blir trött.

"Hon spelar frisbeegolf hahahaha vem fan spelar frisebeegolf?"
"Han lyssnar på japansk pop hahahaha vem fan lyssnar på japansk pop?"
"Hon gillar blomkål hahahaha vem fan gillar blomkål?"
"Han vill bli botaniker hahahaha vem fan vill bli botaniker?"

När jag kom hem från skolan back in the days och hävde ur mig liknande saker åt pappa sa han alltid "Ja he e väl bra" eller "Itt ere na feil me he" eller "Itt e he naa ti skratt åt". Dock tog det några år innan jag insåg hur rätt han hade.

Är det något jag ska lära mina eventuella barn så är det precis det. Vi är och ska vara olika och det är tur. Är säker på att världen vore ännu mer åt helvete om alla var poeter, elektriker, plåtslagare och lärare. Sluta döma, börja berömma. Nu.