dygnet.

Hyvää iltaa arvoisat matkastujat. Här sitter jag och dricker limsa (importerad från Kilpisjärvi) med min kompis. 

Kom just hem från cykelturen från helvetet. Tanken är att jag ska cykla till jobbet om morgnarna (för det går inga bussar så tidigt) och när jag äntligen lyckades lösa det så var det såklart fel modell/storlek. Provade ut en förra veckan som passade fint, och idag fick jag ändå en annan. Saudan. Ska lösa det först, innan jag klagar mer.

Min andra kollega, som jag delar på veckorna med, har börjat jobba nu. Hon, jag och vår klippa programledaren lunchade idag efter att dom hade slutat. Blev både mer och mindre nervös av det. Och nu är klockan 21 så jag måste sova. Borde ha sovit minst en, helst två, timmar redan. Imorgon kommer en semestrande same hit. Måste städa. Men det hinner jag ju om morgnarna, nu för tiden.

midsommar och annat.

Efter en knapp vecka i norr körde jag och samen bil ner till Växjö. Det tog satans länge, men hade väl samtidigt sin charm någonstans. Örnsköldsvik-Växjö körde han i ett sträck, under vår andra resdag. När vi kom hem delade jag ut pris till årets hjälte: Samen.

Följande två dagar hade jag inskolning på jobbet. Det var massor att ta in (HUR ska jag komma ihåg att inte göra reklam för eller ens nämna företag eller kedjor som jag gör dagligen??) men väldigt roligt. Just nu är jag så himla nervös och pirrig och samtidigt så himla glad, förväntansfull och nöjd. Hur ska det egentligen gå när det väl smäller (vilket det snart gör)?

Sedan kom midsommaren och för första gången på ungefär 10 år var den ångestfri, smärtfri och faktiskt riktigt rolig och mysig. Vi var hos mig, samen och jag, våra vänner Jennifer och Victor, Emely och Elin. Vi åt mat, spelade spel och drack drycker (bland annat Muminchampagne importerad från Kilpisjärvi). När vi tog denna bild i solskenet var det lite absurt att tänka på att det samtidigt snöade hemma hos samen.


                             

Vi spelade kubb, vilket var många år sedan sist för min del. Det gick bra ibland och dåligt ibland. Som livet. Emely sa vid ett skede något om "pinnjäveln" och jag hörde automatiskt "finnjäveln" och lystrade. Ser ni han på andra sidan gräset som står och tittar på? Han gjorde det jättelänge och blev glad när vi blev glada. Jag tror han ville vara med.

                                           

Ja här är vi nu då. Jag älskar att analysera oddsen för att vi träffade på varandra. För dom är så låga. Visserligen inte lägre än för många andra, men ändå.

                                 

Nu har han åkt hem för ett tag och jag njuter av mina sista sommarlovsdagar. Nu måste jag börja hitta en dygnsrytm som passar jobbet. Jag börjar 05.30. Varje morgon.

någon jävla yaris.

Jag: Hui, tänk att bo i en bil.
Samen: Mm, fy fan. Vissa gör det.
Jag: Ibland måste man kanske.
Samen: Jo.
Jag: Det är kanske det jag måste göra efter Uppsala om jag inte får jobb, bo i min Yaris.
Samen: Nå då kommer du nog till min lägenhet i så fall. Inte fan tänker jag låta dig bo i någon jävla Yaris bara så du vet.

reison.

Okej. Nu är jag tillbaka efter en vecka uppe i nordligaste norr. Jag skrev ju tidigare om internet, och att mina fördomar sa att det inte fanns. Men det var faktiskt lite sant. Därför hann jag inte heller riktigt blogga. Eller ja, det fanns oftast internet, men större delen av tiden var vi antingen på Finlands vägar (där man var tvungen att köra för att komma till svärisarna trots att dom bor i Sverige alltså va), i skogen (så isolerat att det inte fanns täckning) eller på Norges vägar (på nöjestripp).  

Nåja, hur som helst. Det var så sinnessjukt fint, exakt alltihop. Som en dröm jag haft i flera år. Naturen, mentaliteten, språken, allt. Det här är i bilen på väg från flygplatsen 01.30. 

Sen kom vi fram till önskad destination, Karesuando. Tog ett varv genom byn. "Ska vi åka till Finland en sväng?" frågade samen sedan, och 30 sekunder senare var vi där.

En dag fick jag guidening på ett museum (med väldigt mycket samiska inslag) av samens två kusinbarn som var 3 och 5. Jag tänkte att jag inte skulle hinna se något men där hade jag fel. Har sällan träffat så lugna och pedagogiska barn tidigare. Dom visste dessutom mer om fiske och naturen än jag. "Ida, det här ska man faktiskt använda när man pimplar!" sa dom och pekade på verktyg jag aldrig tidigare sett. Jag vet ju inte om det är sant men det verkade logiskt och eftersom dom var smarta så ser jag ingen anledning att tro att dom inte hade rätt.

En annan dag åkte vi till (eller egentligen förbi) Kilpisjärvi och då fick jag denna vackra mugg. Av min karl. Alltså jag blev så glad. Kan nästan inte sluta titta på den. 

Detsamma gäller dessa skapelser. Alltså HUR kan ett DJUR bli så fint?! Frågade samen om han skulle få ha renar och det skulle han om han vill men han "har inte det minsta intresse för det". Fan då. Tur att han i alla fall stannar bilen så jag får ta foton. 

Fin natur i Norge. 

Glada människor i Norge. Åkte dit och kollade på ishavet, åt glass och körde tillbaka ungefär. 

Samt att jag hittade choklad som skrek mitt namn. 

Samens barndomshem är alltså den nordligaste bebodda platsen i landet. För att komma dit gick man över en bro, som gick över älven som utgjorde gränsen mellan Finland och Sverige. Man lämnade bilen i Finland, gick över bron och kom till hemmet i Sverige. Tyckte det var så fint på så många sätt.

Om ni har sett reklamen på tv4 där Marabou åker upp till norr med en bod fylld med choklad kan jag härmed meddela att här är boden. Det var dit dom åkte, till samens barndomsgård. Min pappa tycker det där är så roligt. "FICK dom choklad?! Hände det på riktigt?" frågar han varje gång vi pratar. "Meillä om kellari täynnä suklaata ja sä OSTAT suklaata?!" sa mamman när samen hade köpt en chokladplatta i Finland.

 Så här fint var det cirka hela tiden. Vi åkte längs en skogsväg som egentligen inte var ämnad för bilar och vi åkte tills den tog slut. Det enda som fanns längs den var små stugor där renskötare bodde säsongsvis. Så tyst och lugnt och vackert. Och nordligt. Det var skönt att vara där. Nu är jag redo att jobba resten av sommaren.

uppåt.

Min vän My är här och har varit hela helgen. Vi har som vanligt haft det trevligt. Tittat på tv-serier, lagat och ätit mat, vandrat på stan. Idag skulle hon klippa sig så jag tänkte att nu. Nu ska jag ta och följa med och göra det som jag har tänkt på så länge men inte riktigt vågat. Klippa rak pannlugg. Så nu är det gjort. 

Nu är jag redo för äventyr i norr. Åker till Stockholm imorgon på förmiddagen och flyger därifrån till Luleå under aftonen. Där hämtar min same mig I MIDNATTSSOLEN. Ska räkna renarna längs vägen, för det är ju en bra jävla bit. Åtminstone för en som inte är van med avstånd längre än maximalt 100 kilometer. Som jag.

Ska också åka upp till landets nordligaste befolkning. Det är alltså bland andra mina så kallade svärisar (nä har inte ingått äktenskap men ni förstår). Svärsamer. Det här är absurt men samtidigt är det ju vad jag har drömt om. Och mer än så.

Tar ju med telefonen så ska blogga så gott det går (mina fördomar säger "inget internet hahahah" men jag VET ju egentligen att det inte är så) under tiden. Visa bilder. För jag tänker att det ska vara så HIMLA VACKERT där. Funderar på att köra någon typ av "vart är jag på väg?"-lek på min instagram men får se. Vi hööösch.

byggare berg.

Idag sålde jag min bokhylla. Sen byggde jag en ny. Det var inte så svårt men blev inte heller så rakt.