tisdagsbus.

I måndags undrade Carro om vi skulle hitta på bus nästa dag. Alltså igår. Ja, sa jag såklart, trots att jag var medveten om att vår tenta samma dag skulle dimpa ner i min inkorg och att skrivdagarna på den skulle vara få. Jag kan inte hjälpa att jag är impulsiv och knäpp och sätter nöje före nytta i 25 fall av 20. Det brukar ordna sig i alla fall, har jag lärt mig.

Vi förfestade lite hos Jonathan, som sedan snällt skjutsade oss till Ollis. Först var det tråkigt. Desperata karlar och seg musik. Vi spelade Alias med två kostympojkar från Åbo som inte riktigt hade vanan inne. Jag och Carro vann.

Men sen råkade jag träffa Julia, som tidigare har bott i min nuvarande studiestad men som jag aldrig hann träffa. Hon var precis lika glad och snäll som hon verkat. Och så kom hennes syster plötsligt (som jag heller aldrig träffat) och kramade mig och sa att min blogg är världens bästa. Då blev jag glad i hjärtat. Det var det bästa någon sagt åt mig på en krog.

Vi hängde med dem i princip hela kvällen. Det fanns så mycket roligt, alltså teater och texter och tomater (okej kanske inte men allitteration är alltid bra), att prata om. Det allra bästa var när Julia berättade att Oravais inte fanns att välja som destination på Matkahuoltos hemsida sedan det blev 2011 och Vörå alltihop. Och så sa Carro nåt i stil med "men tå veit man jo it vann man ska stig åv... heitär e ST1-Vöro å Grill-Vöro tå?"

Gamla högstadie- och gymnasiemänniskor ville vara vänner helt plötsligt. Dansa med Carro och sitta i min famn. Som aldrig tidigare har pratat eller ens hälsat. Mind your own business, sa vi då, precis som den fulla killen sa åt mannen i narikkan när vi skulle gå.

När stället stängde gick jag och Carro tillsammans med ovannämnda fina flickor på pizza. Jag skrattade så mycket att jag inte orkade äta riktigt hela.

Vi kom hem samtidigt som postpeedin passerade huset. Postgubben, ploggubbarna och vi var vakna. Jag sov gott på soffan.