lov orsakat av påsk.

Nu har jag påsklov. Det är skönt.
Jag har spelat Raymond & Maria på gitarrlektionen som perfekt avslutning.

Som det känns nu kommer jag att spendera lovet här.
Orkar inte åka hem, vi bara bråkar.
Å andra sidan har jag fyra (FEM men bara fyra som vet vad godis är) bedårande syskonbarn som antagligen kommer att agera påskhäxor i något skede.
Hur som helst åker jag inte hem idag och inte imorgon. Ikväll ska jag öva på ord till högskoleprovet samt i högtidligaste möjlighet formulera brev till socialen.
Klockan 22 ska jag göra något jag har saknat - hämta Natu och vi ska köra runt. Som vanligt när vi har lov. Det är så skönt. Man hör på låtar i radion som är så dåliga att de blir bra och Natu pratar högt och mycket och snabbt och inlevelsefyllt. Jag lyssnar och skrattar och tänker. Det är skönt åt hjärnan, som om all skit sugs ut med en sugklocka.

vid matbordet. första och kanske enda delen.

Vi fick fårkött i skolan. Det var gott tills jag fick reda på vad jag åt. Jag vet inte vad som hände, jag har inget emot får eller nånting alls, men jag började må jättedåligt. Kände att jag måste spy. Jag spydde inte men jag skrapade bort det som fanns kvar på tallriken och gick snabbt över till kvarken. Jag vet verkligen inte vad jag fick för fel. Jag som överhuvudtaget inte är bortskämd med mat, jag äter ju det mesta. Dessutom åt jag ju det innan. Hoppas inte min bror läser detta. I så fall bekräftar jag att jag kommer att äta fårkött utan problem ifall det bjuds av orsak eller annan.
När jag satt där och åt kvark med Joel och Simon talade vi om ishockeytränare. Joel tar upp Tamminen och säger att han inte är bra. "An e int na bra.. An siir bra ut men.."
Jag och Simon, så samtidigt som det bara kunde ske: "VA?!"
Det tog flera minuter innan skratten lade sig. Joel menade att han ser bra ut till pappers, har meriter och så vidare, och det förstod vi, men ändå reagerade båda likadant och samtidigt.
Som om han vore ett monster eller något. Vad snälla vi är.

katter premiärar.

Premiären gick okej.
Vi har väl gjort bättre.
Men ja. Det är okej.
Tänk sådan inlevelse det finns i de små liven.
En blev rädd för Måns (Joel) och grät hejdlöst tills dagisfröken lyfte ut honom.
En annan gav en rejäl utskällning, på finska, åt Måns efter föreställningen.
Flicka cirka fem år. Det var underhållande.
Men såklart ska man inte vara sådär elak. Hon hade något hon gick efter.
När Pelle frågade publiken om de tror att Maja kan bli hans vän skriker en tredje "näää, hon e så mammig!"
Något som också är roligt är att gå hem från skolan. Katt slutar skoldagen.Och man kan se
på folk att de tror man är galen. Och man kan le.Jag vill nog göra om det. Nästa onsdag.


Premiärkatt i hatt som heter Duga. Eller Murre.

sa jag något om att det kunde sluta hur som helst.

Kvällen blev kanske inte som vi tänkt. Men det blev i alla fall en kväll.
Carro och jag gjorde mat (!) som vi åt. Makaroner, malet kött och tomatsås. Det blev riktigt gott med lite kryddor.
Den ende som tydligen hade läge att hänga med på vår fantastiska fest var Jenny. Carros kusin och också min släkting. Så hon kom och vi satt här och pratade om saker. Eller hade släktsammankomst, som hon kallade det.
Plötsligt sa min min fotolärare från Rumänien att vi ska komma med honom ut och köra lite, kolla hur många som släcker lamporna under earth hour. Jag visste inte riktigt om det var förnuftigt men vi gick i alla fall till Neste, där vi mötte upp honom och hans bil. Han steg ur, och medan han presenterar sig och skakar hand med mina väninnor ser jag hur hans bil sakta men säkert rullar iväg ner mot snödrivorna. "Eh, the car! The car!" Han hann springa ikapp och han hann dra i handbromsen, men det var nära. Och lite småroligt för den som tittar på.
Nästan ingen förändring märktes vad gällde lamporna så vi körde hit. Tände ljus och firade earth hour. Pratade och skrattade. Jag visste inte att man kunde ha roligt med en lärare.

Han for hem till sin hund och vi till Ollis. Men vi bemöttes av två timmars kö. Sket i det och gick till glada tunnan, där vi drog en omgång Kimble. Ingenting flöt som det skulle. Så vi gick till McDonalds på varsin glass. Plötsligt står Jossan och Sofie från min skola där. Vi äter och går till mig. Vi skriver en låt som vi sjunger som är världens sämsta.
Carro och jag somnar.

Idag har jag besökt min hemby. Där finns min bror och hans får. Jag transporterade hans två äldsta barn i min bil till fårhuset. Det kändes ansvarsfullt.
Sen blev jag och far osams om utbildningar och jag ville bara gråta. Jag vet inte var det sitter. Men vi kommer alltid till en punkt när det inte går att förstå mer. Han gör anspelningar på min dumhet och jag hatar det. Jag tycker inte om att hata.
Varför ska han trycka ner allt jag gör jag bara frågar.
Först är det fel nu för att jag inte "utbildar mig". Nu när jag vet vad jag vill utbilda mig till är det också fel.
Han frågar om vi har läxor i skolan. Jag sa nej, men att jag får läxor när jag börjar studera, om jag får göra det?
Ja, han ville att jag skulle studera. Peace. Han ville plötsligt komma och se Pelle Svanslös-teatern och fascinerades av att vi har tiffany och sa "ni har mytchi åolika saker tidee".
Alltså, han är ju så söt egentligen.
Så vi pratade om saker som har hänt och som kanske händer och om människor som är roliga.

Jag är hemma och det är bara några timmar till premiären av Pelle.
Och till fotolektionen som leds av någon jag plötsligt har umgåtts med på min fritid.
Jag vet inte vad jag ska säga i Pelle.

streck som är franska.

saker som gör mig glad idag:

- e-post från växjö
- asfalt på vägen
- någon man inte känner jättebra säger att jag kan skriva och jag undrar hur han vet det och han säger bloggen ida, bloggen.
- mat
- att jag ska hämta carro om ca tre minuter
- att den här kvällen kan sluta hur som helst

saker som inte gör mig glad idag:

- våta skor
- premiären är nära och jag, jag fattar inte
- diverse räkningar
- att den här kvällen kan sluta hur som helst

dagens ord.

Köket var som köket är. Flippat, och skönt. Avslappnande.
Fysio var som fysio är. Tungt men han är en rolig man att diskutera med.
Jag körde hem och tänkte på att påsken är i antågande.
Tvättade lakan och fick hjänsläpp.
Iklädd världens största och skönaste huppari gick jag ut och flyttade på bilen. Plusgrader och typ vår. Också på kvällen.
Jag övade på högskoleprovet tills hjärnan brast.
Nu chattar jag med min rumänska fotolärare på Facebook. Han är trevlig. Och säger you are creisi. Idag hade jag glömt mig inloggad hela dagen. Detta oroade mannen. Jag förklarar att jo, jag lever ett socialt liv också. För imorgon kommer Carro.

Jag har festat varje helg denna månad. Oj.
I april ska jag ta det jättelugnt och spara pengar till sommaren.
Kan vi ju låtsas i dagens blogginlägg.

den sötaste dröm jag drömt.

För några nätter sedan drömde jag att min familj skulle fira att min syster har flyttat hem till Finland igen. Redan det är knasigt, för vi är inte en sådan familj som firar sådant. Inga framgångar alls, egentligen, väl?
I alla fall, så hade vi ordnat taxi och körde iväg långt, i någon skog med dålig väg och älgar. Någon sa att det är i östra Finland vi befinner oss. Till sist kom vi fram till ett ställe där det fanns en skola, en ungdomslokal (dit jag och pappa gick in och eldade i öppna spisen, DET däremot, det är min familj) och ett bönehus.
På skolgården fanns barn. Men där fanns också något häftigare. Tecknade giraffer! Små giraffungar! De var tecknade men ändå så verkliga och söta. De spelade tennis. När jag förvånats över östra Finlands fauna gick jag och letade reda på barnen som nu befann sig bakom skolbyggnaden. De trodde att jag var farlig, röt till, och plötsligt hade de två små björnungar, också de tecknade men ändå så verkliga, som sina beskyddare. Jag sa att jag inte är farlig. Då kom den ena björnungen fram till mig. Lugnt och fint. Och vi gosade. Det var det mjukaste jag någonsin vidrört. Underbart och gulligt.
Sedan vaknade jag. Det var kallt.

när egendom far ner i avlopp.

Det hände redan för mer än två veckor sedan. Jag blev kär i en piercing som var rosa och så fin. Idag skulle Sandra pierca örat så hon köpte en till mig när hon ändå var där. Jag fick den. Jag gillade den. Jag var glad. Jag gick på stan med Bazooka. Hittade meningen med livet.
Jag: Wubhääää.
Bazooka tittar på mig med en blick som undrar vad jag har för fel.
Jag: He bästa me liivi e nåo att man får göra konstiga ljud.
När jag kom hem igen tvättade jag händerna. Det plingar till i handfatet och jag fattar inget. Jag beskådar min läpp och ser bara en metallpinne. När jag förflyttar blicken till handfatet är där bara vatten.
Vad var meningen med det där nu då, jag bara undrar? Och vad är odddsen? Hur många sekunder tvättar jag händerna? 7?

Nej, det är absolut inget fel på min gamla, jag gillar den och jag vill ha den. Men när jag ändå köper ny vore det ju kul att äga den lite längre än tre timmar. Den var som tur inte så dyr så jag kan köpa ny när jag vill och orkar och hinner och kan. Lilla finis. Jag undrar hur den mår nu. Och jag undrar hur många gånger jag kommer att känna efter så att den här gamla inte har lossnat imorgon.

Idag frågade köksan Bibbi mig:
Veit do va ee fö daa imåron?
Jag: Friiiidan.
Bibbi: Ja tå ere friidan igen, he va jo he jyst!
Jag: Ja, he e friidan ganska ofta.
Bibbi: Ja, ja tråor ee na feil! He måst nåo va na feil!

Det tror jag också.
Jag älskar henne och hennes resonemang. Imorgon gör vi köttfärsrullader så det fräser om det.

om sånt som händer.

Efter skolan städade jag. Det händer inte ofta.
Sen kom Sandra och Mischa. Det händer nästan varje onsdag numera.
Vi gick och köpte kringlor. Det har aldrig tidigare hänt.
Vi åt dom. Det bara hände.
Jag anmälde mig till skolorna i Sverige. Det händer (kanske) bara en gång.
Jag fattade inte speciellt mycket. Det händer ofta, ack så ofta.

Imorgon ska jag springa till posten med betygen.
Och så har vi genrep. Alla är osäkra. Två stycken ville plötsligt hoppa av i måndags, sista gången innan genrep. Kan man göra så? Nä. Det är snudd på hänsynslöst.
Gonatt.

jag har bestämt mig.

Nu har jag bestämt mig.
Växjö blir nummer ett.
Jag har varit i kontakt med en tjej från närheten av mina hemtrakter som nu bor där. Hon sa att det satsas mycket på studenterna och lär ska vara "ett jääkla liv" på campus, med fester, konserter och så vidare. Hon hade också nyligen varit på studiebesök till universitet och hon sa att det var stort och fint.
Och ja, en studievägledare från stället bekräftade, man läser de där roliga kurserna. Inte alla förstås, men de man lyckas läsa vid sidan av de obligatoriska.
Så jag tänker söka. Det finns inga garantier för att jag kommer in (tillräckligt många måste söka för att det ska bli av), men jag tycker mig inte förlora något på att sätta det som första alternativ.
Jag har fått klagomål på att det är långt borta och att nya skolor är råddiga, but i'm telling you, byter man land är det en bra bit oavsett vilken stad som är målet. Och måhända det kan vara lite rådd, men nytt är ändå skönt.
Så kommer jag in dit far jag.
Alternativ två: jag läser kurserna kursvis istället för ett upplagt program.
Tre: Göteborg, plugga kursvis.
Fyra: Uppsala.
Fem: Stockholm.
Men hoppas jag kommer in till Växjö. Hoppas det är meningen. Hoppas några till vill som jag så det blir av.

boktips.

Jag har fått något fel och kan inte sluta läsa böcker.
På några veckor har jag läst hur många som helst.
Så nu vill jag veta, vad ska jag läsa härnäst?
Vad rekommenderar Du?
De flesta har väl läst åtminstone en bra bok. Berätta för mig.
Ikväll ska jag vandra iväg till biblioteket i det vackra vårvädret.

Ps. Jag har hittat mina nya kärlek. Den heter surmjölk.

när vi festade som fransmän.

Serne anlände till min enkla boning. Det var nu vi var franska.

Vi fick världens idé och gjorde en sida för "EN PÅSA ME FISKA. HE E BLANDAD FISK!" på Facebook. Hela grejen härstammar från Pleppos fyndhörnan, och självaste upphovsmakaren blev fan nummer ett, bortsett från mig. Vi gjorde high five och firade med vin. Franskt så.
.

Simon kom också. Med två björnar i fickan och en hel del roliga funderingar i huvudet.

Kylskåpspoesi är bäst.

Serne sa "Ida kan int du spela naating på gitaaarn?"
Så det gjorde jag.
Sedan hade vi allsång och sjöng Knockin' On Heaven's Door.
Ifall allsångsledaren inte hade blandat ihop verser hade gått bättre.

Vi kom till Ollis och Harri var där. Hans namn var roligt att säga på franska, fast vi kanske trodde att vi var mer franska än vi faktiskt var.


Nu följer ett antal roliga franska bilder på Serne och mig.


Mot slutet av kvällen såg vi Che Guevara. Tänk att han lever och tänk att han till på köpet vistas i Vasa. Se nu bara. Det är ju han.

Det var en mycket rolig, men underlig, kväll. Idag botade vi bakfyllan med pizza och sen for Serne hem med buss.
Nästa gång är vi tyskar.

den gudomliga komedin eller öh inte riktigt

Jag har tydligen skapat en komedi.
Sa en dramaturg jag lärt känna i vinter.
En dramaturg som leder dramalabbet.

Jag blev inte ens sågad.
Utan folk skrattade och gillade.
Jag hade tydligen tagit i beaktande något med relationer karaktärerna emellan, samt mål och problem i pjäsen, som man ska tänka på men som jag inte ägnat en tanke.
Den var skruvad, härlig, och hade fin humor.
Sa dom. Inte vet jag. Kanske.

Tills nästa gång bör jag rensa dialogerna, fanns tydligen några överflödiga ord här och där.
Också måste jag hitta på ett slut. Flickan får inte dö. Den var för rolig för sånt. Sedan måste jag ändra en aning på flickan, fundera på om fågeln symboliserar något och slutligen namnge min komedi. Försöka duger.

Så många sömnlösa nätter det här har fött, så många dagar med stressmyror i huvudet, och sådan positiv kritik det slutligen fick, är jag nu värd en cider eller två med min kompis Serne som oftast håller till i Karis. Ikväll är vår nationalitet fransk. Oui! Ha en trevlig kväll!

en marsfredag i staden vasa.

Efter att ha avnjutit den himmelskt utsökta mat min klass och Bibbi tillredde idag studsade Ida runt och var nervös. Jag slog mig lugnt ner vid en dator och kollade om jag möjligtvis hade fått internetbrev från Växjö. Icke. Det bästa med att mejla svenskar är förresten att man aldrig behöver vara rädd för att ställa dumma frågor.
När klockan blev Avfärd traskade jag, Joel och Ida iväg till bilskolan. Joel och jag beskådade Vasa fastspända i baksätet i bilskolans bil. Ida var den som körde. Det var spännande. Varje gång jag framifrån hörde "åså tar vi ti vänster", "kom ihåg döda vinkeln", "va sku du göra här?" kände jag hur verkligt skönt det är att ha det där överstökat.

Efter åkturen gick vi till en av stadens musikaffärer där jag äntligen handlade ett capo till gitarren. Joel prövade gitarrer och Ida ville köpa varje sångbok hon såg.
Vi gick mot torget, men på väg dit såg Joel att ett lopptorg bjöd på kaffe och försvann in dit.
Vi flickebarn gick till torget och Ida blev hämtad av sin mor.
Jag gick hem och spelade gitarr.

Klockan 18 mötte jag upp syster. Hon stillade delar av sitt shoppingbegär. Sedan bar det av till Kyrkoesplanaden på tebjudning. Värdinnan var en aning trött och intog ibland lugnande. Men hon var en bra värdinna. Ändå på något vis så mänsklig.
Hon hette Gustava och hon drömde.
Kanske.

Det där med tebjudning är nog en rätt genialisk idé. Man är liksom med i pjäsen fast man är publik. Sedan sitter vi plötsligt i rummet vi aldrig fick se. Knasigt, men klokt.
På tal om pjäser har jag dramalabb imorgon klockan 10.Jag kommer att vara piggast i rummet. Idéerna kommer att flöda. Som alltid på förmiddagar.

jag har förstått norska.

Jag får såna otroliga smärtor i korsryggen när jag ska släpa dallarn efter mig i den här snön. jag kan liksom inte gå som vanligt utan jag måste hålla upp den någon centimeter eller kanske millimeter för att det ska gå att ta sig fram. Det gör ont.
Jag gick i alla fall till skolan. Så gick någon förbi mig. En dam som talade norska. Det var häftigt. Hon sa att det ser jättetungt ut att gå med den där i snön, fast på norska. Jag bara sa "jaa" för det tog en stund att fatta. Sen gick det upp för mig, jag måste ju säga något mer, visa att jag har förstått. Jag är ju inte finsk. Så jag sa något i stil med att det är tungt, men det går. Väldigt bra sagt, jag vet. Då sa hon "tänk att den rullar!"
Jo, tänk. Det är inte varje dag jag konverserar med norrmän. Eller kvinnor.

Nu funderar jag bara på det här med musik. Vad otroligt fint allt var förr. Nu är det bara Lady Gaga och annan fjant-pop. Jag menar inte att "fjant-pop" är något dåligt, jag lyssnar själv på sånt ibland. Men så kommer vi att minnas det här. Visst finns det bra musik idag också, men det känns lite som att det spårar ur.
Fast det är väl så med allt. Och det är väl så det ska göra?

ett brev till snön.

Hej snö,
du kan ge upp nu. Det är ingen vits att du håller på och provocerar såhär. Är du dummare än vi trott? Idiot. Den här tiden ifjol var du nästan borta. Stick tillbaka dit. Tänk nu lite på vilka problem du skapar. För trafikanter, hemlösa, ja, en större del. Du göra allas fötter våta och kalla. Humören förstör du också. Stämningen. Allt. Mina genvägar blockerar du så att jag kommer fem minuter för sent till skolan. Allra minst plågar du våren. Han vill ju fram nu, vi vet det alla, har sett det redan några dagar i år. Så sluta spela ditt värdelösa vinterspel och släpp ut våren ur dina kalla skrymslen.

mvh
Ida Berg,
Vasa.

Snart ska jag iväg till skolan på 60-talskonsert.
Största delen av den bästa musiken kommer från 60-talet.
Så mina förväntningar är höga.

the dwarf.

Förresten så mötte jag dvärgen från Narnia i morse när jag gick till skolan.
Han skuttade inte. Han gick helt som vanligt. Han var liten.
Det är så häftigt att det finns människor. Som man möter. Om det då är Narnia-dvärgar, trubadurer, golvläggare eller städerskor.
Man ser dom.
Och oftast glömmer man bort dom.

i tveksamhetens tid.

Anmälningarna till skolorna i landet i väst har öppnat och jag är inte längre lika säker på mina val. Därför mottas nu alla råd och tips med hjärtligaste tacksamhet.
Uppsala har fått en konkurrent som heter Växjö. Ja, faktiskt.

I Växjö finns Linnéuniversitetet, Sveriges nyaste universitet, som föddes vid detta års början.
Utbildningen heter Språk, kultur och kommunikation, inriktning litteraturvetenskap. Den är tydligen inte uppbyggd som ett "vanligt" program där man följs ut under hela studietiden, utan man väljer istället utbildningsväg enligt intresse och framtidsvision. Där antar jag att språk, kultur och kommunikation är det samma men sedan skiljer det beroende på vad man inriktat sig på. Inte vet jag, men det verkar så.
Nå, nu till det som fick mig allra mest i extas, kursutbudet. För om man läser litteraturvetenskap läser man väl kurser i ämnet, right?
Nu väljer jag bara några som föll mig i smaken, det finns oskojat ett trettiotal, men bland annat Att skriva för scenen; dramaturgi, Astrid Lindgrens författarskap, Att skriva och läsa kritik, Film & litteratur, Harry Potter och hans världar, Att skriva barn- och ungdomslitteratur, Kreativt skrivande. Och det där är som sagt var bara några.
Jag fastnade också för att man i slutet av utbildningen ska profilera sig i kreativt skrivande.

Så, nu jämför vi de där kurserna med det som jag eventuellt skulle läsa i Uppsala; Litteraturvetenskap A omfattar antikens litteratur, Bibeln, medeltiden och sedan modern tid. B-kursen innehåller äldre litteratur, kommunikation om litteratur, uppsatskurs. Och C-kursen är text och teori, samt uppsats.

Vem segrar?
Växjö, ja.
Sedan är det ju så att Uppsala säkert har en hel del annat än det där att erbjuda också, när man väl studerar. Men väljer jag retorik eller språk och kultur? Båda, men hellre språk och kultur. Samtidigt är jag medveten om att jag någon gång i mitt liv borde ta död på min skräck för att tala inför publik. För det går. Men det kanske går i Växjö också? Det verkar vara mera inriktat på skrivande och kreativitet än Uppsala.

Men är det då förnuftigt att ränna iväg till Småland? Om jag inte trivs? Tänk om stan är inte så bra? Då är jag fast där. Med människor som talar konstigt. Å andra sidan tror jag en lite mindre stad kan vara bra. Familjärt och tryggt och så vidare. Men det är ändå långt borta.
Jag är också osäker på det där med att man inte följs åt i grupp, ska jag liksom inte ha klasskompisar?

Det är också platsgaranti till stället, det betyder att om jag söker dit kommer jag troligtvis in. Är det för att skolan är ny eller för att den suger? Tänk om typ bara jag söker in. Inga människor och jag. I Småland.

Säg nu snälla vad ni tror och tycker. Det hjälper. Puss.

illustration.

Story har övergått till att vara ett av mina favoritämnen.
Tisdagar är alltid story.
Jag skriver och undrar saker om maskrosland och söndriga staket
men jag är den jag är och där jag är. Vi gör en tidning och noveller har tidigare efterfrågats.
Jag gav en av mina och sa läs om du vill, hata den om du vill, publicera den om du vill.

Läraren gillade den så mycket att hon ville ha illustrationer till den. Knas!
Så nu ska Jenny rita en bild eller två. Den känns konstigt. Mina karaktärer kommer troligen att se ut på ett helt annat sätt än jag har tänkt. Men det är också spännande. Och lite glädjande, förstås.

om fina människor.

Johan säger:
oj
vad du är snäll
Ida säger:
är du ironisk?
haha
Johan säger:
neej. du ÄR snäll
Ida säger:
puss
det är du också
Johan säger:
puss

Ibland gör min Sverigevän Johan mina dagar.
Då diskuterar vi skillnader länderna emellan också.

Johan säger:
haha
varför har inte ni snus?
Ida säger:
för att europeiska unionen har problem i huvudet
Johan säger:
haha
ah, nu kom jag ihåg att du var blyg när vi sågs
Ida säger:
nääääää
haha
ja okej i början
förlåt då
men inte sen
Johan säger:
haha
sött
ska äta lite
Ida säger:
vadå? korv med bröd?
Johan säger:
jag åt korv
haha
hur visste du det?
Ida säger:
för att
det är
SVENSKT
Johan säger:
we love it!

En annan fin människa i mitt liv är Jossan från min skola. Idag kom hon hit och talade om människor och något som vi kanske kan kalla snudd på beteendestörning. Vi stod på balkongen och hon trodde att min skrivbok var ett fotoalbum. Hon är bra.

ett förlåt.

Nu for den iväg.
Pjäsen.
Det är inte ens en pjäs.
Det är det sämsta jag någonsin har skrivit.
Peter kommer att få damp och andra fel när han läser.
Och det är mitt fel.
Förlåt.

Nu ska jag läsa ett färdigt manus.
Storyn är bättre än i min.
Men på det språkliga planet segrar jag.
Det handlar om katter.
En utan svans och en med okattligt lång svans och två bråkstakar och lantisen jag och en flickkisse och en akademiker och en hund och ett par möss.
Jo, visst är det Pelle svanslös.

waild world.

En dag efter en kväll kan man vara
glad, trött, besviken på vän, ångerfull, nöjd, slö, tacksam och konstig.
Jag är samtliga saker.

Vi var på Waild och där är medelåldern högre än på exempelvis Ollis. Och så stod vi vid ett bord. Så ibland satt jag på dallarn. Då ramlade nåt fyllo över den och då stod jag igen. Alla barnen dansade utom Ida för hon fick lida. Nånej.
På toaletten för invalider fanns en helfigursspegel. Det var bra. Det är dessutom ett fint ord.

Min födelsedagssyster beskyllde stup i kvarten mig för att vara full. Jag som knappt drack. Jag är glad att hon kom med. Och jag är glad att hon bor nära nu. Jag har ännu inte riktigt fattat att vi kan göra saker när vi vill. Jag skulle vilja veta hur det är att ha en syster som mig. Hur känns det?

Förresten, när jag stod utanför och väntade på taxilasten i början av kvällen kom en afrikan cyklande förbi. Han började tala med mig. "Hey!" sa han.
Hej hej, sa jag.
"Are you with someone? Who are you with?" undrade han.
"My man" svarade jag. Jag gjorde det vant. Fick det att låta som att jag varje lördag går till Waild med my man.
"Your man?"
"Yeaah."
"Oh."
Han fortsatte cykelfärden.
Jag målade i huvudet upp bilden av my man som vackert väntade på mig där inne. Färgerna flöt ihop och konturerna var oskarpa. Borde inte ha använt vattenfärg.

Nu ska jag läsa Per Nilsson tills jag dör. Eller tills syster ringer. Om hon ringer.

om ni vill ge en present.

Inatt drömde jag att jag köpte många muminpåskägg. Så idag när jag handlade bröd och cider kunde jag inte hålla mig från att lägga ett i korgen, det är ju ändå lördag.
Och vet ni vad? Det var inte plastfigurer i som i drömmen, utan mjuka nyckelringar! Tänk!
Åh, jag är kär! Jag fick Snorkfröken.

Så, älskade läsare, om ni någon gång vill ge mig en present, för att... för att... Ja, jag vet inte. Men om ni någon gång skulle få för er det så vill jag ha ett muminpåskägg! Såna där blåa!

Jag är helt i extas. Först nästa helg får jag köpa ett nytt. För jag har hört om något som kallas disciplin.

Min syster fyller år idag. Puss och grattis!
Om några timmar torde en hel taxilast från vår hemby invadera staden jag älskar. Jag tänkte hänga på.
Jag älskar också att man hör när bilar kör på gården för att stenar hörs under däcken. Isen är död.
Igår frågade Joel om jag är lycklig.
Jag blev förvånad när jag hörde mig själv svara ja efter bara någon sekunds betänketid.
Jag har aldrig förut svarat det och varit säker.
Den döende isen är en bidragande faktor,
jag lovar.

i köket.

Roliga saker i fredagskök:

1. Jag: Hörrö, Löfgren, kan ja lägg dehär på nu?
Bibbi: Löfgren hör ingenting, hon har blivit döv. Dövfia kan do kall me no.
Paus.
Kanski do kan lägg e, it veit ja, ja veit it, it veit ja.

2. Joel som penslar degen som ska bli bullar: "Heje e som ti mål ladon i Kara-tv"

3. Bibbi: itt ere naa ti var mommo, he e bara meir arbeit me he. He ska ni itt vaar!

4. Manuela klottar choklad på förklädet, ungefär i höjd med brösten.
Bibbi: Säg åt Simon an ska slick åpp e.

Bibbi gillar förresten inte min piercing (eller hon säger att den är fin men hon är rädd för piercingar i allmänhet, typ?), så hon "tittar på mina vackra ögon istället". Vad svarar man på sånt? Tack eller jaha? Tur att jag sa båda, fast i omvänd ordning.

häxan och lejonet och lejonet och häxan och narnia.

Jag är nyss hemkommen från en pjäs jag inte gillade alls egentligen. Jag började betvivla att sådant ens kunde hända. Alltid fastnar jag nog för något. Som jag tjatar om. Men inte riktigt idag. Eller skådespelarna var duktiga och så vidare*, men storyn? Njä. Jag gillar inte sånt som man inte kan relatera till i verkligheten. Sagoland av det där slaget finns inte. Då får jag svårt. Inte för att jag har svårigheter med fantasin utan för att det alltid har varit så.
Dessutom var den lång. Lite utdragen kanske. Och en aning barnslig.
Men nu ska jag inte såga sönder nånting i onödan här. Mina fyra euron var den nog värd!
* Vet någon vem som spelade den där "dvärgen" som var med drottningen? Kära värld en sådan spänstig karl. Jag har aldrig sett liknande.
Alla tjejer i skolan (utom jag för jag är kär i willehard nånej nu skojade jag) verkade bli kära i faunen i pjäsen. Då kunde jag imponera med att veta vad faunen heter, och sedan lite lågmält inflika att det är lite av hans förtjänst att jag bor här där jag bor idag.
"Näää ere sant? Får ja hans nummer!" skrek Ida.
Jag har inte fauners nummer i mitt register.
Hon hänger läpp.
Mina dras uppåt.
För hon är så knasig.

Nu orkar jag inte sova och det är dumt för jag behöver det.
Men jag får alltid kickar av teater.

oh how tired.

Min kusin ringde och sa Yo what's up?
Jag undrade om hon blivit amerikansk. Men hennes äldsta son har blivit tretton och jag antar att det är då det är som häftigast att säga så. Jag blev bjuden till Vörå på tacokväll för att han fyllde år.
Det var gott och roligt. Och igår.

Idag är femtio procent av min klass sjuka. Andra hälften sitter här och väntar på försenad multimedialärare. Var är han? Ida säger att han har försovit sig. Det tror jag inte.
Jag är jättetrött. Inatt sov jag bra men åtta ynka timmar täcker inte tre nätters förlorad sömn.
Ida spelar djurspel på Facebook och talar till djuren med auktoritet i rösten. Joel chattar med främlingar på engelska och undrar vad ord betyder. Jag svarar efter förmåga. Det är vad som händer. Jag undrar varför jag drömmer att jag skriver revyer. Knäppt. För någon natt sen hade jag vunnit en resa till valfri plats ifall jag hade skrivit en. Ack sådan beslutsångest jag hade. Canada eller USA?
Ikväll ska vi på Narnia. Jag vet inte vad man kan eller ska förvänta sig. Men jag ser fram emot det.

stora stenar föll, om än ljudlöst, från mitt hjärta.

Kara-tv-intervjun sammanställd till text, check!
Min lärare sa att min självkritik är obefogad när hon läste det.
Så jag gick hem och tänkte äh, kom fantasin så går vi, det blir aldrig som vi tänker först ändå,
och se;
Pjäsen till dramalabbet, check!
Jag är lättad, så lättad.
Fyra scener (en lång, tre löjliga korta) åstadkom jag. Fyra ganska dåliga visserligen, när jag tänker efter har den nog ingen egentlig mening alls och är rätt fånig. Men nu har jag ju dessutom tre dagar på mig att ändra och fylla på om jag känner för. Huvudsaken är att jag har fått något gjort.

Jag trodde på allvar att jag inte skulle få skrivet ett piss.
Kom på glass!

smart drag.

Tänk att jag i fredags spenderade en hel kväll, fem timmar, i lokaler som nästan enbart säljer sprit. Ändå lyckades jag inte gå fram och beställa en riktigt redig sup brännvin som helt känslokallt hade dödat mina halsbakterier.
Nu vaknar jag istället varje morgon med en hals som svider som eld och en näsa som inte går att andas genom. Duktig flicka.


Ps. Det bästa med att skolan har börjat igen är nog att nu får man MAT. Ordentlig MAT. Ds.
Ps2. Det är bara tolv veckor kvar i skolan, dessutom har vi påsklov och praktik under dessa veckor. Det smärtar i mitt hjärta vid tanken. Oj vad jag ska äta nu de ungefärliga tio veckor som återstår. Ds2.

orkar inte.

Orkar inte riktigt med skola igen imorgon.
Den är nog kul men Pelle Svanslös känns lite trögt.
Och så ska jag ha på mig en kavaj som sticks och är hemsk.
Replikerna har jag heller inte övat. Jag är så omotiverad att jag skäms.

Och på bandspel tjatas det om morgonsamling numero dos.
Som om det vore en barnlek för alla bra sådär.

Och 07:30? Älä nyt.

Vad jag är negativ plötsligt.
Om man inte vill vara det ska man besöka Häxjesus Myspace och lyssna på deras låt Bästa Bästisar. Den är fantastisk.
Alla dit nu! Du också! ja, ja, ja!

pjäspanik.

Jag hatar mina dåliga idéer.
De är sämst.
Fan.
Jag skriver om folk som talar med sina nallebjörnar. Åo jeee va bra. Hur i helvete skulle det bli en pjäs? Åååååååååååå.

Aldrig har jag tyckt att det har varit så enkelt att skriva noveller eller andra berättelser som nu.
Det är en jävla skillnad. Större än jag fattade.
Jag får inget att stämma. Jag får inte rådda. Det måste hända nåt häftigt. Det ska finnas dialoger.
X: Hej.
Y: Hej.
X: Vad gör du?
Y: Hatar dig.
X: Jaha. Vad är det här för bananer?
Y: Vi har disco. Du är inte bjuden. Satans äppeltjuv.
X: Jag hatar dig också. Bananapa.

Jo hej hej.

Jag försökte göra Albert och Alfons till något också men nääää.
Jag fattar inte. Man har bara en scen. Det skrämmer mig. När jag skriver noveller kan jag plötsligt vara i Tanzania och det spelar ingen roll. Jag kan leka att jag är där. Hej hej nu e ja i Afrika. Men på en scen är det inte bara att vara i Afrika. Varför inte det.

Jag har en vecka exakt på mig. Och panik. Min kommer att vara sämst. Helt sämst.
Alla kommer att undra hur har du tänkt här.
Och det är det som är det svåra. Jag vet aldrig hur jag tänker.

hipp hurra för erlend idag.

I våras gick jag runt på Akademiska bokhandeln i Nacka. Jag hade valt tre böcker och jag fick ta en till på köpet. Plötsligt höll jag bara i en liten pocket med ett sånt där bräde man spikar träpinnar igenom när man är liten på pärmen. Jag läste baksidan och tänkte dehäär e jo na såndee ja sko kona skriv.
Så jag tog den. Naiv. Super. av Erlend Loe var min egen.

Idag är han min absoluta favoritförfattare. På fem veckor har jag nu läst fem av hans romaner. Jag kommer för tillfället inte åt fler, de finns inte på biblioteket och ekonomin tillåter inte bokköp just nu. Men jag älskar honom. Han skriver personligt, han skriver kort, han skriver enkelt och han skriver framför allt roligt. Han är en begåvad man har jag konstaterat medan jag har skrattat och inspirerats.

Han kunde komma och hålla en liten kurs för mig tycker jag. Det vore kul. Han skriver ofta om folk som pratar svenska. Och finnar. Och om hur Norge är berikat av författare, och i raden av alla nämner han sig själv i tredje person och jag älskar det igen. Han skriver om det mesta. Jag kunde bjuda på något jävla finskt.
Kom kom lille norrman.
Min relation till min älskling är nämligen inte jättebra just nu.

att va?

Min granne ringde på dörren.
På dörren ringde min granne.
En gång. Hårt, kraftigt, strängt. Argt, kanske.
Jag varken orkade eller vågade öppna.
Frågor:
Vad har jag nu gjort?
Får man inte komma hem från krogen?
Nykter dessutom?
Va?

Fattar icke.
Jag och Carro bytte några ord i trapphuset.
Men tyst. Vi skrek inte.
Inne skrev jag blogg och lyssnade på musik.
Men lågt. Lägre än jag brukar.

Sedan sov jag.
Den som sover syndar icke.

Säg mig vad det här nu är.
Det är ett år sedan inflyttningsfesten. Har det något med det att göra? Nånej nej.
Vad vill hon?

Nu ska jag dra iväg till Oravais för att mata min systers katter och kanin medan hon med familj är i Ruka och skidar och sådana saker. Bazooka ville ha mat så han följer med så ska vi se om vi mån tro kan hitta något på vägen.

varje gång är inte bäst.

kvällen sög ganska stort.
jag är hemma klockan halv tre.
nykter. nästan.
det kom inte en enda människa till ollis. nästan.
bara en dam i läderdräkt som dansade fult till det mesta hon hörde.
så vi stack till glada tunnan
där en finne blev kär i mig och en i carro
jag skrattade så min rygg nästan gick av åt en docka som satt på soffan.
finnarna skulle med trots ha med oss baariin.
vi sa att ruotsalaiset måste sova klockan två.
har jag facebook? jååå.

just nu säger ida

jag ska aldrig mer:
äta socker
gå ut klockan 22.00
vänta förgäves på människor som inte dyker upp
vara för positiv

jag ska göra i kubik:
sova!
spela gitarr!
skriva
äta morötter
vanliga finska orangea morötter

why oh why?

Varför är alla unga män som begåvats med talanger på teatraliska eller i övrigt konstnärliga planet så satans snygga att jag nästan dör?
Nä, det är inget jag bara säger nu. Jag har studerat det länge. Och det stämmer.
Varför är alla dessa upptagna? Kunde de bara inte ha sett mig först? Var var jag?

Det är något med håret. Ja det är sant. Det är håret. I 9 fall av 10. Håret. Mmmmmmmmmm.
Hur många med konstnärlig snygghet och hår är på Ollis ikväll? Noll, säger jag. För de är hemma och myser och leker charader eller skriver texter eller identifierar rädsla eller lycka eller skriver låtar eller spelar gitarr eller dricker rött eller kammar håret eller läser manus.
20 euro på noll?

jaaaah.

Nä. Jag har na feil. Singellivet är nog bra.
Men allt jag tidigare skrivit är sant.

Hälsningar Ida som ska dammsuga i pyjamas OCH har tjugo grader celsius på sin balkong.

hej alla glada.

Hoppas ingen såg mig idag när jag gasade mest vad jag gasat hittills i mitt liv. Jag hade inget annat val. Jag skulle till en stad med vilken min relation inte är den bästa, där jag gått sex år i skola och hatat allt, och min bil var omringad av snö. Jag kom loss.
Jag åt pizza med min Stockholmsvän Elli. Pizzorna är allt jag saknar med staden. Det var en trevlig stund. Efteråt körde jag hem Elli. Eller inte hem till Stockholm men hem till torpet som egentligen inte var hennes hem denna gång heller. Men det brukar vara det. Vägen var hal, hemsk och spårig. Jag tänkte att nu kanske vi dör. Ett snabbt ögonblick hann jag tänka på vad som spelades i radion. Rammstein. Vill man dö till tonerna av Rammstein? Helst inte. Jag bytte kanal. Till finsk radioreklam. Jag vet inte om Rammstein eller finsk radioreklam känns bättre för en stockholmare. Men, det finns oftast ett men, har ni märkt? Vi överlevde! Tur!

Jag körde tillbaka till stan. Hämtade upp Natu och så körde vi till bion och såg Snabba cash.
Den var okej. Lite svår kanske. Jag vet inte. Men biopriserna är lägre in i veckorna så jag ångrar inte det jag gjort.
Sedan körde vi runt på stan, som traditionen påbjuder när vi har lov från skolorna. Hon är nog rolig. Hon visste inte hur hon skulle kunna vara sin "pojkvän" i England trogen ifall hon festade. Jag sa att om hon är kär på riktigt så går det nog automatiskt.
Hon sa: "Nå vittu hu tror du min hjärna tänker när ja e full?"
Märkte ni! Hon var inne på samma spår som jag var igår, med att hjärnan tänker och inte vi! Det tyckte jag var kul. Oskyldigt och kul.

Jag kom hem och var glad. Bara glad åt allt. Vet inte. Det är bara så ibland och ikväll och ibland och ja sa jag att det var så ikväll också?

Ska jag berätta vad jag drömde inatt?
Mannen som leder dramalabbet har hela natten berättat för mig, att jag ska ta det lugnt, lugnt, bara lugnt. Han vet att jag kan. Det är bara en scen, bara en scen, en scen. Hundra gånger sa han det. När jag vaknade funderade jag på vad det betydde.
Så jag kollade pappret vi fick. Där står att man kan också delta med en scen. En scen en scen en scen. Det ska jag väl klara.

Imorgon händer olika roliga saker. Jag ska besöka Alko och Prisma. Carro kommer. Jag har en miljard roliga saker att berätta. Vi far till Ollis. Far man ti Ollis? Jåå, jåå.

knappar.

Varje kväll jag inte kan sova börjar min hjärna allt som oftast, vare sig jag vill eller inte, leka ordlekar. Den leker så vilt att det för det mesta gör det omöjligare att somna. Jag vet inte om jag tycker att det är hela världen.

Knapp.


Knappare.


Knappast.


Sånt där började den helt olovandes rådda om i söndags. Jaja tänkte jag. Eller var det hjärnan som tänkte? Jag blir osäker. Vi säger ju jämt att vi tänker, men det är ju hjärnan? Är vi hjärnan? Är hjärnan vi?

Nu ska jag på allvar försöka skriva en pjäs. Jag har sjutton dagar på mig. Jag har haft fler. Teorin vi gick igenom förra gången vilseleder mig. Jag är fortfarande inget teorins barn. Så jag tänker skita i den lite smått sådär. Hej med er.

ett grönt land.

Idag kände jag mig jättetråkig. Så jag impulsringde teatern och undrade att finns det nu månne en plats till det där gröna landet ikväll. Och det fanns.

Den var nog fin. Och rolig. Scenografin fin.
Ibland tyckte jag att publiken skrattade på konstiga ställen. Och så undrade jag hur mycket de själva skulle skratta om de vore i en sån där situation. Fast det är ju jag, jag som alltid lever mig in i varje film och pjäs jag ser till en grad som kanske inte riktigt är hälsosam. Dessutom var nog hela Borgar en sådan som var svår att låta bli att skratta åt, och det var väl meningen.
Hans monologer, eller om det nu kanske då var dialoger på ett djupare plan, hade jag för låg intelligenskvot för att uppfatta fullt, däremot. Eller jag fattade men det kändes konstigt.
Skådespelarna får 8 välgräddade pannkakor med sylt. Namm namm.Vad gör jag med resterande två? Äter upp? Näää. Men jag känner att jag inte är tillräckligt påläst gällande skådespeleri för att kunna kritisera mer. Och 10 kan man ju inte ge bort bara sådär?

Sen ogillar jag starkt människor i publiken som inte kan vara tysta.
"Ojjj skåd no! Va rååååolit! Va dukti!"
Ja oj. Vi ser nog. Alla har vi mer eller mindre uppsökt platsen av samma orsak - vi vill se på teater. Jo.

andra mars tvåtusentio.

Min telefon pep strax innan 07. Jag fattade inget annat än att någon vars namn började på M hade skickat meddelande.
M var min bror Magnus och han har fått sitt tredje barn i morse. En son.
Jag blev så glad och ivrig att jag inte kunde sova igen på en halv timme.
Mitt femte syskonbarn är fött.
Jag är glad och stolt.
Bara det slutar snöa ska jag köpa present.

I slutet av januari förklarade min brorsdotter Linnéa stolt att nu behöver hon bara byta blad en gång till i sin kalender så kommer syskonet. Det råkade nu bli två men jag betvivlar att hon är en ledsnare storasyster för den sakens skull.

Alla mina brorsbarn är födda inom tre första dagarna på dess födelsemånader.
Dottern dag ett, sönerna dag två och tre. Bra gjort.

mina sverigetroll är nästan österbottentroll.

Både Edward och Ellen pratar nu nästan mer dialekt än rikssvenska. Det är konstigt och ovant. Lite som hej hallå va ha ni fått fö feil.
Men dom har ju bara flyttat. Och lika söta är dom fortfarande. Edwards gula leksaksbilar är nu goola och han skjooter med sina pistoler. Toosen Kootar, ungefär. Det är inte alltid så lätt att byta språk antar jag.

Allt gick bra förutom när Ellen skvätte vatten i sin soppa, tyckte att det var äckligt och vägrade därmed äta. Jag försökte förklara att soppa är typ vatten. Sen kom jag på hur jättepedagogiskt det var. Fast vad gör nu jag som är pedagogiskt egentligen. Tar roliga bilder, maybe?


mina gullegrisar (gullefisar) eller gulllepluttar (gullepruttar). vår humor är bra, yes.

när katten är borta dansar råttan på bordet...

Ellen: kan itt vi ta en bild till så ja får si stirrig ut.
Ja, man kan ju inte påstå att hon misslyckades.

gissa hur många minuter vi skrattade åt denna bild.