Hemma igen. Konstig resa.
Jag har varit i Halmstad men 400 kilometer utanför.
Jag har lekt kurragömma med Döden
och plötsligt är jag väldigt, väldigt lugn.
Jag har varit på väg till Helvetet
i regn i Sverige
och någon har sagt att
vi får vara glada om vi kommer hem levande
och jag kan ändå inget annat än skratta,
För jag vet att allt ordnar sig.
Och jag har blivit skriken på och jag har skrikit tillbaka.
Det var skönt. Och välbehövligt. Varsågod.
Har funderat på vad som finns i hjärnor på folk.
Hur man blir som man blir.
Hatat perfektionister, barnslighet och stress.
Svurit, bråkat och hatat.
Skrattat, njutit och älskat.
Sverige. Jag kommer igen om en och en halv vecka.
Fick lite bråttom när jag kom på att vi faktiskt då ska befinna oss på båten med alla mina saker. Det här ska vara tomt.
Bilder och mera utförliga beskrivningar följer ikväll! Det är så svårt att skriva runt ett ämne som detta. Förlåt min suddighet.
Tack för en oförglömlig resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar