fantastiskt.

På fredag har vi tent. Det är bedrövligt. MEN efter det väntar en hel veckas ledighet mellan kursbytena. Vet inte när jag senast skulle ha känt mig ledig här på universitetet. Tror det aldrig har hänt. Igår förvandlade jag min uppsats till pdf-fil och skickade in den så nu är även den historia. Jag ska verkligen göra ingenting. Kanske bara det jag har längtat efter i ett och ett halvt år nu. Nämligen gå runt på biblioteket och låna böcker jag vill låna.

idalikvida.

det är vår och fyra dagar till ekonomitent.
nästan bara tre.
likvida medel, likviditetsbudget, likviditet på allt.

mvh
idalikvida.

som med färg fast utan.

fin helg med fina människor.
ellen och jag tänkte mest på vår projektbåt som är på god väg att sjunka.
men sedan blev vi glada igen.
lämnade av mannen på nedre bilden på bussen för några timmar sen.
lärde honom säga "mytchi pengar i plåånbåotchin", fast det har man ju aldrig.
igår lyssnade vi på frida och frida medan vi lagade mat och gjorde oss klara för fest.
det är alltid en sån där sak som jag nästan aldrig kan spela upp för svenskar därför att det inte går ända hem.
men här var det inga problem.
nya favoriter sa han.
fred på jorden sa jag.

"fast frida, stavas frågetecken med Å eller O? -suck my dick me CK!"

fosterland.

igår på krogen satte sig en okänd kille plötsligt ner i soffan mittemot mig.
tog inte många sekunder innan jag noterade finlands lejon kring hans hals.

så jag gick fram och hälsade, landsmän emellan.
vi pratade lite och sen sa han "vittu sä puhut niin helvetin huono suomea".

fast det är ju inte jättesant ändå.
fick det bekräftat när han yrade att han skulle ta 06.30-båten från stockholm till åbo imorse.

den missade han nog. för sen satt han på mcdonalds i sällskap av ensamheten och halvsov.

min biologiska klocka tickar rätt.

Mange: Fast nu är klockan kvart över tre, då är det inte frukost längre.
Jag: Nä, he e brunch.

er det fredag?

Ja det är det.

Sov länge, städade, läste. Och nu ska jag snart hämta upp Mange från tåget. Ska fråga snällt om han vill förtära en butelj vin i mitt sällskap.

Adjö.

när våren kom till stan.

Alldeles underbar dag. 8 plusgrader, sol och grus. Vårkänslor. För varmt för vinterjacka. Tur att jag har tvättid snart så jag kan tvätta upp vårjackan.

Kände redan när jag väntade på bussen till stan att jag höll på att spricka av välmående. Sen gick jag dessutom på bokrea. Fyndade en del. Bland annat Håkan Hellströms jubileumsbok. När jag ändå var inne i stan passade jag på att gå in till Ica där. Gissa vad dom hade? Klementiner. Riktiga. Inte så många, men några. Jag köpte samtliga. Orkade inte bry mig i att Dallarn hade världens gnisselutbrtott (som han alltid får vid hastiga temperatursförändringar). Har förresten kommit på hur man kanske skulle kunna förlänga hans livslängd ytterligare. Men jag vet inte om det funkar, är ingen byggare. Måste fråga någon händig.

Gick hem med lyckan upp över öronen och så kom jag på - det är fredag imorgon. Och jag har gjort alla slutjusteringar på min uppsats. Nu är det bara en sista fråga som ska redas ut, sedan är den redo för publicering.

Usch vad överdrivet optimistisk jag låter. Kanske är bra att alla dagar inte är lika lyckosamma.

önska med emely och ida.

Vad vill ni se i dallarbloggen? BERÄTTA HÄR!

åostin.

Hällde lite riven ost över min pasta och köttfärssås. Tror jag aldrig ska sluta äta.

fastlagstisdag.

När Emely och jag vandrade längs den stora gatan idag såg vi en skylt om fastlagsbullar med laktosfri grädde och bestämde oss för att gå in och fika. Men döm om min förvåning när man inte kunde få fastlagsbullar med sylt, utan bara mandelmassa. Mandelmassa är hemskt tycker jag. Alldeles för sött. Så jag tog en kokosboll istället. Den var god. Fenomenet sylt i "semla" är förresten inte känt alls i Sverige tydligen.



Fick mina nya glasögon.


Och nu tänkte jag skärpa mig. En till två timmars arbete är inte så jävla tungt. Hejdå.

en slags dag.

måndag
gick till skolan i onödan
men solen sken
och hissen funkade inte när jag skulle till tvättstugan
så jag tog trapporna
och jag skriver cv
"ska man skryyt på se sjölv?"

morgondagens skolstunder är snart nutid.

tänker på våren, sommaren, luften.
inte så mycket vinter.
ibland måste man vänta.

i väntans stunder kan det hända en del.
stunder jag väntat i.
och på.

stunder som jag bara låtit gå.
stunder som jag har har bevarat alldeles för lång tid.

stunder av välvilja, lättja, eufori, melankoli, diskriminering, lycka, rotlöshet, kärlek, sarkasm, stolthet. och fördom.

plusgradsnatt.

är det dom?
ja.
är du händig?
inte så värst.
har du varit här förr?
det var vår då.
den är på väg i år igen.
kan dallarn dansa?
inte jättebra.
ska du inte ha lite?
jag går på penicillin.
du måste ha legitimation, har du legitimation?
vi är nog 23.
ni måste ha legitimation.
skojade bara vi är 21 hejdå.
vad är det för skillnad?
när bör man ha bråttom i livet?
kan jag få något utan alkohol men med jordgubb?
går det bra med passion?
ja. och ja.
(men hur kopplade du det?)
vissa människor är lätta att umgås med.
man ser liksom samma saker.
använder man ögonen behöver man inte använda så mycket röst.
är ni från finland?
pratar ni båda finska?
it kan vi na finsk vi.
para liiiitte.
nä, vi kan inte.
men......
kom nu.
mat på natten är gott.
ganska.
det pratas om hemlandet.
jag tror det berör idrott.
det är ju det vi kan.
känns det bra?
ja, hittills.
det är viktigt att man får ketchup om man känner för det.
kan man äta på nätterna?
kan man jobba på nätterna?
kan man äta på morgnarna?
det är väl hur man blivit van.
jag är van med sånt som är lite rubbat.
längtar du hem?
sällan.
ska vi gå?
vi kan testa.
jag fyller 25 idag.
grattis.
tack, detsamma.
jag tror det är bäst att jag cyklar bakåt.
imorgon är nästan ny vecka.
går hårt genom vattenpölar upp till vaderna.
tänker på hemska saker.
mörkret, ensamheten, sjukligheten.
tittar bakåt och funderar på vad som är friskt, egentligen.
låser upp dörren medan jag hälsar på någon som hälsar tillbaka med ett fyllehick.

jag är sämst på att pissa på beställning.

idag var jag till doktorn för första gången på säkert 7 år. jag går inte till doktorn. jag tror att så mycket är hypokondri, jag tror på kroppen och jag tror på huskurer.

men idag alltså. och nu har jag penicillin i en vecka framöver. urinvägsinfektion. lagom kul, fast det är inte så smärtsamt. jag är bara glad att jag hann medicineras innan det gick upp i njurarna.

ikväll ska jag och ellen ha fredagsmys med tacos och film. denna gång ska vi köpa majs.

"hondee ja båor mee"

För nån dag sedan berättade jag en anekdot för Mange där uttrycket "hondee som ja båor mee" ingick. Det var inte huvudpoängen, men han tyckte det var roligt. Jag hade inte ens reagerat. För det är så vanligt. Så typiskt österbottniskt.

Han tyckte det lika bra hade kunnat vara en hund eller en katt som en fru. Och ja, visst har han ju rätt.

fjåortond.

jag tror jag kommer att minnas den här vintern som vintern när jag lyssnade jättemycket på nordman och snokade i släktled och skakade av mig kreativitet på bisarra sätt och hittade en del nytt. såväl mat och musik som vänner och platser.

vet inte riktigt vad jag ska göra i sommar.
om jag får jobb vill jag jättegärna stanna här.

samtidigt vill jag inte gå miste om alla ljusa nätter, alla mina barn, allt rågbröd, sommarteater, annat obeskrivligt sommarspex, att få prata så som mina rötter säger, att inte behöva förklara varför, att kunna gå rakt på sak, att inte behöva känna att det är fel att tappa kontrollen, och i juli när jag åter äter godis; pätkis.

fast som sagt, får jag jobb stannar jag här. jag har skype (som används maximalt en gång per vecka), här är man glad, fördomsfull men på ett annat sätt, det är en annan stämning och en varmare känsla. det är okej att vara snäll utan baktanke här, det är ingen som tycker att man är korkad om man inte riktigt förstår. man dömer inte på samma sätt. finns inga dumma frågor.

jag kommer aldrig riktigt att förstå hur det är.
att det enda jag faktiskt har är det jag bär på just då.

sifferhelvetet.

Länge sedan jag blev gråtfärdig av ångest på grund av siffror.
Men idag.

När jag sitter där
långsam, trög, dum och nästan ensam med anledning av nämnda egenskaper
och så knyter hela hjärnan ihop sig, det känns, och jag förstår ingenting.

Inget. Jag ser inte ens alla siffror. Särskilt inte nollor. Nollor är svåra att räkna med.
Hur ska jag då kunna tänka ut om det ska vara plus, minus, gånger eller divischåon? Och vilka tal. På tid dessutom. Folk är klara som om det vore det enklaste i världen när jag på egenhand har klarat tre tal.

Vill bara kasta väskan i datorn och springa ut.

Tur att vi inte har siffror imorgon på kärleksdagen. Det hade känts allt annat än rätt.

alltid.

Emely: Du vet Brumma, Bamses dotter, hon har inte alla hästar hemma.

bästa festhelgen på länge.

Födelsedagsfest hos Hampus.


Emely, Sofie och en lite förvånad med proper Ellen.


Fia och Gabby.


Jag och en gullig. Eller ja, två. Ellen i bakgrunden också.

Fia och Sofie. Roliga människor. Skönt att ha någon från hemtrakterna med sig ibland.

Mange, Emely och jag härjar i korridoren. Dallar-rally bland annat. Sen låste Mange ut sig och när jag gick och letade stod han där ute och frös och försökte få kontakt med mig som skrattade så mycket att jag inte hörde min telefon.

Istället för att gå till Statoil och köpa korv valde jag, Fia och Mange att gå hem till mig. Vi kollade lite solskenshistorier på vasabladet.fi och på Mumin.

Idag har det varit söndag. Svartvinbärssaft och Fredrik Lindström. Hejdå på tågstationen i snålblåst. Det var länge sen. Länge sen jag saknade.

norr om polarcirkeln.

Inledde min drömresa med att ta tåget till Stockholm där jag övernattade hos min vackra vän Ellinor. Vi drack vin. Det ser ni på bild. Och spelade spel och åt god lax. Fast det syns inte på bilden. Det är alltid roligt att komma till den familjen. Dom är så roliga och man känner sig så välkommen. Jag skrattar alltid åt nästan allt.

Dom skjutsade mig till Arlanda följande dag och därifrån flög jag till Luleå, och mötte upp min reseledare. En buss hämtade oss och sedan även ett helt gäng danskar från en skola utanför stan. Ungefär 30 stycken. Jag måste berätta hur underbart det var att inte behöva förklara. Ledarna frågade oss hur pass vana vi är med skandinaviska/svenska, och när jag svarade att svenska är mitt modersmål sa dom genast "Ah, du är finlandssvensk! Vitsi va kiva!" Allt kändes plötsligt så hoppfullt. Jag är ju inte precis van med sådant bemötande här i Svea rike. Dom visste dessutom otroligt mycket om Finland. Allt från Sievis skyddsskor till finska snapsvisor och festivaler, städer och band.

Två timmar senare var vi framme i Jokkmokk och vi lämnade vår packning på pistolklubben och gick vidare för att inviga den historiska marknaden. Sjöng några gamla sånger från 1600-talet med facklor. Sedan gick vi och åt till ett mysigt ställe. "Er det nåen som IKKE ska ha ööuul?!" ropade danskarnas reseledare och jag fnissade lite för mig själv.

Det här är Marc och Laust.


På måndagen började klimatkonferensen. Det bästa med den var, om jag ska vara ärlig, och det ska jag, maten. Men vissa inslag var mycket intressanta. Speciellt när nån same berättade. Och när man fick gå på workshop och jag valde klimatförändringens påverkan på renarna.


Man fick klementiner. Goda. Stora. Fina. Här i söder är klementinerna så otroligt små och gula och sura att jag inte alls orkar med. Mindre än mandariner. Men där uppe var dom som hemma så jag passade på att njuta.


Det här är älgkött, paj och den godaste potatissalladen hittills i mitt liv. Jag åt även renskavslåda och viltjärpa för att nu nämna några lokala delikatesser. Rågbröd med blåbär fick vi varje dag. Det var mums.

Jag på den historiska marknaden. Här var det ännu inte så kallt, ungefär -20.


Ungefär sådär såg det ut överallt. Snö och mysigt och folk som sålde allt möjligt. Ost, kryddor, pälsar, mössor, vantar osv. Vi gick in där i skjulet och lyssnade på en kvinna som berättade om samernas skolhistoria. Den som såg till att samerna fick ordentliga skolor hette Kalle Berg.

Fina renar.




Lärdom från konferensen. Lite sorgligt att barnavård hamnade så lågt ner.



På onsdagen kände jag att jag behövde tid för mig själv, skippade konferensen och gick runt på stan. Eller ja, "stan". Samhället. Jag hade Per Gessles På promenad genom stan och Tomas Ledins Att inte göra någonting alls i huvudet.


Röda korset-loppiset levererade stort i bokväg. Samtliga sex stycken för 15 kronor. Köpte även två tröjor men eftersom jag inte är någon modebloggar låter jag dom förbli anonyma. Det var i alla fall fint att nästan alla tröjor var hemstickade. Inget köpis.



Hittade min favoritsame i litteraturformat i en affär.

På torsdagen lärde jag mig jojka. Har inga bilder från det men det var mycket intressant och spännande. Vi lärde oss bland annat harens, kråkans, vargens och renkalvens jojk.

En söt ren några sekunder innan den blev arg på mig och grymtade.


Såhär sov vi. 3o danskar och 3 finländare i en skyttehall. Men det är länge sedan jag har sovit så djupt och gott som denna veckan.

Konsert med Raj Raj - Bandet av och från Pajala. Det ingick i programmet och ska jag vara ärlig hade jag nästan inga förväntningar. Men dom var jättebra och roliga. Skrattade så jag nästan grät ibland. Och det bästa var att samtliga var musikaliskt begåvade. Ofta är ju såna som driver "skojband" lite halvdana, men aj aj så skickliga dom var.


Fredagen var kall. Men jag njöt. Gick på marknad hela förmiddagen.Den "riktiga" marknaden öppnade på fredagen. Det var stort och folk överallt. Men det fina var att fast det var -35 och så kallt att man var alldeles frostig i ansiktet var det ingen som surade eller klagade över det. Är det marknad så är det marknad och är det kallt så är det kallt. Äkta norrländsk glädje. Inget tjafs.



Sedan på ett fint museum. Samiskt alltså.

Mat på restaurang på kvällen. Esben och Laust.

Vidare for jag och Anna på konsert med Ara, ett samiskt band som var hiskeligt bra. Killen på bilden jojkade, sen var där en tjej på synt, en gitarrist, en på basfiol och trummor. Vackert. Får aldrig nog av jojk. Killen i biljettluckan var söt. Den uppfattningen delade både jag och Anna. När han sa till mig att jag kunde behålla biljetten sa jag tack. Anna hörde tydligen min fras och frågade när vi satt oss "Vad sa den där killen till dig då du sa tack?" sådär nyfiket och samtidigt halvavundjukt på ett fint sätt. Jag skrattar fortfarande åt den repliken.


Hemfärd på lördag. Hejdå Jokkmokk. Fram i bussens mikrofon sa dom att om man vill komma tillbaka till ett ställe ska man titta bakåt när man lämnar det. Jag gjorde det. Länge.


Vi stannade vid polcirkeln och tog varsin gammeldansk. Det var det äckligaste jag någonsin druckit. Kanske.



Sista natten spenderades i Luleå. Jag på ett vandrarhem, övriga finländare på hemväg och danskarna på en skola. Det var priset som förde mig till vandrarhemmet.



Kvällspromenad i Luleå. På vandrarhemmet var det förresten en man som kallade dallarn för jäkla järnspätt. Fint namn, tyckte jag.


Flög hem på söndag. Tack och adjö mitt älskade Norrland.

En del av det som fick följa med hem:


Broschyrer och böcker från samernas bibliotek. Mitt favoritbibliotek för övrigt.

Det här var en del. Av allt. Jag längtade aldrig hem.