och så kom det; "du måste lära mig finska svärord sen"
jag bara: vadå sen? vi kör nu! säg efter mig.
och så hela ramsan.
jag låtsades aldrig om att det är den enda finskan jag kan.
(nånej. men det känns lite så)
ps. när mina svenskar inte fattar att jag kan svenska brukar jag lite nyfiket undra om de inte kan sin historia.
och jo, de kan en hel del. och jo, då är det genast förståeligt. men jag får fortfarande höra att jag låter lite norrländsk. JÅÅ. fasiken.
imorgon börjar skolan! wohoo!
(hörde ni? jublet...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar