rebus

Nu far jag!

the mondays

allt går sönder sprickorna blir längre och fler och vi tänker det spelar ingen roll när spelade något senast någon roll. ändå räknar vi och tänker snart tappar vi allt. det är bara tankar och ingenting spelar någon roll. snart är tankarna verklighet och allting är tappat. klockan aldrig spelade något senast en roll. då fanns ingenting. klockan alltid blir allting helt. lova.

fil är gott. sol är bra. bättre än fil faktiskt.

Alors comme ça vous allez à Paris?

Oui! Figure-toi!

Jag ska alltså till Paris? Ja! Kan du tänka dig?
Det kan du knappast. Tänk lite till. Så? Tänkte väl det. Doué! Vi åker nästa fredag och jag missar min studentdimmission och kafferepet hemma hos mig. Nu tänker du en del "pas possible!" eller "C´est marrant!" En del tycker du det ska bli roligt för oss eller så tänker du nej det där är helt orimligt sådär kan man inte göra samtidigt som du långsamt börjar ångra att du inte själv åkte.

Se så mycket franska jag redan kan. Uttalet är en helt annan sak.

yeah

Till allas kännedom meddelas att jag nu är 100 procent student. Nu har även studentexamensnämnden älskat och godkänt mina kråkfötter och funderingar baserade på för lite sömn och vårkänslor.
Det känns bra. Det känns skönt. Och förstås fortfarande en aning bortkastat. Tre år i Nykarleby i en skola som antagligen har den sämsta atmosfären i svenskfinland och det enda jag har lärt mig är ungefär att en tsunami förstörde Knossos, Nero var galen och brände ner Rom och satt på sin balkong och spelade luta medan han såg staden brinna (han kanske hade syfilis, det vet man inte riktigt), doppar man en sedel i etanol och tänder på den brinner den inte upp, och, det viktigaste, att uthärda kaos. Men jag är inte bitter. Studenten är säkert jättebra att ha. Nu börjar mitt nya liv. Eller Den Nya Delen, kanske.
Det här firar vi med Ahlgrens bilar och The Eagles.

ball of confusion

Saker jag blandar på:
Jyväskylä och Seinäjoki
Kontroversiell och Konservativ
Tranbär och Hjortron
Piteå och Luleå
Soup och Soap
Samuli Edelmann och Aki Sirkesalo
Kungen och Silvia. HEHE. Vilken rolig slutpoäng.
De övriga seriösa är i alla fall störande. Vad skall det bli av mig? Det var en retorisk fråga eftersom jag höjde på ögonbrynen när jag högt ställde den för mig själv så jag behöver inte 10 kommentarer om skribent journalist president eller dagdrivare. Även om kommentarer uppskattas i övrigt.

Sådär annars ska jag enligt Facebook få barn 20 januari 2012. Det är väl relativt realistiskt, ja, bara jag hittar en man som använder sin hjärna till förnuftiga tankar och inte har tummen mitt i handen, så långt är jag med. Men Facebook säger också att barnet skall heta Niko eller Nenna. Nej det skall det inte säger jag då. Tur att det bara är Facebook som bara är en fiktiv lek i rymden. Här kommer istället några namn som faktiskt är fina och som jag faktiskt kan tänka mig att ge mitt barn:
Ludwig
Wilgot
Liam
Alfons
Milton
Får jag någon gång en flicka kan jag bara få en, för det finns bara ett namn. det är Wera. Oj vad mycket ni fick ut av detta, allihop.

thank god it's friday

Beslutet är fattat - jag skippar studentfesten, dimmissionen, jag skippar allt. Istället är en resa med far, syster och broder nummer två i åldersordningen nära. Det, om något, är något jag aldrig hade trott att skulle hända och något jag ser mycket hellre än studenter och kafferep. I min familj är vi nämligen inte speciellt familjära och därför vore det extra spännande att för en gångs skull göra något "stort" tillsammans. Ännu är ingenting bestämt men det funderas på och det är ett framsteg.

I tisdags utövade jag min roll som Faster Ida och tog hand om mina brorsbarn medan föräldrarna tog hand om deras får. Vi gjorde något som såväl jag som barnen gillar - läste sagor. Den ena handlade om Emilia som blev sjuk och skulle till doktorn och jag läste "Pappa lugnade Emilia och strök henne på ryggen.", och Linnéa frågade genast "me ett strykjään elär?". Det var så gulligt så jag ska aldrig glömma det. Puss.

Imorgon åker jag hem för att jag ska med pappa på konsert och för att det är morsdag på söndag. Min första morsdag utan att ha någon att fira, så att säga. Jag vill vara hemma ändå. Har ingen aning om vad vi ska göra. Jag tänker komma ihåg mommo. Hur hon helt och fullt accepterade och höll med angående mina klagomål på skolmaten, trots att hon själv inte ens fick skolmat. Hur hon föstod mig de dagar jag ringde henne och sa att jag är hemma för att jag inte orkade till skolan. Det gjorde inget, jag var ju duktig ändå. Hur jag kunde förklara för henne hur jobbiga mina vänner var och hur knäppa mina lärare var och åter igen få förståelse, trots en åldersskillnad på 68 år. Hur hon positivt bekantade sig med all min nya elektronik utan att tycka att det var speciellt märkärdigt, när hon var i min ålder eller lite yngre åkte hon på klassresa och köpte en apelsin utan att veta vad det var. Hur hon uppskattade min förmåga att härma andra människor, uppskattade det jag gjorde och mig precis som jag var. Hur hon var världens bästa mommo. I dessa tider kan jag inte heller glömma när hon sa åt mig att jag hade "hovo på räätt ända" när jag sa att studentfest är överskattat.

Jippo eller inte jippo?

Pappa: ska do ha na studentfest, undrar Anna å Sofie å he undrar jag.
Jag: å jag.

Jag vill inte ha studentfest. Jag vill inte att okända människor kommer hit och ger mig en skål och förklarar att det är viktigt att jag fortsätter studera nu. Gärna juridik eller lärare. Eller kanske läkare vore nåt? Medicin? "Jag ska ta mellanår, har du fått kaffe?"
Det orsakar stress för både far och mig men jag tänker mest på far och allt städande och diskande, även om det i släktet finns hjälpredor tillräckligt, men jag tänker på hur många människor jag känner och sedan kommer ytterligare sådana som känner min far för att inte tala om de som kände min mor. Det känns så överskattat med bjudning för att jag har gått ut en skola som mera liknade ett dårhus än en skola.

Och så kommer vi till dimmissionen, där vi så vackert skall tåga in i bokstavsordning, anständigt klädda och fina som om de vore viktigaste dagen i våra liv. Sedan ska vi sitta där raka i ryggen och lyssna på vilken otrolig glädje det har varit för rektorn och alla andra att få lära känna oss. Efter en timme sådant är det något om studentexamens sigill och så ska vi vandra upp på scenen, skaka hand, kramas, fotograferas. Inget av den där proceduren kommer jag att klara av. Jag kan inte sluta tänka på Sverige, där det är en väldigt festlig och glad dag, med ballonger, serpentiner och skumpa, de springer alla samtidigt ut ur skolan och skriker och stojar och slänger sina mössor. Här känns det mera som militären.

Förstås kommer rektorn att ringa snart och undra hur det skall ordnas men jag vet inte om jag vill att det skall ordnas. Så traditionell och konservativ som skolan är bör den få hålla fast vid det vanliga intågandet. Det känns inte som om jag skulle vara speciellt saknad heller, även om rektorn kommer att förklara att det skulle jag visst och bli hyperaktiv som få när jag säger det, men ändå. Jag har aldrig känt nån större samhörighet med min klass, egentligen har det aldrig ens känts som en klass. De få jag har känt samhörighet med kommer jag oavsett att fortsätta hålla kontakt med, och om någon annan kommer på att den där Ida var nog väldigt trevlig trots allt, så har Numeropalvelu mitt nummer.

Pappa säger att det är mitt eget val och att jag ska undanbeda (är det ett ord? nej det tror jag inte. Ni förstår ändå) mig i tidningen, men saken är ju den att folk har väldigt svårt att förstå, och kommer i alla fall. Jag frågade om vi inte kan åka bort och pappa sa jo. Jag tror han menade ungefär Vasa eller Sverige men jag kollar i alla fall på Paris-resor nu. Det är inte så dyrt. Måste prata med honom. Reser jag bort går allt bättre, då har jag en orsak att inte ställa till med jippo och få betyg i handen framför halva mitt kära Nykarleby, men stannar jag hemma har jag bara ångest och känner mig lat. Ja. Talk to the father.

Igår när jag träffade Sofia och Lina pratade de om frisyrer till studenten, och Lina sa "jå men he blir så konstit tå man ska ha mösso"
Jag: ska ni ha mösso på studentin? ... jaaa!

Jag tänkte på en mössa som en vintermössa men tofs eller något sånt.
Ungefär sådär föberedd är jag.

Söndagsrim

på söndagar har ida ofta tråkigt
så för att undvika att det blir bråkigt
skriver hon rim
om små fiskstim
idag har hon ätit i en park
det var bättre än bark
imorgon kommer sofia och lina
som är fina
vi ska ha kul
och hoppas på att solen är gul
jag har fått pengar
som jag kan sänka åt drängar
om dom vill ha
annars kan dom dra
jag glömde nästan fiskstimmet
som jag utlovade i rimmet
antalet är sex
alla gillar spex
två rymmer
det orsakar bekymmer
två blir kära och flyttar bort
vägen var inte särskilt kort
nu finns två kvar
som lever lyckliga i alla sina dar

Jag är varken full eller hög. Klockan är bara 02:18 och jag lever mina smått kreativa stunder på dygnet. Det där var dock mest ett tidsfördriv.

Hyvää vappua och allt det där

Saker man kan göra i Stockholm:
- köpa två par älsklingsskor till nästan ett finlandspris
- köpa 8 böcker
- träffa en internetkompis
- steka plättar med syster och bror
- bli kallad bajskorv
- skaffa en ack så efterlängtad hatt
- se "i taket lyser stjärnorna" på bio
- fynda på Ikea
- bli ännu mera sugen på framtida studier i Sverige
(så skynda dit!)
















Saker man kan göra när man kommer hem:
- upptäcka att en gitarrsträng har gått sönder
- bli orolig, ringa far och få ett helt sansat "nåo kan ti jära he nåo" och känna att det är bra att ha honom
- beundra en på båten inhandlad Stinky-mugg
- köpa ny gitarrsträng av en vindögd dam

Saker man kan göra på Valborg (i Vasa):
- träffa roliga människor i parker
- få höra att man är magisk, "he e it na skillna ho mytchi do dricker Ida, do dånar fan it åv!"
- gå till stadshuset på fest/konstutställning ála Björn Wargh, djuriskt så
- tala tyska med en tysk och bli förstådd
- bli lugn efter en tydligen obefogad oro





Saker man kan göra på första maj:
- äta glass
- få besök som fixar min gitarr
- plötsligt vara på väg på fest till Oravais, the place for party...
- lyssna på LP och gamla inspelade kasetter från 1995 tills det piper i öronen

Idag kan man vakna upp på en soffa, äta mat på ABC, köra tillbaka till Vasa, gå till en ny park, träffa lite nya människor, nästan skrata ihjäl sig åt nummerupplysningssamtal när man behöver nummer till pizzerior, och, när solen gått ner, titta på ishockey. Välkommen vår vår. Allitteration!

Nu lyssnar jag på The Eagles och kan inte svälja. En del har jag svininfluensan eller så borde jag bara ta det lite lungt några dagar nu. Förresten blir allt lite bättre om ni byter ut "man" till "Ida" i de enformiga listorna där uppe. Idag fördes också förslaget om t-skjortor som det står "Ida Berg" på, och sedan ett "Che Guevara-porträtt" av mig fram. Vad sägs?