natu gör det igen.

Natu: Jag ska flytta till Stockholm om två år och träffa nytt folk, orkar int me Vasa.
Jag: Växjö e mysigare.
Natu: Jamen du har tagi alla karar redan.

Hej hurra. Gonatt.

(Vi har seminarium imorgon. Mitt livs första. Jag är lite rädd. Jag fattar liksom inte. Vad jag har läst. Jag har läst Bibeln ikväll förresten. Kan någon förklara hur tusan det är möjligt att folk blev över niohundra år och fick barn ännu vid sexhundra års ålder? Det gör mig inte det minsta mindre kritisk. Förklara, tack. Jag vet att jag har läsare som kan Biblen.)

hej första skoldag.

Om jag drunknar så vet ni i vad.
Om ni undrar vad jag ska göra ikväll så vet ni.

Vi hade en skitcool dansk föreläsare.
Han sa att våra dikter kanske inte är så förbannat unika som vi tror.
Och han hade så förbannat rätt.

Min enda paus får bli Fångarna på Fortet-pausen.
Har jag bestämt.
Hejdå från Eder litteraturvetare.

det tog ganska exakt en vecka

och så kom det; "du måste lära mig finska svärord sen"

jag bara: vadå sen? vi kör nu! säg efter mig.
och så hela ramsan.

jag låtsades aldrig om att det är den enda finskan jag kan.
(nånej. men det känns lite så)

ps. när mina svenskar inte fattar att jag kan svenska brukar jag lite nyfiket undra om de inte kan sin historia.
och jo, de kan en hel del. och jo, då är det genast förståeligt. men jag får fortfarande höra att jag låter lite norrländsk. JÅÅ. fasiken.

imorgon börjar skolan! wohoo!
(hörde ni? jublet...)

nummer bomullskanin.

och det känns som att vi tappar greppet
och ramlar
och slår oss
men smärtfritt,
hej bomullskaniner.

vi flyger och drömmer
och livet
får en annan innebörd,
nytt innehåll.

det var någon som sa
att det är för sent.
att man inte bara kan flyga och drömma.
det måste man förstå,
hej idioter.

och under trädet
i parken förbi hela livet
och hela stan
flög vi inte drömde inte,
vi satt.
vi ångrade lika lite som vi förstod.

life is a flower och bomullskaninerna fick vara med.

swedofest nummer ett avklarad.

Tänkte dö lite smått när jag vaknade i morse. Men en dusch och lite fanta löser allt. Känner att jag är redo för denna kväll också.

Satt och pimplade vin och såg på när människor spelade brännboll igår. Sen gick jag och fyra stycken trevliga prickar hem till mig. Jättehungriga. Vi ringde pizzerian. Bagaren var här på en kvart. Nami nami. Ett par timmar (kanske? hello tidsuppfattning!) senare mötte vi upp resten. Gick till förfesten. Som egentligen blev riktiga festen. För jag och Ellen kände inte suget efter att gå runt i en halv meter lera. Så efter en cider på typ motsvarigheten till Royal gick vi hem. Jag hälsade på massa folk. Fattar inte vem dom var. Men hejhej.
(Jag tappade också dallarn i en trappa. Det hade dock ingenting med alkoholpåverkan att göra. Skittrappor. Men det var roligt.)

Nu ska jag vila lite och diska lite och allting lite. Ikväll fortsätter det.

en torsdag i mitt liv.

Kanske inte det smartaste att dricka starkcider på nästan tom mage, där fanns bara en banan. Men det gjorde jag. för det bjöds. Sen fick jag och mitt lag grönt glitter i pannorna. Med det sprang vi runt på campus och gjorde konstiga saker. Sjöng ja må han leva för killen som jobbade på Statoil, fotograferade gula bilar och pussade tanter på kinderna, exempelvis. Jag vet inte hur många poäng vi fick. Säkert tusen. För vi fjäskade för lagledaren och köpte franskisar åt honom också.
Efteråt grillade vi korv i skogen. Det var gott. Vet ni vad en tjej sa åt mig? "Du låter precis som du vore från Piteå." Nej. Nej. Nej. Hon hörde fel. Eventuellt tänkte fel. En annan frågade faktiskt om jag var från Österbotten. Hatten av!
Jag har inte träffat en enda från inriktning litteraturvetenskap ännu. Har fruktat att jag är den ende många gånger. Men det ska finnas nio stycken till. Och igår såg jag faktiskt skymten av två. Men det är inte samma sak som att träffa. Morgondagen bjuder på vinbrännboll. Eller vin, för min del, kanske... Och fest.

Nu ser jag på tv. En författare som påstår att inga författare kan skriva berusade... Jag fryser.

hallå rättvisa?

och plötsligt blir jag
så arg så ledsen så liten
här.
så fel så orätt så dumt
att sparka på den som redan ligger.
och först nu, äntligen
förstår de andra det här med att tycka synd om.
gör det dubbelt och gånger hundra och för mig.
jag bär på så många ord.
snälla fina raka mjuka uppmuntrande
här i småland.
ge dom, ni.
för jag är så arg så ledsen så liten och lite rädd.
var är rättvisan, världen?

ida introduceras.

Jag såg genast vilka som tillhörde mitt program i morse. Man ser tydlig skillnad på humanister och typ ekonomer eller mattemänniskor. Så jag följde bara dom. Satt i flera timmar och tänkte "jess va bra" och "nej härrigud ja fattar itt naa" om vartannat.
Sen sprang vi ut i skogen och det regnade och blåste. Vi svarade på frågor. Men jag vann inte. Jag är jättebitter.
Matpausen var lite rolig faktiskt. Jag bara gick till första bästa bord där jag såg tre flickor från min grupp sitta. Varifrån är den ena av dom? Helsingfors, kanske? Jo.

Hon och jag gick till biblioteket och skaffade lånekort så nu borde jag fatta det mesta viktiga förutom det där kontot som fortfarande inte vill fungera (fast jag svär på svenska, eller säger fina ord istället) och vad gäller kurslitteraturen vet jag absolut noll. Vad ska jag ha liksom? Och NÄR? Hoppas jag träffar en eller två litteraturvetare imorgon.

Annars verkar själva utbildningen väldigt bra. Mångsidigt och fint. Bortsett från ett par studiepoäng i ekonomisk överskådlighet eller nånting sånt, men jag ska fladdra med mitt intyg över min dyskalkyli tills det går av på mitten. Tydligen hade de flesta av oss fått reaktioner som "Vad diffust", "Vad ska du bli sen då? Blir du nåt alls...?" och "Va...?". Jag trodde det bara var min far.

hej säger jag och berättar att imorgon börjar introduktionen.

Imorgon bitti ska jag infinna mig på ett ställe jag knappt hittar till. Men jag föreställer mig att fler som inte hittar står i närheten. När jag sedan har hittat ska jag träffa och lära känna mina blivande klass- och programkamrater.
Vädergudarna ska regna. Jaha.

Den där sköna tröttheten som har infunnit sig varje kväll sen jag kom till Småland är inte här ikväll. Men jag är inte nervös. Bara lite speedad.
Och irriterad för att jag inte lyckas registrera mig och skaffa studentkonto som jag måste. Hur jag än gör skriker systemet nej. Jag svär på finska. Men det fattar det ju kanske inte, det svenska systemet.
Jag har heller ingen aning om hur jag ska hitta till ängen där vår nollning börjar på torsdag. Fattar inte. Jag måste installera en gps på dallarn. Fast jag har inte råd.

Nu vill jag skriva dikter. Minst 20.
Sedan ska jag hoppas på att det blir bra imorgon. Att jag inte har dragit mig och min röv 1000 kilometer bort för något som inte var min grej.

Det är fest här varje kväll. Helt på riktigt. Igår, i förrgår och idag. På torsdag är det min tur...

ida klättrar genom fönstret, första delen.

Idag skulle jag bege mig till skatteverket för att fixa svenskt personnummer. När jag var klar för avfärd gick jag till dörren. Som inte gick upp. Låset hade typ problem. Ni vet ju att jag inte ger upp i första taget. Jag stod där och försökte närmare 10 minuter. Men det gick inte. Vad gjorde jag då? Klättrade ut genom fönstret och hoppades att ingen såg mig. Jag har stort fönster som går ända ner till maken, bara ett litet trappsteg ner. Men det kändes ändå lite knasigt. Så gick jag runt, in i lägenheten, stängde fönstret, gick ut genom dörren som igen funkade som vanligt.

På skatteverket fyllde jag i blanketter. Måste ännu vänta sex veckor på ett personnummer. Sen skickade damen bakom disken mig till migrationsverket för att göra nån anmälan. När jag kom dit sa dom att det inte behövdes.

Så jag hoppade på bussen. Där fanns världens största hund. Med munkorg. På platsen för invalider eller barnvagnar. På Ica letade jag för tredje gången efter kanske det godaste i hela Sverige - Brämhults juice. Det fanns inte. Två minuter senare såg jag en man som stod och packade upp grejer vid juicen. Det fanns hopp. Jag strosade runt lite till. Gick förbi. Och då. Då står en hel vagn Brämhults och väntar på att packas upp. Mannen var dock försvunnen. Och behagade inte komma tillbaka. Så nu ska jag traska iväg och göra ett nytt försök! Sen ska jag dega framför teven. Och sörpla.

en bild av pappa och mig på silja line

Vi fördrev vår tid i hytten med lite Photo Booth.
Sen tittade pappa på min Mac en stund, och frågade "vem ha biti åv äppli?". Bra frågo, svarade jag. Vi fortsatte yra om Beatles.

11 år.

Idag är det elva år sedan mamma dog. Elva år sedan jag vaknade mitt i natten av gråt och inte fattade nånting. Elva år sedan jag blev halv och rädd.
Jag förstår det fortfarande inte meningen med det. Trots att jag tror att det finns en mening med allt.

Jag var bara nio år när det hände men jag minns henne bra och som världens bästa. Hon var klok, hon utvecklade min kreativitet och hon var stolt över mig. Alltid. Dagar som denna är saknaden förstås större, men den finns där varje dag.

Och här sitter jag i Växjö och inte kan göra nånting. Inte ens gå till graven. Förlåt mamma. Jag ska skriva som sagorna jag skrev 1995 och du gillade.

Det kom en liten tår på min Mac. Mamma sa förresten alltid att jag skulle spara på tårarna. Kanske till det här.

Jag sov 14 timmar inatt. Behövligt efter en vecka med flyttstress. Knappast kommer jag att kunna sova inatt, dock.

växjöbloggarn idalavida.

Hej mina vänner!
Har inte hunnit blogga. Har åkt båt. Har åkt bil. Har burit in och ordnat upp femhundra saker. Men nu är jag back on track. Och ensam är jag. Pappa samt dam lämnade mig här i förmiddags. Min fina pappa. Han och jag har sjungit Flickorna från Småland och han har fotograferat mig utanför skolan som nån sorts asiat och jag har igen en gång konstaterat att han är ganska bäst. Hoppas han tar hand om Pensala.

När de hade åkt kände jag att jag inte bara kunde sitta här. Så jag gick iväg och prövade hur man åker buss här. Det gick bra. Jag åker gratis. Hihi. Köpte kontantkort i stan, så ni som nu försöker få tag på mig via min finska nummer; fråga efter min svenska istället, blinka och le lite sött eller spela lite gitarr så ska vi se.

Ikväll har jag somnat på soffan som värsta 46-åringen, medan mitt grannskap har skrattat och musicerat. Om inte tidigare så på onsdag borde jag veta lite mer om människorna här. Då börjar introduktionen.
Tills dess ser jag på tv, läser böcker, skriver och köper frimärken.

Ha det bra!
Hälsar flickan från Småland.

och så tog det här också slut.

Igår var jag sista dagen i jobbet. Sen sa jag tack och hej och gick. Tänk vad många olika människor jag fått prata med. Tänkte fira med ett glas vitt men gav mig istället in i färga håret-världen. Den är lite osäker. Men jag blev nöjd. Fnissade ganska länge. Åt diverse absurda ting i hjärnan.
Sen spelade jag spel med och tog avsked av Jossan, Natu och Alfred. Vi tömde också mitt överfulla chipsskåp. Det var trevligt. Jag har en ganska läskigt vackert blandad skara vänner. Som jag inte kan annat än glädjas över.

Nu har jag sagt hejdå åt de flesta. Det gjorde ont i hjärtat igår likt alla andra hejdå-dagar.
Denna dag har gått åt till att tömma lägenheten och jag har känt mig dum i huvudet. För att jag bara lämnar allt. För något jag inte vet ett skit om. Det är lite sorgligt tycker jag. Och när jag släpper det så pass långt kan nervositeten enkelt hälsa på. Jag brukar inte vara sån.

Min tid i Vasa har i alla fall varit bäst. Tack för alla fina människor, lugnet, tryggheten, självförtroendet, friheten, galenskapen, självkänslan, sarkasmen, humorn. Och framför allt för att jag började skriva.

Det här var den tiden. Och den tog slut. Imorgon åker vi till Åbo. Stockholm. Växjö.
På lördag sitter jag där ensam i en lägenhet och glor. Men sen när jag glott en stund tror jag det blir rätt bra!

Hejdå, ni är bäst.

ska do jet nain bullo i pausin?

Jag och min kusin kommer in i huset där 10-eurosshowen ska hållas. Showaren själv tar betalt innanför dörren.
Jag: Va kostar e? Eheheh ja skoja.
Ann-Luise: Veit to va e kostar?
Jag: Janå...
Ann-Luise: Jaa...!

Vi fick roligt redan innan showen ens börjat. Sen satt vi där och spekulerade i livet och folks läggningar och om att skriva. Jag fick glada känslor i magen. Snart tystnar hela stugan och alla väntar på att showmannen ska titta fram. Vem börjar skratta? Vi. Så sitter vi där. Försöker samla oss. Folk vänder sig om. Jag lyckas samla mig. Då frågar min kära kusin helt plötsligt "ska do jet nain bullo i pausin?". En av de bästa frågor jag fått i sommar. Förstås börjar jag skratta igen.

Och det fick jag fortsätta med i timmarna två. För jo, ja ååt nåo en bullo i pausin.
Bellman och Salami-Janne var mina favoriter. Och tonårskillen på väg till södern. Och alla sånger. Speciellt Rolling Stones-imitationen. Och det fanns faktiskt pärlor lite varstans. Det är fint vad man får för en tia nuförtiden.

Efteråt skjutsade jag hem min kusin. Vi diskuterade vad vi sett och vad som skulle hända. Vi sa farväl och kramades i min bil. Det var sista gången vi sågs på en tid. Det är vemodigt tycker jag.

Idag färgar jag hår. Det går lite åt skogs tror jag. Kanske vore bra att ha med sig en död häst eller så.

gissa vart jag ska.

Men först ska jag hämta syster + barn från flygplatsen, köra hem sista flyttlasset och hämta kusin.

Ps. Jag drömde inatt att vridläktaren hade flyttats till Maxmo.
Som en liten ledtråd.

12.48

Gissa vem som är hemma? Jag.
Gissa vad klockan är? 12.48.
Gissa när min arbetsdag avslutas? 16.00.
Gissa vad som inte funkade? Soittokone.
Gissa vad jag ska göra nu? Tvätta kläder och tömma lägenheten.

Kunde inte komma mer lämpligt. Tack soittokone.

bokade biljetter och avskedsfester.

hej.
igår var det konstens natt och typ min sista vasafest på en tid.
carro, jon, toni och jonathan bland andra, fanns här.
jag och carro och jon hade kul.




Sen kom Jonathan med ett helt gäng. Vi spelade mitt nya spel. Efteråt gick vi till Hoviska där jag satt med en flaska vitt. Ibland låg jag. Det hände att folk undrade om jag sov. Jag sov inte. Jag såg på stjärnorna. Dom var typ fem stycken.

Idag har jag varit på bio med Carro, Jonathan, Lindfors och Natu. Jag fattar inte riktigt att detta var sista gången vi sågs på en tid. Det är lite hemskt. Samma sak med Jon och Toni igår. Jag bara lämnar alla här.
För nu är båtbiljetten bokad. På torsdag bär det av! Jag är upprymd och förväntansfull.
Min tredjesista arbetsdag inleds om några timmar.

lite mera bilder.

På söndag åkte jag och Bazooka till Växjö. Jag shoppade. Och tyckte att staden var fin.

Måndagen gav mig lägenhet, äntligen. Resten av resesällskapet tågade från Kristianstad till Växjö och därifrån fortsatte vi sedan till Stockholm. Om än med lite spänd stämning, eftersom jag och Bazooka tydligen "förstörde resan" för att vi slutförde vad som var målet med resan. Herregud. Nåja, vi körde, och

jag visste inte att han har flickvän! Visste ni?

I huvudstaden gick jag och Bazooka på Gröna Lund. Bazooka fick gratis åkband. Ibland är jag allt bra att ha.

Nu har Sverige också lärt sig. Precis som i USA fick jag nu gå in bakvägen och skippa all kö. Jag fick också åka tre gånger i rad i allting utan att kliva av emellan. Hipp hurra för sånt. Jag såg stjärnor efter att ha åkt den nyaste grejen, en totalt galen berg-och dalbana. Första gången i mitt liv jag reagerade på sånt. Men det var roligt!

När allt stängde och vi kom ut från området följde dramakväll fyra. Av fyra.
Men vi kom oss hem och det har varit en bra och kanske lärorik resa.

every picture tells a story don't it

Startade torsdag morgon från Åbo, där jag genast fann min vän. Eller mina vänner.

Sen startade den eviga resan från Stockholm till Kristianstad.

Såhär fördrev jag min tid i baksätet.


Kom fram på natten. Nästa dag spenderade jag och Bazooka på stan.

Den var fin.

Jag hittade ett mysigt antikvariat och blev i mitt esse. Dessa fyndade jag för en summa nära ingenting alls.

Rolig bil.

På kvällen spelade vi spel och drack alkohol.


Dagen därpå erbjöd en resa till Köpenhamn.

Via Malmö.

Hejsan hoppsan Malmö!

Mina vänner i Malmö.

Köpenhamn! Eller en båt! Eller en brygga!

Nöjd i Danmark. Sprang mest runt som en fasan och glodde. Önskar vi hade haft mer tid till att besöka Tivolit. Jag blev nästan påkörd av en konstig vagn med folk som sjöng. Den stannade aldrig.

Bazooka på Ströget.

Hej och hejdå vackra stad.

Mera bilder kommer senare. Måste sova nu. Ska jobba från morgonen imorgon. Gonatt.

tjaba vasa.

Hemma igen. Konstig resa.
Jag har varit i Halmstad men 400 kilometer utanför.
Jag har lekt kurragömma med Döden
och plötsligt är jag väldigt, väldigt lugn.
Jag har varit på väg till Helvetet
i regn i Sverige
och någon har sagt att
vi får vara glada om vi kommer hem levande
och jag kan ändå inget annat än skratta,
För jag vet att allt ordnar sig.
Och jag har blivit skriken på och jag har skrikit tillbaka.
Det var skönt. Och välbehövligt. Varsågod.
Har funderat på vad som finns i hjärnor på folk.
Hur man blir som man blir.
Hatat perfektionister, barnslighet och stress.
Svurit, bråkat och hatat.
Skrattat, njutit och älskat.
Sverige. Jag kommer igen om en och en halv vecka.

Fick lite bråttom när jag kom på att vi faktiskt då ska befinna oss på båten med alla mina saker. Det här ska vara tomt.

Bilder och mera utförliga beskrivningar följer ikväll! Det är så svårt att skriva runt ett ämne som detta. Förlåt min suddighet.
Tack för en oförglömlig resa.

danmark var så fint och finare än jag trodde

Jag har varit i Köpenhamn. Det var så vackert. Massa fina hus. Konstiga fordon. Och tivolit! Kära värld vilka karuseller. Tyvärr hade vi inte tillräckligt av det vi idag kallar Tid. Men nästa gång, absolut. Coolt språk. Sen har vi fått några attacker till. Hejhej. Och Natu och jag har bråkat i baksätet. För att dallarn snuddade i hennes nacke. Det var hemskt tydligen. Så hon tryckte den i ryggen på mig. Jag sa att handligen inte var rättvis. Hon sa att dallarn inte är hennes heller.
Börjar tröttna på de riktigt, riktigt lågt ner på botten-snuskskämten också. Och som jag redan nämde, oförklarliga anfall. De är skrattretande och romaninspirerande, förvisso.

Ska bli skönt, roligt och intressant att dra med Bazooka till Växjö imorgon. Inte för att jag klagar, jag trivs bra, är bara lite trött. Världens finaste familj bor vi hos i alla fall.

dääänmark!

hejsan hoppsan. finns fortfarande i kristianstad typ en halv timme eller en hel. sen drar vi ner till köpenhamn! en liten snabbis bara. sen tar jag och bazooka tåget till växjö. måndag klockan tio ska jag träffa killen med lägenheten.
HEJ HEJ DANMARK!

hallå från kristianstad

Nu är vi framme i södra Sverige. Kristianstad. Idol-Calles hemstad, wohoo!
Vi umgås och äter chips och diskuterar livet och dess gång. I helgen får vi se vad som händer, men på måndag åker vi upp till Växjö och kollar lägenhet åt mig.

Förklarar mera sen, men allting har varit sannerligen absurt ännu en gång. Halv två igårnatt starade vi och körde ner till Åbo. Idag har vi åkt båt och kört bil ner hit. Vissa av oss har fått anfall, andra har sovit och tredje har haft skrivabstinens med blocket längst bak i bakluckan.

Svenskar är trevliga. Vi hörs!

hejdå

Lämnar det här landet för ett annat, lite längre västerut, en liten stund. När jag kommer tillbaka hoppas jag att jag vet var jag ska bo i höst. Hejdå.

men vad hände sen?

Kom till Årvas tidigt i morse. Typ noll timmar sömn för min hjärna går på högvarv hela tiden nu. Sov på soffan tills barnen vaknade. När de vaknade lyssnade vi på ljudsagor.
Jag vet inte om de egentligen får, men som moster vill man ju vara lite chill så de åt frukost framför barnprogram. När jag skulle bära dit deras flingor frågar Edward helt spontant "ska ja kom å hjälp de ti bära?". Tänk att han fattar, och framför allt frågar. Som när han höll upp alla dörrar åt mig när vi var på bio, utan att jag gjorde ens minsta antydan. Stort hjärta i liten sexåring.



Sen gick vi ut och studsade matta och lekte fotografer. Jag var såhär pigg:


Barnen utnyttjade detta och gömde bort mina saker.
Tillbaka i stan sprang jag snabbt via fotoaffären till jobbet. Sålde fem anslutningar i sömnen. Gick hem. Tvättade kläder längre än tillåtet i tvättstugan. Nu ska jag SOVA för imorgon ska jag köra bil. Jävla andra skedet. Jag vågar inte. Jag är nervösare nu än när jag körde upp. Sinnes.
Sen ska jag stressa iväg till fotoaffären igen, apoteket, bilservice och snabbt till jobbet. Jag dör. Men SEN!

några myror mindre i mitt huvud.

Dagens absolut sötaste:

"Imåron ska ja ringa dna å säga 'hejdå vi ses aldri mer fö nu ha ja tala me en så trevlig flicka.'"

Annat bra som hänt idag är att jag fick bokat andra skedet och bilservicen innan jag byter land. Redan på onsdag ska jag ha körlektion. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket klagomål jag kommer få.
Jag var också i kontakt med min eventuellt blivande (men nej, jag tror inte det) hyresvärd. Han var i England och yrade. Jag vet inte om jag riktigt kan lita på hans ord. Han nämnde något om att skriva kontrakt på lördag. Men jag vågar inte hoppas.

Nu feberfryser jag och imorgon ska jag passa barn. Jobba. Hämta ut foton. Kanske hämta fler bananlådor. Borde också sluta känna och riva mig själv i håret när jag ringer mina samtal.

tack för power park

jag är trött på att stressa
trött på rövslickeri och äkta jävla falskhet
trött på oro och orättvisa
trött på att vara alla till lags
trött på att vara snäll
trött på känslan av att spricka

men jag hade en väldigt rolig dag på power park med far, bror nummer ett och syster med familjer.
puss på det!