lediga timmar, finally.

Jobbet gick skit. Jag vill inte höra ett ord till om det nu förrän på måndag. För nu är jag ledig, ledig, ledig, ända tills klockan 15 i övermorgon.

Allting går lite trögt för hela mig just nu.
Jag är återigen inne i en fas när ifrågasätter allting jag gör. Varenda lilla handling. Jag tänker på vad mamma hade tyckt om det. Om hon hade tyckt att jag var fånig? Dum? Bra? Klok? Idiotisk? Äcklig? Helt vanlig? Hade hon varit stolt eller hade hon skämts?

Det händer inte speciellt ofta men det håller oftast i sig en tid när det väl börjar. Och jag tycker inte om när folk påpekar att jag verkar vara så stark och duktig, har tagit allting så bra.
För jag har inte gjort det. Utåt sett kanske, ja. Jag är oftast glad mot de flesta. Jag vill inte sprida nån sorts sorg.
Men inom mig har jag kamper. Varje dag tänker jag på det där standard-hålet som finns där. Och man vet nog inte hur det känns om man inte själv är i en liknande situation och har mist en förälder. Jag skyller massa saker på mig själv. Ofta.
Och sen kommer såna här perioder till. Då blir jag ganska handlingsförlamad och tråkig. Så ni vet.

Men det är så vackert väder så jag ska sluta depressionsblogga. Jag är nog rätt glad ändå! Ska träffa ett par eller tre arbetskompisar nu. Puss och hej!