men vad hände sen?

Kom till Årvas tidigt i morse. Typ noll timmar sömn för min hjärna går på högvarv hela tiden nu. Sov på soffan tills barnen vaknade. När de vaknade lyssnade vi på ljudsagor.
Jag vet inte om de egentligen får, men som moster vill man ju vara lite chill så de åt frukost framför barnprogram. När jag skulle bära dit deras flingor frågar Edward helt spontant "ska ja kom å hjälp de ti bära?". Tänk att han fattar, och framför allt frågar. Som när han höll upp alla dörrar åt mig när vi var på bio, utan att jag gjorde ens minsta antydan. Stort hjärta i liten sexåring.



Sen gick vi ut och studsade matta och lekte fotografer. Jag var såhär pigg:


Barnen utnyttjade detta och gömde bort mina saker.
Tillbaka i stan sprang jag snabbt via fotoaffären till jobbet. Sålde fem anslutningar i sömnen. Gick hem. Tvättade kläder längre än tillåtet i tvättstugan. Nu ska jag SOVA för imorgon ska jag köra bil. Jävla andra skedet. Jag vågar inte. Jag är nervösare nu än när jag körde upp. Sinnes.
Sen ska jag stressa iväg till fotoaffären igen, apoteket, bilservice och snabbt till jobbet. Jag dör. Men SEN!