NO SKA JA BYGG IN VEEG. SIDAN SKA JA TA FRAM MEETÄRSTICKON Å MEEET.

Alltså idag hade vi diktanalys, grupparbete.
Den första dikten var omöjlig att förstå (fast jag tror fortfarande att man inte ska förstå dikter, kanske för att jag skriver så själv) men den hade det tydligaste rimmönster, utan att bli tjatigt, jag sett på länge.
Jag var egentligen den enda som såg mönstret hela dikten igenom, eftersom jag var den enda som ansåg orden mäta, veta och väg, steg rimma.
Här i Sveriget tycker man inte det. För man tycker om att uttala Ä-ljud. VÄÄÄG och MÄÄÄTA. Då rimmar det inte, såklart. Jag är den av oss i klassen som talar den äldsta varianten av svenska, och dikten var gammal. Slutet av 1800, början av 1900. Nåt sånt. Och mönstret alltså. Det var ju så fint. Trots detta hade jag tydligen fortfarande fel.
Några fick jag övertygade (tack), men inte alla. Vi tjafsade så länge att vi beslöt att uppsöka en specialist på nordiska språk och gammal svenska nästa vecka! Då ska vi allt se!

Och alla ni vackra Österbottningar och övriga finländare som läser detta kan ju instämma med mig - det rimmar. Länge sen jag senast kände mig så hjälplös.