norr om polarcirkeln.

Inledde min drömresa med att ta tåget till Stockholm där jag övernattade hos min vackra vän Ellinor. Vi drack vin. Det ser ni på bild. Och spelade spel och åt god lax. Fast det syns inte på bilden. Det är alltid roligt att komma till den familjen. Dom är så roliga och man känner sig så välkommen. Jag skrattar alltid åt nästan allt.

Dom skjutsade mig till Arlanda följande dag och därifrån flög jag till Luleå, och mötte upp min reseledare. En buss hämtade oss och sedan även ett helt gäng danskar från en skola utanför stan. Ungefär 30 stycken. Jag måste berätta hur underbart det var att inte behöva förklara. Ledarna frågade oss hur pass vana vi är med skandinaviska/svenska, och när jag svarade att svenska är mitt modersmål sa dom genast "Ah, du är finlandssvensk! Vitsi va kiva!" Allt kändes plötsligt så hoppfullt. Jag är ju inte precis van med sådant bemötande här i Svea rike. Dom visste dessutom otroligt mycket om Finland. Allt från Sievis skyddsskor till finska snapsvisor och festivaler, städer och band.

Två timmar senare var vi framme i Jokkmokk och vi lämnade vår packning på pistolklubben och gick vidare för att inviga den historiska marknaden. Sjöng några gamla sånger från 1600-talet med facklor. Sedan gick vi och åt till ett mysigt ställe. "Er det nåen som IKKE ska ha ööuul?!" ropade danskarnas reseledare och jag fnissade lite för mig själv.

Det här är Marc och Laust.


På måndagen började klimatkonferensen. Det bästa med den var, om jag ska vara ärlig, och det ska jag, maten. Men vissa inslag var mycket intressanta. Speciellt när nån same berättade. Och när man fick gå på workshop och jag valde klimatförändringens påverkan på renarna.


Man fick klementiner. Goda. Stora. Fina. Här i söder är klementinerna så otroligt små och gula och sura att jag inte alls orkar med. Mindre än mandariner. Men där uppe var dom som hemma så jag passade på att njuta.


Det här är älgkött, paj och den godaste potatissalladen hittills i mitt liv. Jag åt även renskavslåda och viltjärpa för att nu nämna några lokala delikatesser. Rågbröd med blåbär fick vi varje dag. Det var mums.

Jag på den historiska marknaden. Här var det ännu inte så kallt, ungefär -20.


Ungefär sådär såg det ut överallt. Snö och mysigt och folk som sålde allt möjligt. Ost, kryddor, pälsar, mössor, vantar osv. Vi gick in där i skjulet och lyssnade på en kvinna som berättade om samernas skolhistoria. Den som såg till att samerna fick ordentliga skolor hette Kalle Berg.

Fina renar.




Lärdom från konferensen. Lite sorgligt att barnavård hamnade så lågt ner.



På onsdagen kände jag att jag behövde tid för mig själv, skippade konferensen och gick runt på stan. Eller ja, "stan". Samhället. Jag hade Per Gessles På promenad genom stan och Tomas Ledins Att inte göra någonting alls i huvudet.


Röda korset-loppiset levererade stort i bokväg. Samtliga sex stycken för 15 kronor. Köpte även två tröjor men eftersom jag inte är någon modebloggar låter jag dom förbli anonyma. Det var i alla fall fint att nästan alla tröjor var hemstickade. Inget köpis.



Hittade min favoritsame i litteraturformat i en affär.

På torsdagen lärde jag mig jojka. Har inga bilder från det men det var mycket intressant och spännande. Vi lärde oss bland annat harens, kråkans, vargens och renkalvens jojk.

En söt ren några sekunder innan den blev arg på mig och grymtade.


Såhär sov vi. 3o danskar och 3 finländare i en skyttehall. Men det är länge sedan jag har sovit så djupt och gott som denna veckan.

Konsert med Raj Raj - Bandet av och från Pajala. Det ingick i programmet och ska jag vara ärlig hade jag nästan inga förväntningar. Men dom var jättebra och roliga. Skrattade så jag nästan grät ibland. Och det bästa var att samtliga var musikaliskt begåvade. Ofta är ju såna som driver "skojband" lite halvdana, men aj aj så skickliga dom var.


Fredagen var kall. Men jag njöt. Gick på marknad hela förmiddagen.Den "riktiga" marknaden öppnade på fredagen. Det var stort och folk överallt. Men det fina var att fast det var -35 och så kallt att man var alldeles frostig i ansiktet var det ingen som surade eller klagade över det. Är det marknad så är det marknad och är det kallt så är det kallt. Äkta norrländsk glädje. Inget tjafs.



Sedan på ett fint museum. Samiskt alltså.

Mat på restaurang på kvällen. Esben och Laust.

Vidare for jag och Anna på konsert med Ara, ett samiskt band som var hiskeligt bra. Killen på bilden jojkade, sen var där en tjej på synt, en gitarrist, en på basfiol och trummor. Vackert. Får aldrig nog av jojk. Killen i biljettluckan var söt. Den uppfattningen delade både jag och Anna. När han sa till mig att jag kunde behålla biljetten sa jag tack. Anna hörde tydligen min fras och frågade när vi satt oss "Vad sa den där killen till dig då du sa tack?" sådär nyfiket och samtidigt halvavundjukt på ett fint sätt. Jag skrattar fortfarande åt den repliken.


Hemfärd på lördag. Hejdå Jokkmokk. Fram i bussens mikrofon sa dom att om man vill komma tillbaka till ett ställe ska man titta bakåt när man lämnar det. Jag gjorde det. Länge.


Vi stannade vid polcirkeln och tog varsin gammeldansk. Det var det äckligaste jag någonsin druckit. Kanske.



Sista natten spenderades i Luleå. Jag på ett vandrarhem, övriga finländare på hemväg och danskarna på en skola. Det var priset som förde mig till vandrarhemmet.



Kvällspromenad i Luleå. På vandrarhemmet var det förresten en man som kallade dallarn för jäkla järnspätt. Fint namn, tyckte jag.


Flög hem på söndag. Tack och adjö mitt älskade Norrland.

En del av det som fick följa med hem:


Broschyrer och böcker från samernas bibliotek. Mitt favoritbibliotek för övrigt.

Det här var en del. Av allt. Jag längtade aldrig hem.