Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.
Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.
Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.
Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar