två år eller två evigheter.

Idag är det två sedan mommo dog.
Det känns som två evigheter.
Fast ändå inte.
Den hemskaste dagen på länge var nog när pappa kom upp på vinden och sa att hon var sjuk.
Jag blev knäpp och åt bara gurka i flera dagar.
Mest för att tugga.
Vi hälsade på henne på sjukhuset och hon log när hon såg mig.
Jag är glad att jag inte grät.
Då.
Finare människa får man leta efter.
Har aldrig träffat en mera öppensinnad, förstående och ärlig men ändå ödmjuk 86-åring.

Drömde om henne för några veckor sen. "Tänk att ee två år sidan ja sticka vantan åt de no" sa hon. Jag kom på alltihop först för några dagar sedan. Det är ju faktiskt två år.

Och här är jag nu då. I Växjö och ska börja skriva hemtent. Undrar vad hon hade tyckt om det. För något hade hon ju tyckt. Det var det fina.

NO SKA JA BYGG IN VEEG. SIDAN SKA JA TA FRAM MEETÄRSTICKON Å MEEET.

Alltså idag hade vi diktanalys, grupparbete.
Den första dikten var omöjlig att förstå (fast jag tror fortfarande att man inte ska förstå dikter, kanske för att jag skriver så själv) men den hade det tydligaste rimmönster, utan att bli tjatigt, jag sett på länge.
Jag var egentligen den enda som såg mönstret hela dikten igenom, eftersom jag var den enda som ansåg orden mäta, veta och väg, steg rimma.
Här i Sveriget tycker man inte det. För man tycker om att uttala Ä-ljud. VÄÄÄG och MÄÄÄTA. Då rimmar det inte, såklart. Jag är den av oss i klassen som talar den äldsta varianten av svenska, och dikten var gammal. Slutet av 1800, början av 1900. Nåt sånt. Och mönstret alltså. Det var ju så fint. Trots detta hade jag tydligen fortfarande fel.
Några fick jag övertygade (tack), men inte alla. Vi tjafsade så länge att vi beslöt att uppsöka en specialist på nordiska språk och gammal svenska nästa vecka! Då ska vi allt se!

Och alla ni vackra Österbottningar och övriga finländare som läser detta kan ju instämma med mig - det rimmar. Länge sen jag senast kände mig så hjälplös.

utvalda händelser ur idalavidas liv, del sepetembertisdag

Idag fick vi uppgifterna till hemtentan. Det blir nog en pärs för mig och min kuriösa hjärna kan jag berätta. Och jag måste börja redan imorgon, eftersom inlämningsdatumet infaller när jag befinner mig i huvudstaden. Men jag tänkte flumma. Flumma bort läraren lite. Mitt vapen. Och tänk så skönt sedan (om jag klarar den, det här är ju min första universitetstenta och helt nytt) - aldrig mera den här gamla kursen. Party!

Jag har sett på Idol nu. Väntar på resultat och läser lite dikter till morgondagens skojiga grupparbete. Bland killarna har jag ingen större skillnad på vem som går vidare, men helst Emil. Vad gäller tjejerna är Alice helt fantastisk, det har jag alltid tyckt. Samtidigt kan man ju inte låta bli att heja på Elin. Hon ÄR ju bra. Synd att bara en tjej går vidare.

Jaja. Jag skall återgå till lyrikens oförklarliga värld och frysa sönder lite.

jee!

Min hyresvärd var här och bjöd på karkki och lovade mig ytterligare två månader här!

Nu behöver jag alltså inte bostadsstressa på en liten stund igen.
Jag har chans till ännu bättre läge och marklägenheter.
Och jag behöver inte gå på visning imorgon.
(ja, det höll nästan på att ordna sig, men det blir bättre såhär.)

Ps. Varje gång han varit här för att hämta posten har varit en sån dag när jag har lagat mat. Alltså mat i stekpanna osv, inte bara makaroner eller tonfisk, grynost eller bröd. Det har alltså doftat mat i lägenheten. Missvisande (doftande?) verkligen, jag suger ju.

fina kvällen, äntligen.

skönaste festen igår kanske. några meter under jorden med bra musik och bra människor. mys!
vi lekte lapp i pannan och jag var anna anka. fattade ju inte det. "är ni säkra på att en finlandssvenska vet detta?". borde kanske ha kunnat men kunde inte. bittert!

plötsligt kom någon ner med dallarn. jag skrattade nästan ihjäl mig. "aamen den stod där ute!". som om det var helt okej att ta in den bara därför. det var en syn. en väldigt rolig en.
jag fick låna ett hårband. det prydde mitt huvud hela kvällen. lagom vackert.



en av alla dessa svennar hade varit på power park och hade en minä rakastan sinua-lapp i fickan! plus och plus, so to speak.

en annan fick ta del av mina poesilektioner.
"men du, kan du inte göra lite poesi över kvällen? jag ställer ölen såhär!"
jag bara "öh okej...burkarna stod på rad... sen... kommatecken och ny rad!"
han bara "haha, det är viktigt för dig"

sen gjorde vi dikter i team. en rad på var. det var jätteroligt. jag förklarade att man kan skriva dikter om ekon. och nästa rad handlade om himlen och våra legender på jorden eller nåt.
"fan va deep asså! du har ju talang ju!"

vi kan ju låtsas. i alla fall på lördagar. fast en gång sa han "det där var ingen bra poesi. börja om." och det var bra för annars hade jag aldrig kommit ur det och då hade det blivit sämre och sämre.

innan vi stack till krogen sa jag att jag tyckte det är konstigt att svalor inte går i skola. han sa att jag är en känslomänniska. och sen "vi ska gå nu, inte svalorna, inte känslorna, vi!" så vi gick. tog taxi. krog. tequila. massa skaka rumpa och fanta och rosé och svenskt. diskuterade sverigedemokraterna med en random på torget. hem vid tre. tack ellen för att jag fick följa med!

fattar du, f-ä-s-t.

Nu far jag på fest med Ellen. Jag har inte gjort annat än väntat hela dagen.
HEJDÅ!

humör ett och två, mest ett.

det känns som allting springer undan.
och jag hinner inte med.
och det vet alla. därför springs det.
jag har ju dallarn för helvete. klart jag inte hinner med.
men jag förstår ju en del ibland ändå.
men spring ni. få se var ni hamnar.
jag är glad att jag är här.

men så ibland
kan jag inte sluta fnissa.
jag bara fnissar och jag fnissar åt allt.
jag tänker på när jag var sjutton år och skulle berätta för pappa om killen som precis hade besökt mig (varför berättade jag det ens?) men han bara sa att jag måste sluta fnissa för annars förstår han inte vad jag säger.
det var svårt.

den romansen var förresten den märkligaste (hittills) i mitt liv. kunde blivit en film alltihop.
plötsligt ringde det bara på dörren. tur att jag var ensam hemma.
jag öppnade men ingen var där. sen hoppade han fram. gömde sig bakom dörren.

allting slutade nästa dag på följande sätt på trappan till mitt barndomshem:

jag: men vi syns.
han: nä.
jag: fuck you.

men jag är glad att jag är här.

och hon går på om sina jävla lägenhetsproblem jämt.

Jag har fortfarande ingen lägenhetsdelare.
Sambo kan man kalla det. Men jag tänker inte göra det.
Kämppis är ett ord jag hatar. Lite fyndigt kanske, men jävla fult.

Funderar på att satsa på nån av tvåorna i alla fall. Och annonsera ut sen.
Nån måste ju nappa. Räknade ut min budget ifall det krisar. Alltså ifall jag måste ha den för mig själv. Det blir knapert. Med mat, kurslitteratur och nöjen. Om man ens får tänka på nöjen. Men det gör jag fast man säger att jag inte får. För ingen kan styra min hjärna. Och då ska man ju räkna med att vår kära anstalt krånglar till det minst 5 gånger om året. Försöker hitta extrajobb. Lämnade faktiskt in ansökan till nån skrivgrej igår. Det betyder ju nästan allt annat än att jag får det. Sedan finns ju också risken att jag hamnar ihop med någon som pratar för sig själv och såna saker. Men det är väl saker man helt enkelt inte får bry sig om i situationer som denna.

Skulle göra intresseanmälan på den ena just. Det gick inte för jag tillhör nån "specialgrupp". Det är ju i och för sig bra. Men nu måste jag till kontoret imorgon. Fast där kanske de vet någon som är i behov av en lägenhetsdelare. Vi hoppas på det.

det allra bästa.

Det allra bästa idag är ändå att igår satt jag och skrev och gnällde ihop lite mer än en sida om varför jag behöver få förtur till lägenheterna här i detta område som jag bor nu, eftersom det är så nära till allt och idealet för en sådan som mig.
Idag efter skolan gick jag till bostadsförmedlingen och lämnade in denna skrivelse och ett läkarintyg. Mottogs på bästa sätt av en snäll kvinna. Drygt en timme senare ringer hon upp mig. Och hon säger att det är beslutat att jag nu får förtur i kön från och med nu. Jag hamnar på första plats så fort jag hittar en lägenhet jag vill ha och gör intresseanmälan.
Jättesnällt av dom, faktiskt. Tänk det. Alla måste flytta sig för här kommer jag. Typ. Tack.

Fast det är ju lite bråttom. Allra senast 1 december ska jag vara ut härifrån, men helst så fort som möjligt. Just nu finns inga lediga ettor i detta område. Det betyder att om det kommer så blir de lediga först i januari tidigast. Jag överväger nu att satsa på en tvåa och hitta en själ att dela den med. Men vem? Vem är snäll och tolererar kreativa anfall som kan te sig lite hur som helst, tål att höra gitarrspel som inte är världsklass och en hel del Pleppo, som är världsklass. HEJ HEJ BO MED MIG!

Ps. Jag är för jävla sämst på att laga mat. Men diska kan jag! Och tvätta kläder! Och skoja! Ds.

Idag kom posten

med biljetterna! Woo!


Jag har också varit i skolan. Åkte hiss med vår lärare. För han hittade inte till vår lokal. Jag vet inte om det är speciellt tryggt att följa en vilsen finlandssvenska med lokalsinne som en spisplatta i såna fall. Men fram kom vi.

Förresten, igår fick jag kanske den längsta hälsning jag fått hittills. Jag hämtade posten i trapphuset och en kille kom förbi. "Tja hallå hej hej!" sa han.
Fyra saker. Jag fattar inte. Men trevliga killar har jag aldrig haft något emot. Så tja hallå hej hej på dig med.

hej universitetet, det här går ju riktigt bra.

Jag och några tjejer från min klass sitter i caféet och läser våra "läxor", om man nu kan kalla det läxor längre. Känns lite annorlunda. I alla fall.

Emely: Alltså jag förstår fortfarande inte vad det här handlar om.
Jag: Inte jag heller. Hur många gånger är det kvar av den här tråkkursen? 1, 2, 3... Bara 3! Wohoo!
Emely: Tur. Jag orkar inte läsa mer nu.
Hon Som Jag Aldrig Minns Namnet På: Inte jag heller. Men efter detta behöver vi inte läsa mer förrän imorgon.
Emely: Sant...
Jag: Haha, vad positiva vi är.

Sofie kommer dit.

Emely: Hej, vi konstaterar att vi inte förstår uppgifterna vi hade tills idag.
Sofie: Vilka vad dom?

Ungefär sådär bra går det för oss. Men som sagt, tre gånger kvar!
Lyrikanalysen däremot tar slut alldeles för fort.

I övrigt är typ alla jättearga och upprörda över Sverigedemokraterna. Vi ska inte gå in på vad jag tycker. Men vad är det för sätt att bli sådär hysteriska bara för att någon har en kanske lite annorlunda åsikt? Man ska väl få tycka som man vill utan att media ska få spasmer och valstugor ska brännas ner.

idol 2010 jajajajajajaja.

Gissa vem som ska på Idol i Stockholm om tre veckor?
Gissa då.
Gissa sa jag.

Rätt gissat! Jag och Elli!
Whoop whoop!

Nu ska jag studera så att jag kan gå dit med gott samvete sen.
Lyrikanalys. Det är intressant!

ida - brandvarnaren: 1-0.

Idag när jag hade duschat och kom ut ur mitt ångande och väldoftande badrum hände det. Ångorna nådde upp till brandvarnaren som givetvis gick igång. Jag tittade på den och fattade läget - jag når aldrig i livet upp till den, jag har ingen lång kvast eller dylikt. Jag stängde kvickt badrumsdörren och gav brandvarnaren Ilskna Blicken (IB, liksom mina initialer) i fem sekunder. Den tystnade. Tack. Jag tänkte på när Bibbi sa att jag inte är kvinnan som fryser i bastun.

Sedan fick jag några infall. Apor och bananer och pussar och kramar.
Såna är roliga att få.

Adjö fina ni, jag skall studera och skriva brev. Puss och kram och banan.

men hjärnan är ju alltid allting.

det är något i mina fingertoppar
som bara vill spricka explodera detonera
men det går inte.
det finns ingen eld.
och det bara pirrar kittlar retar
i hela mig
mest i hjärnan.
'så här är du en bra människa'-området
har dött gått hädan hemkallats.
hoppas det har det jävla bra
där det är nu
i himlen helvetet eller det kanske är en mygga.
men jag är så trött och förvirrad av
personlighetsförändring på personlighetsförändring på personlighetsförändring
på personlig

hets

för

änd

ring

att jag inte längre vet någonting.
vem har någonsin gjort det, förresten?
tjena smarting. du gör världen till en bättre plats.
att tälta på.

för sent igen.

diktsaldo två nya minus en gammal skit är lika med plus en.

"jag känner mig förvirrad på ett bra sätt"
var det någon som sa. bra. det är det jag vill. tror jag.
men samtidigt vet jag att det inte håller om det är för abstrakt.
det vet jag också att det är. bajs bajs.
men det är svårt att köra annan stil än sin egen.

nå skit samma. jag är bara 20 år. nu ska jag sova i fem år. har stressat med rennäsanslitteratur och sovit dåligt. ni vet inte hur skönt detta ska bli. när jag vaknar är jag 25. mindre skönt.
gonatt.

dag nummer september.

Föreläsning, grupparbete.
Fattar inget.
Vill fatta.
Men vill mest skriva.

Bussen till stan.
Lusläste miljöpartiets affisch i tio minuter.
Allt för att undvika ögonkontakt med mannen mitt emot.
Hans enkla blick avslöjade tanken
Och miljöpartiet vill modernisera Sverige modernisera Sverige modernisera Sverige.
Men jag kommer nog ändå inte att rösta inte att rösta inte att rösta.
Jag klev av och såg honom två gånger till men sedan aldrig mer.

En röding, hann ej uppfatta exakt parti, bjöd mig på marshmallows på pinne.
Generöst och ett bra försök.
Jag kommer inte att rösta rött för det.
(Jag vet att jag inte får här)
Men tack för godiset.

Det härligaste som finns är
när man plötsligt släpper allting
och totalt ändrar uppfattning om en människa.
Till det bättre alltså.
Gång nummer 2 hände idag.

Eller 3. Kanske. Hur man nu ska se på saker.

ingenting i sverige.

Nu har jag sett nästan alla Idol-auditons. Malmö dag två imorgon, visserligen, men ingenting i hela Sverige verkar ju kunna slå det här:

Älskling, älskling, älskling.
Jag ryser fortfarande. Jag minns ännu när, var, hur, och med vem jag såg detta första gången. Jag minns känslan i magen. Blixtminne eller vad det nu hette. Har läst om det i psykologi. Men egentligen skiter jag i all psykologi i världen. För Calle är bäst. Så är det bara. Så himla begåvad.
Nån gång snart ska jag åka och kolla på honom och hans band. Är ju faktiskt i rätt land för sådant nu. Aaaah.

tristan är som per gessle-musik

Emely är hos mig. Vi har paus i skoldagen. Börjar igen om en timme. Ska snart gå till skolan. Emely läser Tristan: "På hans kropp hennes läppar ryckte, och munnen hon mot hans tryckte..." Sedan utbrister hon nöjd: "Det här är nästan som Per Gessle-musik!"

Dagens bästa, säger jag.

mingel, bloggreklam och...häst...?!

idag fick jag mitt svenska personnummer! oj så snabbt det gick. så nu får jag skaffa bankkonto. det ska jag göra imorgon efter skolan eller kanske en annan dag som heter Snart. men framför allt får jag beställa knappar! glädjen, pojkar och flickor, glädjen! fick också en drös försenade böcker eftersom bokhandeln klåpade med min beställning. men nu så.

efter postjulafton var det dags för mingelkväll. jag var taggad och glad.


och ja, jag har färgat håret igen. det är egentligen mycket mörkbunare än bilden. ljuset, pojkar och flickor, ljuset. känner mig som en 13-åring som är osäker på sitt utseende och hatar allt. riktigt så är det ju inte. ville bara testa lite annat. men nu kommer jag nog aldrig att återgå till livet som blond, känner att det är evigheter sedan jag varit så nöjd med mitt hår som nu. och vi kan ju bara konstatera, jag passar bättre som brunett än blond. jaja. sluttjatat.

jag och ellen minglade. eller kanske åt gratis hamburgare och tog godis ur skålar.
sedan kom jag hem. här hände inte mycket. saknade folk hemma. min kusin bland andra. som nu har övergett blogspot och bloggar på ratata istället. kan hålla med om att blogspot kanske inte är den mest samarbetsvilliga portalen i alla lägen. så ja, dit med er nu! hit! hon är bra!
när vi var på 10-eurosshow i augusti såg hon på min arm och sa "häst...?!" på det mest skeptiska vis jag nånsin hört någon säga ordet.
"jaa vatå? e it e fint?" sa jag.


jag säger det igen, är det inte fint, mitt armband?
jag gjorde det en gång när jag passade mina brorsbarn som pysslade.
det som också är bra är fisken. den bara är där. många, nästan alla, undrar varför. jag vet inte. såhär:

flitiga (ida) lisa (iréne)

Vem har suttit på biblioteket hela dagen, med Ibsen, Sofokles, dramatikanalys och en räksmörgås? Jag, kanske? Ja! Blev riktigt häpen på flytet jag hade ett tag. Jag var så inne i allting att jag ryckte till och flög en halv meter upp när någon plötsligt sa mitt namn med utdragna vokaler bakom mig. Det var min kompis Sofie. Hon pluggar engelska. Vi hade det ungefär lika tungt, stackars vi.

Imorgon ska jag återvända till platsen och läsa sista kapitlet, sammanfatta allt och försöka hitta likheter med ovannämnda karlars mästerverk (?!). Efter det ska jag och Ellen mingla med ekonomer på puben, yeah! Siffror mot bokstäver, typ.


Jag är medlem på en sida där man kan skriva texter och få respons.
Det känns konstigt att vilt främmande människor gillar vad jag skriver.
Men väldigt bra, förstås. Jag blir ju glad för så lite.

Nu ska jag duscha och sova. Relevant information kallas det. Puss och kram.

och så plötsligt;

klockan är alldeles för pinsamt mycket.
men,
jag sa men.

jag har faktiskt sorterat mina dikter (eller vad man ska kalla allt) och skrivit lite nytt.
jag har sorterat.
färdiga.
halvfärdiga.
och ändra lite på.
och de färdiga fick en fånig titel.

jag menar, jag kan ju inte bara sitta här och vänta på att något ska hända.
ska jag skriva så ska väl just jag skriva.
så jajaja. nu är det lite lugnare i hjärtat.
förutom att mina greker inte ha fått den uppmärksamhet de behöver.
de bara härjar.

i rymden finns inga känslor.

Tror det är den bästa svenska film jag sett hittills. Så fin. Och så rolig. Så gullig. Åh. Jag dras till filmer där huvudpersonen har "na feil", med tanke på att What's eating Gilbert Grape är min favorit. Kanske för att huvudpersonen i mitt eget liv ofta av andra människor klassas som hon som har "na feil". Ska ladda ner den och se den 4000 gånger till sen.
Jag såg den med Ellen. Hon gillade den. Så se den!
Vi åt poppisar också. Dom var goda. Och jag var sugrörstjejen, som vanligt på bio. Borde ha lärt mig redan förra gången. Tur att så många inte känner mig här ännu.

När jag kom hem ringde pappa.

Han: Ho känns e ti va me rikssvenskan? Do ha it vari i nain såndi situatiåon na förr, tå itt do ha fått prat dialekt på fleira vikor.
Jag: Nä, e slåo me faktiskt idaa. Att ja bara e jär mitt i allt...
Han: Haha.
Jag: Å igår kom ja ihåg att ja kan kör bil, hadd glömd ja hadd körkåort. Så vart ja rikti fascinera åv att ja faktiskt kan.
Han: Haha, haldär do på å vaar gälin?

Jag tror det. I alla fall lite. Skyll det på grekerna, vettja.
Igår bestämde jag och Johan att vi ska se en film om UGGLOR (minns inte vad den hette, men ugglorna var söta) i oktober! Kanske i Stockholm, kanske här, kanske i Hudiksvall. Galet!

fina människor i glasburkar utan lock.

Min kompis Johan från Hudiksvall ringde mig ikväll. Fint att han tänker på mig. Jag gillar honom.

Jag: Vad gör du då?
Johan: Kissar.
Jag: Haha, jaha.
Johan: Näe. Men jag kissade faktiskt när du svarade.

Det här betyder att han tänker på mig när han går på toaletten. Kul, tror jag.

Johan: Ta bort ljudet.
Jag: Men det här är en annan version av programmet så jag vet inte hur man gör.
Johan: Jag är hungrig!

Kul också att han lyssnar på mig.
Nä. Han är en fin man.

En annan fin man är killen ovanför mig. Som lyssnar på Håkan Hellström när han vaknar på morgonen. Som kommer hem klockan 04 varje natt och lyssnar på mer musik. Som kollar på fotboll varje kväll och jublar när hans Sverige får mål. Och som fixar partymusiken åt mig när jag ska plugga. Som aldrig har träffat mig.

gudomligt så det förslår.

Mina studier idag gick åt helvete. Jag ville bara slänga hela Gudomliga Komedin i soporna. Det är nog där den hör hemma. Jag fattade verkligen inte ett ord. Inte en enda av instuderingsfrågorna heller. Tydligen ska man vara smart på nåt plan som jag inte är. Usch vad värdelös jag kände mig. Vad är grejen med rimmen förresten? Jobbigt att försöka få allt till svenska. Han skrev väl typ på italienska. Nåja, allt jag inte dör av gör mig starkare. Visst är det väl ett verk som man som litteraturvetare bör ha plöjt igenom.


Såhär såg jag ut. Gav upp. Stämde gitarren och lekte att jag var herr Cash. Sen kom Ellen som en räddande ängel. Vi kollade Idol. Och skrattade.
Imorgon skall jag uppsöka närmaste bibliotek (hej 200 meter!) och läsa Ibsen tills jag ser likadan ut. Men det känns bra. MODERNA dramats fader liksom! Det går framåt. Min kärlek till honom är oändlig. Trots att jag starkt ogillade honom våren 2009 när han olovligt dök upp framför näsan på en studentskrivande jag.

ålderdomen bloggar.

hejsan. nu är jag tjugo år och inne på ålderns höst, kan vi ju säga och konstatera det passande.
är ändå tacksam att jag får uppleva min tjugonde födelsedag, med tanke på att min tvillingsyster inte ens fick uppleva vår första.
jag tror aldrig jag har fått så många grattis som i år. och jag blir så glad. gladare än ni tror. jag är inte så van vid att det ska vara nåt speciellt med mig, liksom. ni är alla så snälla och söta! tack!

hämtade posten. det gör jag inte så ofta. men idag hade jag fått post. pappa hade skickat kort!
och systern!


sen åkte jag in till stan. köpte subway och armband åt mig själv i present. mös.
vid halv åtta mötte jag upp ellen som kom hit på kladdkaka och idol.
jag skulle servera, och inga köksattiraljer är mina eftersom jag hyr lägenheten i andrahand;

- vad ska jag skära den med? vad är det här? kan jag skära med denna? jag är inte så huslig...
- inte jag heller, men det borde vara en smörkniv och det borde gå bra...

systern med familj ringde till mig och sjöng. vi pratade och jag frågade sedan ellen om hon förstod något. det gjorde hon inte. inte så mycket. vi såg på idol och jag hade roligt åt den där killen som bodde i båt, fastän han inte vad med idag.

hejdå hejdå kära tonår det har varit ett sant nöje att lära känna er

ja. imorgon är det adjö till livsfasen tonår. det har varit väldigt fint, roligt och oskyldigt men lite kaotiskt och småjobbigt att vara tonåring. ungefär såhär:

13 år. jag är ganska lugn och nöjd. människor kommer och skapar problem. jag förstår inte poängen. jag älskar ärtsoppa och kan allt om ishockey. vaknar mitt i nätterna. beskådar vackra landskap och sover i tält i norge med pappa och småkusin.
14 år. jag vet inte mycket. går i åttan. vad var vitsen med det? jag har grava problem med matematik men är bra på uppsatser och sover ofta vid olämpliga tillfällen. blir moster. kläder gillar jag inte.
15 år. skaffar fyrhjuling och är ung. smider planer som funkar ibland, ibland inte. jag får limstift i ryggen och mat på stolen. jag går ut högstadiet och älskar det. tror jag ska bli journalist. är lite olaglig och lokalpatriotisk. pappa och jag åker till spanien och chillar järnet. belgien hinner jag också med för tio euro blott. jag blir faster och fadder. och moster igen.
16 år. hejdå hjärtan. gråter på skoltrappan. inser på riktigt och från hjärtat vilken otrolig tur det är att mommo finns. blir befriad från matte och krigar med idioter. blir faster för andra gången. upplever bästa sommar 07. blir och är kär. skriver. känner. vet inte riktigt allt.
17 år. allting är från och till. gillar hösten och äter frukter. bygger pussel och upptäcker dylan. orkar inte med skolan och skrattar ihjäl mig. träffar ted och kaj. mår jättedåligt och förstör. sover inte. åker till usa. och tjeckien och polen.
18 år. raggar på krogen. nånej. fattar varför det heter kärlek. allt är en jävla lek. jag är ensam. mommo dör. jag får panik. stressar. skriver studenten. klarar det. gråter hål i skrivboken. får en gitarr. studentfirar i paris. flyttar hemifrån. börjar om. ser ljuset. leker. lever. hittar fkf. skriver och gillar. låtsas att jag inte fattar.
19 år. äter ihjäl mig på världens bästa bibbis mat. härjar med natu. i estland, danmark och sverige men framför allt vasa. hittar fina vänner och kreativiteten. skriver en pjäs som spelas upp. är en nyhet. är bra ibland och dålig ibland. tar körkort med den bästa av bilskolelärare. faster för tredje gången. elvira dör och jag blir ledsen. gör praktik på radion och hatar min röst. gillar ensamheten och friheten. lämnar allt det fina för sverige.

tack och hej, mina år. puss.

ja fystaar absolut ingenting

Idag blev allting sådär chokladigt igen. Det är bäst så.
Resten av dagen har jag pluggat. Känner inte riktigt igen mig själv, men har inget val. Vissa saker är riktigt intressanta och jag förstår allting och känner mig inspirerad. Men så plötsligt förstår jag inget. Allt är bara text och jag bara läser och sen märker jag att jag inte fattade ett dyft. Jag ska visa exakt hur det känns:



Mellan 3:13 och 3:29. Precis så.
Fast jag rekommenderar att ni ser på hela klippet. Det är ett av de bättre. Och ovannämnda tidsintervall är mitt nya favoritställe. Jag älskar att han alltid är så fint ärlig. Förstår man absolut ingenting så är det så. Inget tjafs. Fint!
Tänkte nästan skriva ut skrattljud. Tur att jag inte gjorde det, haha!

Imorgon väntar råplugg på biblioteket och skola hela kvällen. Men SEN kommer jag hem till en mjuk, skön soffa, en mjuk, skön Anders Bagge och ett mjukt, skönt Idol! Som jag har väntat!

och allting tar en evighet och två minuter

tom men ändå så fylld.
besviken men ändå så lycklig.
irriterad men ändå så lugn.
och i alldeles vanlig ordning
snäll och ändå så snäll.

mina ögon är större än dina, lilla älskling.
glöm inte det imorgon.

plugghästen. eller stoet?

jag har läst två jättelånga grekiska draman.
för varje ny händelse var jag tvungen att anteckna.
för att inte tappa tråden och för att komma ihåg när analysen sedan väntade.
usch vad flitig jag kände mig.
borde nu beskriva det klassiska, grekiska dramat. vet inte? kvinnor känner sig underlägsna, blir förbannade, och där kommer det; dramat!
nä. sover på det.

annat har inte hänt. åkt buss. letat hårvårdsprodukt som inte finns. pappa ringde. körde genom oravais. jag tänkte på hur fint det är vid fjärden. men tänkte också på hur fint mitt läge är just nu. hej lilla livet.

fredagsmys!

Det här måste nog vara den mysigaste staden att strosa runt ensam på sin lediga dag i.
Det är så fint och litet och sött och gulligt här allting.
Och så tänkte jag att nu behöver jag klippa topparna och pannluggen i mitt stackars slitna hår.
Och så gick jag bara in till en söt tjej som gjorde det genast och snyggt. Studentrabatterna nästan överallt är också väldigt sött och gulligt och bra här.
Det allra bästa var att Ica hade specialerbjudande på Brämhults juice. Glad och nöjd bussade jag hem.

Imorgon måste jag studera som fnask. Har tre dagar på mig att hinna med femtusen böcker. Romersk och grekisk litteratur. Jag skuttar av glädje. Men sedan följer en del dramatik- epik- och lyrikanalys. Det ser jag genast med andra ögon på.
Jag tänkte också känna mig lite nöjd. Nöjd eftersom jag så ambitiöst, så målmedvetet köpte Röda rummet på antikvariatet i Kristianstad i somras för två euro. Boken ingår i vår kurslitteratur och den ska vara läst senast i oktober. Se där, vilken inbesparing.

Mina drömmar förresten. Förlåt, men jag har så roligt. Inatt drömde jag att min storebror, den yngre, visade upp blåsor och eksem på sin fot. Jag undrade varifrån det hade kommit. Han hade varit i Australien. Där hade han ätit pizza med apkött. I fyllan. Därför.
Jag skrattade ganska mycket när jag vaknade. Hade inte ens tänkt på att apkött fanns. Kanske inte som pizzafyllning, men köttet finns ju. Hade inte ens hört ordet tidigare. Mina drömmar lär mig.

saker som händer är fina.

jag har varit på bio med min kompis ellen.
det var roligt.
vi trängdes med resväskor på bussen.
och det här skulle egentligen bli en dikt.
men det blev inte det.
för ibland blir det bara inte det.
men filmen var bra. kanske lite väl film. men sådär skönt svensk.
med lite finlandssvenska på slutet!
jag bara jee finland.
sen gick vi till ellen.
jag fick ett erbjudande om en lägenhet i hennes hus idag.
men jag kommer att säga nej.
av praktiska skäl.
sedan kommer jag att fortsätta hoppas.
som alltid. på lägenheter. och andra fantastiskt fina saker.

mönsterdrömmar och bloggtips.

Jag drömmer i mönster.
Varje natt sen jag kom till Växjö har jag klart och tydligt drömt om alla er.
Alla er som jag tillfälligt har lämnat och som jag saknar.
Vissa har fått helt egna drömmar (hurra för er), andra har varit flera i samma (hurra för er också).
Era röster är så tydliga, kära vänner. Och ni är så snälla.
Vi åker båt, läser böcker, filosoferar eller bara är.
Och så vaknar jag. Tänker att jag borde dammsuga.
Det är så häftigt att drömma att jag nästan börjat bli trött om kvällarna.
(Givetvis, ja; det kan vara fråga om åldern också. Om några dagar när jag skriver är jag inte längre samma siffra ung.)

Imorgon ska jag besöka bokhandeln, luncha med Julia och gå på bio med Ellen.
Men innan jag lämnar detta för idag vill jag göra lite reklam.
För min kusin som börjat blogga. Hon är den människa som sporrat och stöttat och sagt flest fina ord om mina skrivna ord. Det blir jag glad av. Och hon skriver själv också. Till och med blogg. Om Seinäjoki bland annat. Och jag älskar det. Läs HÄR.

halåo september.

Jag inleder den första höstmånaden (fast här i Småland är det fortfarande typ sommar och sol) med en sallad och Keri Hillson (ja, faktiskt).
Alldeles strax ska jag brumma iväg, som Rauli alltid sa/säger, till en föreläsning vad gäller utlandsstudier och praktik.
Jag har nämligen tretton veckor utlandsstudier framför mig. Också utlandspraktik, men jag kommer inte ihåg hur lång den är. Det är ju rätt jättebra hur som helst.
Jag har svårt att bestämma vart jag vill. Även om det inte måste göras just idag.

äckliga texter som förstör.

magsmärtor som gör enbart ett fåtal liggande positioner möjliga för att också kunna andas.
texter som är så äckliga att de förstör en hel skrivbok.
kvinnan på pressbyrån som fick nästan alla mina 50-ören. (äntligen, dom är sämst)
föreläsning om skillnad på muntligt och skriftligt och om platon och sokrates och om robocop.
letande efter en byggnad i en kvart och övertygelse om försening.
snäll klasskamrats plötsliga uppenbarelse framför mig samt dess vetskap om byggnadens läge.
köp av kurslitteratur för jättemånga pengar.
och ett spotify som bara laggar.
får man riva bort de äckliga sidorna?