Idag kände jag mig jättetråkig. Så jag impulsringde teatern och undrade att finns det nu månne en plats till det där gröna landet ikväll. Och det fanns.
Den var nog fin. Och rolig. Scenografin fin.
Ibland tyckte jag att publiken skrattade på konstiga ställen. Och så undrade jag hur mycket de själva skulle skratta om de vore i en sån där situation. Fast det är ju jag, jag som alltid lever mig in i varje film och pjäs jag ser till en grad som kanske inte riktigt är hälsosam. Dessutom var nog hela Borgar en sådan som var svår att låta bli att skratta åt, och det var väl meningen.
Hans monologer, eller om det nu kanske då var dialoger på ett djupare plan, hade jag för låg intelligenskvot för att uppfatta fullt, däremot. Eller jag fattade men det kändes konstigt.
Skådespelarna får 8 välgräddade pannkakor med sylt. Namm namm.Vad gör jag med resterande två? Äter upp? Näää. Men jag känner att jag inte är tillräckligt påläst gällande skådespeleri för att kunna kritisera mer. Och 10 kan man ju inte ge bort bara sådär?
Sen ogillar jag starkt människor i publiken som inte kan vara tysta.
"Ojjj skåd no! Va rååååolit! Va dukti!"
Ja oj. Vi ser nog. Alla har vi mer eller mindre uppsökt platsen av samma orsak - vi vill se på teater. Jo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar