knappar.

Varje kväll jag inte kan sova börjar min hjärna allt som oftast, vare sig jag vill eller inte, leka ordlekar. Den leker så vilt att det för det mesta gör det omöjligare att somna. Jag vet inte om jag tycker att det är hela världen.

Knapp.


Knappare.


Knappast.


Sånt där började den helt olovandes rådda om i söndags. Jaja tänkte jag. Eller var det hjärnan som tänkte? Jag blir osäker. Vi säger ju jämt att vi tänker, men det är ju hjärnan? Är vi hjärnan? Är hjärnan vi?

Nu ska jag på allvar försöka skriva en pjäs. Jag har sjutton dagar på mig. Jag har haft fler. Teorin vi gick igenom förra gången vilseleder mig. Jag är fortfarande inget teorins barn. Så jag tänker skita i den lite smått sådär. Hej med er.