en av sommarens kreationer.

1. Ja, styvis? jepp!
2. Är du här nu igen? ja e allti jäär, allti!
3. Vin eller vatten? vin
4. Alla måste välja! ok.
5.
a. Har du skådat hedi hotmail? nej, har 4 olästa.
b. lagt på modemet? jepp.
c. e strömmen på tå? (he kan va liiti åosäkert på landi he!) han e, he lyser, he lyser!

6. Vad är vi för människor egentligen? ja veit it? ja ha fundera hedi sama ja!
7. Mår vi bra? ...........lagom.
8. Jåå nåo gör vi he nåo! jaha men va bra.
9. Har do eld? eld? jå.
10. Do ha vaari feitari to! nå!
11. Ja siir e på bälti! sad face.
12. Vad är hunden för ras? labrador? hund? ere tiin hund?!
13. Lever du i förnekelse? aldrig i livet.
14. Bra, det bör man aldrig göra. mm, vet.
15. Har du accepterat Jesus Kristus som din savior? haha. nej.
16. Är du från Skiåne? näj.
17. Ja sko nåo måst skåda hedi hotmail! bra, tack för påminnelsen.
18. Eva Braun och Hitler, hur länge? haha jaa tillräcklit.
19. Höll äktenskapet? 1 dag elä va va e?
20. Vad fan är detta? vet inte!
21. Har du nånsin halkat på ett bananskal? bara nästan.
22. Har du nånsin sänt vykort utan adress? inte än!
23. Är du trött? nej.
24. Oprah Winfrey? nej.
25. Varför? nå inte alls.
26. Vad ska man skratta åt? DET HÄR OCH ALLTING ANNAT UNDERBART ABSURT
27. Är du bra på fysikens lagar? sämst.
28. Kan du lagen om alltings jävlighet? JEPP!
29. Har du Plussakort? JEPP JEPP!
30. Onko sulla Plussakortti? kyllä.
31. Kör du alltid i hundra? nästan alltid.
32. Har du träffat en polis? ja. han var dum.
33. Ehuru bör man… ja vad? hahahaha. ja, lev och lär.
34. Måste man tillverka en bomb fastän man har instruktioner? absolut inte. tänk!
35. Svamlar du eller slänger du ur dig sanningar? slänger ur mig svamlingar.
36. Tack eller förlåt? förlåt.
37. Danke oder Entschuldigung? danke.
38. Kiitos vai anteeksi? kiitos.
39. TÄKK ELLÖR FÖRRLÅD? förrlåd.
40. Vad ska man göra om man kör till skogs på halkbanan? utforska skogen och plocka bär.
41. hur hör man att en bonde kör bilen? på motorn!

renskav.

Igår var jag och handlade tillsammans med Emely och Sofie.

När vi passerade frysdiskarna stannade Sofie upp, tog tag i ett paket renskav, läste lite på förpackningen och frågade sedan:

- Ida, du som är från norra regioner, är renskav gott?

Ungefär som att det är vad jag äter varje dag. Det var jätteroligt. Jag svarade nej.

hej jag är i småland

Hade innan jag åkte i lördags tänkt skriva ett långt och känslosamt inlägg om hur bra min sommar i Österbotten har varit, men hann aldrig innan det var dags att åka till bussen. Den var i alla fall mycket bra och rolig. Jag har umgåtts mycket med människor jag inte brukar umgås med och mindre med människor jag brukar träffa ofta. Det blev lyckat ändå.

Jag har skrattat med Madde, festat med Johanna, upplevt perfekt kultur, jobbat på en absurd med ändå någonstans så gullig arbetsplats. Ätit glass. Sett The Ark. Kört orimliga kilometer bil, varit vaken på nätterna. Sett ovissheten förändras till klarhet. Druckit Lonkero i bästa sällskapet på jorden och vin med människor som vet vad som är roligt. Umgåtts med mina syskonbarn som jag älskar. Tre av fem stycken går nu i förskola och skola. Skrattat från hjärtat, gjort bort mig, älskat livet. Har inte träffat så många nya människor som jag kanske vanligen brukar, men de jag har träffat känns viktiga. Det ryckte i hjärtat när vi hälsade.

Nu är jag tillbaka i Växjö efter en bussresa till Åbo, båtresa till Stockholm och ytterligare buss därifrån och hit. Erika och Jossan var mitt resesällskap. Erika ända fram till min dörr och Jossan till Stockholm som numera är hennes studieort. På båten sjöng vi karaoke och jag hade högläsning ur Miika Nousiainens Hallonbåtsflyktingen i vår hytt.

Idag har jag varit på hej-fika med Emely, Julia och Sofie. Skrattat så tårarna rann och magmusklerna påminde mig om att de finns. Min och Emelys klumpighet kombinerad med vår eminenta humor gjorde så att till och med kassörskan i caféet fick roligt.

Det går bra med min finlandssvenska. Men när Julia frågade om vi ville ha pärlsocker eller kokos på våra kokosbollar och jag skulle svara kokos sa jag kokus. Det blev liksom för mycket. Kokos. Ett helt vanligt ord. Jag vet inte vad som hände. Då skrattade vi länge och sen sa Sofie att det lät som att jag sa krokus utan R. För det var det väl det jag gjorde. Jag kontrade med att de, i egenskap av skåningar, faktiskt säger kuckus, och det är ju en by i Österbotten. Men det sa jag inget om.

idag

Jag och Simon var till vår gamla skola. Åt ärtsoppa och pannkaka. Konstaterade att bitarna var mindre nu än då vi gick där. Kramade Bibbi och sa att jag saknar henne. För det gör jag. Mycket. Hon hade nya glasögon.

Sedan begav vi oss för att beställa en ny dallare åt mig. Vi hade lite problem att hitta dit. Även om Simons resonemang var fint - ett halvt lokalsinne plus ett halvt lokalsinne blir ett helt lokalsinne.

Efter en stund var vi åtminstone i närheten och jag kunde långsamt dra mig till minnes. Oktober 2009 med dåvarande god vän. Tidigt 2000-tal med pappa. Tidee ska vi åpp, tidee ska vi åpp.

Det fanns tre sorter att välja på. Tre fula. Tre med jättehög handikappfaktor. Det som är bra med dallarn är att den inte är någonting extra. Den är smidig och helt perfekt. Ingenting jag räknar som ett hjälpmedel utan någonting som bara hänger med. Någonting som tyvärr inte tillverkas längre. Så vad skulle jag göra, jag valde den minst fula och minst handikappade av dom tre.

Jag vill inte. Inte alls. Det är absolut det sista jag vill. Men man kan inte svetsa i ett tunt järnrör hur många gånger som helst. Nästa gång den brakar av och svetsaren säger tyvärr Ida, tyvärr, måste jag bara säga jaja och ta till min nya. Som jag får hämta ut i oktober när jag är hemma nästa gång. Som inte är någon Partydallare eller rallydallare eller någonting. Om jag inte rustar om den. Funderar redan på att köpa sprejmål.

Och ännu har jag min ädle favorit så många dagar som ödet bara vill. Dom ska jag ta vara på!

22 augusti

tolv år sedan min mamma dog.
tolv år sedan jag vaknade mitt i natten och inte begrep någonting.
inte ens hur man skulle reagera när jag hörde vad som hänt.
jag minns siffrorna i digitalklockan på nattduksbordet i min brors rum.
dom var röda och bakgrunden svart men jag uppfattade ingenting av tiden.

tolv år av saknad. tolv år av tomhet.

jag önskar att hon hade fått läsa min gräsliga b-uppsats och att mina tre brorsbarn och två systerbarn hade fått träffa sin farmor respektive mormor. att hon hade sagt gonatt sådär som hon alltid gjorde och uppmuntrat mig på samma sätt. fast det tror jag hon någonstans har gjort ändå för jag står är trots allt en bra bit på vägen.

innan hon dog hann hon lära mig två viktiga saker i livet som jag tydligen aldrig släppte och aldrig kommer att släppa - läsa och skriva.

och med hundra enheter för låg blodsockerhalt i sin kropp tar pappa fram ett gravljus och ställer det på vår öppna spis medan jag så oberörd som möjligt äter den sista pajbiten rakt ur formen och när smulorna tar slut frågar han om jag ser framemot mina studier och jag svarar att jag inte vet fastän jag vet och så säger han att han ska peeda till gravgården och förklarar vilka knäckebrödssorter som är goda.

Ellen: Fö mommo Maj-Lis tyckt väl itt om dödskallar?
Pappa: Nä.
Ellen: Va tyckt hon om tå?
Pappa: It veit ja, nain bild på nain teddybjöön.

jag har fem dagar kvar hemma och vad säger vi om det

jag är hela tiden det där gråa
den gråa punkten som inte spelar någon roll
som är ingenting
totalt förståndslös
som man kan skylla allting på
skrika på
håna
som varken är bra eller dålig
och råkar jag nu vara någonting så är det något dåligt

jag har funnit mig i det
blint gått omkring och trott att det är så det är
men det är klart att det inte är så
godmorgon har du sovit gott?

jag har blivit äldre
sagt ifrån
förändrats och förändrat
vaknat
godmorgon har du sovit gott?

jag är fortfarande grå
men jag har lärt mig hur man skiftar färg
jag kan vara svart vit grå blå gul rosa
är jag det blir det blåsande
för jag ska vara så lätt att bryta ner

ibland kokar min färgblandning över
men efter 20 år (ok 10) av påtryckning är det väl inte så konstigt
jag vill skrika att
äpplet inte faller långt ifrån trädet
men eftersom mottagaren inte förstår betydelsen
tiger jag
det faller ändå så pass långt
en halvmeter ordspråkskunskap och andra saker om ord.

dåliga poesins dag.

Idag på jobbet, i min ensamhet, hörde jag på radion att det var dåliga poesins dag idag. Vi lyssnare fick i uppdrag att skicka in den sämsta dikt vi kunde åstadkomma.

Jag kunde ju inte hålla mig. Tittade ut genom fönstret. Tog första raden som kom upp i mitt huvud och skruvade lite på den. Skickade in det. Och vann.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag studerar litteraturvetenskap och jobbar på en diktsamling som jag faktiskt i något skede av mitt liv hoppas på att få publicerad. Och så vinner jag pris för sämsta dikt.

Nånä, inte så ändå. Jag visste vad jag gjorde och jag tycker det är roligt.

Här är den:

"Kattpäls fuktas i regn
jag ser det hända"

Undrar vad jag får för pris på posten!

Hälsningar Svenskfinlands sämsta poet.

mhm lars

"ändå vaknar du och märker
att vi är var och en för sig.
att alla dom som du fördömde
aldrig tävlade mot dig.
då blir det tomt i dina händer
då står du ensam fast i snön.
du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön."

- lars winnerbäck

ny favoritreplik

På väg från krogen till McDonalds klockan 03.

Förvirrad kille: Men alltså... Va e dehär?
Jag: He e Dallarn, han har Facebook!

partybrillor.

Fick ett partyinfall och köpte dessa på konstens natt.



När Natu såg dom sa hon att jag var så jävla ful i dom. Min avsikt var inte heller att vara snygg. Sedan prövade hon dom själv och det är länge sedan mina näthinnor har uppfattat något så roligt.

Nu far jag till stan, utan brillor denna gång. Adjö.

utdrag ur rimlek.

Jag: Han visste inte vad han skulle göra.
Simon: Så han fortsatte köra.
Jag: Din jävla fartdåre!
Simon: Skåd ett så itt ja sliter de i hååre!

Undrar om det ens är tillåtet att skratta så mycket under 10 timmar som jag gjorde igår.

citat av madde

"Alltså nåo e on jo sjysst men nåo sliirar e jo friskt."

jag vet inte vad det här är.

sitter i min säng som jag alltid gör på natten när jag har jobbat kväll.
lyssnar på gamla sånger där orden är gamla minnen.
tänker på att man faktiskt blir äldre.
fast man tror att förståndet är fullärt när man är aderton och ett halvt eller nitton jämt.

pratar med människor som inte är på samma nivå.
skapar hela tiden situationer som jag och emely hade skrattat till tårar åt.
kan höra och se det fast hon är tusentals kilometer från mitt rum.

jag tror det är vänskap och jag tror jag borde skriva upp allting i ett häfte och återberätta om tre veckor när vi ses igen. det är så lätt att glömma, även sånt som är fint.

vart ville jag egentligen komma? det vet ingen men idag såg jag en människa bakom en skiva paff på ett fordon i rörelse. på kaffepausen bjöd jag på jaffakex med hallonsmak. imorgon blir en spännande dag.

och så sågar vi en människa med framtidstro. förlåt oss.

mamma mu och kråkan.

Förra helgen var jag och Madde till Tuuri. Jag hade inte varit till Tuuri sen jag var 13 bast, säger jag för att nu vara lite Sverigesvensk. Från det mindes jag endast mina inköp - en röd tröja och en fotboll - så stället var som nytt för mig.

Men kära värld så mycket bra saker jag hittade. Jättemånga Muminsaker. Och annat. Satt fint med lön idag. So to speak. Fast jag hade ändå kontroll. Kon-troll. Har ni tänkt på hur såna ser ut? Ett sånt ska jag rita nån dag.

När vi gick ut och var på väg till bilen pratade vi om Mumin-muggar. Och då sa Madde: Ja har ein tär heim i Pensal tråor ja... Ja tråor ee Mamma Mu.

Mamma Mu(min). Muminmamman. Mamma Mu. Mamma som mamma! Vi skrattade ganska länge. Sedan körde vi hem.

när du hör det här ljudet vet du att du har det bra.

jag bloggar inte så mycket sommartid
jag skriver överhuvudtaget på tok för lite överallt
för att
jag står på gräsmattor
tittar på mina gula skor som tittar på mig i samförstånd och vi säger
det är bra
alldeles just nu

jag lyssnar på ljud och njuter
som när man var liten och hade ljudsagor på kasett
"när du hör det här ljudet vet du att det är dags att vända blad"
när du hör det här ljudet vet du att du har det bra

ganska mycket går som det skall
jag skrattar och gråter
men jag gråter för att jag skrattar

det finns så många bra platser, människor, saker att applicera lagom mängd humor på.

och på natten kan man lyssna på vielä on kesää jäljellä när folk tjatar om höst och kyla
på natten är det annorlunda

natten är frihetens timmar.

madde och jag del I av gud vet hur många

igår när jag och madde kom till jobbet fungerade inte radion. vi kontrollerade att sladden var i-kopplad och att knappen var rätt. ingenting hände. inte ens fräs.

"jaha, vi måst vel arbeit utan musik tå" muttrade vi och packade vidare vårt evighetsprojekt.

en stund senare kom vår arbetsledare för att kolla läget i vanlig ordning. "hödo, e to bra på tokodee me radio, vi får it an ti funk naa alls" sa jag och han svarade jakande.

efter ett par minuters vridande och vändande konstaterade han "e kan ha naa me dehäär ti göra..." och drog upp sladden från golvet som inte alls var kopplad någonstans.

på något sätt var det där en hundraprocentig jag och madde-handling.

pekka maghandi är mannen.

för en vecka sedan hämtade systern mig och skjutsade mig till kimo där jag skulle se pjäsen för tredje och sista gången. när 5-åringen i baksätet förstod vart vi var på väg skulle hon med trots följa med mig. när hon påstod att det är bra träning inför förskolan kunde jag inte längre säga nej.


hon var snäll, uppmärksam och mån om att få gå och krama om sin favoritskådespelare efteråt. "idag har jag ingenting till dig så du får en kram istället!"

efter föreställningen hämtade min syster henne och jag blev kvar på den finaste plats jag vet. jag, fanny och sofie kände oss lite såhär "vartåt ska ja skåda no..?" när det tackades för goda insatser denna sommar och så vidare, men när vi sedan åt tacos var vi alla ett fint gulligt litet gäng.

vi lekte lekar, pratade barnprogram och skrattade ganska mycket. teletubbies. mumin. bamse. allting. varför? alfred och kevin hade någon typ av eget skådespel på kvarntaket, jag vet inte riktigt om det var en parodi på årets uppsättning eller vad.

till slut lekte vi min favoritlek - alla sitter i en ring och alla säger ett ord på var i gången, vilket bildar en mysigt absurd berättelse. emanuel hängde sig, iltalehti pussade helsingin sanomat på spalten om invandrarfrågan, i parningsbåset gick det vilt till och hästen ropade aj. bäst var ändå min och fannys karaktär pekka maghandi. kände mig lite elak när jag alltid förstörde alfreds försök till (snusk)skämt med brytande ord. jaja, pekka maghandi!

när vi sent in på natten beslöt oss för att avsluta blev anders glad för han hade ända sedan emanuels hängning hoppats att sagan skulle ta slut.

alfred skjutsade hem mig och efter 03 var jag innanför dörren. efter en sådär rolig kväll somnar man vanligtvis, lyckligtvis, ganska snabbt och kan stiga upp 3 timmar senare för att avverka en jobbdag.

tack allihop. speciellt johanna som bjöd med mig.

den bästa av gåvor.

Fick en Såsdjuret-mugg av broder med familj igår för att jag omhändertog deras gulliga katt Göran medan de var på semester.



TACK!

allmänbildning.

Madde: Ida, to som e allmänbilda, får kvinnona i Somalien röst?

Allmänbildning, ja.

för några dagar sedan

i lördags efter att ha givit föda åt fyra olika katter i samma kommun körde jag vidare till favoritstaden och mötte upp tre favoriter på olika vis; johanna, alfred och anders, bakom mitt gamla hus.

alla fyra förstod ungefär lika mycket, tror jag, när vi gick till strampen. där var stolarna höga och erika salongsberusad. hon lärde mig någonting om hur superhjältar gör som jag redan har glömt.

när vi såg köerna beslöt vi att gå till ollis. anders glömde pengarna i sin lägenhet och plötsligt var vi bara tre kvar. så skulle det även förbli, ty han behagade välja ett rökigt fontana framom en skådespelerska, en poet och en komiker av rang. han anade nog inte vilken kul-tur han gick miste om.

vi skulle spela alias men dricksklockorna störde och det var ingen riktig tävling. jag önskade en låt som aldrig hann spelas och träffade elli. alfred träffade sin dubbelgångare. det hände ganska många konstiga saker. jag och johanna skulle visa upp vår klättrarskicklighet men kom inte ens ett steg upp.

avslutade en rolig kväll med soffhäng i lägenhet och roadtrip till johannas hem.

- vaför har ja dehär sådi högt?
- för att e kom sting!

jag skrattar så mycket i sommar.