livets mening.

Tar ett par drinkar med Natu och diskuterar livet, ödet och att det finns en mening med allt.
Fint så. Jag vann två pizzabiljetter till Kotipizza idag på jobbet! Jeah.
Jag har jämfört denna sommar med förra. Det hände mera förra, men jag är mera filosofisk nu.

Det är bra. Kanske Powerpark imorgon. Karuseller och grejer. Nu kommer en hund hit. Hejdå!

Det tog mig bara närmare 20 år att märka

att Ingmar Bergman och jag har likadana initialer.

Jee.

Ps. Jag ringde till Stället idag. Killen pratade gulligt men det var svårt att uppfatta vad han sa. Han lovade skicka sms åt mig. Undrar hur länge han kommer ihåg det...

hälsningar från mitt i massa saker.

Vann en pizza på jobbet.
Bra. För jag hade varken plats eller ork till att göra mat. Lägenheten är kaos. Massa saker över hela golvet. Och jag vet inte ens vart de ska flyttas.
Men imorgon genast jag vaknar ska jag ringa och härja till ett ställe som verkar ganska lovande.

Förresten. Jag har ett litet låtsasproblem. Sen i Sverige. Hur ska jag prata? Jag har aldrig varit bekväm i standardfinlandssvenska, och jag hade inte tänkt sjunka så lågt att jag pratar rikssvenska. Perkele. Får väl öva på standarden lite, lär inte komma särskilt långt på min pensal-årvas-mixture.

Ska sova så jag orkar ringa imorgon! TAGGAT.

aa gomorr'n

Blev väckt av ett samtal.
Från Sverige.
Som välkomnade mig till Linnéuniversitetet.
Och undrade om det är något jag undrar över.
Jag ba näääe asså inte egentligen.
Sen kom jag på att jag inte vet var jag ska bo.
Men jag skulle ännu avvakta.

Sämre sätt har jag blivit väckt på.
Hihi.

yeah yeah yeah.

Hejsan hoppsan vad bra dag.
12 affärer. Sen vann jag en påse chips, två colaburkar och en handskakning med självaste mister Chef. Vi har en tävling så man får en lott per tre affärer.

En Kimobo ville ha mig med till Las Vegas. Jag sa att jag gärna kommer. Att han skulle höra av sig... Sen redde vi ut lite släkt. Han undrade om det är jag som har blomsteraffären i Årvas. Nå nästan. Men bara nästan. Jag är lite kortare och lite yngre och lite mindre pedant och bestämd än systern, annars är vi likadana.

På slutet när jag ringde tarkistus for nästan allt åt hell.
Jag hatar tidsbundenhet.
Jag har tidsbundet på mitt liv. Kan inte säga upp det. Jag ringer skaparen varje dag men det går inte. Skit också.

Nånä. Nu ska jag tömma byrån. Tja!

paraplyaskar.

jag vet inte vad som händer med saker som hänt.
om de bara försvinner eller finns kvar
i en liten ask.
med hjärtan och paraplyer
som man bara får öppna om man förstår innebörden
och det gör man inte varför skulle man göra det.
om det finns en nyckel kan man stjäla den
men varför skulle man göra det och det finns ingen nyckel,

älskling.

(när man kommer hem och vet att allt blir bra och allt bra brinner
ner bort upp försvinner tack)

och jag träffade en julimåndag med hatt och portfölj.

man kan kriga med pistoler gevär och pansarvagnar.

och med papper.
jag krigar med papper. och underskrifter och namnförtydligande. anstalten den anstalten.
imorgon ska jag slänga in ett jävla tjockt kuvert genom deras dörr.
en gång var jag jättestressad och arg. då avslutade jag ansökningsblanketten med ett hjärta. det var fint och roligt.

förutom att papperskriga och lägenhetskriga har jag spenderat ett dygn hos min favoritkusin med familj i vörå. vi har ätit glass och sagt åt folk att stänga motorerna när vi äter. jag har läst diktsamlingar och inspirerats eller i alla fall kliar det i både hjärna och fingrar. kusin läste upp sina drömmar hon drömt och jag skrattade. från och med imorgon skriver jag upp varje dröm jag drömmer. jag har kört till s-market för att köpa mjöl till plättarna men det var stängt för att det var söndag. vi gjorde plättar på annat mjöl. det blev lika gott.

idag har jag passat systerbarn. vi såg shrek 4 på bio. den var helt okej. ganska bra. jag kommer alltid att älska shrek, vad som än händer är han min favorit. ellen tyckte 3d-brillorna var läskiga men edward var så inne i allt att han knappt märkte att jag bjöd på karkki.

passade på att slinka in via far min när jag ändå befann mig så långt norrut som årvas efter att ha skjutsat hem mina E:n.
han målade terassen och lyssnade på lady gaga. jag berättade om mitt jobb. hans reaktioner är bäst tycker jag. hans förvånades över att det finns trevliga kunder. man måste vara trevlig själv först sa jag. ja jo he e jo så sa han.
imorgon skulle han till posten och hämta sitt simkort.
bra sa jag.

jag printade ut antagningsbesked hos bror och körde sedan hem i dimman.
jag vet inte vad dimma är. vit fukt. tror jag.
det är ganska coolt att leva. upplever jag väldigt ofta nu för tiden.

jag vill hälsa på i en fabrik.

det är lördag och jag jobbar lite och träffar bazooka och vi kör runt i röda faran och jag är nog mer fascinerad av djur än jag egentligen trott djur är fina men inte fåglar och jag saknar vissa länder och städer krakow los angeles och prag och fler men jag trivs bra här och har svårt att förstå min ålder jag glömmer bort om jag är 18 eller 19 eller 20 möjligen 21 jag lär mig aldrig men vad är en ålder annat än något som håller bättre ordning jag är 16 år och dricker trip på torg och det är spännande att leva men vem har sagt att det här är livet det spelar ingen roll det händer troligen ändå jag vill hälsa på i en fabrik helst en filfabrik jag vill sova länge men inte drömma att jag får 456 euro i parkeringsböter utanför simhallen i en stad jag typ aldrig besöker jag hoppas på solsken och karuseller imorgon puss och kram och vindruvor vädergud jag bara vill massa saker varför det jag har det faktiskt ganska bra och

det bor en igelkott i busken utanför mitt hus

människor som har gjort min dag

kvinnan som köpte en anslutning av mig och sa att mitt jobb passar mig. att jag har lätt för att prata och kan övertala folk. tack och trevlig helg, sa jag.

elli som var i vasa och helt spontant undrade om jag ville följa med till jeppis.
det ville jag. vi tog min bil. sen kom vi på att vi var hungriga. klockan var halv nio och vi var i vörå, om ens där. victorias pizzor vill man alltid ha. men vi förstod att vi inte hinner dit på en halv timme.
jag ringde dit och beställde i förväg när vi kom till oravais. men så hände det förstås. jag började skratta. det började elli också. jag lyckades fråga hur länge de har öppet och om det är okej att vi hämtar om 20 minuter. men när jag skulle beställa skrattade vi bara mer. så som man inte får göra. men det gick inte att sluta. bagaren la på luren.
jag gick ut ur bilen och samlade mig. ringde igen. beställde två pizzor. vi hämtade och åt dom på torget. the place ja ja ja. jag såg en gammal samhällslärakurskompis. ni kan ju gissa vem, ni som gått i min klass...
jag viftade åt honom med pizzan i hand. sen skvallrade han åt hela sin överfulla billast som alla svängde sig om och stirrade. sen såg vi dom igen vid sandåsen där vi stannade på pisspaus.

jag hade glömt hur mycket folk man träffar på jakobs dagar. jag har inte varit där på två år nu. det var bra. sommar. och människor man ska träffa på somrar. sommarmänniskor. vi gick omkring typ två timmar eller så. sen körde jag hem elli och rebecka till torpet. och det var (antagligen) sista gången jag träffade dom denna sommar.

jobb om typ sju timmar. jag har inga ringbud.
tack ska du ha tack heeeeej.

hejdå lägenhet

jag fick mejl om att det finns en lägenhet som passar mig och mina önskemål.
och jag var så jävla snabb. två sekunder.
och ändå var jag inte snabbast.
bara nästsnabbast.
hoppas den snabbare av oss ändrar sig.
fort.
bajs också.

i och för sig vore det ett äventyr att bo på parkbänken en månad eller två.

det man inte vet lider man inte av.

jag fick en fråga om jag vad som hänt mig, om det är medfött eller vad, igen. det är roligt. jag gillar det. det värsta är att alla är så rädda när de undrar allting. ingenting kan hända. jag kan inte bli ledsen.
efter att ha svarat hörde jag, också det igen, påståendet "usch va jobbit e måst va".

men grejen är att det inte alls måste det. jag har aldrig sett det som nånting jobbigt. jag är född såhär och jag har aldrig vetat av annat. förstås förstår jag att man inte går som jag gör. och en del andra saker som jag har lärt mig på eget sätt. men det är inte jobbigt för det. jag kommer inte på en enda sak jag vill göra idag och inte kan. åka skateboard och sånt har jag ju aldrig testat och lider därför inte heller.
eller ja, jobba på båt. vill jag faktiskt väldigt gärna. och det funkar inte på grund av säkerhetsproven man måste avklara. men jag har ju ändå ett jobb nu. och i övrigt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt. hoppas det inte verkar så heller.

jag gjorde åtta affärer idag och känner att jag är back on track.
(bara för att jag sa sådär får jag noll imorgon. det bor någon i mig som gör så. hej på dej.)

det utlovade inlägget om måndagen.

Elli, som egentligen bor i Stockholm och är bäst på att skriva, är för tillfället på besök i Österbotten och i måndags hälsade hon och hennes bror samt hans flickvän på mig i Vasa.
När jag mötte upp dom i stan var inga butiker ännu öppna. Vi gick till mig. Satt här en stund. Sen gick vi tillbaka till stan och shoppade lite. Jag fyndade en klänning på rea och en tunika på inte rea. Vi tänkte åka Lilli-putt-tåget, men vi råkade på ett lite dåligt klockslag som hade inneburit en timmes paus på Wasalandia och struntade i det.
Jag köpte också en Lilla My-klocka som jag spanat in länge. Elli ville också ha den men kunde inte riktigt bestämma sig. I Rewell Center passerade vi nästa guldsmedsaffär och där låg den i fönstret. Vi gick in och frågade priset. 20 procent rabatt. Elli köpte. Och fick en mycket coolare och finare ask än mig. Dessutom också två års garanti, jag fick ett. Men de är lika vackra båda två ändå, våra vänskapsklockor.


Mot kvällen tog vi min bil och körde iväg till staden vars relation till mig inte är den bästa, till deras torp. Det var jättemysigt och fint. Idealisk sommarkväll. Elli och jag köpte maränger. Dom var konstiga. När vi kom tillbaka åt vi grillat och nypotatis. Det var precis så gott som det låter. Systern min med familj kom också dit.


Innan vi körde iväg till Jeppis där min pappas band spelade tog jag och Elli bilen till dasset. Hej 2010. Det var första gången jag körde bil i Jeppis. Jag klarade det.


Vi gjorde några desperata försök att få till en bra bild på oss. Det blev inte bättre än såhär. Vi är nöjda och glada hur som helst. Men död åt min utväxt.


När vi kom tillbaka spelade vi Alias. Det är alltid lika roligt.

Viktor: Inte en kniv men en...
Rebecka: Gaffel?
Viktor: Nej...
Rebecka: Sked?
Viktor: Nej, du hugger ved med det.

Efter 01 påbörjade jag hemfärden. Efter att jag flyttat till det andra landet ska det bli mera sånt här.

bror min och kontrollsamtalet.

Igår ringde jag tarkistussoitto till bror nummer ett som köpte en anslutning för en tid sedan.

Jag: Ha do fått kåortti?
Han: Jå.
Jag: Ha e funka?
Han: Jåå, sko it e göra he tå?

Han är bäst.

en bra onsdag byggd på några timmar för lite sömn.

Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.

Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.

Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.

Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.

lägenhett.

jag: itt veit ja ho ja ska hitt na lägenheit i växjö
gusi: ja fixar he åt de ja
jag: vem känder to tär?
gusi: ja känder findus
jag: vem fan e findus? he e jo en katt.
gusi: jå, he e he.

mitt jobb är konstigast i världen.

men ja. jag vet faktiskt inte. det är svårt. en del blir de lediga på tok för sent eller så är folk på semester eller annars bara samarbetsvilliga lika med noll. känns sådär.

för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.

försäljarN.

I gymnasiet på ettan gjorde vi ett avancerat test angående vilka yrken som passar oss. Mbti tror jag det hette. Det används typ ofta på anställningsintervjuer och så vidare. Därför ansågs det värdefullt och vi var tvungna att betala 10 euro för att göra testet och få resultaten.

När jag äntligen fick mitt resultat blev jag ganska besviken. Vad passade jag och min personlighet bäst som? Försäljare. "Herregud. Toko e jo bara störand. Va skit test." var vad jag tänkte. Jag blev lite lugnare när jag såg journalistyrket lite längre ner på listan. Men jag såg ändå ingen framtid med mig som försäljare.

Vad jobbar jag med idag? Tja... Som... Telefon... Försäljare....

Jobbet kallar. Hey ho.

i trötthetens namn.

idag fick jag min nya telefon, äntligen!
så nu behöver jag din nummer. jo, din. för du har redan min, din rackare.
bring it on!

i övrigt har jag kört vridläktare i kimosolen med syster och 300 andra människor. beskådat hjälten på den gröna ön. pjäsen var lagom bra. när den var kul var den skitkul. fast jag skrattar ju som bekant på andra ställen än de flesta. men slutet? va?
det kanske var ett intelligenstest min hjärna inte behärskade. låtom oss säga så. guds frid!

sedan körde jag tillbaka till stan jättehårt. det var jättefint. solen. träden. ängarna. och jag tänkte på hur jag ifjol tog mig tillbaka till stan efter teatern. hur jag satt där i framsätet bredvid en på den tiden relativt främmande människa som bjöd på karameller. jag hade inte en tanke på att jag ett år senare skulle susa fram i egen bil.
sen tänkte jag på när han hjälpte mig med ryggsäcken när vi kom fram. det fanns bestick i den. i år hade jag ingen ryggsäck.

imorgon ska jag jobba och spendera mina studentpengar jag sparat.
jag har ont överallt.

denna dagens.

Dagens vakna upp: 09:25.
Dagens kompisar: Sofia, Lina, Natu.
Dagens köp: Snusmumrikenpennan.
Dagens antal affärer: Sju.
Dagens mat: Grillkorv.
Dagens språk: Finska.
Dagens humör: Oförklarliga (?) irritationsanfall.
Dagens hejhej: Citymarkets sista kund.
Dagens nejnej: Bilskolans semester.
Dagens yayyay: Lettland om två veckor.

Imorgon har jag jobb från morgonen, för ovanlighetens skull. För att kunna bege mig till Kimo på kvällen. Sommarteater. Hjälten på den gröna ön. Ingen sommar utan vridläktare! Jag ska vakna 08 imorgon. Se det framför er. Njut. Eller spy. Blunda. Håll för öronen. Håll ut! Gonatt.

saker att göra.

det pirrar sådär skönt i magen när jag tänker på att jag faktiskt kom in till sverige och ska flytta dit. det pirrar positivt nu när jag börjar förstå det. men jag bävar inför allt som ska göras.

lägenheten ska sägas upp och framförallt tömmas.
en ny lägenhet ska hittas i växjö.
fpa ska bråka med mig.
andra skedet ska avklaras i bilskolan.
antagningsbeskedet ska skickas kring halva världen
och jag måste skaffa nytt bankkonto
och säga upp en hel del avtal.

tur att jag blivit bättre på att tala i telefon åtminstone.
måste bara komma ihåg att jag är ida berg och inte ida från saunalahti.

typ en månad och några veckor kvar
hihihi.

det efterlängtade glädjebeskedet!

JAG KOM IN TILL SPRÅK, KULTUR & KOMMUNIKATION, INRIKTNING LITTERATURVETENSKAP I VÄXJÖ! JAA!

Det är hundratusen kilometer hemifrån. Det är en fin stad jag lämnar för en stad jag egentligen inte vet någonting om. Men jag tänker testa. Det här har jag velat så länge. Och jag tror det kommer bli BRA!

Sverige lixxxom! Wohoo!

Puss och hej,
hälsar litteraturvetaren. HEHEHE.

istället för att sova.

jag är så trött att jag dör.
kom hem för några sekunder sedan.
med ost-cravings.
ost och saltgurka.
mest ost.
jag hade ost i min kyl.
kvinnor är mycket underligare varelser än män.
ändå håller jag med när motsatsen påstås.
för i enstaka fall stämmer den.
det hoppar alltid harar på gatan på nätterna.
eller när nätter blir morgnar.
idag såg jag en sädesärla på gräsmattan hemma i pensala.
jag tänkte på varför den inte kunde gå i skola.
den bor ju ändå där.
i träden.

hej fredag.

Jobbet var skitkul idag. Det är alltid kul när det går bra.
Av ovanstående två meningar kan ni alltså förstå hur det gick idag.
En gubbe var jättesöt. Från södra Finland någonstans. I varannan mening talade han till mig med mitt namn. Han var så trevlig och fin att jag inte kunde annat än vara likadan. Det här resulterade i två affärer, en till honom och en till hans fru. I slutet av samtalet när jag tagit reda på hans personuppgifter, frågade han hur Emil mår. Ni vet, Emil och Ida liksom. Jag sa att han mådde bra...
Han gillade nog mitt namn, den fina mannen från söder!

En annan var väldigt skeptisk, men jag fick henne till slut! Och det är jag glad för. Vi pratade säkert tio minuter. Men som den envisa människa jag egentligen är så släppte jag henne ingenstans utan att välkomna henne till Saunalahti.
Hon: Nääää herregud, ja väit itt ja no.
Jag: Men sko itt do vill spar pengar, som do sko få köp kläder elä drick kaffe för iställi...?
Hon: Nå temde fin klädren hittar man it enttå!
Jag: Nåja, do får köp na anat fö dem tå, it veit ja va do vill ha.
Hon: Näää hödu ja tror itt rikti på dehär, he får nåo lämn.
Jag: Men ja får itt ljug fö de, å sko ja få sko ja itt gör e ändå.
Hon: Haha, jaa du va en råoli ein du!
Jag: Jaha, tå kan du ta en anslutning åv me så blir e änno betär, tänk va skönt tå du somnar ikväll å tänker att äntligen får ja spar liti pengar.
Hon: Jaja, vi tar väl dehär no tå så slipper du me.

Hurra. Sammanlagt blev mina affärer 6 till antalet.

Efter att ha yrat på Citymarket och letar present till sexåring begav jag mig till andra delar av stan. När jag kom dit verkade det idealiskt, olika slags människor, cider, varmt väder, björklöv, grillad kyckling OCH killar som spelade gitarr!
Kalaset varade inte längre än typ en halv timme, dock. Stack en sväng till ett par kompisar för att sedan läsa bok och äta vindruvor på min balkong.

Imorgon väntar återigen jobb. Efter det sticker jag till min kompis Carro. Dit skall jag åka buss. Och jag längtar så. Det är så länge sedan jag åkt buss, och jag älskar att göra det. Det är så harmoniskt. På promenader, i bussar och i duschar. Det är där den bästa poesin produceras.
Efter att ha festat en smula bjuder söndagen på sexårskalas i Årvas. Därifrån planerar jag sedan att åka buss tillbaka till det som är mitt hem någon gång under kvällen.
Vi hörs när vi hörs!

ett liv.

världens skönaste sol.
en gripande bok.
ett smålustigt jobb.
irriterande kunder.
en kauppa.
jag
sa
en.
helvete.
en stor kasse fylld med mat.
en bultande huvudvärk.
och en väntan på att det svartnar för ögonen.

men det gjorde inte det.
och imorgon är en ny dag.
med samma sköna sol
samma gripande bok
samma smålustiga jobb
trevligare kunder
fler kauppor.
jag
sa
fler
hurra!
ett stort huvud fyllt med fredagskänslor.
och frihet.
tänk att det här är mitt liv.

where is the yellow man?

jag tycker att det borde finnas en gul gubbe i ljusen för fotgängare också. så att man liksom vet att det är dags att göra sig redo. precis som för de motordrivna fordonen. hallå hallå vad orättvist.

och jag skulle just precis nu vilja träffa en riktigt intressant människa. med ett konstigt förflutet. eller en hatt. med massor att berätta. och jag skulle lyssna och fråga. men skulle jag förstå? kanske. gonatt.

slumpmässiga saker.

Undrar varför varje Nykarlebybo jag ringer till tror att jag är från Vörå, och varje Vöråbo tror jag är från Nykarleby.
Kanske för att jag är mitt emellan ifrån. Eller så är det bara svårt.

Varenda människa på Facebook verkar ha fått klarhet i vad som händer för dom i höst. Jag vill också veta. Nu. Jag. Orkar. Inte. Vänta. Jag. Vill. Leka. Charader. I. Sverige.

OCH jag stressas av att min nuvarande lånetelefon inte har en kalender! Jag håller inte reda på nånting nu. Fattar inte vad det är för datum. Fattar inte vad som komma skall. Jag måste nog köpa en ny snart. Typ imorgon. Eller innan helgen.

Tänk vad handikappad man blir utan telefon nu för tiden. Nu har jag ju åtminstone en slags, men de två första dagarna jag var utan visste jag inte ens vad klockan var. Jag hade aldrig tänkt på att den var så viktig förut. Och jag äger ingen fungerade armbandsklocka. Så när jag gick till stan fick jag stoppa ner kameran i min väska. Varje gång jag undrade vad klockan var fick jag ta en bild och checka tiden när den var tagen. Jajaja. Alla sätt är bra.

Jag vet ingenting mer. Det är konstig färg på luften ute. Slut på slumpmässiga saker.

böcker! #2

Idag har jag pratat med en snygg polis. Skitsnygg. Synd att klockan blev jobb... "ANNOS SKO JA HA LAGT IN EN STÖIT", för att citera en av helgens pajaser.
Och ja, jobbat, och köpt böcker på rea.


Paulo Coelho är en författare jag i all evighet har tänkt bekanta mig med, det har bara inte blivit av. Men idag, äntligen!

Jag snubblade över denna. Vet inget om varken författaren eller boken. Men den verkade bra. Jag fastnade. Ibland chansar man rätt.

Min kusins råd om att läsa klassiker i sommar ekade i huvudet. Mitt sista val stod ganska klart.

Så mycket annat vet jag inte idag.

Jag: Har du nå familj elä hu ere?
Kund: Neeeej, dom e döda allihop!
Jag som relaterar till Pleppo och får svårt att fokusera: Oj... bla bla bla bla bla bla...
Kund: Jaaa...
Jag: Om du vill funder så kan ja återkomma, när sku e pass?
Kund: Kanske på julafton.

Åh han var så SÖT.

02:28.

och jag träffar människor
som är gravida och röker på balkongen
och som saknar ett hem
och blir upplockade av bil.
allt händer längs samma gatan.
gatan där allting började. gatan där vi bor allihop.
och där ingen längre är säker på
om röd är en färg eller en känsla
och glömmer bort att det är på kvällen man ska äta morgongröt.
med havregryn.
och jag träffar människor som önskar att de vore hälften yngre än vad de är
ty de lever i tron att om så vore fallet hade dom haft det där vi kallar en chans.
men chans är bara en färg.
och jag tänker på vad som händer när gränser suddas ut och förstånd försvinner.
jag tror att allting händer i skogen under stenar klockan halv fem.
förstå ingenting lille vän.

och när jag tar genvägen tänker jag på
att jag gick där innan jag använde den som genväg.
och cyklar och djur i magen.
och mat på vår terass i huset jag växte upp.
och vad önskar du dig i present?
gräs och en avsugning.
herregud. nej,
vad hände med oss 1997?

lediga timmar, finally.

Jobbet gick skit. Jag vill inte höra ett ord till om det nu förrän på måndag. För nu är jag ledig, ledig, ledig, ända tills klockan 15 i övermorgon.

Allting går lite trögt för hela mig just nu.
Jag är återigen inne i en fas när ifrågasätter allting jag gör. Varenda lilla handling. Jag tänker på vad mamma hade tyckt om det. Om hon hade tyckt att jag var fånig? Dum? Bra? Klok? Idiotisk? Äcklig? Helt vanlig? Hade hon varit stolt eller hade hon skämts?

Det händer inte speciellt ofta men det håller oftast i sig en tid när det väl börjar. Och jag tycker inte om när folk påpekar att jag verkar vara så stark och duktig, har tagit allting så bra.
För jag har inte gjort det. Utåt sett kanske, ja. Jag är oftast glad mot de flesta. Jag vill inte sprida nån sorts sorg.
Men inom mig har jag kamper. Varje dag tänker jag på det där standard-hålet som finns där. Och man vet nog inte hur det känns om man inte själv är i en liknande situation och har mist en förälder. Jag skyller massa saker på mig själv. Ofta.
Och sen kommer såna här perioder till. Då blir jag ganska handlingsförlamad och tråkig. Så ni vet.

Men det är så vackert väder så jag ska sluta depressionsblogga. Jag är nog rätt glad ändå! Ska träffa ett par eller tre arbetskompisar nu. Puss och hej!

not gonna find my telephone.

min telefon har inte kommit tillbaka.
men jag har nu en arbets"kamrat" mindre.
just av det skälet.
denne fick gå idag.
hejdå hejdå.
spy gärna upp mina leijonapastiller du tiggde till dig förra veckan.
nånej. men ändå. usch.

just nu lånar jag en telefon av en annan på jobbet. och jag har nytt simkort. min nummer är samma. så ring mig.

nu: fredagsmys.
imorgon: jobb. jag ska sälja som tusan. de senaste tre dagarna har gått lite åt skogen. på grund av tjuvar och annat. men imorgon!

telefonlösa jag.

Klockan är lite efter 15. Jag får reda på att vi svenska försäljare har palaver i chefens rum om fem minuter. Jag går dit. Likt alla andra tar jag ingenting med mig. Vi får lite klagomål på att vi säljer för lite nätstickor. Och reda på att jag är en av fem stycken på kontoret som lyckats komma med i en tävling som jag inte ens fattar. Men det verkar vara nåt bra!

Jag går tillbaka till min plats. Noterar att endast en av de två telefoner jag senast såg på mitt bord finns kvar. Kvarvarande är jobbtelefonen. Min privata ser jag inte till. Jag kollar lite under alla papper. Tänker att jag väl har lagt den i väskan. Fortsätter ringa samtal. Sen hör jag Nora som sitter bakom mig fråga "onko kukaan nähnyt mun kännykkä?". Nej. Jag kollar min väska. Hela bordet, grundligt. Ingen telefon. "Minunkin on poissa", säger jag.

Vi går till chefen som svär lite och frågar lite och säger att de kommer nog fram ikväll. Vi ringer till våra telefoner som blivit avstängda. Han ber alla (?!!!???) tömma sina väskor och kläder. Ingen har dom. Och de kom (förstås) inte fram ikväll heller.

Fast grejen är den att det ju är någon av våra arbetskamrater som tagit dom. Till mitt jobb hittar man inte om man inte vet var det är. Och vem tusan skulle komma på att smita in dit bara sådär, ta en telefon eller två. Och mitt under en palaver, dessutom. Hoppsan då så oskyldigt! Skumt också att just våra två blev tagna, det fanns telefoner på varje bord. Och våra två längst in i rummet. Bort från dörren.

Och aj aj aj så värdelöst av chefen att låtsas kolla lite väskor. Det är enkelt att gömma två stycken telefoner. När tjuven väl är hemma syns de nog aldrig igen. Innan arbetsdagens slut borde han alltså vridit nacken enskilt av oss alla och kroppsvisiterat oss utav helvete. Dessutom verkar alla tro att alla människor är så goda. Snälla. Fina. "Neeeee int ere hon!" "Nåneee int han!" Hur vet ni? Skenet bedrar. Väldigt ofta. Kul att jobba med tjuvar. Jättekul.

Varifrån ska jag skita ut pengar till en ny telefon nu då? Jag vill ha en lika fin. Men de säljs inte längre. Tror jag. Och min pappa äger av okänd anledning fortfarande min anslutning. Det kommer alltså bli ett evigt ståhej imorgon när jag beger mig till telefonaffären och begär ett nytt kort. Och en ful telefon.

Med min otur återfinns väl min gamla imorgon och alla pengar upp i kattröven. Åååååååh. Jag var ganska ledsen redan tidigare idag när jag gick till jobbet. Nu vet jag inte alls vad jag ska tycka.
MEN, jag är fortfarande jätteglad i hjärta och hjärna över att det inte var dallarn denna gång igen!