tänk på något roligt.

Imorgon ska jag lämna pissprov. Avskyr att pissa på beställning. Sitter där och försöker tänka på något roligt men kämpar och kämpar och det kommer inget piss och DET HAR ALDRIG HÄNT NÅGOT ROLIGT I HELA MITT LIV.

Men se jo det har det. Till exempel:

1. För några somrar sen när jag och Emely åt på McDonalds på bänkarna utanför restaurangen. Plötsligt flög en kråka precis ovanför huvudet på en gammal tant som också satt och åt, och fågeln tog hennes hamburgare ur händerna.

2. I höstas när jag och en klasskompis satt i tv-rummet och diskuterade. Ytterligare två stycken kom in för att titta på Hem till gården. När jag då bestämde mig för att gå till mitt rum och läsa, försökte min översociale kompis få kontakt med dom andra två.

Han: Aha, vad tittar ni på då?
Dom: Hem till gården.
Han: Formel 1?

Formel 1. Som att det någonsin kunde vara det där i öknen, terrängen, bland massa grälande finklädda dramatiska människor.

3. För några år sen ute på stan i Växjö. Dom ringde från min bank i Finland och jag svarade, varpå det passerade en liten gubbe med en städvagn som skramlade brutalt mot kullerstenarna på torget. Emely var såklart med. Såklart skrattade vi ihjäl oss.

4. En gång när jag och några vänner diskuterade politikers kläder, och vi på något sätt kom in på Obama och skomakare.

Jag: Vadå, skomakare?
Vän: Ja, jag tror ju inte att han handlar på Skopunkten.

5. I våras när jag och klasskompisar var ute på krogen och vi träffade en random tant som kritiserade dallarn på följande sätt: "Men vad är det här?! Du kan ju inte ha den här?! Den är ju från Hitlers tid!"


Nu börjar jag strax feberyra men vi kan väl säga som så att fortsättning följer.

hoppa från soffan.

Samen har en motionscykel som är svår att komma upp på. Dom senaste veckorna har jag stått på soffan och försökt klättra men inte går det. I början var den även omöjlig att komma ner från, men nu har jag lärt mig att ta mig ner själv. Något som samen stundom glömmer.

Igår när jag cyklade i vardagsrummet medan han lagade mat ropade han: "Vill du ner?"

Jag var redan påväg ner men svarade ändå "ja" och tänkte att jag skulle överraska honom och komma in i köket.

"Jag ska bara tvätta händerna"

Jag la i en högre växel och sprang för att hinna ut till köket innan han entrade vardagsrummet. Så hårt att jag slog foten i soffkanten och ramlade pladask. Så kommer han i dörröppningen:

"Oj! Hoppade du från soffan?"

Hahahahaha varför skulle jag hoppa från soffan. VARFÖR. Den mentala bilden av mig hoppandes ner från en soffa har etsat sig fast. Hårt. 

bildning.

4-åring tar selfie.

Jag: Tar du foton på dig själv?
4-åring: Ja, jag håller på och bildar mig.

önskemålen.

Hört i Lappland.

Man 1: Spela mysiik!
Man 2: Vad vill du höra?
Man 1: Hiphop!
Man 2: Något sånt har jag inte.
Man 1: Det har dy visst, dy är ju en hippie för fan!

Man nummer ett föreslog sedan "finsk tanssmysiik" men ändrade sig till "något som lååtter" och ställde sig vid cirkelsågen.

Tänk sen, att sitta där i midnattssolen bland myggen och äta hemgrillade hamburgare. Till ljudet av en cirkelsåg. Jag älskar det här, så ofta. Även om det är ensamt, för ofta.

söderöver.

Har varit i Uddevalla några dagar. Ungefär fem. Där bor en av mina bästa vänner. Jag åkte i torsdags och kom hem igår, lagom till Samens semester. Ja, jag skrev hem. För nog är det här hem. Just nu. Jag har aldrig haft svårt för att känna mig hemma. Det går lite överallt. Det var bara svårt på ett ställe och därifrån flyttade jag för en dryg månad sedan.

Tog dock en dags resepaus just där, och träffade två andra av mina bästa. Den ena har jag inte känt länge. Ett drygt år. Och varje gång jag umgås med henne blir jag så glad i magen. Hon är så rolig och genuin och ärlig. Och 50+. Jag är glad över att jag inte begränsas av människors åldrar. Ibland blir jag lite ledsen över att vi inte känt varandra sedan barndomen och inte kunnat dela den samtidigt. Men då tänker jag på ett ordspråk som jag har hört som heter bättre sent än aldrig.

Igår på Arlanda träffade jag en gullig gammal tant som reste med assistans. Hon skulle sitta på caféet i tre och en halv timme och vänta tills assistansen hämtade henne där hon lämnats. När jag var tvungen att gå till gaten gick jag och köpte en tidning till henne. När jag gav den sa hon "tack så mycket, nu behöver jag inte använda hjärnan ett jäkla dugg!"

Nu ska jag titta på mumin på samiska. Hej hej.

som pommac.

vi åker till vänner för att grilla
vi har en vit månad
en vit juni
varför skulle det gå att grilla utan att dricka öl
undrar dom
klart det går
jaha
har ni tagit en kröön jyyni
ja vi har tagit en vit juni
det stämmer
men ska ni inte ha en öl
antalet betonas som om det skulle spela någon roll
nej
men
nej!
ska jag hämta dricka
n e j
han stiger upp och går till förrådet
nu kommer ölen vad ska vi göra hälla ut den
på bordet ställer han
partysoda.

ja ni har ju kröön jyyni
ja hej hej lappland
tack för partysodan
den var fin

mot 25.

Min kompis och jag diskuterar framtiden och barn.

Jag: Min mamma var 23. Och min syster var 22 när hon fick sitt första. Och här sitter jag och skrattar.

vart skulle den flytta.

Vi sitter i elevhemmets allrum och diskuterar. Televisionen står på och på den spelas en film upp utan ljud i bakgrunden. En iller filmas.

Klasskompis 1: Åååh, en iller! Varför har vi inte en gemensam iller här?!
Klasskompis 2 (sakligt och med en "nej-mitt-barn-ton"): Det är bara tre veckor kvar nu.

Som att tiden vore det enda argumentet mot att skaffa en iller till ett elevhem.

livet i skogen.

 Ikväll när vi satt i allrummet och såg på film stod plötsligt ett rådjur utanför fönstret och åt gräs. "Åh titta ett rådjur!!! Åååh! Ssch, instagram! Instagram nu, hoppas det blir braaa!"

Nöjet en fredagskväll i kollektivet.

ett möss.

Innan jul skrev varje elev i min klass varsin pjäs som sedan lämnades in till teaterklassen. Och igår och idag har dom spelats upp. Jag har skrattat så jag har gråtit och jag har fått ont i huvudet av ledsamhet. Det är så häftigt vad man kan göra och det är så berikande att omringas av så smarta och kreativa människor.

Jag är så glad att regissören för min pjäs förstod att förvalta det absurda så väl. Och jag är så glad att han såg så sjuka detaljer som jag inte hade en tanke på när jag skrev. Ja jag är så glad och jag hoppas att det blir fler uppspelningar så jag kan filma.

Igår såg vi 7 föreställningar, idag 9 + på kvällen var vi på stadsteatern och såg en annan pjäs. Allt jag tänkte var att jag skulle vilja att mitt liv varje dag innehöll sådär mycket teater. Föreställningen i stan hade en sufflös och jag är tydligen fortfarande skadad. Direkt det blev tyst hajade jag till och funderade på om det var mitt ansvar nu. Om jag skulle säga något. Om jag skulle vänta på en blick eller ett rop. Det skulle jag ju inte. Tyvärr.

På vägen hem var det mörkt och halt när skolans bil rullade fram på den lilla vägen upp mot skolan. Mitt i allt blev vår chaufför bestört.

Han: ÅH NEJ!! NEJ NEJ NEJ!!! Neeej!
Jag: Vad är det?!!
Han: Jag tror jag körde över en mus!

tälävischån.

Det bästa jag vet är människor man kan skratta med. Det finns ett par sådana i huset jag bor i. Varje dag rinner tårarna för att vi inte kan behärska oss. Just nu är vi inne i en tv-serie som jag helst vill att aldrig ska ta slut. Det enda vi gör är att härma deltagarna och använda deras citat i vår vardag. Det måste berika italienaren ganska mycket att få en så stor inblick i Sveriges olika dialekter.

Ikväll ska vi i alla fall inte titta på tälävischån utan vi ska gå ut. Första utgången i denna stad för hela sällskapet. Vi ska dricka såndär irish kåååfi. Ja guuu förbannat i hällvete vad gott.

Ja när jag inte tittar på tälävischån skriver jag faktiskt ganska bra. Mitt största problem är att jag vill berätta så mycket, jag har så bråttom att jag glömmer bort att gestalta det som andra inte ser. Jag glömmer bort att förklara hur han ser ut och vilka andra som är i butiken, vad det är för årstid och hur det märks. Jaja jag ska.

köpa en hund.

Idag var min klass på bio och tittade på en film med förintelsetema. Handlade om en ung judisk nunna vars familj dödats. Med anledning av ursprunget. Flickan söker upp sin moster och dom hjälps åt att nysta upp historien om föräldrarna, var dom fanns begravda osv. Nunnan träffar en saxofonist som visar intresse för henne, och vice versa.

Han: Följ med mig när jag åker vidare till Gdansk med bandet.
Hon: Vad ska jag göra där?
Han: Titta på när jag spelar.
Hon: Sen då?
Han: Sen går vi runt på stranden.
Hon: Och efter det?
Han: Då köper vi en hund.
Jag (i den tysta, allvarliga salongen): HAHAHA

ja det går väl inte antar jag.

Ikväll satt jag och en stockholmare tillika klasskamrat och pratade om Lappland. Det visade sig att vi tydligen delar intresse för geografi och avlägsna platser. Länge zoomade vi in vägar på satellitkartan och han fascinerades över hur man kunde bo på platser som Samen gör. När han trodde han hade sett det "värsta" berättade jag om barndomshemmet som ligger ännu längre norrut. "Hur kommer man dit då? Ja det går väl inte antar jag?"

Jag föreslog att han skulle hälsa på i sommar, när det är festival på stället.

Han: Jag skulle ju ses som värsta fjollan när jag kommer dit. Med min hatt! Dom skulle ju skjuta mig innan jag ens har stigit ur bilen.

äkta kärlek.

4-åring ser min Muminlampa nerpackad i väskan.

4-åring: Ska du inte använda den?
Jag: Jo, men jag ska göra det i Uppsala där jag bor.
4-åring: Bor du inte här?
Jag: Nä, jag går i skolan i Uppsala så jag bor där.
4-åring: Vad gör du här då?
Jag: Hälsar på Mats, jag har jullov från skolan.
4-åring: Känner du Mats?
Jag: Ja det gör jag.
4-åring: Har han sagt sitt namn till dig?
Jag: Ja.
4-åring: Har du sagt ditt namn till honom?
Jag: Ja.
4-åring: Är ni äkta kärlek?

Åh barn. Det är det bästa som finns.

apelsinmantrat.

Idag åkte jag och tre kompisar in till stan med skolans bil. En klasskompis som genom fönstret sett oss åka iväg skickade senare sms till mig och bad mig köpa hem apelsiner till honom.

Det gjorde jag, och när vi kom tillbaka till skolan gick vi åt olika håll. Två av mina kompisar som var med på färden gick till skolbyggnaden, jag gick till mitt rum på internatet och med mig hade jag apelsinerna.

Inne i skolbyggnaden var tydligen också min kompis som ville ha apelsinerna. Han var på väg ut, och först mötte han den ena av mina medresenärer.

Hon: Ida har dina apelsiner!!

Sen mötte han den andre.

Han: Ida har dina apelsiner!!

Därefter sprang han ikapp mig.

Han: Ida!
Jag: Hej! Jag har dina apelsiner!!

höstlov som vinterlov.

Förra veckan hade vi höstlov och det var mitt livs finaste höstlov hittills. Jag var i Lappland och hälsade på min same. Det första vi gjorde var att gå på älgfest. Älgfest. Hör ni så lappländskt. Det var gott men älgtunga ska jag nog inte äta igen. Sen gick vi hem och tittade på film och så klampade det till i trappan och jag fick uppleva en riktig lapplandsfest där slagen låg i luften så att man nästan kunde känna på dom. På finska, på svenska, på samiska. Allt beroende på graden av ilska. Som tur hade min karl vett att slänga ut samtliga dispytbärare innan fönstren inte längre fanns.

När den siste gick hem ställde han sig och jojkade i dörren som avsked. Jag visste inte om jag skulle ta det seriöst eller inte.

Jag: Vad jojkar du nu då? Livet?
Han: Jag jojkar Mats.

Jaha. Jag fick ingen jojk. Resten av dagarna jobbade samen, men inte hade jag tråkigt för det.

 Passade bland annat på att gå till Finland. Gick in på en bensinmack och sen till Sverige igen. Ja Finland var sig likt tror jag.

Vårdcentral med två tider. Tänk att det är så mycket sånt här som har upptagit min tankeverksamhet dom senaste åren, och plötsligt är jag mitt i det. Ja kanske inte just bilden av två klockor från tidszoner på en vägg men orsaken till det, och det och sen det.

Var även till svärsamerna och åt choklad. Finns ju några kilo i källaren om man säger så. 

en fredag.

Jag: Det kanske finns ett handtag på toapappret så jag kan hänga det på Dallarn. 
Sofie: Jo det finns! SKITBRA, bokstavligt talat! 

min roll på internatet.

"Du kommer och går som du vill, du är vår lilla katt."

ja vem.

Igår när jag satt i väntrummet och väntade på min sjukgymnast kom även en finsk man i rullstol dit och väntade på sin. När hon kom förklarade hon att hon var vikarie eftersom hans ordinarie var föräldraledig.

Hon: Du har ju inte träffat henne på ett tag så du kanske inte minns att hon hade ganska stor mage?
Han: Vem pryyr sej?

jämförelserna.

Igår träffade jag en vän som jag kommit i kontakt med via frågesport. Vi hade aldrig träffats förut för att vi bott i olika städer. Vi har faktiskt ursprung i ungefär samma, men sedan hamnat i Sverige på olika ställen. Och nu är vi åter i samma, så vi passade på att dricka kaffe (eller te) och språkbada mig.

Hon: Onko Kiirunassa lentokentä?
Jag: On. Se on tosi pieni mutta kyllä on.
Hon: No en mä nyt tiedä jos se Vaasan lentokenttä on niin helkkarin iso. Se on pienempi kuin tää kahvila hallooo.

(Finns det flygplats i Kiruna? Jo, det är väldigt litet men det finns. Nå inte vet jag om den i Vasa är så jäkla stor heller, det är ju mindre än detta café hallå)