reison.

Okej. Nu är jag tillbaka efter en vecka uppe i nordligaste norr. Jag skrev ju tidigare om internet, och att mina fördomar sa att det inte fanns. Men det var faktiskt lite sant. Därför hann jag inte heller riktigt blogga. Eller ja, det fanns oftast internet, men större delen av tiden var vi antingen på Finlands vägar (där man var tvungen att köra för att komma till svärisarna trots att dom bor i Sverige alltså va), i skogen (så isolerat att det inte fanns täckning) eller på Norges vägar (på nöjestripp).  

Nåja, hur som helst. Det var så sinnessjukt fint, exakt alltihop. Som en dröm jag haft i flera år. Naturen, mentaliteten, språken, allt. Det här är i bilen på väg från flygplatsen 01.30. 

Sen kom vi fram till önskad destination, Karesuando. Tog ett varv genom byn. "Ska vi åka till Finland en sväng?" frågade samen sedan, och 30 sekunder senare var vi där.

En dag fick jag guidening på ett museum (med väldigt mycket samiska inslag) av samens två kusinbarn som var 3 och 5. Jag tänkte att jag inte skulle hinna se något men där hade jag fel. Har sällan träffat så lugna och pedagogiska barn tidigare. Dom visste dessutom mer om fiske och naturen än jag. "Ida, det här ska man faktiskt använda när man pimplar!" sa dom och pekade på verktyg jag aldrig tidigare sett. Jag vet ju inte om det är sant men det verkade logiskt och eftersom dom var smarta så ser jag ingen anledning att tro att dom inte hade rätt.

En annan dag åkte vi till (eller egentligen förbi) Kilpisjärvi och då fick jag denna vackra mugg. Av min karl. Alltså jag blev så glad. Kan nästan inte sluta titta på den. 

Detsamma gäller dessa skapelser. Alltså HUR kan ett DJUR bli så fint?! Frågade samen om han skulle få ha renar och det skulle han om han vill men han "har inte det minsta intresse för det". Fan då. Tur att han i alla fall stannar bilen så jag får ta foton. 

Fin natur i Norge. 

Glada människor i Norge. Åkte dit och kollade på ishavet, åt glass och körde tillbaka ungefär. 

Samt att jag hittade choklad som skrek mitt namn. 

Samens barndomshem är alltså den nordligaste bebodda platsen i landet. För att komma dit gick man över en bro, som gick över älven som utgjorde gränsen mellan Finland och Sverige. Man lämnade bilen i Finland, gick över bron och kom till hemmet i Sverige. Tyckte det var så fint på så många sätt.

Om ni har sett reklamen på tv4 där Marabou åker upp till norr med en bod fylld med choklad kan jag härmed meddela att här är boden. Det var dit dom åkte, till samens barndomsgård. Min pappa tycker det där är så roligt. "FICK dom choklad?! Hände det på riktigt?" frågar han varje gång vi pratar. "Meillä om kellari täynnä suklaata ja sä OSTAT suklaata?!" sa mamman när samen hade köpt en chokladplatta i Finland.

 Så här fint var det cirka hela tiden. Vi åkte längs en skogsväg som egentligen inte var ämnad för bilar och vi åkte tills den tog slut. Det enda som fanns längs den var små stugor där renskötare bodde säsongsvis. Så tyst och lugnt och vackert. Och nordligt. Det var skönt att vara där. Nu är jag redo att jobba resten av sommaren.