mustaschlippis, kippis.

rimmar i rapporten.

Snart är den klar.

valmöjligheter.

nu är det natt igen och jag har glömt hur skönt det är
glömt hur jag får ro, hur jag vaknar, hur jag ser
för jag har sovit på nätterna på sistone
som vanligt folk
som vettigt folk
som FOLK
"va som folk i svärji no tå"
sa min yngsta storebror som sin sista mening innan jag flyttade hit
och jag får väl ursäkta men jag ÄR inte som folk
jag försöker men det stretar emot och går fel
och jag mår dåligt av att försöka passa in i någon mall
som inte ens finns
jag måste få leva fel för att kunna leva rätt
hur länge löns det att kämpa emot

människor som frågar
vad jag ska jobba med
lite sådär hånfullt med en "du är redan borträknad"-ton
för att jag inte utbildar mig specifikt till
POLIS eller LÄRARE eller ADVOKAT
tänk om dom inte heller blir det, fast dom utbildar sig till det
så det riktigt står i deras pannor med en fet tusch
tänk om det inte blir någon KARRIÄR

tänk, då bjuder jag på kaffe med mjölk, socker ELLER både och.
valintamahdollisuudet.

måste ständigt påminna mig.

elektrikerdottern har kopplat.

Hemmapremiär för elektroderna. Låter som ett fotbollslag. Har lyckats koppla dom rätt (TROR JAG) och nu kör jag "vila 10 minuter så kroppen vänjer sig" innan jag ska börja träna. Få se hur detta går. 

har haft hela våren på mig.

Trött som ett as, glad som en idiot.

Satt uppe och skrev på rapporten till alldeles för sent. Blev mer eller mindre klar. Med ett utkast i alla fall.

"Du skriver ledigt och intresseväckande men jag skulle vilja se någon mer fackbok om minne, teater eller tal."

Ja fast både minne och tal är ju skådespelarnas grej, inte sufflösens. Jumalauta. Tänkte blanda in lite koncentration men kom in på mindfullness och bara kände hur fel allting blev.

 Nu vet jag vad jag ska göra i helgen i alla fall. Leta teaterlitteratur, hänga med världens bästa vän som kommer hit från Stockholm, anordna en sista fest. Vet ni hur det känns när tre år av vänskap bara splittras. Vet ni. Vårfest ska vi ha. Som i lågstadiet.

Nu ska jag in till stan och köpa en boll. Farväl.

mittveckan.

och?

ja.

all denna hets.

Såg en lista med tips på hur man blir smal. Nummer 2: "Ät mat med fel hand." 

Ursäkta men vart fan är världen på väg om man ska behöva sitta och äta mat med fel hand. De flesta som följer listor av denna typ hade inte ens behövt göra det, dessutom.

Äter choklad med rätt hand när jag vill. 

sköldpaddan.

Imorse ringde min telefon. Det var ett okänt nummer men jag svarade.

Jag: Ja hallå?
Andra änden: God morgon Kilpikonna!

Inte varje morgon man blir kallad kilpikonna i Sverige. Var ett erbjudande om en teatergrej på fredag men tyvärr kan jag inte gå because I am a serious elektrodkvinna right now och det krockade.

Fick elektroder idag igen (och 3 gånger i veckan hela sommaren från och med NU) och det är så skönt efteråt. Backade ut ur köket bara för att jag kunde just. Praise the lord jag är så glad. Hejdå.

blablabla.

Försöker skriva klart mitt utkast till praktikrapporten. Kul att jag kommer ihåg vad jag menar med "tid och rum blablabla". Minns inte vilken bok jag tänkt referera till. Smart.

mysigt mitt i match.

Även om resultatet i gårdagens match mot Sverige inte blev vad jag och min vänskap hoppades på hade vi ändå ganska roligt.

Kommentator: Det är avblåst, och Sverige har ledningen med 1-0.
Jag: No mmmm.
Hon: Nojaaaaa meillä on väärä selostaja.

Kommentator: Kan Sverige kontra?!
Jag: Ei.
Hon: Ei.

Kommentator: Och det är ju mysigt.
Vi: HAHAHA "mysigt".
Jag: Mietikää jos Mertaranta sanois semmosta.
Hon: Joo, ei. Ei. Ei. Ei se koskaan tapahtuu.

Nu ska jag titta på bronsmatchen (och finalen, heja Schweiz!) och sen ska jag sluta tjata om ishockey för denna gång. Hejdå.

aina ei mee nallekarkit tasan.

Efter förlusten. Jag och min finska vän svär, undrar vad som hände men är helt nöjda med att det inte blev 1-6. En telefon plingar till.

Hon: Isä lähetti nyt viestin.
Jag: Mitä se kirjoitti?
Hon: Satans sjutton.

drömsemi.

Finland-Sverige.

När jag och min finska vän funderade på om vi skulle se matchen ute på någon bar eller hemma hos någon av oss skrev jag i mitt sms "mulla ei oo väliä, pääasia on että saan nähdä ottelun."

Min svenskspråkiga telefon föreslog att jag skulle skriva "näsdukar" istället för "nähdä". Klok telefon, för det lär jag behöva. Oavsett resultat.

jag och min självdisciplin.

blir trött.

"Hon spelar frisbeegolf hahahaha vem fan spelar frisebeegolf?"
"Han lyssnar på japansk pop hahahaha vem fan lyssnar på japansk pop?"
"Hon gillar blomkål hahahaha vem fan gillar blomkål?"
"Han vill bli botaniker hahahaha vem fan vill bli botaniker?"

När jag kom hem från skolan back in the days och hävde ur mig liknande saker åt pappa sa han alltid "Ja he e väl bra" eller "Itt ere na feil me he" eller "Itt e he naa ti skratt åt". Dock tog det några år innan jag insåg hur rätt han hade.

Är det något jag ska lära mina eventuella barn så är det precis det. Vi är och ska vara olika och det är tur. Är säker på att världen vore ännu mer åt helvete om alla var poeter, elektriker, plåtslagare och lärare. Sluta döma, börja berömma. Nu.

ja men bilder.

Igår en mycket trevlig avskedsfest för allas vår vän Hampus som ska flytta till Norge.

Höjdpunkten - hunden! 

 Dom tre vise männen. 

 "Du ser ut som Lilla My i profil, ni har samma näsa!" 

 Min nästan norrländska vän som behövs på alla fester, och hennes vän. 

 Hunden (som inte åt upp min mat). 

Hampus har jag känt största delen av tiden jag bott här i Växjö och han är en rolig och fin man. Bra på fester, bra på hockey, bra. Det blir tomt utan honom i stan.

 "Då kan ju du gifta dig med henne Hampus, hon kan flytta med dig till Norge." sa Tobbe lite surt om en gammal lärare. 

 "Jag är finne egentligen tror jag." 

Jag och Sofie som nuförtiden håller till i Skåne men som åker tåg hit till exempel när det är grillfest

party.

Ska nu på grillfest med flera från vårt förlorade gäng. Har inte festat sen februari tror jag. Är taggad (kolla bara jackan) men lite rädd att en hund ska äta upp min mat. Skulle köpa cola med mitt namn på men den flaskan var för högt upp så jag tog min tvillingsysters namn istället.  "Dela en coke med Elin." Will do.

nära och bra.

Igår gick jag till baren ensam för att kolla hockey. Ingen av mina vänner kunde följa med (förutom på slutet) och jag missar inte en ishockeymatch bara sådär.

Eftersom det var fredag och Finland-Ryssland köpte jag en öl. Kändes lite forever alone till en början att sitta där med öl för mig själv en fredagskväll men sen blev jag van. En full grabb som var på svensexa kom och pratade med mig.

Han: Känner du någon här eller?
Jag: Nä, är bara här och kollar hockeyn.
Han: Fan vad coolt. Hoppas Finland vinner!
Jag: Ja det gör jag också.
Han: Finland är bättre, det är ju nära och bra! 

Det bästa var att han fick som han ville. Eller vi fick som vi ville. 3-2. Bra match. Bra, bra. Nära och bra.

ur en gammal dagbok.

"Alla är hoppare eller rockare. Jag vill inte ha någon stil, jag vill vara mig själv."

Jag, 12 år.

såolståol.

Idag var jag på kaffe med min finska vän. Ibland är allt lättare än man tror.

Jag: Mä ostin eilen semmonen... Mikä se nyt on... Tuoli joka voi ottaa mukaan auringossa.
Hon: Joo, aurinkotuoli.

Aj jo.

bästa tiden på året.

Ishockey-VM.

Ikväll Finland-USA.

haar it do nain friiar.

I dagarna har jag blivit lite förvirrad när jag har tänkt. Har tänkt på det senaste året i mitt liv. Vad mycket som har hänt och hur jag har börjat resonera annorlunda.

Mest märkligt är att jag inte känner suget av att gå ut på krogen längre. Det kan vara roligt i rätt sällskap, men dessa skrikiga studentpubar med småpojkar som vet vad dom vill men bara för kvällen. Nej. Jag säger nej. Jag orkar inte. Inte mer. Det tar så mycket energi för mig som är så känslig och vill så mycket på riktigt. 

Men vidare är detta första gången på länge som jag inte är intresserad av någon eller ens känner något behov av att vara det. Sedan i somras har jag knappt tänkt tanken. I julas när jag var hos min kusin frågade hon "Finns it e na trevliga karar tidee på universiteti?", och det slog mig att jag vet ju faktiskt inte. För en gångs skull vet jag inte. Har inte kollat. Har inte brytt mig. Har inte velat. 

För det här är också första gången som jag på riktigt känner att jag själv är en helt trevlig kvinna. Jag är inte bara trygg i mig själv, utan även med mig själv. Förr har jag alltid känt att jag "måste" hitta någon. För att jag har känt mig ensam och haft någon behov av att bli sedd. För att alla andra har någon. För att man SKA ha någon. Men det måste jag inte. Inte nu. 

Det enda som känns lite skrämmande är när jag avstår krogkvällar för att jag inte vill. Som någon pensionär. Tänk om denna period håller i sig för alltid? Dör jag singel då? 

Nå, okej.

tror jag dör.

Imorse hade jag fysioterapi i vanlig ordning. Fortfarande salig över gårdagens magi. Satt i väntrummet och väntade på min tid. Min fysioterapeut kommer. Hon säger "Ida. Du får låna elektroderna."

Jag säger: .......... Va?
Hon säger: Ja.
Jag säger: Är det sant?
Hon säger: Ja. Två gånger i veckan här och tredje gången får du ta hem dom.
Jag säger: På riktigt?
Hon säger: Ja.

"Det var så roligt att se någon bli så entusiastisk som du."

Tre gånger i veckan ska jag alltså få ha dom på. Två av dom samtidigt som träning, för bästa effekt. Alltså jag kan inte hantera detta. Så glad är jag. Detta ska bli mitt livs sommar.

Jag vet att jag inte ska förhasta något men jag har redan ett mål. Att kunna bära ett glas med vätska utan att ta stöd och skvalpa över. Tror att det kan gå. För igår och idag har jag kunnat göra två saker jag inte kunnat tidigare.

1. Stanna utan stöd. Alltså utan att ta tag i väggar eller möbler. Stannar nu helt av egen balans.
2. Backa. Alltså gå bakåt. Med steg, inte tankeverksamhet. Det har varit svårt till och med när jag har Dallarn, men nu backar jag till och med ganska tryggt.

Säger inte detta något om vad dessa märkliga elektroder gör med balansen, så säg.

teknikens under.

Ni som vill läsa korta, roliga inlägg kan sluta läsa redan nu. Ni som däremot vill läsa om teknikens framfart och hur den kan hjälpa människor, ni kan fortsätta. 

Utgår helt kallt från att alla som läser detta vet att jag har en skada. Det vet ni mer än jag själv vet det, eftersom jag är en vanare användare om vi säger så. Ni som inte visste det vet det nu. Hej hej. 

Som jag skrev i inlägget under var jag och prövade en ny uppfinning idag. Och nu vill jag typ gråta glädjetårar. Det var så roligt. Det kopplades elektroder till mina spändaste muskler. Dessa pirrade på mig en stund medan jag låg och tyckte att allt var ganska absurt. Absurdaste denna vecka kunde jag lova redan då, trots måndag. Ström. Att ström skulle hjälpa. Sen sa folket "nu kan du stiga upp". 

Det gick ström mellan min hjärna och mina muskler som gjorde att hjärnan reagerade snabbare på musklerna eller något sånt. Det slappnade även av dom spända musklerna och gav styrka åt dom svaga.  Hjärnan "hjälpte upp" musklerna till en mer normal nivå. Typ. Eller strömmen hjälpte hjärnan. Eller jag VET INTE. 

Vad jag vet är att det hjälpte. Jävligt bra. För det första lyfte jag fötterna tio gånger bättre. Den ena i teamet sa att hade jag haft dessa elektroder vid mitt senaste ortopedbesök hade jag aldrig fått det gummiband jag nu har kring vristen som hjälper mig att lyfta. 

För det andra blev allting mycket lättare i rörelseväg. Jag kunde göra övningar jag aldrig har kunnat göra tidigare. Hoppade upp och ner på en häst (en låtsas) som om (nästan) ingenting hade hänt. Ingen hjälp. Jag kunde stiga upp från golvet med mycket mindre ansträngning än tidigare. Dom mätte mina rörelsevinklar och alla mått var avsevärt mycket bredare än tidigare. 

Ni vet när man sitter på sina hälar, med hälarna mot arslet? Det är en position jag i vanliga fall inte klarar av. Jag klarar en bit, men aldrig ända ner, och den biten gör ont. I somras gav jag mig fan på att jag skulle klara av att nudda i alla fall, och det klarade jag efter att ha tänjt en halvtimme om dagen i en månad. Idag med elektroderna satte jag mig ner direkt. Var frågan om kanske 5 centimeter mellan hälarna och min röv, och benen spände knappt emot. 

Mannen som hade hand om detta sa dessutom att dom resultat jag uppnådde idag är ingenting mot vad jag kommer att uppnå om jag kan börja använda dessa regelbundet. Hjärnan vänjer sig liksom vid att göra "rätt" och ju mer man tränar och upprepar desto mer fattar min ärta. 

Och så det där med att hjärnan kopplar till musklerna snabbare. Efter allt detta + arbetsintervju var jag hungrig som ett djur och gick och åt lunch. I kön tappade jag en lapp ur min plånbok. I vanliga fall fattar jag ju som alla andra att "ah, tappade egendom, måste plocka upp den", men innan min kropp har kommit till skott finns det en fördröjning på någon sekund. Idag plockade jag upp lappen innan jag själv förstod det. Det gick så snabbt. Jag var så mjuk i kroppen. 

Jag hålls såhär mjuk till imorgon, ungefär. För fortsatt effekt behövs mer elektroder. Det kan man fixa. Om man har 4000 euro. Det har jag inte, men jag vet att det är värt varje peng. Helt fantastiskt. Jag ska försöka få någon fond eller något för detta är det bästa jag upplevt. 

Vill krama människan som uppfann detta. 

huomenta gomorron.

Min första lediga vardag på evigheter. Har arbetsintervju senare idag, men min fysioterapeut ringde och sa att det hade blivit en ledig tid till att testa ett nytt påfund som heter elektroddräkt. Så det ska jag göra nu och sen skjutsar hon mig till intervjun. Fick så bråttom att jag var tvungen att äta frukost, blogga och fotografera mig själv samtidigt. Man är väl en trogen bloggare. 

carpe diem yolo mcdonalds.

Han: Du är ung ännu.
Jag: Men jag känner mig äldre än jag är.
Han: Du verkar äldre också.
Jag: Men inte typ 35 väl?
Han: Nej, men inte 22 heller. Men du är ung. Du ska leva livet, gå på McDonalds så ofta du kan.

Hejdå ska åka och köpa franska och cokis. Eller sola på min gräsplätt.

mvh arbetslös.

Drömde inatt att dom ringde från ett av jobben jag var på intervju hos.

Intervjuaren: Jag har ringt dina referenser!
Jag: ...... Jaha? Vad sa dom då?
Intervjuaren: Att du är glad, spontan och alltid har en anekdot att berätta från din vardag.

Jaha.

missä menee raja?

Han: Det är ju lite skillnad på våra yrken. Du kan ta med din poesi till en fest men jag kan inte stoppa ner ett elskåp i bakfickan.
Jag: Men vem fan tar med sig sin poesi på fest?
Han: ..... I och för sig.

sorti á la idalavida.

Slut på praktiken. Kommer att kännas konstigt. Har hållit till på samma ställe sen januari, i totalt 15 veckor. Och nu mitt i allt är det slut. Förstår inte. Vad jag däremot förstår är att jag aldrig kunde ha fått en bättre praktikplats. Är så mycket mer tacksam än vad jag någonsin kommer att kunna uttrycka i varken tal eller skrift. Gud i London vad mycket jag har lärt mig och vad omväxlande det har varit. 

Inte bara praktiken i sig har varit givande. Det har också varit otroligt nyttigt för mig som människa. Jag vill bara berätta, för alla ni som kallar mig lat och slarvig (hej, sys...) att jag inte har försovit mig en enda morgon på dessa femton veckor. Varje kväll har jag lyckats lägga mig i tid, och mina sömnproblem har jag löst med att ha TV på samtidigt som jag somnar för att kunna slappna av min tankegång. 

En gång har jag ätit lunch ute på stan. En. Alla andra dagar har jag haft dessa eviga matlådor. Jag har gått från att kunna tillreda två anständiga maträtter till sju. Om några veckor får jag besök och jag funderar faktiskt på att bjuda på makaronilåda. Tror det skulle fungera utan diverse förgiftningar.  

Jag ringer nu viktiga samtal utan att vara jätterädd. Och även mindre formella. För några dagar sedan bröt ett samtal med en vän. Jag ringde upp. Istället för att vara den som väntade på att bli uppringd. Låter kanske fånigt men jag är, eller har varit, livrädd för sådant. Även när det gäller vänner. "Jaa he bröit!" tycker, eller tyckte, jag alltid att var jobbigt att ringa och säga. Men det var ju för fan bara vad som faktiskt hände. Förklarade mina framsteg för min vän. "Ja grattis, jag är ju livsfarlig att ringa till." 

Praktiken har gett mig: Lärdom, erfarenhet, kunskap, mod, fokusfrånstötning, matlagningsskills, wake up-calls, livslära, dygnsrytm.  Och en Lilla My. 

Vi åt en bullalängd på kaffepausen och så fick jag denna. Finaste jag fått. "Det här paketet har ingenting med din nationalitet att göra. Eller lite." 

När jag gick hem såg sisuskålen ut sådär. "Lite sisu" bokstavligt talat. Jag trodde inte folk skulle gilla det.  Nu ska jag sova. Tack och hej.

loppu.

Imorgon är min sista dag på praktiken. Bara en fråga: Vad hände? Tid, du milde tid. 

 Ska lämna lite sisu i köket innan jag drar. Slog mig precis att jag kanske borde tagit med bullar istället, men vet ni vad? Jag KAN INTE baka och jag TÄNKER INTE gå till affären och köpa något som jag låtsas att jag bakat själv. Sisu blir bra. Man får ju inte skylla på praktikanten. Sisu får dom dessutom inte tag på lika enkelt som vrinsöta rulltårtor heller. Tack för mig.

om stockholm.

I Stockholm blev jag betjänad av en sovande pojkvasker, firade min fina vän Ellen, träffade min fina vän Ellinor, gick på bio, handlade på Systemet och fick visa legitimation för den finska kvinnan i kassan (hon blev jätteglad), gjorde en undersökning baserad på slumpmässiga människor jag mötte på gatan, åkte hutlöst mycket tunnelbana och pendeltåg av och an, hade fin diskussion men alkoholist på buss (ville skrika på folk som stirrade), skrattade åt Ellis roliga pappa, drack gräsvin, sov i en taxi, bevisade att Dallarn ÄR mannen i mitt liv (jag-salongsberusad sjukgymnast: 100-0), tittade på finska kanalen, köpte finsk sötlakrits, ha det så bra då, ha det så bra, ha det så bra, vi kanske ses. Och så vidare.

Hittade ett par partybrillor på Glitter. Köpte. Inte.

Jag och Karamelli. 

 Jag och Karamellen. 

Ett av många roliga svar jag lyckades samla ihop.