövde göras. Såg mycket på tv och lärde mig bussystem. Sedan började vår nollning som betydde fest och lära känna. Sista dagen började skolan.

SEPTEMBER
Var mycket med Ellen. Och det var jag glad över. Fyllde 20 och färgade håret mörkt. Försökte hänga med i det tappra livet som nybliven universitetsstuderande. Det gick sådär. Jag var på fest i en mysig källare och jag vet inte om det hände så mycket mer?

OKTOBER
Åkte upp till Stockholm för att hälsa på Elli som fyllde 18, och gå på Idol. Det var en fin upplevelse och Olle ägde. I studiestaden gick jag på krog och började mer och mer känna de fina människorna som gick i min klass. Började åter spela Betapet efter en längre paus och åkte sedan hem till Finland för två veckor, där jag bland annat träffade saknade människor, gick på Humorgala och gjorde andra skedet i bilskolan. Och så fick jag årets komplimang, fast inte i Finland.

NOVEMBER
Massa fest. Massa snö. Massa skratt. Massa galet. Massa skola. Det gick fort allting. Jag klippte håret.

DECEMBER
Åkte till Samarkand med Sofie. Såg på julkalandern, studerade, åt makaroner. Vi hade klassfest. Och Sunes jul-kväll. Fick jullov, fixade saker och åkte hem. Stressade med julen. Firade med familj. Shoppade i Vasa. Var i Vasa. Passade barn. Och nyåret var så fint.