sifferhelvetet.

Länge sedan jag blev gråtfärdig av ångest på grund av siffror.
Men idag.

När jag sitter där
långsam, trög, dum och nästan ensam med anledning av nämnda egenskaper
och så knyter hela hjärnan ihop sig, det känns, och jag förstår ingenting.

Inget. Jag ser inte ens alla siffror. Särskilt inte nollor. Nollor är svåra att räkna med.
Hur ska jag då kunna tänka ut om det ska vara plus, minus, gånger eller divischåon? Och vilka tal. På tid dessutom. Folk är klara som om det vore det enklaste i världen när jag på egenhand har klarat tre tal.

Vill bara kasta väskan i datorn och springa ut.

Tur att vi inte har siffror imorgon på kärleksdagen. Det hade känts allt annat än rätt.